DEBATT. Genomsnittsmedborgaren spenderar runt 18% av sitt liv på skolbänken. Hur stor del av den tiden kan anses vara verkligt produktiv? Låt de ambitiösa och begåvade eleverna löpa för lösa tyglar igenom skolsystemet på halva tiden. Det skriver Magnus Thisner som vill Reformera utbildningssystemet.
Text: Magnus Thisner (Facebook) | Student. Foto: Silvia Rita. Licens: Pixabay.com
Optimalt vore att de studerande går med spända steg och förväntan till skolor och universitet, sitter som ett tänt ljus, lyssnar till allt vad läraren eller föreläsaren säger, kastar sig entusiastiska över läxor och övningsuppgifter och har verklig nytta av det de lärt sig samt dessutom kan använda och tillämpa den kunskap de inhämtat. De kommer sedan skinande ut i arbetslivet, får snabbt jobb och kommer fort in i sina arbetsuppgifter då de har relevanta kunskaper, teoretiskt såväl praktiskt.
Verkligheten är mycket långt från detta scenario. För många är skolåren en enda lång golgatavandring. Man packas i salar och i årskullar där elevernas studiefärdigheter är minst sagt ojämn och alla förväntas hålla en medelstudietakt som skapar stor frustration hos de snabba och ångest hos de långsamma, och blandade känslor hos dem däremellan. Bara detta leder naturligtvis till ordningsproblem som skolk, mobbning, vandalism etc samt tjänar som grogrund för en uppsjö av ”diagnoser” till glädje för Big Pharma och en inkapabel armé av psykologer och psykiatriker.
De som inte ramlar av och klarar sig igenom gör det ofta genom korvstoppning, hårdplugg och utantillinlärning som sedan spys upp inför skrivning eller tentamen för att därefter helt falla i glömska. Det går att lära sig saker utantill och på så sätt ta sig igenom utbildningar utan att egentligen kunna någonting – jag vet av egen erfarenhet.
Nuvarande urartade system (anno 1842) skulle givetvis kunna förbättras nödtorftigt genom att självklara åtgärder som striktare ordningsregler och att lärarens auktoritet förstärks. Återinför betyg från första klass. I Finland har man detta och det är inte ens en fråga, men så ligger man också bland de högsta i PISA-undersökningarna (som medelmåttig elev upplevde jag själv betygsystemet som ett stimulerande ”spel” och värdefull sporre för att anstränga mig redan på lågstadiet).
Wok-kulturen förlamande inverkan på främst den högre utbildningen med bl a påtvingade kurser i genusvetenskap etc, bör stävjas. Överhuvudtaget bör den dogmatiska prioriteringen högskoleutbildning ifrågasättas. Många som går ut får ändå bara underkvalificerade arbeten. Det finns inget skäl till att t ex kräva att en handläggare på ett statligt verk har universitetsexamen då en gymnasieexamen skulle duga lika bra.
Reformera utbildningssystemet – förstärk inslaget av lärlingskap
Satsa mer på gymnasiets yrkesprogram istället där efterfrågan finns, men förstärk inslaget av lärlingskap. Undersökningar har dessutom påvisat att för lång utbildningstid är kontraproduktiv med sjunkande IQ som följd!
Bortsett från förbättringar som kan göras med det rådande systemet, varför inte med ett Alexanderhugg ge hela utbildningsväsendet en rejäl skjuts uppåt! Hur då?
Utbildningen görs alltså om radikalt! Få till stånd ett system där eleverna kan studera i sin egen takt så långt ner i åldrarna som möjligt. Eleverna studerar enligt ett system där de betar av kurser och ämnen på beting-basis genom att använda typ checklista över det den teori som behöver inhämtas, varvad med praktikuppgifter. Studerande kan studera individuellt, i par eller i grupp – helt i sin egen takt med hjälp av handledare.
Tack vare internet och nya verktyg som webinars kan studerande genom nätet få tillgång till de bästa föreläsarna och googla fram kompletterande kunskaper. Praktikuppgifter görs tillsammans med annan/andra studerande. Eleverna ansvarar själva för att ta sig igenom programmet och att hjälpa varandra i hög utsträckning istället för att passivt anpassa sig till statiska, lärarledda kursplaner.
Med detta kan man komma tillrätta med det enorma resursslöseriet som det innebär med elever som bara ”sitter av” och dagdrömmer sig igenom stora delar av sin utbildningstid, utan att egentligen lära sig för livet. Att ha utbildningen som ett beting för in ett spelmoment hos barn och ungdom och åtminstone den stora majoriteten kommer att uppleva detta mycket positivt.
Läs mer: Magnus Thisner: Skrota välfärdssystemet – Bygg ett nytt
Man låter alltså de begåvade och ambitiösa eleverna löpa för lösa tyglar och plöja igenom grundskola, gymnasium och universitet kanske på halva tiden jämfört med med rådande system med fixerad utbildningstid och takt.
De kan komma ut i arbetslivet och vara fullt kapabla redan som tonåringar i stället för en bra bit upp i tjugoårsåldern. Den stora majoriteten elever och studenter skulle förmodligen klara av ett sådant system, medan den minoritet det inte passar för kan undervisas som vanligt eller med någon lämplig blandning av gammalt och nytt system där man kan sätta in extra resurser.
Unga människor skulle alltså kunna komma betydligt tidigare ut i arbetslivet, känna att de bidrar och slippa att demoraliseras av långa, ändlösa utbildningar. Många som annars skulle misslyckas och hamna utanför med depression och ”diagnoser” som följd, blir istället lyckliga och produktiva samhällsmedborgare.
Detta leder givetvis även till att deras pensioner blir bättre genom fler yrkesverksamma år tillgodo och att de som vill då kan pensionera sig tidigare än idag. Ett nytt system av det här slaget skulle för övrigt kunna öka BNP väsentligt.
Text: Magnus Thisner | Läs mer av Thisner
Relaterat
- Läs mer om det svenska välfärdssystemet i NewsVoice
