Dan Ahlmark: En fungerande och sund kultur kräver självrealiserade människor med rätt till sina egna liv

publicerad 14 april 2022
- Dan Ahlmark
Dan Ahlmark, 2018. Privat foto.

KULTUR. För att samhället ska fungera krävs självständiga och självrealiserade människor som verkligen kan utnyttja sina potentialer, har fri vilja och där varje person kan förstå sin natur som människa. Kort sagt, varje människa har rätt till sitt eget liv och öde. Dan Ahlmark beskriver förutsättningarna för den fria människans livsvillkor.

Text: Dan Ahlmark

Människans egenskaper

Individens medvetande är grunden för hennes liv och jag. Förmågan att tänka möjliggör hennes handlingar och arbetet att överleva. Mycket hon gör påverkas av hennes individualitet. Denna orsakar att varje människa är speciell i så många avseenden: från fysiska skillnader bortses, så det gäller förmågor, läggning, karaktär/personlighet, mod, risktagande, vilja och intelligens.

Individen är inte reproducerbar. Den del av individualiteten, som bara finns där, plus den som främst är en potential, har mängder av former.  De flesta av dem kan genom samhällets makt begränsas till sina uttryck men tendensen finns där alltid. Individen är inte möjlig att kopiera, och när hon får och vill utveckla sig fritt, har hon därför möjligheten att nå något unikt.

Då en person verkligen utnyttjar sin potential och dessutom kan agera utifrån sina styrkepunkter, kan hon i bästa fall prestera helt unika arbetsresultat. Och om så sker, är prestationen troligen också den, som är till mest nytta för andra medborgare.

Apmänniska - Foto: T. Sassersson, NewsVoice
Apmänniska – Foto: T. Sassersson, NewsVoice

Utvecklingen av människosläktet (Homo sapiens sapiens) ledde så småningom till, att språk utvecklades och därmed begrepp, uttryck och kunskap, som medförde ovärderliga fördelar i strävan att överleva och leva. Människan fick därmed ett konceptuellt medvetande, som möjliggjorde avancerat tänkande baserat på kunskap.

Det ökade skillnaden mellan två typer: ett lägre och ett högre medvetande, där det lägre främst innebär, att en person ofokuserat låter tankar glida runt utan egentlig fokusering på något. Man knuffas på av tillfälliga tankar, intryck och känslor i än den ena, än den andra riktningen.

Det högre medvetandet innebär, att personen genom koncentration fokuserar på något – tanke, objekt, problem, möjlighet osv – och granskar, försöker dra slutsatser och/eller bestämma något gällande detta. Genom att medvetandet är konceptuellt kan hon använda tidigare kunskap, jämförelser, logik och relevanta principer i det intellektuella arbetet.

Skillnaderna i beteende och beroendet av ett val för att fokusera innebär, att människan har ett frivilligt medvetande. Och det tänkande, som det högre leder till, kräver ofta viss ansträngning.

Just förmågan att kunna tänka så och analysera vilket problem man vill, är grundläggande för vår fria vilja. Den förmågan innebär, att en individ kan välja mellan handlingsalternativ och också utföra sådant, som inte bara har förbindelse med tidigare händelser eller faktorer i hennes liv eller som inte bestäms av krafter utanför hennes kontroll.

I en normal situation är människan mentalt och intellektuellt fri att vara sig själv och besluta själv. Hon är helt förmögen att, om hon så vill, granska och bestämma allt gällande sitt eget liv och beteende.

Känslor är reaktioner, som visar på något positivt eller negativt, som påverkat någon av människans värderingar (1), och individen råder inte över dem på annat sätt än att hon i fortsättningen kan ändra en viss värdering och därmed sin reaktion. Så känslor är inte slumpmässiga utan är ett resultat av tänkande vi utfört och beslut vi fattat – eller inte.

Däremot råder människan helt över sina handlingar och kan agera på det sätt hon vill och finner rätt utan hänsyn till sina känslor. En människa kan alltid handla rationellt.

Äldre män. Foto: Anna Auza. Licens: Unsplash.com
Äldre friska människor. Foto: Anna Auza. Licens: Unsplash.com

Genom personens påverkan av känslorna genom sina värderingar och förmågan att i övrigt kunna hantera sina känslor, kan man beträffande henne tala om en enhet mellan kropp och själ.

De djupa interna konflikter och kriser hos personer, som exempelvis religioner historiskt orsakat, berodde på dessas doktriner i kombination med människornas missuppfattningar om upphovet till känslor och i vissa fall förnekande av sin sexualdrift, men i verkligheten är en rationell människa en odelbar enhet av kropp och själ. Tvång och våld/tortyr kan dock orsaka en klyfta.

People together. Foto: Phil Coffman. Licens: Unsplash.com
People together. Foto: Phil Coffman. Licens: Unsplash.com

Konsekvenser

Individens unikitet och handlingsmässiga potential i kombination med hennes fria vilja skapar hennes jag.  Hon är klart sitt eget ändamål och äger sig själv. Kollektivistiska teorier om andras rätt att bestämma över henne är felaktiga och gäller inte.

Detta är grunden för hennes Rätt till det Egna Livet (REL). Den rätten har otaliga konsekvenser och den viktigaste i förhållande till samhället är, att den innebär ett helt grundläggande krav på frihet. Kravet gäller inom ramen för sådana demokratiskt beslutade lagar, vilka respekterar människans autonomi.

Läs mer: Det finns ett starkt behov av en rationell och humanistisk samhällsteori

Friheten gäller alla områden förutom de färre funktioner, där offentligt beslutsfattande är lämpligt och kan accepteras. För att realisera människans frihet krävs, att hon når självständighet. Och självständighet för henne i samhället medför krav (eller önskemål) avseende tre områden.

Det första är ett grundläggande krav på samhället att definiera och upprätthålla hennes Individuella Rättigheter (IR) på ett korrekt sätt. Dessa är:

  1. Individens rätt att själv besluta om sitt liv och sina handlingar

2a. Yttrandefrihet
2b. Rätt att höra och ta del av andras åsikter utan offentliga hinder
3. Rätt att vara ensam (skydd för den mänskliga integriteten)
4. Religionsfrihet

5. Församlingsfrihet

6. Föreningsfrihet

7. Äganderätt

8. Rätt att fritt bedriva ekonomisk verksamhet samt rätt att inte hindras i
denna av mycket betungande regler och skatter
9. Utgiftsfrihet (rätten att för alla utgifter, som inte är skatt, själv välja
leverantör).
10. A) Medborgarna har en rätt att få skydd av samhället mot fysiskt våld,
eftersom det offentliga har tagit på sig ansvaret att sköta ett våldsmonopol.
B) Brottsanklagade individer har rätten att dömas genom ett objektivt
rättssystem med preciserade kriterier och regler, och vars principer gäller –
och tillämpas – likvärdigt avseende alla medborgare.
11.   Rätt att som medborgare i en stat delta i val gällande denna, som avgör
statens styrning

Så medborgarens rätt att agera i alla avseenden måste slås fast. När människans Individuella Rättigheter är definierade till sin omfattning och preciserade i en grundlag, kan sedan områdena för offentlig verksamhet preciseras.

Själva utförandet eller funktionen gällande många av dessa – gäller inte samhällets våldsmonopol – kan hanteras genom utnyttjande av privata leverantörer. Det finns naturligtvis en rad områden därutöver av mindre betydelse, där människor kan besluta att ha gemensamma regler och vilka egentligen inte begränsar mänsklig frihet.

Många av dessa torde gälla det lokala samhälle, där man bor och där vissa gemensamma beslut behövs. Men Rätten till det Egna Livet hindrar en väsentlig del av den offentliga aktivitet, som idag kräver väldiga resurser från medborgarna.

Dessa aktiviteter måste avbrytas och avvecklas, och människor få tillbaka rätten över (delar av) sina resurser och att själva få besluta avseende aktuella funktioner. Sättet just att övergå från dagens StatsVälfärdsStat till det goda samhället – den Civila Välfärdsstaten – har granskats i annat sammanhang (2).

För att Rätt till det Egna Livet ska kunna bli meningsfull krävs självständiga individer. Även om individer formellt erhållit frihet genom IR, måste de vara förmögna att verkligen utnyttja den. Hur kan man stödja utvecklingen av detta?

För den unga personen är skolgång naturligtvis nödvändig, så att denne har möjlighet att kunna läsa, skriva och räkna. En rad andra ämnen tillkommer i skolan, som redan idag är av direkt nytta för att förstå människans existentiella situation.

I framtiden, när kravet på sträng objektivitet accepterats och indoktrinering i kollektivistisk ideologi eliminerats i skolan, kommer den att bli ett betydande stöd för utvecklingen av frihetliga människor.

Varje individ behöver också förstå vissa grunder i hur en person styr sitt eget liv och själv bestämmer de viktiga principer, som ska vägleda henne. Hon behöver en Livsyn, som på bästa sätt kan styra hennes agerande. Skolan kan då bidra till att förmedla hur man kan betrakta den omgivning, som individen fysiskt befinner sig i (Världssynen).

Kunskaperna i naturvetenskap och särskilt kosmologi har därvid expanderat kraftigt det senaste trekvartsseklet. Hon måste också förstå de viktigaste egenskaper, som människan har och vilka skapar förutsättningarna för hennes agerande och liv (Människosynen).

Hon behöver förstå på vilket sätt samverkan med andra människor kan och bör ske (Samhällssynen). Dessutom behöver hon förstå hur ett eget tankesystem, som hjälper henne att utforma och styra sitt eget liv och dess aktiviteter, kan vara utformat (Egensynen).

Avsikten är ge förutsättningar att realisera sin självständighet och nå det bästa möjliga livet för henne.

Foto: Arek Socha. Licens: Pixabay.com
Foto: Arek Socha. Licens: Pixabay.com

De flesta utformar sina egna varianter av sådana system, men vissa komponenter är nödvändiga och torde förekomma i merparten av dem och väcker ofta ett stort intresse.

De gäller följande frågor:

  1. Vem är jag själv – egentligen?
  2. Vilka värderingar bör vägleda mig i livet?
  3. Vad är känslor, och vilken roll bör de rätteligen spela?
  4. Vilka livsmål har jag, och hur de ska genomföras (arbetsmål)?
  5. Vilka vanor bör jag skaffa mig och vilka ovanor ska undvikas? samt
  6. Vilka är skälen att jag förmår att arbeta hårt och kan förverkliga mina mål (motivationen).

Processen hur Egensynen formas är mycket individuell. Den börjar i och med att individen lär sig grundläggande moralbegrepp och sätt att uppträda och agera, men blir mera systematisk och medveten efter – säg – tolvårsåldern.

Riktigt aktiv blir den periodvis mellan femton och (kanske) tjugotre år. Sedan uppmärksammas och kompletteras den successivt vid olika tillfällen under de kommande decennierna.

Lyckliga människor. Foto: StockSnap. Licens: Pixabay.com
Lyckliga människor. Foto: StockSnap. Licens: Pixabay.com

Tidpunkten för dessa successiva senare preciseringar leder till, att den blir alltmer innehållsrik och konkret. Egensynen beror helt på individen, och revideringar av tidigare ståndpunkter kan bero på personliga kriser: skilsmässor, dödsfall mm eller bero på, att någon fråga plötsligt åter blir mycket viktig: ”Vem är jag egentligen som människa?” eller ”Vilken är meningen med livet ?”.

Spörsmålet vilket värde ens nuvarande liv i realiteten har för en själv kan bli orsaken till många revideringar av värderingar, livsmål och handlingar. Att arbeta med Livssynens olika komponenter kontinuerligt under livet är viktigt för att veta, hur man rätt bör bete sig och kunna realisera och uppleva det bästa av existensen.

En annan del av självständigheten gäller att uppfylla sex olika krav (egentligen önskade beteenden), som ställs på en människa som vill leva i ett frihetligt samhälle.

Dessa gäller:

  1. att verkligen förstå sin natur som människa (vilket gäller olika komponenter i främst Människosynen),
  2. ett krav på Andlig Självständighet dvs att ta ansvaret för att själv rationellt utforma olika komponenter i Livssynen men främst i Egensynen (såsom värderingar och  livsmål) och – senare – alltid tillämpa detta;
  3. att beroende på deras vikt hantera sin känslor rätt;
  4. att upprätthålla Materiell Självständighet (ta hela ansvaret för sitt eget och familjens liv);
  5. att bestämma (och uppfylla) sitt eventuella ansvar för andra människor i sitt eget land eller i världen, samt
  6. bestämma på vad sätt man avser att nå eller skydda friheten i samhället.

Självständighetens krav på (A) Individuella Rättigheter, (B) att individen formar en självständig Livssyn inkl Egensyn och tillämpar denna, samt (C) att individerna lever upp till de önskade beteenden, som ett frihetligt samhälle ställer, är alla följder av Rätten till det Egna Livet.

