Erik Forsman analyserar strategier i Ukrainakriget

ANALYS. ”Varför ska NewsVoice vara en röst i kören i alternativmediarymden genom att på sin höjd problematisera, men i regel enbart återrapportera vad andra redan förmedlat och framfört? Lyft i stället fram perspektiv som inte tidigare belysts.” Det skriver Erik Forsman i en analys om krigsstrategi i Ukraina. 

Text: Erik Forsman | Foto ovan: SOBR soldater nära Kiev, mars 2022. Foto: Sasha Kots

Dessutom ligger det inom det så kallade allmänintresset – att utbilda eller i vart fall informera och upplysa allmänheten om vilka militära förutsättningar som finns till hands för respektive part i kriget. Detta för att öka förståelsen för vad och hur respektive part vill att kriget skall föras på. Här handlar det inte om att tycka rätt eller har hållit på rätt part utan helt enkelt titta på givna omständigheter.

Taktik – strategi – terräng och militära förutsättningar

Jag vill belysa kriget i Ukraina utifrån ett taktiskt (det korta) och ett strategisk (det längre) perspektiv. Inom krigskonst, krigsvetenskap och de militärteoretiska och praktiska förutsättningarna är det solklart att krigföring är beroende på miljön (terrängen) och parternas styrkor respektive svagheter.

Krigskonst är en del av begreppet geopolitik – hur ett krig skall föras för att vinnas. En avgörande faktor hur ett krig anpassas efter terrängen som en del geologin.

Det är avgörande inom geopolitiken – hur ett krig skall föras för att vinnas. Det krävs en anpassning efter den givna terrängen som en del geologin alltså ingår det i det definierbara begreppet geopolitik, anser jag i vart fall.

Syftet med artikeln är inte att föra fram ett budskap (dolt eller öppet), för det spelar ingen roll vilka parterna är eller om de anses som goda eller onda. I ett krig måste bägge parter, den anfallande parten eller den försvarande parten, underkasta sig vissa på förhand givna förutsättningar.

I början av en militär konflikt liknar det i mångt och mycket öppningen i schack: alternativen är få och underställda ett enda krav: att få ut styrkorna i slagläge snabbaren än motparten – det vill säga genom mobilisering. Denna tvingande omständighet gör att alternativen inte är så många, de är ganska förutbestämda. Därför känner respektive härförare väl till, och omvänt vad den försvarande parten också tvingas göra. Valmöjligheterna är alltså få.

Schack är ett tyst spel. Bägge sidors slagstyrka är från strat lika starka och någon underrättelsetjänst eller informationshantering medels propagandautspel är helt onödig. Bägge parter vet allt om varandras styrkor då de har samma vapen stående till buds, men här upphör likheterna, å andra sidan känner både Ukraina och Ryssland ganska väl till vilka vapen och styrkor respektive land förfogar över.

Luftherravälde

De absolut viktigaste är först av allt tillskansa sig luftherravälde. Ryssland har detta i Ukraina i de östra delarna närmast sitt eget territorium.

Terrängen

Ukraina är jätteland bestående av idel slätter. Terrängen är helt avgörande för hur kriget kommer att gestalta sig. Ryssland har en större och modernare pansararmé med längre skotträckvid även om Ukraina också har betydande pansarstyrkor.

Med tanke på terrängen vill helst av allt Ryssland möta Ukraina på öppet fält. Det vore drömmen för då vore kriget slut tämligen omgående. Kan liknas vid första Irakkriget (USA mot Irak) där den irakiska pansararmén efter att först grävt ner sig bestämde sig för att anfalla den amerikanska (öppet fält bestående av öken). Ett idiotiskt beslut som bara kunde sluta på ett enda sätt.

Ukrainas militär undviker därför att möta den modernare ryska pansarstyrkan i öppet fält. Helst av allt vill de ukrainska styrkorna lura eller locka in ryska trupper i städerna.

Krig i stadsmiljö

Krig i stadsmiljö är bland de djävligaste man kan åta sig. Det var också så den tyska pansararméns offensiv mot Sovjetunionen under andra världskriget stannade av, just i staden Stalingrad. Självaste Nikita Chrusjtjov var ett av befälen att försvara staden.

