Underrättelseofficer och frimurare skrev MSB:s rapport om konspirationsteorier

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har bett professor Andreas Önnerfors att ta fram en studie om konspirationsteorier och covid-19. Det påstådda syftet med studien är att ”visa hur konspirationsteorier används och sprids”.

Mikael Tofvesson, enhetschef på enheten för skydd mot informationspåverkan beställde en studie om konspirationsteorier eftersom han anser att det leder till att man ”inte litar på avsändaren och blir vaccinerad mot källkritik”.  Den som blev den ansvariga forskaren att ta fram denna studie blev professorn i idéhistoria Andreas Önnerfors.

Vad som inte framgår är att Önnerfors också är både högt uppsatt frimurare och är enligt uppgifter också underrättelseofficer. Hans djupa engagemang i frimureriet avslöjas i en utgåva av The Gavel. Men i aktuella mediala framträdanden liksom i MSB:s rapport redogör man inte för Önnerfors bakgrund och någon intressekonflikt i frågan trots att väsentliga delar av frimureriet är hemligt och medlemmarna i stor utsträckning utgörs av mycket inflytelserika personer.

Trots detta anlitades Önnerfors av MSB att kartlägga ”utmaningar” mot de etablerade maktstrukturerna.

Relaterat: Folkhälsomyndighetens presschef Christer Jansons psyops-bakgrund granskas

Studien fick namnet Konspirationsteorier och Covid 19: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning. Den behandlar exempelvis hur konspirationsteorier används.

I studien står bland annat att läsa:

”Ett bra exempel på användandet av konspirationsteorier uppifrån och ner är påståendena om att presidentvalet hade ”stulits” från USA:s ex-president Trump i november 2020. Den avancerade konspirationsteorin som alltså uttalades av en sittande makthavare involverade olika element som pekade ut både demokrater, utländska aktörer, medlöpare inom Republikanerna och teknikföretag som arbetade med rösträkningen samtidigt som juridisk expertkunskap dömdes ut.

Stormningen av Kapitolium i januari 2021 visar dessa konspirationsteoriers potential att driva på radikalisering till våldsbejakande extremism. Ett annat exempel är det tjeckiska presidentvalet 2018 där det cirkulerade entydig polariserande propaganda som sammankopplade utmanarkandidaten med konspirationsteorier. Efter första världskriget upplevde många tyskar att de hade bedragits av sina egna politiker som i samröre med segermakterna hade pressat på dem ett fredsfördrag (Versaillesfördraget) som tyngde Tyskland ekonomiskt.

Detta i kombination med den globala börskraschen 1929 skapade grogrunden för acceptansen av konspirationsteorier (”dolkstötslegenden”) som meningsskapande politiska berättelser. (Upplevd) maktlöshet uttrycktes nerifrån och upp. I detta konkreta falla sammankopplades frustrationen med den antisemitiska myten om judiska ”plutokrater” som berikade sig på folkets misär. Den nostalgiska längtan efter det förlorade välståndet och dess framtida återupprättelse kunde sedan effektivt utnyttjas av nationalsocialismen. Nazisternas antisemitiska konspirationsteorier banade i sin tur vägen för utrotningen av Europas judar.”

Ett annat segment i studien berör hur man skall ”bemöta och motverka konspirationsteorier”.

”När sker den största skadan? Så länge konspirationsteorier inte uttrycker brott som kan lagföras är det svårt att stoppa deras spridning. Den mest aktuella utvecklingen pekar dock mot att plattformar för sociala medier tar ett allt större ansvar att moderera innehållet för det som publiceras och sprids. På grund av konspirationsteoriernas potential att driva på radikaliseringsprocesser, polarisera det samhälleliga samtalet och underminera demokratisk myndighetsutövning kan dessa steg anses vara befogade.

Men bortom rent tekniska åtgärder mot själva medierna för spridning måste frågan ställas om det är mest effektivt att rikta interventionen mot avsändaren/källan eller mottagaren/målgruppen. Kognitiv stil, personlighetsdrag och världsbild skiljer sig mellan individer i relation till deras ålder, grupptillhörighet eller bildning. Beroende på tidpunkten för exponering och graden av verklighetsförlust är det svårt att hitta en lösning som passar alla fall av bemötande.

Dessutom är frågan tätt sammanhängande med hur konspirationsteoriernas används, av vem och i vilket syfte: om de cirkulerar i skolmiljö, förekommer i informationspåverkan, uttalas på en demonstration eller av en makthavare måste responsen se olika ut. Ligger åtgärderna på det pedagogiska planet? Är det en fråga om psykologiskt försvar? Måste mediernas kunskapsnivå höjas? Skall maktretoriken avväpnas? Socialpsykologen Péter Krekó har föreslagit att det riktade ingripandet mot konspirationsteorier skall bedömas i förhållande till tre faktorer:

• en hög grad av skadlighet
• en låg grad av rimlighet
• en hög popularitet och spridning

Konspirationsteorier och covid-19: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning Krekó menar att en konspirationsteori som kan göra stor skada, som är byggd på mycket lösa grunder men som har stor spridning bör prioriteras i alla former av intervention. Exempelvis är konspirationsteorier om covidvaccinet skadliga, relativt orimliga, men sprids aktivt på sociala medier eller manifestationer.