Utan att dessa tre komponenter till väsentlig del uppfylles, kan inte det fulla löftet infrias till den individuella människan om allmän frihet och de enorma följderna av att utnyttja denna, som den rätten möjliggör.

Läs mer på Fri Debatt: Handledning i att bli en frihetlig människa, del 7

Text: Dan Ahlmark

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken ”Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

Tags: sund kultur
  • petergrfstrm!
     
    Jag kan en del om kommunismen i Kina och dess tillkomst, och min åsikt är att US/UK definitivt
    inte var den faktor som förde kommunismen till makten. USAs möjlighet att
    inverka på Kinas politiska utveckling var oerhört mycket mindre än dess senare
    möjligheter i Vietnam, som ju slutade i ett fiasko. Kommunismen i Kina kom till
    makten pga en rad interna kinesiska politiska faktorer samt kommunistledningens
    beklagliga politiska och militära skicklighet.
     
    Du frågar: Är det rätt att med hänvisning till att man väljer sina strider upprätthålla tigandet? Tja, dygnet har inte mera är 24 timmar, och man måste välja det man gör. Man vill men kan inte skriva om allt.
     
    Beträffande oligarker hade Du väl inte då inte del 3 i min senaste kommentar publicerats när Du skrev att mitt svar var otillräckligt. Jag skrev där:

    Fortsättning på min ovanstående kommentar: Jag har tidigare i forskningen sysslat en del med konkurrenspolitik, och jag tror att det är e n framkomlig väg är att hindra de koncentrerade oligopol eller närmast monopol, som finns exempelvis inom sociala media och andra områden, vilande på den elektroniska revolutionen. Det är ett sätt att hindra oförtjänt förmögenhetsbildning och att skapa konkurrens. Jag har inget emot rika personer, som tjänar pengarna i hård konkurrens, men relevant konkurrens måste då existera.
    
    Ett annat område är sedan användningen av förmögenheter för att påverka politik. Där finns ett antal sätt att begränsa de superrika människornas inflytande, men jag har inte tänkt igenom detta tillräckligt och har ännu inte skrivit om det. Däremot har jag skrivit om etablissemangens verksamhet och den förödande utvecklingen inom globala organisationer (se t ex sektion 9 i: http://vaknaupp.dinstudio.se/17/9/artiklar-och-lankar/ )
    ——————–
    Eftersom frågan är mycket viktig, kommer jag säkert att skriva om den så småningom. 

    • Jag menade inte att du måste svara snabbt utan syftade på andra som vet om den starka kopplingen mellan anglosaxerna och kommunismen men undviker att befatta sig med det ämnet. Och du vet tydligen inte om det så jag ska inte pracka på dig detaljer för det skulle bli väldigt långdraget. Utan bara nämna kort att Ryssland Kina Korea Kuba och Nicaragua övergick till kommunism efter ytterst avgörande stöd av anglosaxerna.
      Och även i Vietnam styrdes militärens begränsande i linje med att dom inte var menade att vinna vilket bekräftades av McNamaras egna ord. Men avsikten var däremot inte att göra någon av dom till framgångsrika konkurrenter. Det var tydligt utsagt inom anglosaxernas kretsar.

  • petergrfstrm!
     
    Jag kan en del om kommunismen i Kina och dess tillkomst, och min åsikt är att US/UK definitivt
    inte var den faktor som förde kommunismen till makten. USAs möjlighet att
    inverka på Kinas politiska utveckling var oerhört mycket mindre än dess senare
    möjligheter i Vietnam, som ju slutade i ett fiasko. Kommunismen i Kina kom till
    makten pga en rad interna kinesiska politiska faktorer samt kommunistledningens
    beklagliga politiska och militära skicklighet.
     
    Du frågar: Är det rätt att med hänvisning till att man väljer sina strider upprätthålla tigandet? Tja, dygnet har inte mera är 24 timmar, och man måste välja det man gör. Man vill men kan inte skriva om allt.
     
    Beträffande oligarker hade Du väl inte då inte del 3 i min senaste kommentar publicerats när Du skrev att mitt svar var otillräckligt. Jag skrev där:

    Fortsättning på min ovanstående kommentar: Jag har tidigare i forskningen sysslat en del med konkurrenspolitik, och jag tror att det är e n framkomlig väg är att hindra de koncentrerade oligopol eller närmast monopol, som finns exempelvis inom sociala media och andra områden, vilande på den elektroniska revolutionen. Det är ett sätt att hindra oförtjänt förmögenhetsbildning och att skapa konkurrens. Jag har inget emot rika personer, som tjänar pengarna i hård konkurrens, men relevant konkurrens måste då existera.

    Ett annat område är sedan användningen av förmögenheter för att påverka politik. Där finns ett antal sätt att begränsa de superrika människornas inflytande, men jag har inte tänkt igenom detta tillräckligt och har ännu inte skrivit om det. Däremot har jag skrivit om etablissemangens verksamhet och den förödande utvecklingen inom globala organisationer (se t ex sektion 9 i: http://vaknaupp.dinstudio.se/17/9/artiklar-och-lankar/ )
    ——————–
    Eftersom frågan är mycket viktig, kommer jag säkert att skriva om den så småningom. 

    • Jag menade inte att du måste svara snabbt utan syftade på andra som vet om den starka kopplingen mellan anglosaxerna och kommunismen men undviker att befatta sig med det ämnet. Och du vet tydligen inte om det så jag ska inte pracka på dig detaljer för det skulle bli väldigt långdraget. Utan bara nämna kort att Ryssland Kina Korea Kuba och Nicaragua övergick till kommunism efter ytterst avgörande stöd av anglosaxerna.
      Och även i Vietnam styrdes militärens begränsande i linje med att dom inte var menade att vinna vilket bekräftades av McNamaras egna ord. Men avsikten var däremot inte att göra någon av dom till framgångsrika konkurrenter. Det var tydligt utsagt inom anglosaxernas kretsar.

  • Dan kanske är bekant med libertarianer som Gary Allen och Edward J Griffin.
    Dom har berört problematiken med att den anglosaxiska oligarkin har hjälpt kommunismen till makten och betydande stiftelser som Ford och Carnegie har mer generellt uppmuntrat kollektivism.

    Socialister brukar aldrig ta i det ämnet.
    Men det är en fundamental aspekt på varför det överhuvudtaget existerar kommunistiska och andra besläktade system.

    Anser Dan att socialister ska komma undan med att blunda för det?

    Och å den andra sidan ska dom som skäller på KKP slippa höra att det var US/UK som förde Mao-kommunismen till makten?

    Är det rätt att med hänvisning till att man väljer sina strider upprätthålla tigandet?

    Detta är relaterat till den fråga Erik väckte om oligarker och där jag anser att Dans svar var otillräckligt

    http://americandeception.com/ad/wp-content/uploads/2021/12/Political_Career_of_Mao_Yale_And_Reorientation_of_Thought-1972-COM.pdf

    https://americans4innovation.blogspot.com/2021/08/british-chatham-house-with-cfr-in.html

  • Dan kanske är bekant med libertarianer som Gary Allen och Edward J Griffin.
    Dom har berört problematiken med att den anglosaxiska oligarkin har hjälpt kommunismen till makten och betydande stiftelser som Ford och Carnegie har mer generellt uppmuntrat kollektivism.

    Socialister brukar aldrig ta i det ämnet.
    Men det är en fundamental aspekt på varför det överhuvudtaget existerar kommunistiska och andra besläktade system.

    Anser Dan att socialister ska komma undan med att blunda för det?

    Och å den andra sidan ska dom som skäller på KKP slippa höra att det var US/UK som förde Mao-kommunismen till makten?

    Är det rätt att med hänvisning till att man väljer sina strider upprätthålla tigandet?

    Detta är relaterat till den fråga Erik väckte om oligarker och där jag anser att Dans svar var otillräckligt

    http://americandeception.com/ad/wp-content/uploads/2021/12/Political_Career_of_Mao_Yale_And_Reorientation_of_Thought-1972-COM.pdf

    https://americans4innovation.blogspot.com/2021/08/british-chatham-house-with-cfr-in.html

  • En person som med eftertanke läser min artikel kommer inte att finna den särskilt komplex. Jag beskrev uppbyggnaden av den i Del 1 i mina förra kommentar, och den systematiken tror jag gör den logisk och läsbar.

    Mitt intryck är att Du nu försöker försvara Din kritik genom att överdriva kritiken av artikelns programkaraktär på ett mycket konstgjort sätt. Det verkar så artificiellt, så det tar jag då inte upp. Jag har också besvarat andra kritikpunkter bland annat din uppfattning om värdet av konservatism jämfört med vad Du kallat ideologier., men Du svarar inte på min argument i det avseendet. Mitt intryck är nu, att Du ogillar libertarianism men har svårt eller vill inte att argumentera mot själva ideologin och tillgriper då ett antal rätt ovidkommande argument.

    • Du skriver att en: “person som med eftertanke läser min artikel kommer inte att finna den särskilt komplex”. Det är (återigen) inte komplexiteten jag problematiserar utan bristen på tydlighet och dialog med läsaren. Som jag skrev tidigare har en ideologi svårigheter för dialog. Jag skall göra det så enkelt som det går: du skriver att världen utvecklas och påverkas av ideologier. Jag hävdar att människan och samhällets existens bygger på kommunikation – en dialog mellan dig och den andra som förändrar bägge, i dialog. 

      Här måste vi skilja på den ideologiska monologiska diskursens ensamma röst till skillnad från en dialogisk diskurs som tillåter reflekterande, kritiserande och förändrande åsikter emedan den ideologiska monologiska endast tillåter förstärkande åsikter. Ideologier har svårt för dialoger. En ideologi har svårt för att låta sig påverkas och därför utvecklas.

      Vad är det bästa sättet att förstå och lösa en konflikt? Genom att skapa sig en relation till densamma – då alla sidor har möjlighet att belysas och en relation förutsätter en dialog.  

      • Som jag påpekat var denna artikel av programkaraktär. Kommunikation om olika delar av den kan sedan ske i de separata diskussioner, som skett eller kommer att ske gällande delar av den. Jag skriver oavbrutet artiklar om smärre delar av den libertarianska ideologin, vilka då lättare kan diskuteras. Men översiktliga och kanske omedelbart mindre tillgängliga artiklar av programkaraktär behövs också ibland .Jag förstår inte Dina invändningar mot sådana..

        • Dan du skriver att: ”Som jag påpekat (tidigare, min anmärkning) var denna artikel av programkaraktär” och jag påpekade redan första gången att om måste du berätta vad din artikel är för slags artikel till dina läsare i efterhand (två gånger dessutom) så lider din artikel brist. I annat fall hade du inte behövt göra det en första gång. Detta har inget med komplexitet att göra utan med bristande dialog med läsarna. Sedan skriver du att: ”Kommunikation om olika delar av den kan sedan ske i de separata diskussionerna” Jaha… Och jag som trodde att kommunikationen i kommentarsfältet var där diskussioner skulle utspela sig? Hur tänkte du här, om du nu gjorde det? Du som ideolog styr inte diskursen, utan den som styr diskursen är den part som manar till dialog och om ideologen inte kan, törst eller vill ingå i dialog förlorar ideologen kontrollen över diskursen.   

        • Det kan vara jättebra att ha en ideologi för vissa individer. Själv har jag har ingen ideologi, ingen teori och ingen religion (som styr mig) och är av den åsikten att människor gömmer eller döljer sig själva just bakom en ideologi. Hur knäcker man en ideologi då? Jo, man blottar bristerna genom att gå i dialog – i mötet mellan ”ideologen” och den kommunikativa människan som är fri från varje låsning som en tanke- och idékollektiv (läs ideologi) har, så vinner människan utan någon ideologi. Varför skriver jag det här då? Jo, har jag kanske skrivit en si så där 2 500 inlägg i olika debatter med feminister och andra schatteringar eller aspekter av kulturmarxister och deras svar och dina svar är skrämmande lika varandra. Bägge påstår till exempel (utan att fråga) att jag verkar rädd för feminismen/libertarianismen. I sak står ni naturligtvis långt ifrån varandra men era argument är de samma för att ni bägge utgår från en ideologi och ideologin hindrar dialogen. Du vill påverka andra människor med din ideologi emedan jag kräver förändring av mina meningsmotståndare. Detta görs effektivast i dialogform.      

  • Hur ställer sig en libertarian inför en oligark? Har en libertarian betänkligheter över hur rik denna kan få bli? Om inte, hur då stoppa oligarker från att genomföra New World Order medels The Grate Reset, om inte genom att begränsa denna förmögenhet innan?

    • Om en s k oligark tjänat sina pengar hederligt är hans existens som rik fullt OK i sig, Men ryska oligarker, som roffade åt sig företag tydli8gen ofta i samarbete med politiker från kommunistpartiet, har inget existensberättigande. Utförsäljningen av offentlig egendom i fd Sovjetunionen skedde på ett oklokt sätt, som medförde att köparna köpte långt, långt under värdet av objekten de köpte.

