Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
VALET 2022. Jag läste nyligen en artikel signerad Alice Teodorescu Måwe och vet man inte bättre vad som händer inom de moderata Stockholmskotterierna så skulle man kunna fråga sig varför hon fortsätter driva illusionen om Ulf Kristersson som ny regeringsbildare. Med någon slags självklarhet verkar hon förutsätta att det är Moderaterna som sitter på den rollen eller hon kanske har pratat med Kristerssons nya topprådgivare från Timbro?
Text: Jan Norberg | #valet2022
Karin Svanborg-Sjövall, med en bakgrund inom L, har ju redan övergivit Liberalerna och tagit värvning hos M som ny särskild rådgivare till Ulf Kristersson. Hon gör detta avhopp väl medveten om att L med största sannolikhet inte kommer över 4 % spärren. När hon misslyckats med sitt nya uppdrag så ser hon sig om efter nästa tuva som möjligen kan hålla henne själv kvar i den liberala sfär av karriärpolitiska broilers som aldrig haft ett ordentligt jobb.
Alice Teodorescu Måwe lanserades av en falang inom Stockholmsmoderaterna för något år sedan som Moderaternas nya partiledarämne. När det såg som värst ut i opinionen för Ulf Kristersson så kanske det också fanns nån form av fog för dessa tankar. Hennes samröre med M:s tidigare partiledare Anna Kinberg-Batra [AKB] och det entourage som omger henne lades henne dock till last.
När hon, precis som nu, dessutom envisades med att föra fram tankar om ett närmare regeringssamarbete som inkluderade SD så fick hon bittert erfara att en strid med valberedningen inom M tar man inte ostraffat.
Teodorescu frågar sig retoriskt frågan, som hon om någon bör kunna svara på.
”Hur kan de allt mer frekventa opinionsmätningarna inte unisont peka ut Ulf Kristersson som ny statsminister efter valet, givet att Magdalena Anderssons nuvarande och kommande regeringsunderlag redan prövats – och misslyckats – flera gånger om?” – Timbro: Samspelt opposition det enda som kan knäcka Andersson
Ulf Kristersson vet liksom Teodorescu mycket väl om inom vilka gränser han av Stockholmseliten av M tillåts söka samarbete med SD, det vet också Alice om sedan hon själv fördes fram som utmanare av AKB-falangen inom M. När Lena Adelsson-Liljeroth, Anna König-Jerlmyr, Iréne Svenonius, m.fl. i valberedning och andra organ med sin makt klargör hur M i grunden står mycket fast kvar i sin Reinfeldtdoktrin, ja då rättar Kristersson in sig i ledet.
Artikeln påstår också att en samlad opposition krävs för att kunna vinna över Sossarna i kommande riksdagsval. Kanske det då vore på tiden att M släpper sargen och på allvar visar väljarna att de kan sätta sig i en regering ledd av endera M eller SD, men det kommer aldrig Kristersson att göra, då det vore det samma som att underteckna sin egen dödsdom som partiledare. Alice kan ju fråga sin kompis AKB hur den känslan känns att få.
När yngre förmågor som Alice med egna politiska ambitioner skriver så lögnaktigt som hon nu gör så bygger det på ett uttalat väljarförakt vilket hon givetvis är medveten om. När inte en sådan som Teodorescu ens försöker upprätthålla myten om en ny regeringsperiod där M är en spelare, då är det illa ställt inom M.
Hon skriver:
”Rent krasst anser alltför många att de uppenbara nackdelarna med ett rödgrönt alternativ ändå kan vara att föredra framför det oprövade Ulf Kristersson-alternativet, där utformningen av samarbetet med SD fortsatt utgör en osäkerhetsfaktor.”
Lite självkritik men tyvärr alltför senkommet.
Om inte M gör upp med sin förre landsförrädares öppna hjärtan doktrin så kommer de aldrig att någonsin återta regeringsmakten, undergångsstämningen inom M är nu permanentad och M återfår ingen strålglans med en partiledare som hyllar sin företrädare, den store Landsförrädaren Fredrik Reinfeldt.
