Vänsternationalism växer i Sverige – Vad händer?

DEBATT. Ett nytt fenomen har sett dagens ljus, nämligen en vänsternationell rörelse börjar synas alltmer i den svenska debatten. Man kan ana att det nu sitter svenska socialister i olika tankesmedjor och funderar på hur man ska hantera en omsvängning mot vänsternationalism.

Internationellt ser man numera att Sverige agerat annorlunda jämfört med alla andra länder då det gäller hanteringen av coronakrisen, men framför allt beträffande medias rapportering.

Sverige har ju tidigare präglats av en ganska socialistisk styrning och den konformativa men ack så socialistiska hjärntvätten har suttit djupt i den svenska befolkningen. Politiker och myndigheter har ju alltid vetat bäst vad som är bra för landet Sveriges befolkning. Den doktrinen gällde i alla fall fram till utbrottet av coronapandemin.

Svenska politiker abdikerar

På sedvanligt socialistmanér förväntade sig den svenska befolkningen att politiker och myndigheter skulle komma med tydliga pekpinnar och anvisningar för hur svenskar skulle förhålla sig i coronatider, men det blev inte riktigt så med facit hand. Svenska politiker stod handfallna och tog därför skydd bakom expertis, varför man skickade fram Anders Tegnell och andra av skattemedel finansierade myndighetspersoner. Ovana att tvingas överta politikernas roll som allvetare så kunde vi alla se hur feg svensk myndighetsutövning kom att ta te sig när politikernas tydliga anvisningar uteblev.

Dags för den omyndige svensken att själv ta eget ansvar

Svenskt konsensustänkande går ju i korthet ut på att som kollektiv, på bästa DDR-manér, följa strömmen och göra som man blivit tillsagd, men när politikerna pga feghet överlät ansvaret på myndighetspersoner så blev den dagliga press-brief’en från en kärna av myndighetspersoner den ledstjärna medborgarna hade att följa.

Denna mycket ovanliga situation fick konsekvenser skulle det visa sig. Med nymornat intresse kunde annars så politiskt korrekta svenskar ana ett paradigmskifte i relationen mellan politiker och vanliga människor. Människor började tappa sin obegränsade tillit till svenska politiker. Ett uppvaknande var på väg. Man övergick från blind tilltro för politiker till att istället lägga sitt öde i myndighetsutövares händer, från en auktoritet till en annan.

Sverige överlämnade ansvaret för coronahanteringen till den egna befolkningen – en världsunik strategi?

Den korrupta svenska mediakåren stod handfallna och visste inte hur de skulle rapportera utvecklingen i coronatider när inte svenska politiker framförde den svenska hållningen. MSM hade fått nya smågudar! Inte heller kunde MSM omtolka och presentera ett politiskt korrekt narrativ. Den svenska befolkningen kunde ju själva varje dag ocensurerat ta del av utvecklingen via presskonferenserna. Att kritiskt granska och ifrågasätta vad sk myndighetsexperter rekommenderar vore ett etikettsbrott endast överträffat av den blinda lydnaden som gäller i kontakterna med politiker. En ny tid stundade.

Jag har därför under våren och sommaren kunnat se en del konsekvenser av detta paradigmskifte även på andra områden. Svensken har insett att det personliga ansvaret är viktigt för att kunna klara den egna situationen i kristider.

Detta kräver dock att individen själv inser att det verkligen är kristider och att det egna omdömet är det som ligger till grund för hur man som individ skall förhålla sig. För genomsnittssvensken var detta en helt ny situation och frustrationen över det egna ansvaret kunde tydligt skönjas i den dagliga tillvaron.

Att Sverige av alla länder skulle överlämna ansvaret för coronahanteringen till den egna befolkningens individuella ansvar förvånade samtliga, inklusive utländska medier.

”Nånting har hänt” uttryckte Joseph Heller för många år sedan och det skall därför bli mycket intressant och se vad det får för konsekvenser för den så fullständigt hjärntvättade och djupt kollektiviserade svenska befolkningen. En intressant trend som jag i egenskap exilsvensk redan kunnat notera är att den svenska befolkningen känner sig stolta över det faktum att de som enda land sluppit statliga pekpinnar och anvisningar samt tilldelats ett stort mått av eget individuellt ansvar. De försvarar därför ivrigt den svenska coronastrategin. Därav de stigande opinionssiffrorna för bla Sozzarna.

Vänsternationalism

På senare tid har den politiska debatten i Sverige plötsligt fått ett nytt inslag, en vänsternationalism. Paradigmskiften sker ofta långsamt och successivt, men utlöses normalt av någon omvälvande händelse och kanske är coronapandemin den händelse som får den nationella svenska folksjälen att vakna. Att vakna upp och ompröva sina politiska ställningstaganden är ingen enkel process då man tidigare ständigt tvingats ta hänsyn till den trånga åsiktskorridoren och den PK-doktrin som etablerats av politiker och MSM. Lägg därtill den allvarliga stigmatisering som den socialistiska doktrinen utsatt oliktänkare för.

Ett nytt fenomen har sett dagens ljus, nämligen en vänsternationell rörelse börjar synas alltmer i den svenska debatten. Personligen har jag inte tagit ställning till detta fenomen ännu då rörelsen så här långt ännu bara är i sin linda. Det är ju möjligt att den svenska djupt socialistiskt hjärntvättade opinionen som ett första steg börjar anamma ett nationellt tänkande. Inte en minut för sent om någon frågar mig, men en vänsternationell rörelse har mycket långt att gå innan den utvecklats till en svensk folkrörelse. Det kommer att ta tid och vägen till ett uppvaknande har i så fall bara börjat.

Man kan ana att det nu sitter svenska socialister i olika tankesmedjor och funderar på hur man ska kunna hantera den omsvängning som nu sett dagens ljus. Att forma en svensk variant på den internationella och värdekonservativa rörelse som sveper över världen blir en grannlaga uppgift för dem vilka under många årtionden torgfört den svenska socialistiska modellen som den enda. Den som lever får se.

Text: Jan Norberg

Relaterat

• Fplus: Forskare: Så växer vänsternationalismen under [corona]krisen
• Sverigepartiet: Sveriges enda vänsternationalistiska parti
• Wikipedia: ”Vänsternationalism är en form av nationalism som lyfter upp social rättvisa, folklig suveränitet och nationellt självbestämmande och ofta kopplas till antiimperialism.Denna ideologiska strömning har sitt ursprung i den jakobinska rörelsen under franska revolutionen och dess omedelbara efterträdare i Frankrike förespråkade civil nationalism, i motsats till etnonationalismen som växte sig stark i Tyskland under 1800-talet. Vänsternationalism skiljer sig traditionellt från typisk nationalism förespråkad av den politiska högern…”