      Om du med ollgark avser rika västerlänningar som Bill Gates, som tjänat sina pengar på ett hederligt sätt, är felet i första hand det politiska och globala systemet, som tillåter honom att ha ett sådant inflytande som han har. Han och andra rika inom etablissemanget samarbetar här av snäva ekonomiska skäl med politikerna och tjänstemännen inom den internationella organisationerna. De senare är ofta socialister och driver globalisering av egen kraft av ideologiska skäl. Sedan har vi främst Kina,som utnyttjar utvecklingen för sina egna mål.

      Att rika människor hjälper till att skapa ofria samhällen är en ny utveckling, och jag har inte funderat igenom vilka åtgärder, som bör vidtas för att hindra detta. Men det är något som sannolikt bör åtgärdas. Hur vet jag inte idag.

      • Fortsättning på min ovanstående kommentar: Jag har tidigare i forskningen sysslat en del med konkurrenspolitik, och jag tror att det är e n framkomlig väg är att hindra de koncentrerade oligopol eller närmast monopol, som finns exempelvis inom sociala media och andra områden, vilande på den elektroniska revolutionen. Det är ett sätt att hindra oförtjänt förmögenhetsbildning och att skapa konkurrens. Jag har inget emot rika personer, som tjänar pengarna i hård konkurrens, men relevant konkurrens måste då existera.

        Ett annat område är sedan användningen av förmögenheter för att påverka politik. Där finns ett antal sätt att begränsa de superrika människornas inflytande, men jag har inte tänkt igenom detta tillräckligt och har ännu inte skrivit om det. Däremot har jag skrivit om etablissemangens verksamhet och den förödande utvecklingen inom globala organisationer (se t ex sektion 9 i: http://vaknaupp.dinstudio.se/17/9/artiklar-och-lankar/ )

        • Svaret vi fick är att libertarianer inte har något svar. En äkta libertarian kan knappast tänka sig att öka statens kontrollerande makt på bekostnad av människors privata förmögenhet, utan snarare tvärt om: försvaga statens makten vilket är synonymt med oligarkin strävanden. Därför kan jag tänka mig att oligarkin stöder och ställer sig bakom libertarianer och när statens makt har akterseglats i oligarkin eget intresse tar kommunismen över.

          Det vi behöver göra är att skapa ett starkt samhälle för de rika och samtidigt ett starkt samhälle för de svaga. Detta förutsätter en balans mellan olika makter samt ett starkt civilsamhälle. Alla människor är ungefär lika starka. Den starkaste människan är knappt ens dubbelt så stark som den svagaste och många svaga kan gå ihop mot en starkare människa. Jag ser inget fel i att människor skulle vara lika farliga för varandra oberoende styrka.

          Jag vill förminska statens makt till ett absolut minimum, men ett av satens viktigaste uppgifter är att kontrollera att olika (överstatliga)maktcentra inte skenar som vi vet leder till ett oligarki och det finns många sätt att hindra det på.

  • Del 2. Var din text författad i avsikt att bli läst, måste du även (åtminstone omedvetet) reflekterat över vem du skriver för. Om läsarna inte förstår vad du skrivit (så länge ambitionen varit att bli läst) så bestäms “läsvärdet” i någon mening visst av kommentatorerna. 

    Vad är eller kallas en bilförsäljare som aldrig säljer en bil? Har vi ett ord för det? Vad kallas en publicist som inte kan sälja in publikationer? Du medger att din text är en artikel. En god publicist ombesörjer att en artikel börjar med en infograf följt av en ingress. I en avhandling kommer (efter förord) i regel en sammanfattning vilket kan liknas vid en ingress. Sedan stycke indelas en god artikel samt förstärks i tydlighet av rubriksättning. En rubrik bör vara en kort sammanfattning av budskapet som ringar in det väsentligaste i avskild stycket nedan. Varför anstränga sig så här för? Jo för att det blir enklare för läsaren att uppfatta vad författarna vill framföra.  

    Sedan är det bra att du inte backar från att identifiera dig själv samt ditt värv som ideolog (eller hur jag nu ska uttrycka mig. Hoppas du förstår?…). En ideologi kan man inte kommunicera med. Än mindre med en ideolog. Ett ideologi i min värld är liktydigt med ett tanke- och idékollektiv. En ideologi ändrar inte på sig för att läsarna har åsikter eller synpunkter. Ett ideologiskt budskap kommuniceras inte i dialogform utan i dekret. Möjligen att denna identifikation som ideolog lägger i vägen för dig i bemärkelsen dialog? Du säger dig vara Libertarian. Är Libertarianer särskilt beskaffade att förstå sig på kulturmarxismen? Nej det tror jag inte. Förstår du dig verkligen på kulturmarxismen? Hur går postmodernism till väga för enligt dig? Kan du redogöra för skillnaden mellan postmodernismen och kulturmarxismen? Om utgångspunkten i en kritik av en ideologi, tar avstamp från en annan ideologi, är det den optimala utgångspunkten i så fall? Det tror inte jag. 

  • Del 1. “Det är naturligtvis inte så att tillfälliga kommentatorer avgör en artikels värde, vilket Du påstår”.

    Du ansåg dig tydligen nödgad tillföra “tillfälliga kommentatorer”? Ett inlägg (som definierar en kommentator) kan inte anses som tillfällig så länge inlägget är läsbart, vilket i regel är lika länge som artikeln är läsbar – ett marginellt förtydligande bara. För övrigt vem bestämmer “värdet” (hur vi nu ska definiera “värdet” om det inte ligger hos läsaren?) av en artikel? Definieras detta värde (du framför) av författaren eller läsaren?  

    Vad är din artikel – dad det är för slags artikel du skrivit: ett referensfacit, ett manifest eller ett program? Så länge du måste att förklara för läsarna vad artikel är för något (“artikeln är – kan man säga – av programkaraktär”) så har du ju misslyckats med att få in det i artikeln. En kokboksförfattare behöver ju inte berätta för läsarna att boken hen har skrivit är en kokbok. Min poäng är just detta: framgår det inte vad artikeln är för något, i texten, har artikelförfattaren inte kommunicerat tillräckligt till läsarna. Görs detta så behöver (omvänt) inte heller författaren förklara detta i efterhand (som du känner dig tvingad till). Kan en skriftställare bli sämre när dennes skrifter möter läsarna (för omdöme) om texten ursprungligen var tänkt att bli läst? Jag tror inte det? 

  • En person som med eftertanke läser min artikel kommer inte att finna den särskilt komplex. Jag beskrev uppbyggnaden av den i Del 1 i mina förra kommentar, och den systematiken tror jag gör den logisk och läsbar.

    Mitt intryck är att Du nu försöker försvara Din kritik genom att överdriva kritiken av artikelns programkaraktär på ett mycket konstgjort sätt. Det verkar så artificiellt, så det tar jag då inte upp. Jag har också besvarat andra kritikpunkter bland annat din uppfattning om värdet av konservatism jämfört med vad Du kallat ideologier., men Du svarar inte på min argument i det avseendet. Mitt intryck är nu, att Du ogillar libertarianism men har svårt eller vill inte att argumentera mot själva ideologin och tillgriper då ett antal rätt ovidkommande argument.

    • Du skriver att en: “person som med eftertanke läser min artikel kommer inte att finna den särskilt komplex”. Det är (återigen) inte komplexiteten jag problematiserar utan bristen på tydlighet och dialog med läsaren. Som jag skrev tidigare har en ideologi svårigheter för dialog. Jag skall göra det så enkelt som det går: du skriver att världen utvecklas och påverkas av ideologier. Jag hävdar att människan och samhällets existens bygger på kommunikation – en dialog mellan dig och den andra som förändrar bägge, i dialog. 

      Här måste vi skilja på den ideologiska monologiska diskursens ensamma röst till skillnad från en dialogisk diskurs som tillåter reflekterande, kritiserande och förändrande åsikter emedan den ideologiska monologiska endast tillåter förstärkande åsikter. Ideologier har svårt för dialoger. En ideologi har svårt för att låta sig påverkas och därför utvecklas.

      Vad är det bästa sättet att förstå och lösa en konflikt? Genom att skapa sig en relation till densamma – då alla sidor har möjlighet att belysas och en relation förutsätter en dialog.  

      • Som jag påpekat var denna artikel av programkaraktär. Kommunikation om olika delar av den kan sedan ske i de separata diskussioner, som skett eller kommer att ske gällande delar av den. Jag skriver oavbrutet artiklar om smärre delar av den libertarianska ideologin, vilka då lättare kan diskuteras. Men översiktliga och kanske omedelbart mindre tillgängliga artiklar av programkaraktär behövs också ibland .Jag förstår inte Dina invändningar mot sådana..

        • Dan du skriver att: “Som jag påpekat (tidigare, min anmärkning) var denna artikel av programkaraktär” och jag påpekade redan första gången att om måste du berätta vad din artikel är för slags artikel till dina läsare i efterhand (två gånger dessutom) så lider din artikel brist. I annat fall hade du inte behövt göra det en första gång. Detta har inget med komplexitet att göra utan med bristande dialog med läsarna. Sedan skriver du att: “Kommunikation om olika delar av den kan sedan ske i de separata diskussionerna” Jaha… Och jag som trodde att kommunikationen i kommentarsfältet var där diskussioner skulle utspela sig? Hur tänkte du här, om du nu gjorde det? Du som ideolog styr inte diskursen, utan den som styr diskursen är den part som manar till dialog och om ideologen inte kan, törst eller vill ingå i dialog förlorar ideologen kontrollen över diskursen.   

        • Det kan vara jättebra att ha en ideologi för vissa individer. Själv har jag har ingen ideologi, ingen teori och ingen religion (som styr mig) och är av den åsikten att människor gömmer eller döljer sig själva just bakom en ideologi. Hur knäcker man en ideologi då? Jo, man blottar bristerna genom att gå i dialog – i mötet mellan “ideologen” och den kommunikativa människan som är fri från varje låsning som en tanke- och idékollektiv (läs ideologi) har, så vinner människan utan någon ideologi. Varför skriver jag det här då? Jo, har jag kanske skrivit en si så där 2 500 inlägg i olika debatter med feminister och andra schatteringar eller aspekter av kulturmarxister och deras svar och dina svar är skrämmande lika varandra. Bägge påstår till exempel (utan att fråga) att jag verkar rädd för feminismen/libertarianismen. I sak står ni naturligtvis långt ifrån varandra men era argument är de samma för att ni bägge utgår från en ideologi och ideologin hindrar dialogen. Du vill påverka andra människor med din ideologi emedan jag kräver förändring av mina meningsmotståndare. Detta görs effektivast i dialogform.      

  • Hur ställer sig en libertarian inför en oligark? Har en libertarian betänkligheter över hur rik denna kan få bli? Om inte, hur då stoppa oligarker från att genomföra New World Order medels The Grate Reset, om inte genom att begränsa denna förmögenhet innan?

    • Om en s k oligark tjänat sina pengar hederligt är hans existens som rik fullt OK i sig, Men ryska oligarker, som roffade åt sig företag tydli8gen ofta i samarbete med politiker från kommunistpartiet, har inget existensberättigande. Utförsäljningen av offentlig egendom i fd Sovjetunionen skedde på ett oklokt sätt, som medförde att köparna köpte långt, långt under värdet av objekten de köpte.

      Om du med ollgark avser rika västerlänningar som Bill Gates, som tjänat sina pengar på ett hederligt sätt, är felet i första hand det politiska och globala systemet, som tillåter honom att ha ett sådant inflytande som han har. Han och andra rika inom etablissemanget samarbetar här av snäva ekonomiska skäl med politikerna och tjänstemännen inom den internationella organisationerna. De senare är ofta socialister och driver globalisering av egen kraft av ideologiska skäl. Sedan har vi främst Kina,som utnyttjar utvecklingen för sina egna mål.

      Att rika människor hjälper till att skapa ofria samhällen är en ny utveckling, och jag har inte funderat igenom vilka åtgärder, som bör vidtas för att hindra detta. Men det är något som sannolikt bör åtgärdas. Hur vet jag inte idag.

      • Fortsättning på min ovanstående kommentar: Jag har tidigare i forskningen sysslat en del med konkurrenspolitik, och jag tror att det är e n framkomlig väg är att hindra de koncentrerade oligopol eller närmast monopol, som finns exempelvis inom sociala media och andra områden, vilande på den elektroniska revolutionen. Det är ett sätt att hindra oförtjänt förmögenhetsbildning och att skapa konkurrens. Jag har inget emot rika personer, som tjänar pengarna i hård konkurrens, men relevant konkurrens måste då existera.

