Människor är ju så långt ifrån homogenitet som möjligt, vilket omedelbart visas, när samhället välkomnar individuell utveckling. Den riktiga människan är naturligt öppen för utveckling och andligt växande. Hon är också oundgänglig i exempelvis det moderna samhället och den marknadsekonomi, som är en logisk det av det systemet.
Läs även: Dan Ahlmark: Synen på individer, partier och institutioner – Del 1
Den i verkligheten levande individen kan vi till skillnad från den uniforma kalla för den differentierade människan. Det gäller dennes roll både som producent och konsument och allmänt som samhällsvarelse.
Att vara personligen ansvarstagande dvs ansvara för sitt eget liv, är helt möjligt för henne, såvida hon inte indoktrinerats. När man tänker på den differentierade människans egenskaper blir alltså utgångspunkterna för samhällssynen helt annorlunda än socialismens.
Det är inte fråga om att andligt hålla kvar personer på en låg nivå för att passa ett enhetligt och uniformt samhälle. Samhället bör istället skapa förutsättningar, som i allt respekterar människors individualitet, underlättar och förstärker deras personliga utveckling, handlingsfrihet, deras arbetsvilja, kreativitet och skaparkraft.
Det ger de bästa möjligheterna för ett civiliserat samarbete i alla avseenden – och mänsklig lycka. Som en naturlig biprodukt framkommer också snabb utveckling samt hög ekonomisk tillväxt. Likhet mellan människor (bortsett från vissa kärnvärderingar) har då inget värde i sig utan är ofta bara en svaghet.
Den korrekta principen är: Låt människor vara eller bli så olika de kan och vill. Man ska tillåta att skillnaderna mellan människor exploderar i alla avseenden. Samhället drar snart största nytta av det.
En sådan människosyn och sådana mål leder omedelbart till viktiga politiska konsekvenser. Man erkänner då, att varje människa är unik, äger sig själv, är sitt eget ändamål, och har ett okränkbart värde.
Dessa karakteristika skapar en Rätt till det Egna Livet (REL), som gäller varje enskild individ, och den rätten betyder, att denne ska i alla avseenden (med få undantag) få bestämma själv och över sig själv (1). Innebörden av det är, att staten ovillkorligen ska acceptera, att varje människa har rätt att vara självständig.
Och för att realisera det, behöver ett lands författning innehålla en noggrann beskrivning av medborgarnas individuella rättigheter. Dessa ska tillsammans garantera människan rätt att vara personligen ansvarstagande och därför bestämma över sig själv och sina handlingar dvs vara oberoende.
De borgerliga partierna och framväxten av yrkespolitiker
De, som hävdar att detta är att gå för långt i frihet, och att dagens borgerliga partier är tillräckliga som skydd mot socialism, glömmer, att dessa partier inte på något vis kunnat hindra vänsterglidningen i Sverige under hela efterkrigstiden.
Under de borgerligas korta regeringsperioder stoppades denna, men ingen återgång skedde annat än på få områden och när socialdemokratin snart återkom, fortsatte färden vänsterut. De borgerliga har under 2000-talet entusiastiskt deltagit i stora vänsterprojekt såsom massinvandringen, den nya energipolitiken osv.
Läget i Sverige idag vittnar om deras fundamentala oförmögenhet att säkra svenskars välfärd. När de dessutom syns vara villiga att överlämna svenskt oberoende och självbestämmanderätt till EU och visar underdånighet för globalistiska organisationer demonstreras ytterligare deras ideologiska oduglighet att skydda den svenska befolkningen.
De har därför inte längre något väsentligt existensberättigande, utan nya partier måste inträda på den politiska arenan.
Ett skäl till varför de politiska partierna avlägsnat sig så mycket från väljarnas åsikter är, att politikerna blivit alltmer professionella. De ser politikeryrket som en levnadskarriär, och vissa har exempelvis inte ens tidigare haft en egen yrkeskarriär, utan de har rätt unga snabbt kommit in på den politiska banan.
För en sådan politiker kommer den egna karriären och den ekonomiska överlevnaden att vara väldigt viktig även jämfört med partiets ideologiska mål. Hänsynen till väljarna blir därmed betydligt svagare och gäller mycket att bli omvald, inte främst att marknadsföra och realisera dessas åsikter.