Två kulsprutor på ömse sidor i en diagonal riktning mot en inträngande fiende samt några pansarskott, som dessutom ständigt är i förflyttelse i skydd av stadsmiljö kan åstadkomma oerhörda problem för en framryckande pansardivision.

Läs mer: “Socialdemokraternas pansarskott” används av ukrainska nazister

I smala gränder och på gator räcker det med att dyka upp och slå ut en stridsvagn i täten (i en längre kolonn) så stannar hela framryckningen av. Det går inte att spränga eller på annat sätt lyfta bort en stridsvagn vägandes sina dryga 60 ton. Får försvaret bara chansen att fylla på med manskap och ammunition är det en mardröm att luras in i stadsmiljöer.

Ovan och under jord – Vietnamkriget lärde USA mycket

Vietnams underjordiska tunnelsystem som påbörjades redan under kriget mot fransmännen kom att byggdes ut enorm under Vietnamkriget. Dessa tunnlar gick många gånger långt under de amerikanska baserna som USA inte hade en aning om. Dessa innehöll fältsjukhus, logement, matsalar osv.

Vietnam undvek att möte amerikanska styrkor likt två arméer på ett öppet fält utan höll sig under jord. Ofta kände dom till exakt var de amerikanska så kallade ”search and destroy” plutonerna fanns och dök upp i dess absoluta närhet och slog till och försvann lika fort.

De amerikanska styrkorna hade understöd av artilleri och flyg som ofta var verkningslösa under jord och ca 20 % av de amerikanska förlusterna bestod av så kallade ”friendly fire”. Det var en orsak till att USA förlorade kriget. Här gäller det att utnyttja hur och ändvända terräng till sin fördel.

Vietnamkriget var ett krig utan någon front eller många fronter eller förflyttningar av fronter som dessutom bestämdes av Vietnam, inte av USA.  För övrigt: USA hade en arrogant hållning och ansåg att så länge som de hade ”greater firepower” behöver de inte anpassa sig till någonting annat. USA har lärt sig enormt mycket sedan dess.

Propagandakrigföring

Ett krig består av ett ekonomiskt krig, ett propagandakrig och ett krig på slagfältet. I dag har USA närmast total kontroll över medierapporteringen vid egna militära konflikter, vilket absolut inte var fallet under Vietnamkriget – snarare tvärtom. Lär känna din fiende bättre än du känner dig själv. Lär känna deras kultur.

Varför nämner jag det här? Jo, dagens moderna städer är nästa lika stora under jord som de är ovan jord. Ta bara Stockholm som ett exempel. Vi har över 11 mil långa tunnlar för T-banorna. Lägg till alla vägtunnlar samt alla avstängda hemliga utrymmen vi inte känner till. Tänker er mardrömmen för en angripare att när som helst kan motstånd dyka upp och slå ut ett par stridsvagnar i en större kolon.

Ryssland och undvikandet av strider i stadsmiljöer

För att undvika strider i stadsmiljön, som praktiskt taget måste ses som ointagliga forntida borgar, eller i vart fall med ohyggligt stora förluster från rysk sida, önskar man göra som man gjorde med ointagliga borgar förr i tider det vill säga man belägrar dom – alltså omringar städerna och håller sig på så stort avstånd att pansarskott inte kan nå de ryska stridsvagnarna (effektiv mellan 200 – 500 meter) som annars är som ”sitting ducks”.

Stridsvagnar är och har alltid varit ett anfallsvapen i öppen terräng; men samtidigt en hundraårig kvarleva från första världskriget. Stridsvagnar är bara effektiva om man har luftherravälde men samtidigt behöver de understöd från infanteri och är endast effektiva mot en svagare motståndare utan markunderstöd och effektivast mot obeväpnad civilbefolkning.

Hur du stått framför en stridsvagn som sakta rör sig framåt med sitt ohyggliga oväsen? Då känner man sig väldigt liten och obetydlig och rädd.

Vad som nu gäller för dels för de ryska framryckande styrkorna, dels för försvaret, är att få kontroll runt och kring städerna. Klarar Ryssland detta och omringa städerna samt hålla ett avstånd på upp till minst 2000 – 3000 meter, där de själva kan vara effektiva, intar den långa väntan.

