Statistikexpert om coronakrisen: Vad driver Regeringens överdrifter?

publicerad 23 november 2020
- Gästskribent
Stefan Löfven och Jan Hagberg, 2020. Foto: Regeringen resp. privat. Kollage: NewsVoice
Stefan Löfven och Jan Hagberg, 2020. Foto: Regeringen resp. privat. Kollage: NewsVoice
Stefan Löfven och Jan Hagberg, 2020. Foto: Regeringen resp. privat. Kollage: NewsVoice

STATISTISK ANALYS & DEBATT. ”Dödligheten i år avviker inte nämnvärt från tidigare års influensasäsonger”, ”fundera över vad som ligger bakom hetsen kring årets influensavåg” och ”de stora medierna deltar i detta spel, i ett spel med obegripliga siffror. Public Service inte undantaget”. Det säger en pensionerad matematisk statistiker som skarpt varnar för att inkompetens styr Regeringen.

Text: Jan Hagberg, pensionerad chefaktuarie (matematisk statistiker)

Nedanstående grafer är konstruerade från SCB:s statistik över avlidna i Sverige, dag för dag under åren 2015 – 2020.

Den första grafen visar utvecklingen från 1 januari till den 8 oktober för varje år från 2015 till 2020, med varje år redovisat separat:

Dödstal i Sverige fram till oktober 2020. Källa: SCB
Dödstal i Sverige fram till oktober 2020. Källa: SCB

Den andra grafen ger, från årets början till början av november, dels ett medelvärde för åren 2015-2019, dels en ren redovisning för år 2020:

Dödstal i Sverige fram till mitten på november 2020. Källa: SCB
Dödstal i Sverige fram till mitten på november 2020. Källa: SCB

Denna SCB:s statistik uppdateras kontinuerligt och kan laddas ned som Excel-fil.

Dödligheten i influensan kan inte vara orsak till krisstämningen

Tabellvärdena kan anses som så stabila, tillförlitliga att man från dem kan dra allmänna slutsatser om läget – bortsett från de senaste 14 dagarna – en period för vilken rapporteringen inte hunnit bli komplett.

Med de båda graferna framför ögonen måste man börja fundera över vad som ligger bakom hetsen kring årets influensavåg. Om det nu inte är något annat – för att påminna om vad Winston Churchill vid något tillfälle sa: ”Never let a good crisis go to waste” dvs låt aldrig en god kris gå till spillo!

Realiteten är ju den, att dödligheten i influensa i varje fall inte kan vara orsak till krisstämningen. Skillnaden mot andra influensaår som framgår av graferna är alldeles för liten för det!

Redan en okulärbesiktning med blotta ögat av ovannämnda Excel-tabell är tillräcklig för att finna när influensan slagit till de olika åren, med en förhöjd dödlighet. En förhöjd dödlighet som tidigare uppenbarligen inte väckt någon större och allmän oro.

Åren 2015 och 2018 låg dödligheten på grund av influensa över genomsnittet, men ingen larmade om det, en nedstängning av landet fanns då överhuvudtaget inte ens på kartan.

För att nu inte tala om år 2009, svininfluensans år, ett år som i och för sig ligger utanför här givna tabeller.

Dödligheten i år avviker inte nämnvärt från tidigare års influensasäsonger

Vad man kan se i år är en överdödlighet (beror lite på hur man jämför) om kanske 3000 personer från slutet av mars fram till början av juni. Detta motsvaras i sin tur av en underdödlighet under tredje kvartalet detta år, jämfört med tidigare år!

Människor knuffades alltså över kanten aningen tidigare jämför med föregående år, men då sannolikt snarast beroende på brister inom vården – och påtagliga brister i dess organisation  – och en skippad beredskap. Inte sjukdomen i sig. Kring detta borde debatten stå het, men inte.


Vi har en handfallen regering bestående av i huvudsak Campus Bommersvik och därtill fyraprocentarna, av personer utan annan erfarenhet än att bära pärmar mellan möten, personer utan yrkeserfarenhet, praktisk kunskap. Ofta alldeles för unga för att ha någon egentlig livserfarenhet, utan någon form av överblick av samhället.


En regering utan ledarerfarenhet

Ledarerfarenhet saknar väl de flesta i regeringen. En regering som knappast har åstadkommit något vettigt under den period då sjukdomen härjat. Med en sjukvårdsminister som bara kan peka finger, i stället för att ta befälet och till sitt förfogande inrätta en ledningsgrupp för att ta itu med vårdens alla problem, alldenstund delar av sjuk- och åldringsvården så påtagligt fallerat.

På andra sidan det politiska staketet ser det ut på samma sätt – med en hord av gamla MUF:are i full politikerkarriär. Kristerssons ”slagkraftiga” inlägg på DN Debatt den 20/11 handlade om utökad provtagning – med tester som ingalunda är tillförlitliga, de klassar en hel skara influensor som corona – och därutöver smittspårning.

I moderaternas förslag till ekonomisk strategi fanns inget som antydde, att det är ren galenskap med den nedstängning som nu pressas på det ekonomiska livet i landet.

Hjälp, säger jag. Hur ska vi få in kunskap, visdom och överblick bland de som har det politiska ansvaret för Sverige?

De stora medierna deltar i detta spel, i ett spel med obegripliga siffror. Public Service inte undantaget. Där tycks man bara vilja dela in världen i små tal och stora tal, utan relation till något! Allt över 100,000 representerar något stort, något skrämmande.

Jämförelser

Bara ett exempel:nyhetssidan stod det vid något tillfälle ”120 000 döda i covid-19 i Brasilien” – utan någon relation till tidsperiod eller omnämnande att detta gäller ett land med 210 miljoner invånare. Vad är meningen med att publicera en sådan ”nyhet”? Talet 120 000 där motsvarar knappt 6000 döda i Sverige!

Å andra sidan, nio kan vara ett stort tal! Som vad gäller antalet döda i helikopterolyckan utanför Umeå för några år sedan. Allt beror alltså på omständigheterna. Det finns sålunda en sifferhysteri grundad på okunskap om hur de ska, bör tolkas och vara till vägledning.

I Sverige härjade 1993 det som blivit kallat Pekinginfluensan. I vårt land dog det året 97 000 människor, en överdödlighet med 7000 personer jämfört med kringliggande år! På en befolkning som då var drygt sju miljoner. Knappast någon i Sverige idag minns denna influensa, trots de noterbara dödstalen. Det finns heller inga skräckinjagande reportage från den tiden, knappt något står att finna på google om denna influensa. Detta som relief till den galenskap som pågår nu.

Om man vill tala om en verklig epidemi i vårt land, ska man gå tillbaka till år 1834 i Sverige. Det året dog 3500 av Stockholms då 97 000 invånare i kolera på två månader. Vilket idag skulle svara mot 70 000 dödsfall i Stockholms län, på ett par månader.

En sakdiskussion efterlyses!

Text: Jan Hagberg, pensionerad chefaktuarie, tidigare ordförande i Svenska Aktuarieföreningen (i Sverige krävs av en aktuarie en akademisk examen inom matematik, matematisk statistik och aktuariell teori)

Relaterat


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq