ANALYS. Det utmärkande för dagens samhälle är den starka rörelsen till kollektivism. Det synsättet innebär, att man placerar intressena hos en viss större samhällsgrupp (alternativt alla i samhället) framför individens. Man bortser i stort från människors självständighet, egna behov och egen vilja genom att man för kollektivets syften offrar hennes rätt att själv besluta.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand | Läs även del 2
Kollektivism
Kollektivism är grunden för exempelvis alla totalitära ideologier såsom olika varianter av kommunism bl a de ryska, maoistiska och kambodjanska formerna, samt fascism och nazism. Utan den grundläggande kollektivistiska principen skulle det vittomfattande förtrycket och massmorden inte skett inom de totalitära systemen.
De över 90 miljoner människor, som av politiska skäl dödats i dessa under nittonhundratalet, samt de oerhört många flera där, som förslavats och fått sina liv helt eller delvis förstörda, skulle inte behövt lida, om inte kollektivism hade rått. Synsättet – oavsett dess definition och art – är förbundet med en oerhörd skuld, och det förvånande är högfärden hos dem, som idag hävdar principen.
Kollektivism är också kopplad till den politiska ideologin socialism. De icke auktoritära varianterna av socialism – såsom socialdemokrati – litar till fredliga metoder, där folkmajoriteten bestämmer, men – när möjligheter finns efter valsegrar – genomför även dessa en konsekvent och påtvingad kollektivisering av samhällsområde efter samhällsområde.
Det offentliga tar makten från individen och urholkar hänsynslöst dennes beslutsrätt. Att besluten sker demokratiskt hindrar på inget sätt, att svåra ingrepp görs beträffande individens rätt att själv avgöra väsentliga frågor gällande sin egen existens. Man angriper direkt dennes rätt till det egna livet (se nedan).
Vad skapar individualism?
Motsatsen till kollektivism är individualism, som syftar till personlig frihet och rätten till egna beslut och val i de flesta avseenden. Det är ett synsätt, vilket betraktar individen som det högsta värdet och vilken huvudsakligen har rätt att bestämma över sig själv och sina handlingar.
Grunden för livsåskådningen är inledningsvis en människosyn, som ser individen såsom en rationell varelse med stor förmåga och ett antal egenskaper, som ger henne möjlighet att objektivt kunna bedöma verkligheten och rationellt utnyttja denna för sitt liv.
Hennes (1) tänkande är därvid av avgörande betydelse (2). Varje människa är särpräglad genom kombinationen av många olika förmågor, karaktären/personligheten, risktagande, mod, ledarskap, vilja, intelligens osv. Dessa skillnader ses som värda att skyddas och är grunden för olikheterna i människors utveckling.
I kollektivistiska rörelser finns däremot ofta ett rent hat mot människors olikheter och (innan man vunnit makten) olikheter mellan människor (3).
En betydande individualism hos många individer är grunden för en fri ekonomi. Eftersom denna är så överlägsen kollektivistiska samhällsformer i att skapa mänsklig välfärd (4), är redan det ett avgörande skäl för att motverka olika former av kollektivism.
Men det viktigaste är naturligtvis människans rättigheter. Individens unikitet (däribland hennes potential i olika avseenden) samt tänkande i kombination med hennes fria vilja skapar hennes jag. Och detta jag är helt klart sitt eget ändamål, hon äger sig själv och har därför rätten (och förmågan) att besluta om sina handlingar och sitt beteende. Samhället äger henne inte, utan hon har rätten att leva och bestämma över sitt eget liv (5).
Detta fordrar, att hon får vara självständig, vilket omedelbart ställer krav på och skapar grundvillkoret i hennes relation till samhället, nämligen hennes Rätt till det Egna Livet (REL). Samhället ska därför organiseras så, att det inte hindrar människor att agera självständigt och fritt såsom de önskar (inom de gränser som anges av hennes och andras individuella rättigheter).
Principen om individualism är helt grundläggande för formuleringen av dessa rättigheter. Detsamma gäller de krav, som kan ställas på varje människas beteende i ett antal avseenden bl a som medborgare. Relationen till samhället berörs dock inte nedan.
En inledande fråga är då, varför vissa individer har en utpräglat individualistisk syn (med motsvarande beteende). Graden av denna egenskap beror på hur starkt egna personliga åsikter och rätt till självständigt handlande hävdas. Det är idag okänt, i vilken grad individualism är genetiskt betingad, men en väsentlig sådan inverkan finns sannolikt.
Troligen är föräldrarnas behandling under barn- och ungdomsåren sedan av ytterligt stor vikt. De kan ge barnet utrymme att på väsentliga områden bestämma själv och ger positiv feedback, när barnet hanterar uppgifter bra och självständigt, tar initiativ eller gör motstånd mot krav, som uppfattas som orättvisa.
Identiteten formas långsamt, och fördelaktiga omständigheter ökar säkert starkt tendensen till självständighet.
Tvång att följa beteenden och regler, som inte kan motiveras rationellt, torde ofta skada personers identitetsutveckling, även om det i vissa fall istället stimulerar den genom motståndet. Inspiration till att vara självständig ges bl a via böcker, media eller exempel genom personers beteende.
För ungdomar är läsandet nog särskilt viktigt, eftersom lämplig litteratur kan ge konkret och precist material att tänka på och själv omforma för att eventuellt infoga i de egna värderingarna. Goda rollmodeller påverkar främst genom läsning, film eller samvaron med en lämplig person.
Sannolikt behöver den blivande individualisten mycket tid att tänka och reflektera och behöver därför vara i fred. Han/hon övertar ju inte bara sina värderingar från andra eller skolan utan funderar verkligen på dem, och många får därför en personlig prägel, som formar hans karaktär.
Möjligheten att kunna vara ensam och tänka helt fritt är då väsentlig. Mängder av tankar och planer om framtiden är naturliga och viktiga.
För honom blir frågor som:
- ”Vem är jag egentligen?
- Varför har jag den åsikten i denna fråga?
- Vilka mål har jag?” mycket centrala.
Inget annat är egentligen viktigare än sådana tankar, eftersom de gäller personens formulering av värderingar och mål.
När dessa så småningom är någorlunda preciserade, styr de tillsammans hans agerande, och värderingarna bestämmer i stort hans känsloliv.
Vilka åsikter är naturliga för individualisten?
Vad och hur tänker då individen? Följande torde vara vanliga åsikter eller beteenden: personen är övertygad om, att hans egen mening är den viktigaste (i första hand beträffande honom själv och hans handlingar) och därför bör vara avgörande.
Han tycker det är både naturligt och självklart att vara den som bestämmer över sig själv. Den rätten ses som obestridlig. Han är därför känslig för att andra försöker gå in på hans spelplan. Sådant reagerar han negativt på och försöker hindra. Hans vilja att tänka och agera själv innebär också, att han utövar människans fria vilja (2).
När han får mera erfarenhet av andras åsikter och beteenden, förstärks övertygelsen om, att han nog är unik: att det inte finns någon, som i allt väsentligt liknar honom. Han är redan helt övertygad om, att ingen äger honom. Men om ingen annan äger honom, äger han sig själv. Och eftersom han ser sig själv som sitt eget ändamål, syns rätten att bestämma vad han vill och gör självklar.
Att han då i vissa fall kanske väljer att ägna sig mycket åt andra är en helt annan sak, eftersom det är hans val utifrån hans värderingar och hans sätt att nå tillfredsställelse. Hans åsikter leder naturligen till det allmänna kravet, att han ska få vara självständig. Oberoendet är mycket viktigt.
Det kravet innebär många konsekvenser personligen och gällande samhället. En personlig aspekt är, att han klart ställer krav på omgivningen – i början sin familj och vänner, senare under studier och yrkesarbete sina lärare och chefer – att få ha och hävda egna åsikter och bete sig som han önskar (inom rationella ramar). Det avser varje problem, som uppkommer och diskuteras, och där han deltar.
Han visar kontinuerligt en ovilja att bara på tro eller någons auktoritet acceptera åsikter utan att ha kontrollerat dem med sitt eget intellekt. Han känner automatiskt och inser intellektuellt, att självständigheten också innebär ett sådant ansvar.
Andrahandsmänniskans villighet att låta andra ta över sitt medvetande genom att av lättja, men främst för att få deras gillande, passivt acceptera andras värderingar och åsikter (6), skulle han se som ett ytterst föraktligt beteende – ifall han nu var medveten om det.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand | Läs även del 2
Relaterat
- ”Hon” eller ”han” betecknar i artikeln båda biologiska könen
- Dan Ahlmark: En individualistisk syn på människan och hennes liv
- Dan Ahlmark: Hatet mot olikheter
- Dan Ahlmark: Marxismens ekonomi leder till underskott – även moraliskt
- Dan Ahlmark: En fungerande och sund kultur kräver självrealiserade människor med rätt till sina egna liv
- Dan Ahlmark: Andrahandsmänniskan och politisk korrekthet
Kollektivism innebär att den enskilde individen inte har frihet att tänka, inte frihet att tro, inte frihet att yttra sig, inte frihet att verka utan helt måste underordna sig en liten elit som själv tar sig frihet att förtrycka, vara orättfärdiga, utnyttja, plåga och döda godtyckligt var och en som inte tillhör denna självutnämnda elit.