De kan mer sannolikt oskadliggöras genom objektiva informationsinsatser om deras orimlighet (påståendet att ”vaccinet innehåller ett mikrochip” kan lätt bemötas). Konspirationsteorier om M/S Estonias förlisning har å andra sidan inte samma samhälleliga skadlighet, är mer genomarbetade och underbyggda av fakta som är svårare att skilja från ren fiktion och har en relativt låg spridning. För att vederlägga dessa teorier behövs det en mer genomtänkt strategi som i detalj bemöter teknisk bevisning som ofta framförs (i likhet till 9/11). Ställd inför en bedömning om nödvändigheten om intervention bör således anti-vaccin-teorierna prioriteras på kort sikt, även om M/S Estonia-teorierna sammanflyter med övergripande skadliga ”superteorier” om den djupa staten och dess manipulationer.

Bedömningen av skadligheten kan göras i en rangordning där konspirationsteorins våldsbejakande potential bedöms (språkval, fiendebilder, uppmaning till våld), följt av andra allvarliga politiska eller samhälleliga konsekvenser (underminering av förtroende för samhället, myndigheter, vetenskapen) och konsekvenser för gruppen och individen som tror på dem (verklighetsförlust, förnekelse, isolering).

Bedömningen av rimligheten i en konspirationsteori måste ta dess komplexa uppbyggnad i beaktande. Den kommunicerar mer eller mindre trovärdiga utsagor om sakförhållanden samtidigt som värdeomdömen. Den logiska rimligheten kan bedömas relativt enkelt i förhållande till ofta förekommande felslut och genvägar eller övertron på en viss typ av bevis. Den etiska rimligheten måste rikta sig in på aktörernas antagna motiv: är det rimligt att dela in världen i absolut gott och ont och vem tjänar egentligen exakt vad på konspirationen (den romerska rättens fråga cui bono)? De konspirationsteorier som innehåller lägst rimlighet både avseende verklighetsbeskrivningen och beskrivningen av aktörernas etiska motiv är lättare att motverka på precis dessa punkter.

Sist men inte minst skall konspirationsteorins popularitet och spridning beaktas i valet av motåtgärder. Det säger sig självt att graden av spridning påverkar bedömningen av nödvändigheten av motåtgärder. Mer marginella konspirationsteorier kanske snarare lyfts fram om de behandlas eller bemöts i medierna eller av myndigheterna. Men det är ett tveeggat svärd. Till exempel: den konspiratoriska föreställningen om att spridningen av covid-19 drevs på av migrationen till Europa var ett marginellt fenomen i början av pandemin. 12 månader senare har denna position nått mainstream i den europeiska ytterhögern. Frågan är när det hade varit bäst att bemöta denna konspiratoriska berättelse.

Sist men inte minst måste dessa tre ingångsvärden bedömas i förhållande till vem som använder sig av konspirationsteorierna.”

Utbildningsradion sände nyligen panelsamtalet Konspirationsteorier – en snabbväxande samhällsutmaning som arrangerades av MSB. Morgan Olofsson som förde samtalet frågade Mikael Tofvesson varför de beställt en studie om konspirationsteorier och fick följande svar:

”En konspirationsteori bygger på att man inte litar på avsändaren, man litar inte på budskapet för någon vill dig illa och man själv är ett offer eller så är någon annan ett offer. Det i sig betyder ju att man blir vaccinerad mot källkritiskt tänkande och inte mottaglig för fakta och information längre.”

Andreas Önnerfors har tidigare tillsammans med 15 andra författare gett ut boken Europe: Continent of Conspiracies som ett resultat av det europeiska forskningsprojektet Comparative Analysis of Conspiracy Theories COMPACT som pågick åren 2016 – 2020.

I en artikel från Uppsala universitet (4 maj 2021) hävdar forskarna bakom denna bok att konspirationsteorierna ”inspirerar till terrordåd”. Önnerfors egna bidrag till boken undersöker hur den rasistiska och främlingsfientliga konspirationsteorin om ”det stora utbytet” kan ha varit ett motiv för terrordådet mot en synagoga i Tyskland 2019.

Text och sammanställning: Isac Boman, Nya Dagbladet

Relaterat

• UR Play och Andreas Önnerfors: Konspirationsteorier och covid-19