I det längsta försöker Alice hålla skenet uppe, men hon vet bättre och hennes artikel måste ses som ett ganska desperat utspel från någon som uppenbart är vilse i den moderata pannkaka som kavlats ut av en partiledarpajas som aldrig gjort något rätt.
”Om Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna ska ha någon som helst chans mot Socialdemokraterna om fyra månader behöver något liknande uppnås igen. De fyra partierna behöver redan nu kunna svara på frågan om vad de önskar åstadkomma, men också hur och med vem, för att skapa trovärdighet för det egna regeringsalternativet.”
Teodorescu utmanar på detta sätt Kristerssons partiledarskap redan innan valet för att själv, efter valet, kunna framstå som den förnyare hon själv sannolikt anser sig vara. Inte bryr sig en karriärist som Alice om att Sverige får utstå ytterligare 4 års sossevälde pga den svävande dödsdans Moderaterna under Kristersson bjudit upp till.
L når knappast över 4 % spärren så varför torgföra L som en del av en ny regering? KD riskerar sin riksdagsplats och kan lika gärna hamna under 4 % spärren. Trots att SD ligger platt och stilla som Moderaternas våtvarma dörrmatta så fortsätter Kristersson sitt motstånd att tala regeringsförhandlingar med SD. Han vet att det vore en dödskyss för hans partiledarskap internt inom Moderaterna. Så varför påpekar, en i övrigt väl insatt Teodorescu, att detta samarbete mellan M och SD måste komma till stånd?
Ränksmidarna inom M putsar nu på sina vapen för att kunna dra personliga fördelar efter valet. Ett val som de insett redan är förlorat.
Text: Jan Norberg | #valet2022
Relaterat
Bara tanken att Ulf Kristersson eller en annan s k borgerlig politiker skall sanera ca 500 socialistiska ”verkschefer” till att återgå till ett normalt svenskt liv efter ett kollapsat socialistiskt experiment får mig att sucka och misströsta!
Ge oss först ett säkert tips för att sparka ut de politiker som har missbrukat SVENSKA FOLKETS förtroende.
Det Jan beskriver om hur det går till i partierna, inte bara hos moderaterna, visar vilka mesiga politiker vi har. De är skiträdda att förlora ett generöst betalt ”jobb”. Därför har epitetet karriärister fått en annan klang. Det som dessutom stör mig är att de media-tränats att prata mycket och löftesrikt utan att säga något.
Representera folket? Den tanken finns inte ens hos de flesta politiker. De som ändå försöker blir mobbade.
Nej, det gäller att hålla sig kvar vid makten, vid köttgrytorna.
Jag tänker också på den naturliga utveckling som alla organismer, alla populationer så småningom erfar. Om man livnär sig på andra utan att ge något tillbaka, utan att bidraga till kretsloppet, då går man obevekligt mot avgrunden.
Jag både tror och hoppas att dessa broilers, dessa kameleonter och papegojor, avslöjas sin otrogenhet mot folket, och slutligen avsätts.
Men som Jan här på Newsvoice mycket klokt analyserat så är förutsättningarna att bryta 8-klöverns dominans inte de bästa. Idéerna med valsamverkan tror jag också är enda chansen.
Själv tycker jag idén med nixtothesix verkar bra. Ska prova det. Om det inte funkar blir det ett av de nya uppstickarpartierna.
Jan Norberg.
Mästerligt.
Touché
Blått Rött Blått Rött Blått Rött.. och under tiden genomför man det man redan hade bestämt sig för. Alice propagerar för att alla ska hålla sig inom ramverket för illusionen av ett val.
Illusion är ett passande ord i sammanhanget. Kanske ändå lite för positivt. Bedrägeri, svek, lögner, falskhet, indoktrinering och mardröm är ord som utan vidare finner sin plats i det mentala kaos som vanliga människor numera tvingas att förhålla sig till.
Va fan har detta med sakfrågan i artikeln att göra??
Fredrik, stanna vid artikelns ämne.