        Ett annat område är sedan användningen av förmögenheter för att påverka politik. Där finns ett antal sätt att begränsa de superrika människornas inflytande, men jag har inte tänkt igenom detta tillräckligt och har ännu inte skrivit om det. Däremot har jag skrivit om etablissemangens verksamhet och den förödande utvecklingen inom globala organisationer (se t ex sektion 9 i: http://vaknaupp.dinstudio.se/17/9/artiklar-och-lankar/ )

        • Svaret vi fick är att libertarianer inte har något svar. En äkta libertarian kan knappast tänka sig att öka statens kontrollerande makt på bekostnad av människors privata förmögenhet, utan snarare tvärt om: försvaga statens makten vilket är synonymt med oligarkin strävanden. Därför kan jag tänka mig att oligarkin stöder och ställer sig bakom libertarianer och när statens makt har akterseglats i oligarkin eget intresse tar kommunismen över.

          Det vi behöver göra är att skapa ett starkt samhälle för de rika och samtidigt ett starkt samhälle för de svaga. Detta förutsätter en balans mellan olika makter samt ett starkt civilsamhälle. Alla människor är ungefär lika starka. Den starkaste människan är knappt ens dubbelt så stark som den svagaste och många svaga kan gå ihop mot en starkare människa. Jag ser inget fel i att människor skulle vara lika farliga för varandra oberoende styrka.

          Jag vill förminska statens makt till ett absolut minimum, men ett av satens viktigaste uppgifter är att kontrollera att olika (överstatliga)maktcentra inte skenar som vi vet leder till ett oligarki och det finns många sätt att hindra det på.

  • Del 2. Var din text författad i avsikt att bli läst, måste du även (åtminstone omedvetet) reflekterat över vem du skriver för. Om läsarna inte förstår vad du skrivit (så länge ambitionen varit att bli läst) så bestäms “läsvärdet” i någon mening visst av kommentatorerna. 

    Vad är eller kallas en bilförsäljare som aldrig säljer en bil? Har vi ett ord för det? Vad kallas en publicist som inte kan sälja in publikationer? Du medger att din text är en artikel. En god publicist ombesörjer att en artikel börjar med en infograf följt av en ingress. I en avhandling kommer (efter förord) i regel en sammanfattning vilket kan liknas vid en ingress. Sedan stycke indelas en god artikel samt förstärks i tydlighet av rubriksättning. En rubrik bör vara en kort sammanfattning av budskapet som ringar in det väsentligaste i avskild stycket nedan. Varför anstränga sig så här för? Jo för att det blir enklare för läsaren att uppfatta vad författarna vill framföra.  

    Sedan är det bra att du inte backar från att identifiera dig själv samt ditt värv som ideolog (eller hur jag nu ska uttrycka mig. Hoppas du förstår?…). En ideologi kan man inte kommunicera med. Än mindre med en ideolog. Ett ideologi i min värld är liktydigt med ett tanke- och idékollektiv. En ideologi ändrar inte på sig för att läsarna har åsikter eller synpunkter. Ett ideologiskt budskap kommuniceras inte i dialogform utan i dekret. Möjligen att denna identifikation som ideolog lägger i vägen för dig i bemärkelsen dialog? Du säger dig vara Libertarian. Är Libertarianer särskilt beskaffade att förstå sig på kulturmarxismen? Nej det tror jag inte. Förstår du dig verkligen på kulturmarxismen? Hur går postmodernism till väga för enligt dig? Kan du redogöra för skillnaden mellan postmodernismen och kulturmarxismen? Om utgångspunkten i en kritik av en ideologi, tar avstamp från en annan ideologi, är det den optimala utgångspunkten i så fall? Det tror inte jag. 

  • Del 1. “Det är naturligtvis inte så att tillfälliga kommentatorer avgör en artikels värde, vilket Du påstår”.

    Du ansåg dig tydligen nödgad tillföra “tillfälliga kommentatorer”? Ett inlägg (som definierar en kommentator) kan inte anses som tillfällig så länge inlägget är läsbart, vilket i regel är lika länge som artikeln är läsbar – ett marginellt förtydligande bara. För övrigt vem bestämmer “värdet” (hur vi nu ska definiera “värdet” om det inte ligger hos läsaren?) av en artikel? Definieras detta värde (du framför) av författaren eller läsaren?  

    Vad är din artikel – dad det är för slags artikel du skrivit: ett referensfacit, ett manifest eller ett program? Så länge du måste att förklara för läsarna vad artikel är för något (“artikeln är – kan man säga – av programkaraktär”) så har du ju misslyckats med att få in det i artikeln. En kokboksförfattare behöver ju inte berätta för läsarna att boken hen har skrivit är en kokbok. Min poäng är just detta: framgår det inte vad artikeln är för något, i texten, har artikelförfattaren inte kommunicerat tillräckligt till läsarna. Görs detta så behöver (omvänt) inte heller författaren förklara detta i efterhand (som du känner dig tvingad till). Kan en skriftställare bli sämre när dennes skrifter möter läsarna (för omdöme) om texten ursprungligen var tänkt att bli läst? Jag tror inte det? 

    • Javisst finns det det. En viss syn på frihetlig ideologi (såsom libertarianism) behöver självfallet inte bero på ekonomisk status. Det avgörande är ideerna och i vilken utsträckning de är rationella, logiska och förenliga med verkligheten. Fördelen libertarianismen har är då att den vilar på en god empirisk grund.

    • Javisst finns det det. En viss syn på frihetlig ideologi (såsom libertarianism) behöver självfallet inte bero på ekonomisk status. Det avgörande är ideerna och i vilken utsträckning de är rationella, logiska och förenliga med verkligheten. Fördelen libertarianismen har är då att den vilar på en god empirisk grund.

  • Del 1 Erik! Det är naturligtvis inte så att tillfälliga kommentatorer  avgör en artikels värde, vilket Du påstår.  Det beror ju helt på den argumentation, som framförs. Svepande omdömen utan ge mera argument är ju inte särskilt intressanta. Och jag är verkligen inte främmande för att bli bemött. Sextio år som libertarian gör, att man är mycket van vid det.
    Pedagogik är bra men inte allt. Ibland kan man inte förenkla alltför mycket och särskilt inte med tanke på den längd på artiklar som tillåts. Den här artikeln är – kan man säga – av programkaraktär. Mot en bakgrund av libertariansk människosyn och viktiga skäl för att varje individ är sitt eget ändamål och äger sig själv, formulerar jag sedan vad jag tycker är ett oerhört viktigt begrepp ” Rätten till det Egna Livet (REL)” vilket jag inte sett någon annanstans som ett använt huvudbegrepp. För mig blir det en viktig bas i den fortsatta argumenteringen för ett fritt samhälle. Utifrån det begreppet
    formulerar jag sedan tre samhälleliga konsekvenser: a) Individuella rättigheter;  b) hur stödja utvecklingen av självständiga individer, samt c) vissa möjliga krav/önskemål gällande individers beteende för att nå och vidmakthålla ett sådant samhälle.

  • Del 2: Man kan nog säga, att jag på ett kortfattat sätt fått in ovanligt mycket substans i e n artikel. Det var också viktigt att få denna artikel publicerad på grund av att jag kommer att hänvisa till den ofta i framtiden, när jag sysslar med enskilda problem, där jag kan vara mera ”kommunikativ” än jag hade möjlighet till här.  
    Programartiklar är nödvändiga,  även om de kan te sig abstrakta och besvärliga. Uppenbarligen har Du problem att se helheten. Utifrån den kan men sedan skriva många artiklar om varje delområde, och vilka då är lätta att ta till sig. Sådana artiklar har jag skrivit många. Så jag tror att Du, Erik, inte ser skillnaden mellan artiklar med olika syfte, och vilka måste skrivas på olika sätt med tanke på tillåtet utrymme.  Det är en annan sak om man kunnat formulera detta i en bok. Men om Du anser att sådana artiklar inte ska få publiceras i Newsvoice, får Du tala med Torbjörn S.
     
    Du ger sedan exempel på arbete som kan göra för att motverka kulturmarxismen. Ja, de förslagen kan vara intressanta, men varje person väljer att göra det han passar bäst till och vill göra. Jag tror ideologi är viktig och ägnar mig mycket åt det. Det kräver ibland att man formulerar artiklar, som vid första genomläsningen inte är lättuggade som andra, och inte är intellektuella Big Macs.
     

  • Del 3: Du säger att Du önskar att jag blir ”lite mer konkret: hur ska vi tänka lite till mans för att komma framåt i frågan?” Men konkret är jag oftast. Ta till exempel min bok om libertarianism, där jag just behandlar frågan hur vi ska gå från dagens samhälle till ett friare. Det är en bok med mängder av konkreta förslag hur man bör bete sig under övergångsstadiet. Om man ser på mina artiklar i exempelvis Epoch Times, Nya Tider, Det Goda Samhället och Nya Dagbladet uppskattas de ofta för att de just är detaljerade, konkreta och med verklig udd. 

  • Del 2. Om jag lösrycker ett av dina citat: “Det är syftet med mina artiklar” vittnar det i sig om din egen omedvetenhet om att på NewsVoice är dina artiklar inte bättre än vad kommentatorerna anser att de är och “let’s face it” reaktionerna från “dina” kommentatorer har varit rätt skal och du verkar inte riktigt bry dig? Det var också orsaken att jag åtog mig att kommentera annars hade nog ingen gjort det. Du är närmast främmande eller i vart fall ovan med att bli bemött, framstår det som. Jag har inga problem att följa med i dina i många stycken onödigt intellektuella artiklar som är röriga och skulle tjäna mycket på att bli mer pedagogiska. Misstänker (rätt eller fel) att du avisar dylik kritik med att läsarna inte ligger på din intellektuella nivå och det är i sig ett problematiskt bemötande och något du kanske även inte vet något om. Ju mer du förstår något ju enklare blir det att förklara det enkelt för dom som inte gör det. Det är möjligt att jag har missförstått men attityden påminner om “journalismen” vi möter i våra medier där publikationer journalister publicerar inte är tänkta som föremål för samtal, utan mer som dekret där man läser och blir påverkad och håller tyst. Din artiklar är inte kommunikativa. Av den orsaken skulle jag vilja ställa frågan: för vem skriver du och varför vill du bli publicerad? Frågan ställs då du inte gör det lätt för läsarna. Jan Norberg fångade detta med sin kommentar. Du verkar ovan att kommunicera med dina läsare för kommutationen till läsarna skall var en del av själva artikeln – dina artiklar kommunicerar inte med läsarna. Detta är synd ty jag tror du har stor potential och mycket att ge.

  • Del 1. Till sist Dan några reflektioner kring publicitet och medier. Jag tror inte riktigt du förstår skillnaden mellan att få artiklar publicerade på Nya Dagbladet och NewsVoice. Medierna skiller sig drastiskt åt från varandra. Du har ju själv vittnat om att: “Nya Dagbladet inte vill att ledarskribenter och krönikörer går i debatt på kommentarsfältet”. Detta är en stor sak i NewsVoics värld, som därför skiljer sig åt på flera sätt från andra medier. På NewsVoise finns inte någon klar gränsdragning mellan redaktionen, artikelförfattarna och kommentatorerna som på andra medier. Tidningen har inte heller en egen distinkt röst, som i stort sätt alla andra redaktioner har, på gått och ont, men absolut annorlunda. Andra redaktioner eller “redaktioner” har en outtalad och i vissa samband en omedvetenhet kring sin egen roll men absolut en distans till sina läsare och i deras värld blir man inte recenserad. 

  • Del 1 Erik! Det är naturligtvis inte så att tillfälliga kommentatorer  avgör en artikels värde, vilket Du påstår.  Det beror ju helt på den argumentation, som framförs. Svepande omdömen utan ge mera argument är ju inte särskilt intressanta. Och jag är verkligen inte främmande för att bli bemött. Sextio år som libertarian gör, att man är mycket van vid det.
    Pedagogik är bra men inte allt. Ibland kan man inte förenkla alltför mycket och särskilt inte med tanke på den längd på artiklar som tillåts. Den här artikeln är – kan man säga – av programkaraktär. Mot en bakgrund av libertariansk människosyn och viktiga skäl för att varje individ är sitt eget ändamål och äger sig själv, formulerar jag sedan vad jag tycker är ett oerhört viktigt begrepp ” Rätten till det Egna Livet (REL)” vilket jag inte sett någon annanstans som ett använt huvudbegrepp. För mig blir det en viktig bas i den fortsatta argumenteringen för ett fritt samhälle. Utifrån det begreppet
    formulerar jag sedan tre samhälleliga konsekvenser: a) Individuella rättigheter;  b) hur stödja utvecklingen av självständiga individer, samt c) vissa möjliga krav/önskemål gällande individers beteende för att nå och vidmakthålla ett sådant samhälle.