Utsikterna att efter en möjlig politisk förlust få en fortsatt internationell politisk karriär i ett internationellt parlament eller en tjänst i en internationell organisation gör, att man är generellt positiv till globalisering och till sådana organisationer. De innebär ju en viss garanti för fortsatt arbete, men att vara riksdagsman kan inte kombineras med att oroa sig för risken att mista arbetet.
Dessutom har kanske partiet en ledning med globalistisk inriktning, och dagens partiledningar har stor makt att påverka valen av riksdagsmän i sina partier. Riksdagsmännen blir därmed mera som anställda tjänstemän, som lyder en företagsledning.
Att de formellt är valda minskar då kraftigt i vikt, särskilt som det svenska valsystemet inte är personligt. Man står på en lista, och det egna beteendet observeras inte särskilt av väljarna. Det ökar också möjligheterna att främst sköta och säkra sin karriär.
En ny stat och ett nytt samhälle
Utformningen av en politik, som skiljer sig från de nuvarande borgerliga och verkligen innebär, att människors frihet främjas, kräver en rationell, logisk och täckande frihetlig ideologi.
Socialliberalismen, som i mycket påverkar alla borgerliga partier idag (ett undantag är f n SD), har alltså lett partierna till många policies, som skadat Sverige.
Oförmågan att stå emot socialdemokratin och medverkan till dess politik, som skadat landet; vägran att regera utan istället överlämna makten till socialdemokratin (som 2014 – 2022); medverkan till ökad globalisering; vägran att rådfråga folket gällande självklara frågor som NATO-anslutningen osv osv visar en konsekvent likgiltighet för frihetliga väljares åsikter.
En huvudpunkt i den socialistiska åskådningen är jämlikhet, och den synen grundades på den uniforma människosynen och den i grunden felaktiga marxistiska världsåskådningen. Men jämlikhet bör inte vara ett politiskt mål, utan ska från politisk utgångspunkt enbart gäller vissa samhällsaspekter: ”alla medborgares jämlikhet inför lagen; bashjälp för att vid behov överhuvudtaget klara livet; samt fri skola” (2).
Lagar ska hindra avtalsbrott, övergrepp och felaktiga handlingar mot människor, och i syfte att hindra en orättfärdig maktkoncentration till enskilda ska bl a en mycket kraftfull och effektiv konkurrenslagstiftning upprätthållas. Den ska hindra alla monopol och hålla stark uppsikt över oligopol med få företag. En sådan är också viktig för ekonomins dynamik och utveckling.
Personligen agerar alla utifrån sina värderingar och mål, och i ett modernt samhälle är jämlikhet självklar i personliga relationer. Men från politisk synpunkt är allmän jämlikhet ekonomiskt och allmänt en helt olämplig bas för politik.
Det är som argument också av ondo beroende på dess nära knytning till människans sämsta karaktärsdrag: ansvarslöshet, avundsjuka och lättja. Individen ska tillåtas att utvecklas maximalt utifrån sin egenskaper och potential, och ska dessutom ekonomiskt erhålla den absoluta merparten av sina prestationers ekonomiska värde.
Ett mycket bättre samhälle är möjligt och väntar bara på att människors växande politiska insikter får massindoktrineringen att brista och därmed underminerar vänstern.
Konsekvenserna i det är vidsträckta. Indoktrineringen via massmedia, PK och påverkan från skolor, högre utbildning, offentligfinansierad kultur och NGO:er, offentlig förvaltning mm innebär ju, att vänsterns väljarandel ökar med – säg – minst 15 %.
Med tanke på att även så många borgerliga väljare också är djupt indoktrinerade av socialdemokratisk ideologi kräver verkliga reformer i Sverige ett långvarigt och kraftfullt politiskt arbete i syfte att föra in nya tänkesätt.
Den typ av stat, som möjliggör och stödjer den personligen ansvarstagande och självständiga människan, är den Civila VälfärdsStaten (3). Det är beteckningen på den libertarianska stat, som bäst kan omvandla dagens omoderna och stela välfärdsstat (StatsVälfärdsStaten) till ett betydligt bättre samhällssystem.
- NewsVoice: Dan Ahlmark: Synen på individer, partier och institutioner – Del 1
- Contra, se avsnitt IV i: Libertarianismens grunder
- Frihetsportalen: Varför välja Libertarianism som livssyn 4 – Några viktiga samhällsmål
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade år 2017 boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
