Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
OPINION. Inom Moderaterna och Kristdemokraterna har det den senaste tiden släppts upp sonderingsballonger där man öppnar upp för ett samarbete med SD på riksplanet.
Text: Jan Norberg | Artikeln har tidigare publicerats i Fri Kurir
Hyggligt medveten om hur djupt splittrade M är i denna fråga kan det bara vara en tidsfråga innan storstadsmoderaterna skulle ”komma ut” att detta aldrig kommer att ske i till exempel Stockholm. Detsamma gäller också för KD.
Stockholmaren Ulf Kristersson tog sig ju själv till partiledarposten just på denna interna splittring inom Moderaterna.
Han mobiliserade sina kompisar inom den tydligt vänsterliberala storstadsfalangen inom M när de i början av 2017 tog tillfället i akt att sätta kniven i ryggen på Anna Kinberg Batra (AKB). Hon kom ju tillbaka från en intern seans i partitoppen när man i december 2016 for till Amsterdam för att bestämma sig hur man skulle hantera just frågan om ett eventuellt framtida samarbete med SD.
AKB:s strategi att gå försiktigt fram och steg för steg och sondera för ett framtida samarbete sågs därför av Stockholmsmoderaterna som ett utmärkt tillfälle att bli av med henne. Hon tvingades ju också ganska snart bort efter att Ulf Kristersson med hjälp av sina allierade inom Stockholmsmoderaterna som stoppat hennes försök att närma sig SD.
Den enda slutsats man dra av det utspel som nu Irene Svenonius gör för Stockholmsmoderaternas räkning skall ses som en tydlig varning till Ulf Kristersson att inte själv gå i samma fälla som AKB gjorde när hon i början av 2017 började fundera på att arbeta med SD. Allt prat från Ulf Kristersson om samarbete med SD skall därför endast ses som ett moderatinternt lackmustest om den dominerande Stockholmsfalangen inom M är beredda att låta Ulf Kristersson göra vad AKB på sin tid försökte göra.
Svaret är övertydligt och vi kan därför skriva av alla förhoppningar om ett samarbete mellan M/KD och SD, sonderingsballongen punkterades effektivt av Irene Svenonius. Den inom SD som inte begriper detta kan ringa till mig så att jag kan förklara hur det fungerar inom de mycket splittrade falangerna inom M.
Hur skall då SD förhålla sig till detta?
Den så kallade Mattias Karlsson doktrinen inom SD måste skrotas så fort som möjligt. Hans försök att göra SD attraktivt som samarbetspartner och därför krampaktigt hålla partiet nära mittpålen i svensk politik har definitivt inte övertygat de dominerande Stockholmsmoderaterna – de skulle aldrig någonsin samarbeta med SD. Därmed faller hela SD:s strategi främst torgförd av den självutnämnde chefsideologen Mattias Karlsson.
SD kunde se en snabb tillväxt av sympatisörer så länge man verkligen sågs som ordentliga utmanare till den etablerade politikereliten i just Stockholm. Väl på plats i riksdagen år 2010 så påbörjades tyvärr en period av anpassning för att bli accepterade av de andra sju partierna, främst M och KD. Resultatet av denna Karlssonska doktrin ser vi nu när det närmar sig val 2022.
På elva år har SD helt tappat sin lyskraft och stagnationen syns också tydligt i de opinionsundersökningar som återkommande presenteras, SD känns numera som en dålig moderatkopia med vissa inslag av socialliberala talepunkter ständigt framförda av yngre karriärpolitiska broilers vilka saknar kontakt med de frågor som SD tog sig in i riksdagen på.
För att allitrera på alla dem vilka anklagar SD för sina rötter så kanske det rent av vore bra om SD kunde hitta tillbaka till sina rötter då man hade en frenesi som idag helt saknas. SD:s partiledning måste sparka ut Mattias Karlsson och hans enögda tankesmedja Oikos, deras råd leder absolut ingenstans och Jimmie Åkesson måste sluta uppträda som en lydig talesperson för vad denna tankesmedja funderar ut för SD:s räkning. SD har tappat kontakten med den drivkraft och det ursinne som attraherade så många människor innan de kom till makten och blev fat and lazy.
SD måste nu helt ompröva sin strategi för att kunna växa av egen kraft och ett samarbete med Alternativ för Sverige vore nog bra mycket bättre för alla de väljare vilka annars riskerar att slänga sina röster i sjön genom att rösta på AfS. Släpp prestigen och lyssna på opinionen i de breda folklagren, annars kommer vi tyvärr att få dras med en sosseledd regering i ytterligare 4 år efter nästa års riksdagsval.
Text: Jan Norberg