  • Del 2: Man kan nog säga, att jag på ett kortfattat sätt fått in ovanligt mycket substans i e n artikel. Det var också viktigt att få denna artikel publicerad på grund av att jag kommer att hänvisa till den ofta i framtiden, när jag sysslar med enskilda problem, där jag kan vara mera “kommunikativ” än jag hade möjlighet till här.  
    Programartiklar är nödvändiga,  även om de kan te sig abstrakta och besvärliga. Uppenbarligen har Du problem att se helheten. Utifrån den kan men sedan skriva många artiklar om varje delområde, och vilka då är lätta att ta till sig. Sådana artiklar har jag skrivit många. Så jag tror att Du, Erik, inte ser skillnaden mellan artiklar med olika syfte, och vilka måste skrivas på olika sätt med tanke på tillåtet utrymme.  Det är en annan sak om man kunnat formulera detta i en bok. Men om Du anser att sådana artiklar inte ska få publiceras i Newsvoice, får Du tala med Torbjörn S.
     
    Du ger sedan exempel på arbete som kan göra för att motverka kulturmarxismen. Ja, de förslagen kan vara intressanta, men varje person väljer att göra det han passar bäst till och vill göra. Jag tror ideologi är viktig och ägnar mig mycket åt det. Det kräver ibland att man formulerar artiklar, som vid första genomläsningen inte är lättuggade som andra, och inte är intellektuella Big Macs.
     

  • Del 3: Du säger att Du önskar att jag blir “lite mer konkret: hur ska vi tänka lite till mans för att komma framåt i frågan?” Men konkret är jag oftast. Ta till exempel min bok om libertarianism, där jag just behandlar frågan hur vi ska gå från dagens samhälle till ett friare. Det är en bok med mängder av konkreta förslag hur man bör bete sig under övergångsstadiet. Om man ser på mina artiklar i exempelvis Epoch Times, Nya Tider, Det Goda Samhället och Nya Dagbladet uppskattas de ofta för att de just är detaljerade, konkreta och med verklig udd. 

  • Del 2. Om jag lösrycker ett av dina citat: “Det är syftet med mina artiklar” vittnar det i sig om din egen omedvetenhet om att på NewsVoice är dina artiklar inte bättre än vad kommentatorerna anser att de är och “let’s face it” reaktionerna från “dina” kommentatorer har varit rätt skal och du verkar inte riktigt bry dig? Det var också orsaken att jag åtog mig att kommentera annars hade nog ingen gjort det. Du är närmast främmande eller i vart fall ovan med att bli bemött, framstår det som. Jag har inga problem att följa med i dina i många stycken onödigt intellektuella artiklar som är röriga och skulle tjäna mycket på att bli mer pedagogiska. Misstänker (rätt eller fel) att du avisar dylik kritik med att läsarna inte ligger på din intellektuella nivå och det är i sig ett problematiskt bemötande och något du kanske även inte vet något om. Ju mer du förstår något ju enklare blir det att förklara det enkelt för dom som inte gör det. Det är möjligt att jag har missförstått men attityden påminner om “journalismen” vi möter i våra medier där publikationer journalister publicerar inte är tänkta som föremål för samtal, utan mer som dekret där man läser och blir påverkad och håller tyst. Din artiklar är inte kommunikativa. Av den orsaken skulle jag vilja ställa frågan: för vem skriver du och varför vill du bli publicerad? Frågan ställs då du inte gör det lätt för läsarna. Jan Norberg fångade detta med sin kommentar. Du verkar ovan att kommunicera med dina läsare för kommutationen till läsarna skall var en del av själva artikeln – dina artiklar kommunicerar inte med läsarna. Detta är synd ty jag tror du har stor potential och mycket att ge.

  • Del 1. Till sist Dan några reflektioner kring publicitet och medier. Jag tror inte riktigt du förstår skillnaden mellan att få artiklar publicerade på Nya Dagbladet och NewsVoice. Medierna skiller sig drastiskt åt från varandra. Du har ju själv vittnat om att: “Nya Dagbladet inte vill att ledarskribenter och krönikörer går i debatt på kommentarsfältet”. Detta är en stor sak i NewsVoics värld, som därför skiljer sig åt på flera sätt från andra medier. På NewsVoise finns inte någon klar gränsdragning mellan redaktionen, artikelförfattarna och kommentatorerna som på andra medier. Tidningen har inte heller en egen distinkt röst, som i stort sätt alla andra redaktioner har, på gått och ont, men absolut annorlunda. Andra redaktioner eller “redaktioner” har en outtalad och i vissa samband en omedvetenhet kring sin egen roll men absolut en distans till sina läsare och i deras värld blir man inte recenserad. 

  • Del 2. Hur kan det komma sig att om jag befinner mig i t ex Japan och en japan säger till mig: “du ser inte japansk ut, talar inte japanska, har inte japanska föräldrar, kan inget om japansk kultur eller traditioner och du har inte vuxit upp här i Japan: du är inte japan” så anses inte det som ett rasistisk uttalande. Men om jag säger till en nordafrikan som just kommit hit att: “du ser inte svensk ut, talar inte svenska, har inte svenska föräldrar, kan inget om svensk kultur eller traditioner och du har inte vuxit upp här – du är inte svensk” så anses det som ett rasistisk påstående? På något sätt görs kopplingen att man även säger sig vara bättre? Varför görs en sådan koppling? Sedan, ställ den frågan som ingen ställt innan Granskning Sverige gjorde det? “Finns det ett svenskt folk”? 

    Här har vi mycket arbeta kvar att göra. Kulturmarxismen har naturligtvis infiltrerat svensk kultur. Varför inte starta nationalistiska teatergrupper? Göra nationalistiska filmer med nationalistiska manus. Få en debatt vilka som är svikare, överlöpare och femtekolonnare osv och så att säga ändra hela diskusen – titta bara på Danmark.

  • Del 1. Vi närma oss slutet på debatten mellan oss här Dan, där det mesta sagt återstår förklaringar och konkretiseringar. Vi står på samma sida vad det gäller kulturmarxismens tankegods; detta gift som inte nog kan problematiseras. Du har gjort en viktig insats med alla dina artiklar om just kulturmarsismen, så jag behöver inte lägga ut texten här.  

    Sedan märker jag att vi har lite olika tempus: jag beskriver hur vi hamnat där vi hamnat emedan du punkar upp hur vi tar oss härifrån. Det jag skulle önska från dig är att du blir lite mer konkret: hur ska vi tänka lite till mans för att komma framåt i frågan? Du frågar vidare vad jag menar med svensk kultur? Är det inte lite symtomatiskt att vi svenskar ställer oss den frågan? Det vi måste göra är att återerövra vår kultur och det görs genom debatt. Varför inte starta med en svensk litterär kanon alla svenskar bör läsa? Vidare att stödja alla krafter som är nationalistiska eller i vart fall patriotiska. Problematisera bara svenskhet med andra nationalister eller patrioter inte med kulturmarxister. Besök med fördel alla föredrag som E4F håller i frågan. Träffa andra patrioter. Lär av varandra. Håll samman. Vidare aldrig baka i debatten vem som är svensk och vem som inte är det. 

  • Del 2. Hur kan det komma sig att om jag befinner mig i t ex Japan och en japan säger till mig: “du ser inte japansk ut, talar inte japanska, har inte japanska föräldrar, kan inget om japansk kultur eller traditioner och du har inte vuxit upp här i Japan: du är inte japan” så anses inte det som ett rasistisk uttalande. Men om jag säger till en nordafrikan som just kommit hit att: “du ser inte svensk ut, talar inte svenska, har inte svenska föräldrar, kan inget om svensk kultur eller traditioner och du har inte vuxit upp här – du är inte svensk” så anses det som ett rasistisk påstående? På något sätt görs kopplingen att man även säger sig vara bättre? Varför görs en sådan koppling? Sedan, ställ den frågan som ingen ställt innan Granskning Sverige gjorde det? “Finns det ett svenskt folk”? 

    Här har vi mycket arbeta kvar att göra. Kulturmarxismen har naturligtvis infiltrerat svensk kultur. Varför inte starta nationalistiska teatergrupper? Göra nationalistiska filmer med nationalistiska manus. Få en debatt vilka som är svikare, överlöpare och femtekolonnare osv och så att säga ändra hela diskusen – titta bara på Danmark.

  • Del 1. Vi närma oss slutet på debatten mellan oss här Dan, där det mesta sagt återstår förklaringar och konkretiseringar. Vi står på samma sida vad det gäller kulturmarxismens tankegods; detta gift som inte nog kan problematiseras. Du har gjort en viktig insats med alla dina artiklar om just kulturmarsismen, så jag behöver inte lägga ut texten här.  

    Sedan märker jag att vi har lite olika tempus: jag beskriver hur vi hamnat där vi hamnat emedan du punkar upp hur vi tar oss härifrån. Det jag skulle önska från dig är att du blir lite mer konkret: hur ska vi tänka lite till mans för att komma framåt i frågan? Du frågar vidare vad jag menar med svensk kultur? Är det inte lite symtomatiskt att vi svenskar ställer oss den frågan? Det vi måste göra är att återerövra vår kultur och det görs genom debatt. Varför inte starta med en svensk litterär kanon alla svenskar bör läsa? Vidare att stödja alla krafter som är nationalistiska eller i vart fall patriotiska. Problematisera bara svenskhet med andra nationalister eller patrioter inte med kulturmarxister. Besök med fördel alla föredrag som E4F håller i frågan. Träffa andra patrioter. Lär av varandra. Håll samman. Vidare aldrig baka i debatten vem som är svensk och vem som inte är det. 

  • DEL 1 :  Erik! När ett samhälle såsom idag utsätts för ett rasande angrepp från en ideologi som postmodernismens samhälleliga uttryck: kulturmarxismen (KM), är det inte tillräckligt att passivt hänvisa till konservatismens fördelar. Samhällen omvandlas  av ideologier, och dagens påverkan av  KM är så skadlig att den bör hindras. Till skillnad från andra ideologier har inte libertarianismen något specifikt mål utom att sådan frihet råder i samhället, att människor kan själva besluta om det allra mesta. Det kommer att i sig leda till en rad konsekvenser av positivt slag. Även sådana mekanismer, som ligger bakom konservatismens samhälle, kan få ett spelrum.
    Ren konservatism i Din mening överlever dock inte idag med den påverkan, som finns på befolkningen. Det krävs en klar ideologisk motkraft mot alla socialistiska krafter. Den svenska befolkningen är kraftigt influerad av  exempelvis socialdemokratins massindoktrinering, som pågått sedan 50-talet.  Efter realsocialismens sammanbrott i början av 90-talet fylldes socialdemokratins behov av en ny ideologi delvis av KM , som är avsedd att vara här för att stanna. Det får inte ske, för den typen av nysocialism  är pga sin kunskaps- och människosyn delvis ännu mera skadlig än traditionell socialism. 

  • DEL 2: Dessutom tror jag KM, om den lyckas hålla sig kvar, kommer att leda till traditionell ekonomisk socialism. Att den modellen är underlägsen marknadsekonomin spelar ingen roll. Planekonomi är ju ett sätt att politiskt kontrollera befolkningen, och det kommer att vara avgörande.
    Så av flera skäl räcker inte passivitet och förhoppningar om en utveckling mot det samhälle Du har i tankarna. Det kommande goda samhället måste för att kunna införas och överleva i en värld av ideologier ha en definitiv bas av ideer, som kan stå emot dessa. Det är syftet med mina artiklar.  

  • DEL 1 :  Erik! När ett samhälle såsom idag utsätts för ett rasande angrepp från en ideologi som postmodernismens samhälleliga uttryck: kulturmarxismen (KM), är det inte tillräckligt att passivt hänvisa till konservatismens fördelar. Samhällen omvandlas  av ideologier, och dagens påverkan av  KM är så skadlig att den bör hindras. Till skillnad från andra ideologier har inte libertarianismen något specifikt mål utom att sådan frihet råder i samhället, att människor kan själva besluta om det allra mesta. Det kommer att i sig leda till en rad konsekvenser av positivt slag. Även sådana mekanismer, som ligger bakom konservatismens samhälle, kan få ett spelrum.
    Ren konservatism i Din mening överlever dock inte idag med den påverkan, som finns på befolkningen. Det krävs en klar ideologisk motkraft mot alla socialistiska krafter. Den svenska befolkningen är kraftigt influerad av  exempelvis socialdemokratins massindoktrinering, som pågått sedan 50-talet.  Efter realsocialismens sammanbrott i början av 90-talet fylldes socialdemokratins behov av en ny ideologi delvis av KM , som är avsedd att vara här för att stanna. Det får inte ske, för den typen av nysocialism  är pga sin kunskaps- och människosyn delvis ännu mera skadlig än traditionell socialism. 