Man stänger av all tillförsel: el, vatten, vapen och ammunition samt andra förnödenheter och matleveranser. Till att börja med tar alla husdjur slut. Sedan alla lösa springande hundar, katter, fåglar, råttor och till sist äter man upp varandra. Det som nu sker är strider runt städerna för att få kontroll.

Detta såg vi också tidigt i konflikten: sju åtta mil långa rader av ryska stridsfordon som sakta rullade in mot Ukraina. Dessa stridsfordon är passiva vapen ämnade endast att omringa strategiskt viktiga städer och på så sätt få de ukrainska motståndarna att ge upp sitt motstånd. Dessa motoriserad förband behöver inte bestå av toppmordärna stridsvagnar utan vad som helst duger.

Det är i ljuset av detta som humanitära korridorer skall ses. I tiden kring andra världskriget behövde man inte bry sig om opinionen för det fanns inga vittnesmål i form av miljoner mobilkaror, läget är annorlunda i dag. Vad de ukrainska styrkorna då kan göra är att vägra låta civilbefolkningen fly, inte ens transorna tillåts fly! Men denna ukrainska manöver kan den inte ryska armén göra som det gjorde i Tjetjenien dvs skjuta städer till en grushög.

Då är man återigen tillbaka till ruta ett. Slaget står kring strategiska viktiga städer.

Fred och krig

Vi ska ha fred, inte krig, hörs kören ofta från fredsrörelsen. Det man då glömmer är att krig startas för att få just fred – krigets vinst ligger i fredan. Så vad är Rysslands fredsmål; när vet Ryssland att kriget vunnits och när vet dom när freden är säkrad? Dessa frågor ställer sig alla kloka härförare. Annars vore det som att starta bråk för att få till förhandlingar utan att veta vad man vill uppnå med förhandlingen – när är man nöjd med förhandlingarna och kan sluta ett avtal? Jo när man uppnått det man ville ha innan konflikten startade.

Allt har ett pris. Underskatta inte rollen som det mänskliga egot kan ställa till med. Människan bestämmer när kriget skall starta men sedan är det en öppen fråga när ”kriget” själv önskar avsluta det.

Varför ingen promenadseger?

Får Ryssland inte kontroll kring städerna (möjlighet att omringa) bör Putin överväga sina insatser. Varför dröjer detta? Här är de rapporter vi fått från kriget motstridiga som i all propagandakrigsföring. Något är dock entydigt. Den ryska offensiven är illa planerad med dålig samordning och framför allt gäller detta logistiken med bränsle.

Redan Hitler noterade detta som nämns i ”Hitlers bordssamtal”: ”det går åt en liter bensin för att frakta en liter bensin”. De massiva ryska pansarkolonnerna kan fås att gå i stå genom att skära av försörjningslinjerna och det såg vi också tidigt i konfilten – de ryska trupperna led av soppatorsk.

Stridsmoralen

Sedan har vi moralen bland soldaterna. Putin har uttryckligen förbjudit att låta ryska unga värnpliktiga att beträda det ukrainska territoriet som skett i vart fall. De korta filmer som lagt upp på Bitchute från kriget visar tillfångatagna äldre ryska soldater, troligen reservister med låg motivation att slåss till skillnad från de mycket motiverade ukrainska styrkorna som har en helt annan moral. Detta är också ofta fallet: soldater som slåss för sitt fosterland har högre stridsmoral än den angripande parten som slåss på främmande mark långt hemifrån.

Tränad av USA och NATO

De ukrainska trupperna har också under åratal tränats av USA/NATO i krigsföring mot Ryssland och framför allt tränats slå mot de delar som är undermålig: den ryska dåliga samordningen och med den usla logistiken. Tittar man historiskt har sovjetunionen alltid varit dåliga i början av ett krig för att sedan blir allt bättre. Så var det med Finska vinterkriget, med stora förluster till en början.

Så var även fallet under andra världskriget i den stora tyska operationen ”Barbarossa”. Det är också mycket svårare att anfalla än att försvara om striderna först på så sätt att det gynnar den försvarande parten. Detta med att Ryssland är en ”slow starter” i militära konflikter betyder att med tiden kommer det ukrainskan styrkorna till slut bli omringad. Men nu strömmar krigsmateriel och frivilliga i massor i till den ukrainska sidan.

