LITTERATUR. Konsumtionen av psykofarmaka ökar lavinartat och så gör även sjukskrivningarna för psykiatriska diagnoser. Bland unga ökar även antalet självmord stadigt. Något är helt på tok inom psykiatrin, vilken mer eller mindre betraktar människan som en maskin. Det menar psykiatern och psykoterapeuten Johan Stiernstedt, som i boken Den galna psykiatrin beskriver en vårdapparat i förfall, men också hur utvecklingen kan vändas.
Johan Stiernstedt har vigt hela sitt yrkesliv åt människor med psykisk ohälsa. Först under ett stort antal år som psykiater inom psykiatrin och sedan som psykoterapeut med egen verksamhet. Som ung läkare ville han göra skillnad för de patienter han mötte, men insåg snart att det varken fanns tid eller resurser att möta sina patienters behov av fördjupande samtal.
Han fastnade i ett ekorrhjul där många av patientmötena nästan uteslutande kom att handla om medicinering, sjukskrivningar och eventuella läkemedelsbiverkningar. Frustrationen ökade, och så småningom utbildade han sig vidare till psykoterapeut.
”Under mina år inom psykiatrin krockade min människosyn med tiden alltmer med psykiatrins ensidigt biologiska syn, där man fokuserar mycket på hjärnan och dess signalsubstanser – något som har lett till kraftigt ökande mängder psykofarmaka på bekostnad av samtal och psykoterapi. Det mänskliga mötet sätts på undantag, liksom samtal och arbete med tankar, känslor, livssituation och existentiella frågor. Människor mår allt sämre, men får inte någon bra hjälp. Att skriva en bok om de här missförhållandena och psykiatrins snedvridning, kändes till slut som en nödvändighet”, berättar Johan Stiernstedt.
Din bok handlar framför allt om den dysfunktionella psykiatrin med dess ensidiga fokus på psykofarmaka – men det finns även kapitel som lyfter fram synen på människan och hennes mer andliga sida. Varför?
”De existentiella frågorna har alltid intresserat mig, och sedan lång tid tillbaka har jag en mycket stark övertygelse om att det finns en mycket verklig andlig dimension av tillvaron, vid sidan av vår fysiska verklighet. Jag tvivlar inte det minsta på att vi alla har en själ som överlever döden, men jag tillhör inte någon traditionell religion. De stora frågorna om existensen är ju även kopplade till vilken människosyn vi har, vilken i hög grad påverkar vilken typ av vård och psykiatri vi kan erbjuda. En ensidigt biologisk världsbild gynnar medicinering och elbehandling, på bekostnad av psykoterapi.”
Vad skulle du säga är ditt centrala budskap?
”Psykiatrin behöver gå från piller till samtal. Från ”hjärnans kemi”, till lyssnande. Från en ensidig fokusering på signalsubstanser till en betydligt mer vid syn på vad en människa är. De stora ekonomiska resurser som vi nu, via läkemedelssubventionen, satsar på psykofarmaka, skulle på sikt kunna överföras till att göra det betydligt lättare att få subventionerad psykoterapi – exempelvis via högkostnadskortet. Erfarenheter från Tyskland och Finland tyder på att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt, förutom att många människor förstås skulle må bättre.”
Varför har du valt just detta?
”Det har varit helt självklart att boken skulle handla om detta. Det rör sig om det som har engagerat och upptagit hela mitt yrkesliv. Där har jag under mycket långa perioder fungerat både i rollen som medicinförskrivande psykiater, samt i rollen som enbart psykoterapeut som inte förskriver mediciner. Det är erfarenheter från två helt olika sätt att arbeta.”
Vad vill du allra helst förmedla till dina läsare?
”Våga tro att du själv kan påverka ditt mående, att du själv kan styra ditt liv. Våga tro att du inte är beroende av nivåerna på hjärnans signalsubstanser, eller att du måste ha psykofarmaka. Ha modet att tro att det är möjligt att jobba med dina tankar, känslor och beteenden. Våga tro att vi människor är något utöver våra fysiska kroppar. Ha modet att tro att vi inte bara är någon sorts avancerade datorer. Och – testa tanken att vi har en själ som överlever döden”, föreslår Johan Stiernstedt.
Text och intervju: Gabriella Lücke | Boken ges ut av Förlagshuset Siljans Måsar
Relaterat