  • DEL 2: Dessutom tror jag KM, om den lyckas hålla sig kvar, kommer att leda till traditionell ekonomisk socialism. Att den modellen är underlägsen marknadsekonomin spelar ingen roll. Planekonomi är ju ett sätt att politiskt kontrollera befolkningen, och det kommer att vara avgörande.
    Så av flera skäl räcker inte passivitet och förhoppningar om en utveckling mot det samhälle Du har i tankarna. Det kommande goda samhället måste för att kunna införas och överleva i en värld av ideologier ha en definitiv bas av ideer, som kan stå emot dessa. Det är syftet med mina artiklar.  

  • Ett skäl till min artikel är att svensken verkar lika oförmögen att se möjligheten till ett friare samhälle som den ryska befolkningen i slutet av 70-talet var att se chansen till förändring av sovjetsamhället. Skälen är troliga rätt lika.
    Min övertygelse är att grunden till all djupare samhällsförändring är ideologisk. Det innebär att det inte räcker med att bara arbeta med konkreta och aktuella dagsfrågor utan det mesta måste ha en ideologisk grund. Det är som en del i det arbetet som artikeln skrevs, Jan N. Min tro är att inget är mera revolutionerande än tankar som direkt utmanar ett samhälles dominanta ideer. Dessa är idag socialliberala och kulturmarxistiska dvs nysocialistiska, och dessa är oacceptabla. Därför måste de utmanas.

    Stig L: jag förstår inte riktigt innebörden av din kommentar. Jag noterar tacksamt att du säger att vi ska gynna individualismen, men exemplen verkar inte  beröra de svåra frågorna. Och beträffande dessa säger du blott:  ”Friheterna som vi haft som artikeln beskriver är ett minne blott”. För det första går några beskrivna friheter längre än så, men huvudproblemet är ju att vi inte längre har vissa, och jag önskar att vi hade och ger en ideologisk grund för att så ska bli fallet. Är det det som är svårföreståeligt ? 

    • del 1: Dan, du skriver att din övertygelse i grunden är att all djup samhällsförändring är ideologisk styrt där av följer att samhällsförändringar bör ske med sikte på skiftet i svensksken ideologi(er). 

      Dan du har rätt i att de stora samhällsförändringarna under 1900-talet har kommit till stånd på grund av nya ideologier samhället inte tidigare haft några erfarenheter av, där av har de haft stor påverkan men detta är bara halva sanningen. Ideologier har alltid en två delad konstruktion: ett populistiskt för massorna och något helt annat internet för eliten nämligen subversion. För mig låter din förklaring i termer av samhällsförändringar på grund av ändrade ideologer som vänsterns språkbruk. Ideologer i min värld är till för att lura och likrikta människor hjärnor, till skillnad från t ex livsåskådning som utvecklar. Tänk efter här: alla 1900-talets stora ideologer så som socialism, kommunism, anarkism, nazism, fascism osv har alla samma källa samt att alla har haft samma mål nämligen att omstörta samhället och värst i klassen är nog liberalismen som är mest försåtlig av dom alla och som nämns inte mindre än 12 gånger i Sions vises protokoll som det perfekta: (fritt från minnet) “inbillade lockbete att dra folkkrafterna till detta parti vars enda idé är idén om den politiska friheten” vilket är nonsens. Det finns en enda politisk ideologi eller rörelse (som nämns ovan) som inte i grunden är något annat än vänster och subversiv. 

    • del 2: Konservatismen borde du istället tala om Dan som inte är en politisk rörelse utan ett lösningsfokuserat eller lösningsorienterat sätt att organisera livet för individen i gruppen, så att det fungerar. Du behöver inte förstå någonting. Högre däggdjur lär sig göra som deras föräldrar gör – dom behöver inte heller förstå någonting. Konservatismens värderingar som gått från far till son har vuxit fram organiskt av erfarenhet. Konservatismen är en samling regler. Följer du reglerna fungerar livet utan att du behöver förstå.

      Ideologier finns snarare till för att skapa maximal motsättning. Uppror. Revolutioner och krig. Ideologier är per definition intellektuella verktyg ämnat att slå sönder konservatismen och konservatismen står tomhänt mot en intellektuell ideologi och har inget annat att erbjuda utom ett fungerande samhälle – en fungerande community låt vara ojämlik och stundom orättvis men trots allt fungerande.

  • FORTSÄTTNING PÅ FÖREGÅENDE INLÄGG
    Han är auktoritetstroende med ett enormt förtroende för staten/myndigheter, accepterar kontroll från dessa och följer lydigt deras beslut och anvisningar. Medborgaren har en ytterst hög respekt för demokrati och alla beslut, som kan sägas vara demokratiska.” (https://katerinamagasin.se/vem-ar-egentligen-svensken/ )    

    Den socialdemokratiska massindoktrineringen sedan 50-talet har varit en bidragande orsak till dagens moral och synsätt. Och om man läser min artikels krav/önskemål som ställs gällande individualistiska människors beteende, gäller två av dem andlig resp materiell självständighet. Ingen av dessa är utmärkande för svensken.

    Så just individualism är inte skälet till de problem, som Du ser kulturen lider av. Istället kan man säga att mera individualistiskt beteende och regler man skulle finna i ett samhälle, som byggs på individualism, skulle skydda både samhället och kulturen från att brytas ner.

    Kulturer är som Du säger viktiga. Att vissa folkgrupper såsom judar överlevt framgångsrikt trots hårda förföljelser under årtusenden, beror troligen på vissa komponenter i deras kultur. Att dessa nödvändigtvis skulle vara i motsättning till individualism har jag inte sett underlag för. Individualism förutsätter ju fri – och kanske nära och intensiv – samverkan med andra. Beträffande romer, som Du tar upp, kan de väl sägas vara en inte framgångsrik folkgrupp, och min gissning är att just dess kultur är skälet för det. Troligen innefattar den kollektivistiska drag, som håller tillbaka gruppens utveckling. 

  • Erik!
    Du syns anse, att svensk kultur förstörs just av människors individualism. Det förvånar mig, eftersom svenskar enligt min uppfattning ofta har en otillräcklig känsla av individualism. Sedan är en viktig fråga naturligtvis vad Du precis menar med svensk kultur.

    Personer som är individualister drar sig inte undan från att uttrycka sina åsikter offentligt eller kryper ihop av rädsla inför risken att gruppen ogillar honom/henne. Han/hon drar sig vanligen inte undan att från att delge sina åsikter för att  istället retirera in i det privata.  Han/hon är definitivt inte vad så många svenskar idag syns vara, nämligen andrahandsmänniskor (https://detgodasamhallet.com/2019/06/29/gastskribent-dan-ahlmark-andrahandsmanniskan-och-politisk-korrekthet/ ). Det gäller personer, som främst tar sina åsikter ifrån gruppen, vänner och bekanta, och gör d e r a s  värderingar, synsätt och åsikter till sina egna. Detta görs för att få deras gillande och stöd; innebörden är dock att andras åsikter – inte hennes egna eller den objektiva verkligheten – styr den aktuella personen, som av osäkerhet, beroende av andras uppskattning etc gett upp sina egna åsikter. På engelska kallas denna sorgliga figur ”social metaphysician”. Han/hon har dragit sig undan kravet på tänkande och egna värderingar. Det är en människotyp, som nog mera utmärker svensken idag än individualism.

     I ett annat sammanhang har jag beskrivit landets medborgare, som jag uppfattar dem: ”Svensken är obenägen att hävda sin (rätt till) individualitet och personliga åsikter, undviker individuellt ansvar samt strid och konflikter (konflikträdd) och att ta ställning; är ofta oengagerad, konformistisk och ovillig att inta eller driva kontroversiella ståndpunkter dvs saknar civilkurage. Han är istället inriktad på medelvägsståndpunkter, accepterar åsiktsförtryck och är osjälvständig i kritiska frågor, samt är beredvillig att styras av gruppen.( fortsättning följer )

    • Del 1. Dan, du skriver att svensken är auktoritetstroende med enormt förtroende för staten/myndigheter samt accepterar kontroll samt följer lydigt. Dessa karaktärsdrag du nämner är i sig inte dåliga eller eller vittnar på annat sätt om svaga själsförmågor utan är just kittet som håller ihop en kultur. Tänk om svensken hade samma attityd och lojalitet mot sin egen kultur och avisa allt som inte hör där till, då hade du sett på detta som en styrka, inte en svaghet. 

      Det är just dessa mänskliga grundläggande mekanismer som ideologier utnyttjar (som du exemplifierar med den socialistiskt ideologi) och de är här vi blir lurade genom tron på ideologins utfästelser. Har du aldrig fråga dig vad minsta gemensamma nämnare med samtliga ideologier är? Svar: Krossa konservatismens framgångsrika traditioner. Samtliga ideologier har samma mål för ögonen: tillintetgöra folks traditioner genom att just kalla dessa för gammalmodiga underförstått att den nya ideologin är så mycket bättre trots att det nya är oprövat. Man skulle också kunna uttrycka det som så: vad karakteriserar en ideologi – gör den till vad den är; är just vapen ämnat att förstöra och krossa folks traditioner, annars är en ideologi inte en ideologi. Detta är vad som förenar samtliga ideologer.   

    • Del 2. Sedan skriver du att medborgaren har ytterst hög respekt för demokratins alla beslut eller som sägas vara demokratiska beslut. Trist att diskussionen drar in demokratin som alltid tar över alla diskussioner. Kan vi inte få ha en enda; ett enda samtal där demokratin inte ta över samtalet, så kanske vi tillåts att dra ut frågeställningarna och så att säga renodla debatten? En stilla vädjan.   

      De komponenter som ingår i soppan makten har tillagat oss att äta vars syfte är att utplåna vår kultur, som vi nu vet är det samma som en ideologi: få en acceptans för att i grunden förändra vår kulturs inneboende skepsis mot främmande kulturer och överge våra traditioner genom en påtvingad inkluderande attityd medels skampåläggning för alla som stretar emot samt en hyperfokusering och egocentrering vi kan kalla för individualism. Lägg till kryddan att vi förväntas acceptera det motsatta inför alla för oss främmande (exkluderande) kulturer. Ställ detta mot en klankultur vars lojalitet dels vilar mot den egna exkluderade kulturens natur (läs sammanhållande faktorer – traditioner) samt framför allt lojalitet till klanen och inte till makten i form av staten. 

    • Del 3. Vi förväntas bryta med vår familjelojalitet. Bryta med vår kultur. Bryta med vår grundläggande könsidentitet och istället förlista oss på instruktioner som försäkringskassan, socialen, partiet, polisen och skolan (trust the plan) skall ta hand om oss och när det inte längre fungerar har vi ingenting – inte ens varandra emedan klankulturen har allt intakt som vi saknar. Allt detta har åstadkommit på grund av nya ideologier som klankulturen avvisat. Titta bara på Afghanistan: det var kulturen som besegrade USAs militära makt, som samma kultur har besegrat alla invaderade makter historien igenom. Detta att inte ändra på sina traditioner.  

      Etablissemanget förväntar sig att vi ska acceptera en för oss främmande kulturer men samtidigt överge våra egna traditioner när de krockar med varandra. 

      Som jag ser det Dan skambelägger du svensken för att denne lät sig luras v ideologi? Du vill förändra svensken med vadå? En ny ideologi?

  • Tricket för att framgångsrikt lyckas har varit att rasiststämpla varje försök att hålla kulturen intakt. Det man aldrig nämner är den exkluderade samiska kulturen. Den exkluderade romska kulturen eller för den delen den exkluderade judiska kulturen skilt från samhällsbygge; ty samhällen kommer vi alltid att ha. Det vi står inför är ett kulturkrig. Ty en kultur är i min värld konstruerad mycket likt en stad som per definition sedan tidernas begynnelse alltid varit krigsstrategiskt motiverad sett till sin utformning. Ser man kultur främst som ett krigsstrategisk motiverat organiserande av traditioner  och ideal klarnar varför vissa överlever och andra går under.

  • Jag är ingen nationalist snarare patriot. Har tvingas dit på grund av globaliseringen, som ingen vettig människa vill ha utom några få religiöst galna oligarker i absoluta toppen, resten av garnityret av politiker och (vänster)journalister är antingen mutade eller korkade eller bådadera.

    Önskar att Hans problematisera kultur, individualism och samhälle. Vad är svensk kultur? I vilket förhållande står vi till vår kultur? Ska en kultur överleva i möten med andra måste den vårdas likt man vårdar en trädgård och alla som kan något om trädgårdsarbete vet att det tyngsta delen är att rensa bort ogräset.

    Vad gör en kultur framgångsrik: den islamska, judiska eller för den delen en romska kulturen så framgångsrik i bemärkelsen bevara sina traditioner, regler och ideal? Jo, att dessa kulturer är exkluderande. Så enkelt är det. Så länge svensk kultur inte är exkluderade utan snarare inkluderade kommer kulturen spädas ut och till sist uppslukas. Detta är i princip vad svenska politiker i riksdagen i dag säger: “det finns ingen svenska kultur”. Håller med dessa röster – sett till resultatet av vår inkludering – ingen annan jämförelse. I samma stund som vi darrar på magneten och inkluderar dominanta kulturer kommer vår kultur på sikt upphöra existera. Märk skillnaden mellan att inkludera och inspireras av. 

