Dr Bhattacharya en forskningsprofessor på Stanford ifrågasätter karantänsregler för Covid-19

Den 24:e mars 2020 skrev dr Jay Bhattacharya en artikel i Wall Street Journal där han ifrågasatte de underlag som låg till grund för att införa stränga karantänlagar. Precis som dr Peter C. Gøtzsche vid Köpenhamns ­universitet ifrågasätter dr Bhattacharya om det verkligen finns evidens för att vidta de drastiska åtgärder som många nationer genomfört för att bekämpa viruset.

Text: Kerstin Unger Salén, blogg: Alltomcancer.com

Dr Jay Bhattacharya är professor i medicin vid Stanford University och forskare vid National Bureau of Economic Research samt äldre kollega vid både Stanford Institute for Economic Policy Research och Stanford Freeman Spogli Institute. Han menar att de antaganden man gjort om den procentuella dödsrisken för de som smittats inte grundar sig på egentliga fakta. Än så länge känner man inte till de riktiga dödstalen jämfört med hur många som haft infektionen och överlevt.

Så här skriver tex Ny Teknik i sin redovisning av Covid-19:

”Av 44,672 bekräftade fall av covid-19 dog 2,3%. Bland patienter över 80 år låg dödligheten på 14,8%, för patienter 70-79 år låg dödligheten på 8%.”

De säger mycket riktigt att procenttalet baserar sig på antalet bekräftade fall av Covid-19, men det är dock en ofullständig siffra eftersom det inte inbegriper alla som haft Covid-19. Exempelvis låter det ju högst alarmerande att dödligheten för över 80 år är 14,8%, men vi vet inte om det finns 80-åringar som haft corona och blivit friska utan att ha testats. Eller att de dött av något annat för att de aldrig testats?

Låt oss säga att man med säkerhet vet att 10,000 haft Covid-19 och av dessa har 100 personer avlidit. Därmed vet vi att procenten av dödlighet är 1%. Om vi emellertid inte känner till det rätta antalet som haft Covid-19 kan våra antaganden bli felaktiga.

Exempelvis låt oss anta att antalet som haft Covid-19 är 1000 istället eftersom man inte känner till mer än de som testat positivt och av dessa har 100 avlidit, betyder det en dödlighet som är väsentligen högre, nämligen 10 %. Det är dessa siffror många baserar sina uttalanden på, helt felaktigt.

Att utföra antikroppstest av befolkningen, är det enda tillvägagångssättet för att förstå den verkliga procenten. Vi måste veta vad vi jämför med och det kan inte basera sig på hur många som testar positivt eller inte. Först när vi vet de exakta talen av hur många som avlidit som varit sjuka kan vi uttala oss om procentuella dödsfall. Någon sådan utvärdering finns inte än så länge, säger professor Bhattacharya. Hans forskargrupp håller just nu på med att göra en sådan bedömning genom att utföra provtagningar hos representativa befolkningsgrupper och de testar för antikroppar.

Interview: Questioning Conventional Wisdom in the COVID-19 Crisis, with Dr. Jay Bhattacharya

Vi måste känna till och utgå från fakta innan vi stänger ner samhällen

Bhattacharya menar att vi måste vara ärliga och känna till väsentliga fakta när vi fattar strategiska beslut som påverkar människor och deras ekonomi.

Professor Bhattacharya förstår och ifrågasätter inte att Covid-19 kan ha en dödlig utgång och att det är ett virus vi i högsta grad bör respektera. Vad han dock påpekar är att vi just nu har en närmast universell karantän vars ekonomiska konsekvenser kan bli en depression av samma magnitud som på 1930-talet.

Frågeställningen handlar inte om att rädda liv, mot att rädda ekonomin. Det är en felaktig jämförelse, menar han. Istället bör man titta på hur många kan dö av coronaviruset och hur många dör om världen, eller ett visst land, hamnar i en djup ekonomisk depression.

Kraschade samhällen kostar också människoliv

Skapad fattigdom med människor som lider, blir desperata och går i självmordstankar, tar också liv. Dr Bhattacharya anser att det inte går att utesluta en global ekonomisk kollaps efter att karantänen upphört, och det kan också förorsaka miljontals dödsfall, påpekar han. Denna frågeställning anser jag är ytterst relevant. I fattiga länder med nedsatta ekonomiska resurser försämras sjukvården och människorna blir lidande. Å andra sidan, när ett lands BNP ökar lever man längre.

Som en röd tråd genom hela den här pandemin hörs en röst som säger: testa, testa och testa. Därför borde man snarast möjligt ta reda på vad det sanna antalet dödsfall är i jämförelse med hur många som haft infektionen. Först då kan vi veta det verkliga talet av dödlighet som denna pandemi för med sig. Samtidigt vill jag poängtera att bakom varje siffra rör sig ett verkligt mänskligt liv. Det här handlar inte om något frivolttänkande utan snarare hur räddar man mest liv.

Det som verkligen kan göra viruset dödligt är ett överbelastat sjukvårdssystem som inte har tillräckliga resurser och därmed inte kan erbjuda adekvat behandling.

Ett sjukvårdssystem som saknar intensivvårdsplatser och respiratorer och vars personal inte blivit testad, och inte har tillgång riktiga skyddskläder eller masker, leder till ökad risk att patienten avlider som annars kunde ha räddats.

Spanien och Italien befann sig i ett sådant läge och därför var det relevant att införa en drakonisk karantän. Efter mer än en månads totalisolering av befolkningen gav det resultat och kurvan planar ut. Nu är frågan vad de ska göra härnäst.

En mer målinriktad karantän och smarta övervakningssystem

Professor Bhattacharya tänker sig en mer målinriktad karantän där de mest utsatta grupperna får genomgå fortsatt isolering. En annan möjlighet är att börja testa befolkningsgrupper och ta reda på hur många som har antikroppar och därmed är immuna, så att de kan få gå tillbaka till jobbet. Han menar att immuniteten endast varar ett tag.

En ny behandling av coronaviruspatienter som man testar just nu, går ut på att ta blod med antikroppar från en som haft Covid-19.  Blodet separeras från plasman och patienten injiceras med antikroppar. Frågan är om man kan använda denna metod som ett slags vaccin?

En karantän inte förhindrar all smittspridning utan kan bara dämpa ner den. Med tanke på hur utvecklingen av nya virus varit under de sista 20 åren tror jag tyvärr att vi måste vänja oss vid att detta är något vi tvingas leva med i framtiden. Kanske ett pris för globalisering, menar professor Bhattacharya.

Bhattacharya föreslår:

”Bygg upp övervakningssystem som regelmässigt tar blodprov från allmänheten för att ha bättre framhållning när ett nytt virus är på gång. Det vore en bättre strategi än att reagera när viruset redan spridit sig.”

Text: Kerstin Unger Salén, blogg: Alltomcancer.com