Kollektivism var förhärskande under medeltiden och är på väg tillbaka med stora steg.
Kollektivism sammanfattas kärnfullt med följande ord:
”Det som skapar mest kollektiv nytta för samhället är större och viktigare än någon enskild individ. Livet hos vissa fördärvliga skadegörare är ett hinder för det allmänna bästa, för att harmoni ska råda inom det mänskliga samhället. Därför måste vissa människor avlägsnas genom döden från människosamhället.”
– Thomas av Aquino (1225-1274), Summa Contra Gentiles, Bok 3, kapitel 146
Kollektivism innebär att den enskilde individen inte har frihet att tänka, inte frihet att tro, inte frihet att yttra sig, inte frihet att verka utan helt måste underordna sig en liten elit som själv tar sig frihet att förtrycka, vara orättfärdiga, utnyttja, plåga och döda godtyckligt var och en som inte tillhör denna självutnämnda elit.
Kollektivism var förhärskande under medeltiden och är på väg tillbaka med stora steg.
Kollektivism sammanfattas kärnfullt med följande ord:
”Det som skapar mest kollektiv nytta för samhället är större och viktigare än någon enskild individ. Livet hos vissa fördärvliga skadegörare är ett hinder för det allmänna bästa, för att harmoni ska råda inom det mänskliga samhället. Därför måste vissa människor avlägsnas genom döden från människosamhället.”
– Thomas av Aquino (1225-1274), Summa Contra Gentiles, Bok 3, kapitel 146
Återigen anglosaxiska oligarkin har ända från början legat bakom kollektivismen som Dan exemplifierar utan att nämna deras roll.
Dessutom har dom även finansierat von Mises vars verk har påverkat libertarianernas ekonomiska ideer.
Andrew Carnegie’s och Henry Fords stiftelser finansierade spridandet av kollektivism något som libertarianen Edward J Griffin har redogjort för tex i skrifterna Future calling.
Libertarianen Gary Allen var medlem av John Birch Society som nominellt var mot kommunism men Allen, som troligen visste om Nixons omfattande och generösa handel med Sovjet av avancerad teknologi, protesterade.
JBS tidskrift publicerade nämligen Nixons tidigare undertecknade godkännande av avtalet med Sovjet.
Allen drog uppmärksamhet i sina böcker till många känsliga ämnen tex oligarkins samarbete med kommunismen.
Hursomhelst Dan och en förkrossande majoritet av dem som kommer med intelligent kritik av socialism och kollektivism utelämnar alltid det som rör anglosaxiska etablissemangets ständiga dubbelspel.
Det räcker inte att enbart analysera egenskaper inom socialism och kollektivism om man ständigt täcker upp för dess aristokratiska mecenater för då upprepar sig historien.
Varför skulle dom ändra taktik när den fungerar och slipper exponeras? Och dom – anglosaxerna – skulle inte tveka att stödja en radikal vänstervridning i dagens Kina om chansen dyker upp. Allt för att splittra landet internt. Därför är det sannolikt en klok taktik av ledningen att stryka sin maoistiska period medhårs trots att man nu inte har kvar den ideologiska tvångströjan
Återigen anglosaxiska oligarkin har ända från början legat bakom kollektivismen som Dan exemplifierar utan att nämna deras roll.
Dessutom har dom även finansierat von Mises vars verk har påverkat libertarianernas ekonomiska ideer.
Andrew Carnegie’s och Henry Fords stiftelser finansierade spridandet av kollektivism något som libertarianen Edward J Griffin har redogjort för tex i skrifterna Future calling.
Libertarianen Gary Allen var medlem av John Birch Society som nominellt var mot kommunism men Allen, som troligen visste om Nixons omfattande och generösa handel med Sovjet av avancerad teknologi, protesterade.
JBS tidskrift publicerade nämligen Nixons tidigare undertecknade godkännande av avtalet med Sovjet.
Allen drog uppmärksamhet i sina böcker till många känsliga ämnen tex oligarkins samarbete med kommunismen.
Hursomhelst Dan och en förkrossande majoritet av dem som kommer med intelligent kritik av socialism och kollektivism utelämnar alltid det som rör anglosaxiska etablissemangets ständiga dubbelspel.
Det räcker inte att enbart analysera egenskaper inom socialism och kollektivism om man ständigt täcker upp för dess aristokratiska mecenater för då upprepar sig historien.
Varför skulle dom ändra taktik när den fungerar och slipper exponeras? Och dom – anglosaxerna – skulle inte tveka att stödja en radikal vänstervridning i dagens Kina om chansen dyker upp. Allt för att splittra landet internt. Därför är det sannolikt en klok taktik av ledningen att stryka sin maoistiska period medhårs trots att man nu inte har kvar den ideologiska tvångströjan