  • Ett skäl till min artikel är att svensken verkar lika oförmögen att se möjligheten till ett friare samhälle som den ryska befolkningen i slutet av 70-talet var att se chansen till förändring av sovjetsamhället. Skälen är troliga rätt lika.
    Min övertygelse är att grunden till all djupare samhällsförändring är ideologisk. Det innebär att det inte räcker med att bara arbeta med konkreta och aktuella dagsfrågor utan det mesta måste ha en ideologisk grund. Det är som en del i det arbetet som artikeln skrevs, Jan N. Min tro är att inget är mera revolutionerande än tankar som direkt utmanar ett samhälles dominanta ideer. Dessa är idag socialliberala och kulturmarxistiska dvs nysocialistiska, och dessa är oacceptabla. Därför måste de utmanas.

    Stig L: jag förstår inte riktigt innebörden av din kommentar. Jag noterar tacksamt att du säger att vi ska gynna individualismen, men exemplen verkar inte  beröra de svåra frågorna. Och beträffande dessa säger du blott:  ”Friheterna som vi haft som artikeln beskriver är ett minne blott”. För det första går några beskrivna friheter längre än så, men huvudproblemet är ju att vi inte längre har vissa, och jag önskar att vi hade och ger en ideologisk grund för att så ska bli fallet. Är det det som är svårföreståeligt ? 

    • del 1: Dan, du skriver att din övertygelse i grunden är att all djup samhällsförändring är ideologisk styrt där av följer att samhällsförändringar bör ske med sikte på skiftet i svensksken ideologi(er). 

      Dan du har rätt i att de stora samhällsförändringarna under 1900-talet har kommit till stånd på grund av nya ideologier samhället inte tidigare haft några erfarenheter av, där av har de haft stor påverkan men detta är bara halva sanningen. Ideologier har alltid en två delad konstruktion: ett populistiskt för massorna och något helt annat internet för eliten nämligen subversion. För mig låter din förklaring i termer av samhällsförändringar på grund av ändrade ideologer som vänsterns språkbruk. Ideologer i min värld är till för att lura och likrikta människor hjärnor, till skillnad från t ex livsåskådning som utvecklar. Tänk efter här: alla 1900-talets stora ideologer så som socialism, kommunism, anarkism, nazism, fascism osv har alla samma källa samt att alla har haft samma mål nämligen att omstörta samhället och värst i klassen är nog liberalismen som är mest försåtlig av dom alla och som nämns inte mindre än 12 gånger i Sions vises protokoll som det perfekta: (fritt från minnet) “inbillade lockbete att dra folkkrafterna till detta parti vars enda idé är idén om den politiska friheten” vilket är nonsens. Det finns en enda politisk ideologi eller rörelse (som nämns ovan) som inte i grunden är något annat än vänster och subversiv. 

    • del 2: Konservatismen borde du istället tala om Dan som inte är en politisk rörelse utan ett lösningsfokuserat eller lösningsorienterat sätt att organisera livet för individen i gruppen, så att det fungerar. Du behöver inte förstå någonting. Högre däggdjur lär sig göra som deras föräldrar gör – dom behöver inte heller förstå någonting. Konservatismens värderingar som gått från far till son har vuxit fram organiskt av erfarenhet. Konservatismen är en samling regler. Följer du reglerna fungerar livet utan att du behöver förstå.

      Ideologier finns snarare till för att skapa maximal motsättning. Uppror. Revolutioner och krig. Ideologier är per definition intellektuella verktyg ämnat att slå sönder konservatismen och konservatismen står tomhänt mot en intellektuell ideologi och har inget annat att erbjuda utom ett fungerande samhälle – en fungerande community låt vara ojämlik och stundom orättvis men trots allt fungerande.

  • FORTSÄTTNING PÅ FÖREGÅENDE INLÄGG
    Han är auktoritetstroende med ett enormt förtroende för staten/myndigheter, accepterar kontroll från dessa och följer lydigt deras beslut och anvisningar. Medborgaren har en ytterst hög respekt för demokrati och alla beslut, som kan sägas vara demokratiska.” (https://katerinamagasin.se/vem-ar-egentligen-svensken/ )    

    Den socialdemokratiska massindoktrineringen sedan 50-talet har varit en bidragande orsak till dagens moral och synsätt. Och om man läser min artikels krav/önskemål som ställs gällande individualistiska människors beteende, gäller två av dem andlig resp materiell självständighet. Ingen av dessa är utmärkande för svensken.

    Så just individualism är inte skälet till de problem, som Du ser kulturen lider av. Istället kan man säga att mera individualistiskt beteende och regler man skulle finna i ett samhälle, som byggs på individualism, skulle skydda både samhället och kulturen från att brytas ner.

    Kulturer är som Du säger viktiga. Att vissa folkgrupper såsom judar överlevt framgångsrikt trots hårda förföljelser under årtusenden, beror troligen på vissa komponenter i deras kultur. Att dessa nödvändigtvis skulle vara i motsättning till individualism har jag inte sett underlag för. Individualism förutsätter ju fri – och kanske nära och intensiv – samverkan med andra. Beträffande romer, som Du tar upp, kan de väl sägas vara en inte framgångsrik folkgrupp, och min gissning är att just dess kultur är skälet för det. Troligen innefattar den kollektivistiska drag, som håller tillbaka gruppens utveckling. 

  • Erik!
    Du syns anse, att svensk kultur förstörs just av människors individualism. Det förvånar mig, eftersom svenskar enligt min uppfattning ofta har en otillräcklig känsla av individualism. Sedan är en viktig fråga naturligtvis vad Du precis menar med svensk kultur.

    Personer som är individualister drar sig inte undan från att uttrycka sina åsikter offentligt eller kryper ihop av rädsla inför risken att gruppen ogillar honom/henne. Han/hon drar sig vanligen inte undan att från att delge sina åsikter för att  istället retirera in i det privata.  Han/hon är definitivt inte vad så många svenskar idag syns vara, nämligen andrahandsmänniskor (https://detgodasamhallet.com/2019/06/29/gastskribent-dan-ahlmark-andrahandsmanniskan-och-politisk-korrekthet/ ). Det gäller personer, som främst tar sina åsikter ifrån gruppen, vänner och bekanta, och gör d e r a s  värderingar, synsätt och åsikter till sina egna. Detta görs för att få deras gillande och stöd; innebörden är dock att andras åsikter – inte hennes egna eller den objektiva verkligheten – styr den aktuella personen, som av osäkerhet, beroende av andras uppskattning etc gett upp sina egna åsikter. På engelska kallas denna sorgliga figur “social metaphysician”. Han/hon har dragit sig undan kravet på tänkande och egna värderingar. Det är en människotyp, som nog mera utmärker svensken idag än individualism.

     I ett annat sammanhang har jag beskrivit landets medborgare, som jag uppfattar dem: “Svensken är obenägen att hävda sin (rätt till) individualitet och personliga åsikter, undviker individuellt ansvar samt strid och konflikter (konflikträdd) och att ta ställning; är ofta oengagerad, konformistisk och ovillig att inta eller driva kontroversiella ståndpunkter dvs saknar civilkurage. Han är istället inriktad på medelvägsståndpunkter, accepterar åsiktsförtryck och är osjälvständig i kritiska frågor, samt är beredvillig att styras av gruppen.( fortsättning följer )

    • Del 1. Dan, du skriver att svensken är auktoritetstroende med enormt förtroende för staten/myndigheter samt accepterar kontroll samt följer lydigt. Dessa karaktärsdrag du nämner är i sig inte dåliga eller eller vittnar på annat sätt om svaga själsförmågor utan är just kittet som håller ihop en kultur. Tänk om svensken hade samma attityd och lojalitet mot sin egen kultur och avisa allt som inte hör där till, då hade du sett på detta som en styrka, inte en svaghet. 

      Det är just dessa mänskliga grundläggande mekanismer som ideologier utnyttjar (som du exemplifierar med den socialistiskt ideologi) och de är här vi blir lurade genom tron på ideologins utfästelser. Har du aldrig fråga dig vad minsta gemensamma nämnare med samtliga ideologier är? Svar: Krossa konservatismens framgångsrika traditioner. Samtliga ideologier har samma mål för ögonen: tillintetgöra folks traditioner genom att just kalla dessa för gammalmodiga underförstått att den nya ideologin är så mycket bättre trots att det nya är oprövat. Man skulle också kunna uttrycka det som så: vad karakteriserar en ideologi – gör den till vad den är; är just vapen ämnat att förstöra och krossa folks traditioner, annars är en ideologi inte en ideologi. Detta är vad som förenar samtliga ideologer.   

    • Del 2. Sedan skriver du att medborgaren har ytterst hög respekt för demokratins alla beslut eller som sägas vara demokratiska beslut. Trist att diskussionen drar in demokratin som alltid tar över alla diskussioner. Kan vi inte få ha en enda; ett enda samtal där demokratin inte ta över samtalet, så kanske vi tillåts att dra ut frågeställningarna och så att säga renodla debatten? En stilla vädjan.   

      De komponenter som ingår i soppan makten har tillagat oss att äta vars syfte är att utplåna vår kultur, som vi nu vet är det samma som en ideologi: få en acceptans för att i grunden förändra vår kulturs inneboende skepsis mot främmande kulturer och överge våra traditioner genom en påtvingad inkluderande attityd medels skampåläggning för alla som stretar emot samt en hyperfokusering och egocentrering vi kan kalla för individualism. Lägg till kryddan att vi förväntas acceptera det motsatta inför alla för oss främmande (exkluderande) kulturer. Ställ detta mot en klankultur vars lojalitet dels vilar mot den egna exkluderade kulturens natur (läs sammanhållande faktorer – traditioner) samt framför allt lojalitet till klanen och inte till makten i form av staten. 

    • Del 3. Vi förväntas bryta med vår familjelojalitet. Bryta med vår kultur. Bryta med vår grundläggande könsidentitet och istället förlista oss på instruktioner som försäkringskassan, socialen, partiet, polisen och skolan (trust the plan) skall ta hand om oss och när det inte längre fungerar har vi ingenting – inte ens varandra emedan klankulturen har allt intakt som vi saknar. Allt detta har åstadkommit på grund av nya ideologier som klankulturen avvisat. Titta bara på Afghanistan: det var kulturen som besegrade USAs militära makt, som samma kultur har besegrat alla invaderade makter historien igenom. Detta att inte ändra på sina traditioner.  

      Etablissemanget förväntar sig att vi ska acceptera en för oss främmande kulturer men samtidigt överge våra egna traditioner när de krockar med varandra. 

      Som jag ser det Dan skambelägger du svensken för att denne lät sig luras v ideologi? Du vill förändra svensken med vadå? En ny ideologi?

  • Tricket för att framgångsrikt lyckas har varit att rasiststämpla varje försök att hålla kulturen intakt. Det man aldrig nämner är den exkluderade samiska kulturen. Den exkluderade romska kulturen eller för den delen den exkluderade judiska kulturen skilt från samhällsbygge; ty samhällen kommer vi alltid att ha. Det vi står inför är ett kulturkrig. Ty en kultur är i min värld konstruerad mycket likt en stad som per definition sedan tidernas begynnelse alltid varit krigsstrategiskt motiverad sett till sin utformning. Ser man kultur främst som ett krigsstrategisk motiverat organiserande av traditioner  och ideal klarnar varför vissa överlever och andra går under.

  • Jag är ingen nationalist snarare patriot. Har tvingas dit på grund av globaliseringen, som ingen vettig människa vill ha utom några få religiöst galna oligarker i absoluta toppen, resten av garnityret av politiker och (vänster)journalister är antingen mutade eller korkade eller bådadera.

    Önskar att Hans problematisera kultur, individualism och samhälle. Vad är svensk kultur? I vilket förhållande står vi till vår kultur? Ska en kultur överleva i möten med andra måste den vårdas likt man vårdar en trädgård och alla som kan något om trädgårdsarbete vet att det tyngsta delen är att rensa bort ogräset.

    Vad gör en kultur framgångsrik: den islamska, judiska eller för den delen en romska kulturen så framgångsrik i bemärkelsen bevara sina traditioner, regler och ideal? Jo, att dessa kulturer är exkluderande. Så enkelt är det. Så länge svensk kultur inte är exkluderade utan snarare inkluderade kommer kulturen spädas ut och till sist uppslukas. Detta är i princip vad svenska politiker i riksdagen i dag säger: “det finns ingen svenska kultur”. Håller med dessa röster – sett till resultatet av vår inkludering – ingen annan jämförelse. I samma stund som vi darrar på magneten och inkluderar dominanta kulturer kommer vår kultur på sikt upphöra existera. Märk skillnaden mellan att inkludera och inspireras av. 