Kan Ukraina förhindra omringning och ständigt få förstärkningar bäddar detta för en lång, lång konflikt vilket Putins Ryssland absolut inte vill ha då detta riskerar att tömma Ryssland på resurser. Ukrainas chans är tragiskt nog att försöka dra ut på konflikten tidsmässigt för att på så viss destabilisera Ryssland.

De ekonomiska sanktionerna från väst slår också allt hårdare mot Ryssland. Dras konflikten ut på tiden bildas för eller senare opinioner inom landet mot kriget som på alla sätt undergräver Putins ställning.

Huruvida Putin är lurad in i kriget är egentligen inte intressant, för USA/NATO hade bara fortsatt och försatt med sina utvidgningsplaner tills Putin inte längre hade något val. Det man kan ha lurat Putin är att tidigarelägga invaderingsplanera genom att förse honom med falsk information om Ukrainas försvarsförmåga och moral, som vi nu har fått bevis på när Putin arresterar delar av sin egen underrättelsetjänst samt många generaler.

Detta är ytterst allvarligt. Tänk om samma scenario hade hänt i Sverige. MUST och SÄPO:s chefer grips för landsförräderi. Problemet är det samma för alla upplysta despoter – vem fan kan man lita på när man har så många man måste lita till? Möjligen också att Putin dels fått fel information medvetet eller att han sparkat alla kritiker och bara omgett sig av jasägare, en risk för alla narcissistiska och äregiriga härförare – de tål inte att ifrågasättas.

En klok härförare samlar de vassaste kritikerna kring sig. Samma sak hände med JFK och praktfiaskot i Grisbukten.

Det kan också vara så att här har någon tänkt till i försvaret av just städerna i Ukraina, vilket inte var fallet med Tysklands pansarlinje på franska kusten mot atlanten. Det hade naturligtvis gått att göra invasionsmöjligheterna oändligt mycket svårare för de allierade på D-dagen.

Till sist måste nämnas att ett krig sker på tre fonter: ett propagandistiskt, ett ekonomiskt och sist ett militärt. Jag ska bara helt kort beröra detta med ekonomin och nation. Ukraina skulle kunna förse hela Västeuropa med spannmål som den europeiska kornbod den har blivit kallad, ändå är landet fattigt (eller extremt korrupt med några få hyper, hyperrika).

Ryssland är till ytan världens störa land, med världens största naturrikedomar vad gäller det mesta: skog, gas, olja, metaller, mineraler osv, och har dessutom också avsevärda odlingsytor till sitt förfogade med billig arbetskraft men är också ett fattigt land (med några hyperrika oligarker). Bara för att ett land har extremt stora tillgångar av naturresurser så är det inte avgörande för hur rikt ett land är, utslaget per capita.

Isoleras Ryssland på alla sätt samt dess export västerut stryps kan Ryssland möjligen vinna den militära konflikten i Ukraina, men samtidigt förlora det ekonomiska kriget. Återstår att smälta samma med Kina på exportsidan vad gäller energi och detta har redan har gjorts men frågan är om de räcker? Kina och Ryssland konkurrerar också med varandra.

Ett starkare och rikare Kina innebär ett svagare och fattigare Ryssland om landet skärs av från väst och om väst samtidigt knyter an Kina tätare till sig, vilket är ett scenario som inte problematiserats i tillräckligt hög grad anser jag.

Vad som däremot har framförts är konflikten Kina vs USA. Det var globaliseringen som gjorde Kina rikt. USA och väst har exporterat ”know-how” samt även förlagt sin tillverkningsindustri dit som gjort det möjligt för Kina att gå från superfattigt till superrikt under endast två generationer. I min barndom var Kina ett fattigt uland, där man odlade ris och cyklade, när man inte svalt ihjäl förstås.

Om Konflikten stod mellan Kina och USA, så har något skett här som ruckat på detta. Vad som är av vikt är att titta extra noga på vad Kina kommer att göra i det här läget. Vi hör nästan ingenting från Kina från medierna i dag, vilket är beklagligt. Kina verkar ligga lågt. De som trodde att Kina skulle gå ”all in” med Ryssland i händelse av konflikt med väst, bör kanske tänka om här. Det som nu sker framöver kommer att rita om kartan för mycket lång tid framöver.

Text: Erik Forsman