  • Svårförståeligt, vad menas med artikeln. Självklart är att vi ska gynna individualismen, vi är olika, bara se på Butter, Glader, Trötter, Toker, Prosit, Kloker och Blyger, alla är fantastiska på sitt sätt.
    Friheterna som vi haft som artikeln beskriver är ett minne blott.

  • Spännande diskussion men ack så få som läser och verkligen bryr sig. Det klassiskt liberala partiet, nu med några år på nacken, verkar inte ha nått ut i någon större utsträckning så att man kan se någon grad av påverkan på den allmänna debatten.

    Men det kanske är det som är syftet med artikeln, annars har jag svårt att ta in den här sortens djupsinnigheter. Det står alldeles för mycket annat betydligt mer konkret och hotfullt i farstun och pockar på vår uppmärksamhet.

    En medvetet försåtlig fråga visavi denna utläggning.

    Kan du föra den här sortens diskussion på torget i Skäggetorp där muslimer står och hoppar på polisbilarnas tak och där fanatiska muslimer skriker Allah Akubahr?? Jag bara frågar??

  • Svårförståeligt, vad menas med artikeln. Självklart är att vi ska gynna individualismen, vi är olika, bara se på Butter, Glader, Trötter, Toker, Prosit, Kloker och Blyger, alla är fantastiska på sitt sätt.
    Friheterna som vi haft som artikeln beskriver är ett minne blott.

  • Spännande diskussion men ack så få som läser och verkligen bryr sig. Det klassiskt liberala partiet, nu med några år på nacken, verkar inte ha nått ut i någon större utsträckning så att man kan se någon grad av påverkan på den allmänna debatten.

    Men det kanske är det som är syftet med artikeln, annars har jag svårt att ta in den här sortens djupsinnigheter. Det står alldeles för mycket annat betydligt mer konkret och hotfullt i farstun och pockar på vår uppmärksamhet.

    En medvetet försåtlig fråga visavi denna utläggning.

    Kan du föra den här sortens diskussion på torget i Skäggetorp där muslimer står och hoppar på polisbilarnas tak och där fanatiska muslimer skriker Allah Akubahr?? Jag bara frågar??

  • Filosofen Luria beskrev ryska slavar som ett folk utan individuellt medvetande. Dom tänkte kollektivt. Kanske en överdrift av Luria men jag tror att det har en poäng.
    Dom Dan vänder sig till är flockens potentiella herdar. Dom var kanske 1% av befolkningen förr och kanske något fler nu. Men för många kommer det kollektiva att förbli relevant. Det för oss individualister viktiga är då vem som inspirerar och får med sig kollektivet.
    Kommunister, radikala nationalister under främmande oligarkisk ledning, socialdemokrater eller något nytt och bättre?

  • Jag hoppas Dan att du denna gång inte backar från samtalet dina artiklar genererar. Ofta verkar det som om du inte nedlåter dig till att ta debatten och jag tolkar detta (rätt eller fel) som en något arrogant von oben fason. Ett yttryck för elitismens förakt mot det folkliga. Faktum är du oftast är osynlig i kommentarfället efter publicering av egna artiklar. Det ligger så att säga nära till hans att spekulationen tar fart om du inte tidigt stämmer i bäcken och kommer ut och redogör för sin tystnad eller kan det vara så att du backar så fort du får intellektuellt motstånd – att du inte vill eller klarar få dina artiklar problematiserade?     

    • Erik!

      Jag är inte alls varit medveten om att så är fallet. Tidigare har ingen framfört den ståndpunkten.Jag älskar debatt eftersom det fördjupar ämnet. Möjligen kan ställningen som krönikör t ex i Nya Dagbladet ha inverkat på beteendet, eftersom många publikationer inte vill att ledarskribenter och krönikörer går i debatt på kommentarsfältet.
      Sedan följer jag inte mina artiklar sedan de blir publicerade särskilt noga. Om jag en gång observerat att det inte finns några kommentarer att ta upp, läser jag sedan inte kommentarsfältet dagligen för att se nya inlägg. Kanske ägnar jag för lite tid till det, så tack för påpekandet.!

      • Menar du att Nya Dagbladet inte vill att ledarskribenter och krönikörer går i debatt på kommentarsfältet? Hur motiverar dom de? Tror dom sig att ordet för större tyngd om det för stå oemotsagt? Märkligt då Nya Dagbladet redan demotar ner kommentarer näst intill osynlighet till skillnad mot NewsVoice. Att betrakta kommentarer som en belastning istället för en tillgång säger en del om hur en tidning ser på dialogen med sina läsare.

  • Tack Dan för en informativ artikel signerat din bildningsnivå. Det finns dock olösliga paradoxer invävt i vår kristna egocentrerade civilisation som bär sina egna dödgrävare vid sin barm som vi kanske aldrig kommer kan bli befriade ifrån? Den yttersta frågan vi bör ställa oss är vad utgör styrkan i vår svenska kultur? Var finns det?

    Jag skulle säga att paradoxen är (och undergången startar med): individualismen. Det finns inget som är så skadligt för en kultur. Det är individualismen som utgör det stora hotet som få ser och ännu färre inser. Varför försvagas vår svenska kultur hela tiden och faller till föga till förmån för andra konkurrerande kulturer? Tror jag hittar svaret.

    Har ägnat sista tiden åt att läsa, förstå och kommunicera Karl Olov Arnstberg en av vår tids stora tänkare. Har läst åtskilliga av hans böcker. Det var hans dryga 30-åriga forskning kring romerna som fick de sista bitarna att falla på plats – vår kulturs skadliga egocentrerade individualism:

    ”Det pris människan betalar för sitt jagmedvetande är osäkerhet. Det är därför lätt att överväldigas av en känsla av att vara hjälplös och intet värd. Den enda säkra förutsägelsen individen kan göra blir då att han en gång ska dö. Det är mycket tveksamt om denna individcentrering är lycklig. Det romska samhället stödjer inte individualismen. Individcentrering uppfattas som farlig. En rom förses sällan med tillräckligt mycket uppmärksamhet från andra romer för att kunna utveckla en individuell säkerhet som är stor nog för att han ska förmå att lämna gruppen”.

    Hur kommer det sig att den mest förtryckta minoritet alla kategorier lyckats bevara sin kultur närmast intakt när vår egen svenska kultur håller på att förintas?   

    • Här angriper Du hela konceptet individualism. För att bemöta Ditt inlägg rätt – har för mycket yrkesarbete de närmaste dagarna – återkommer jag snart efter påsk. Hoppas Du accepterar det.

      • Ja nu skingras dimmorna Dan och newsvoices läsare samt undertecknad ser fram emot ditt genmäle. Sedan om jag: ifrågasätter: “hela konceptet individualism” nja eller kanske inte, jag bara konstaterar att en kultur bara blir starkare och starkare ju mer den förtrycks emedan vår håller på att totalt upplösas av pluralism och missriktad liberalism. Du talar om det goda samhällets förutsättningar för individen bästa (bland mycket annat) samt ger en historisk och evolutionär översikt samt genomgång av människan psykosocial komplexitet i varande och blivandet och jag om kulturens överlevnad. Samhälle och kultur är inte samma sak.

        Man kan bygga ett samhälle på en sammelsurium ett smörja av alla möjliga kulturer, som både Amsterdam och London är bra exempel på, men förr eller senare kommer en kultur att ta över så länge som vi visar tolerans mot det intoleranta. Din artikel berör inte kulturens betydelse för ursprungsbefolkning.

  • Filosofen Luria beskrev ryska slavar som ett folk utan individuellt medvetande. Dom tänkte kollektivt. Kanske en överdrift av Luria men jag tror att det har en poäng.
    Dom Dan vänder sig till är flockens potentiella herdar. Dom var kanske 1% av befolkningen förr och kanske något fler nu. Men för många kommer det kollektiva att förbli relevant. Det för oss individualister viktiga är då vem som inspirerar och får med sig kollektivet.
    Kommunister, radikala nationalister under främmande oligarkisk ledning, socialdemokrater eller något nytt och bättre?

  • Jag hoppas Dan att du denna gång inte backar från samtalet dina artiklar genererar. Ofta verkar det som om du inte nedlåter dig till att ta debatten och jag tolkar detta (rätt eller fel) som en något arrogant von oben fason. Ett yttryck för elitismens förakt mot det folkliga. Faktum är du oftast är osynlig i kommentarfället efter publicering av egna artiklar. Det ligger så att säga nära till hans att spekulationen tar fart om du inte tidigt stämmer i bäcken och kommer ut och redogör för sin tystnad eller kan det vara så att du backar så fort du får intellektuellt motstånd – att du inte vill eller klarar få dina artiklar problematiserade?     

    • Erik!

      Jag är inte alls varit medveten om att så är fallet. Tidigare har ingen framfört den ståndpunkten.Jag älskar debatt eftersom det fördjupar ämnet. Möjligen kan ställningen som krönikör t ex i Nya Dagbladet ha inverkat på beteendet, eftersom många publikationer inte vill att ledarskribenter och krönikörer går i debatt på kommentarsfältet.
      Sedan följer jag inte mina artiklar sedan de blir publicerade särskilt noga. Om jag en gång observerat att det inte finns några kommentarer att ta upp, läser jag sedan inte kommentarsfältet dagligen för att se nya inlägg. Kanske ägnar jag för lite tid till det, så tack för påpekandet.!

      • Menar du att Nya Dagbladet inte vill att ledarskribenter och krönikörer går i debatt på kommentarsfältet? Hur motiverar dom de? Tror dom sig att ordet för större tyngd om det för stå oemotsagt? Märkligt då Nya Dagbladet redan demotar ner kommentarer näst intill osynlighet till skillnad mot NewsVoice. Att betrakta kommentarer som en belastning istället för en tillgång säger en del om hur en tidning ser på dialogen med sina läsare.

  • Tack Dan för en informativ artikel signerat din bildningsnivå. Det finns dock olösliga paradoxer invävt i vår kristna egocentrerade civilisation som bär sina egna dödgrävare vid sin barm som vi kanske aldrig kommer kan bli befriade ifrån? Den yttersta frågan vi bör ställa oss är vad utgör styrkan i vår svenska kultur? Var finns det?

    Jag skulle säga att paradoxen är (och undergången startar med): individualismen. Det finns inget som är så skadligt för en kultur. Det är individualismen som utgör det stora hotet som få ser och ännu färre inser. Varför försvagas vår svenska kultur hela tiden och faller till föga till förmån för andra konkurrerande kulturer? Tror jag hittar svaret.

    Har ägnat sista tiden åt att läsa, förstå och kommunicera Karl Olov Arnstberg en av vår tids stora tänkare. Har läst åtskilliga av hans böcker. Det var hans dryga 30-åriga forskning kring romerna som fick de sista bitarna att falla på plats – vår kulturs skadliga egocentrerade individualism:

    “Det pris människan betalar för sitt jagmedvetande är osäkerhet. Det är därför lätt att överväldigas av en känsla av att vara hjälplös och intet värd. Den enda säkra förutsägelsen individen kan göra blir då att han en gång ska dö. Det är mycket tveksamt om denna individcentrering är lycklig. Det romska samhället stödjer inte individualismen. Individcentrering uppfattas som farlig. En rom förses sällan med tillräckligt mycket uppmärksamhet från andra romer för att kunna utveckla en individuell säkerhet som är stor nog för att han ska förmå att lämna gruppen”.

    Hur kommer det sig att den mest förtryckta minoritet alla kategorier lyckats bevara sin kultur närmast intakt när vår egen svenska kultur håller på att förintas?   

    • Här angriper Du hela konceptet individualism. För att bemöta Ditt inlägg rätt – har för mycket yrkesarbete de närmaste dagarna – återkommer jag snart efter påsk. Hoppas Du accepterar det.

      • Ja nu skingras dimmorna Dan och newsvoices läsare samt undertecknad ser fram emot ditt genmäle. Sedan om jag: ifrågasätter: “hela konceptet individualism” nja eller kanske inte, jag bara konstaterar att en kultur bara blir starkare och starkare ju mer den förtrycks emedan vår håller på att totalt upplösas av pluralism och missriktad liberalism. Du talar om det goda samhällets förutsättningar för individen bästa (bland mycket annat) samt ger en historisk och evolutionär översikt samt genomgång av människan psykosocial komplexitet i varande och blivandet och jag om kulturens överlevnad. Samhälle och kultur är inte samma sak.

        Man kan bygga ett samhälle på en sammelsurium ett smörja av alla möjliga kulturer, som både Amsterdam och London är bra exempel på, men förr eller senare kommer en kultur att ta över så länge som vi visar tolerans mot det intoleranta. Din artikel berör inte kulturens betydelse för ursprungsbefolkning.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *