ANALYS. Världens människor och länder står idag inför stora politiska utmaningar. Kollektivistiska ideologier som kulturmarxism – dvs den samhälleliga tillämpningen av postmodernism – och socialistiskt inriktad globalism, växer i inflytande. Regionala eller globalistiska organisationer försöker att ta över bestämmanderätten över nationerna, och dagens svenska politiker syns (av okända skäl) vara mycket lyhörda för detta.
Läs även: Dan Ahlmark: Synen på individer, partier och institutioner – Del 2 (publiceras 7 feb kl 06:00)
De svenska borgerliga partierna verkar beroende på svagheterna i sina ideologier (de är alla påverkade av socialliberalismen, som dessutom välkomnar globalism) inte kunna stå emot trycket från mäktiga regionala samt privata och offentliga globala organisationer med stora resurser för att omvandla världen utifrån sina egna intressen.
Konsekvensen är, att både de borgerliga och socialistiska svenska partierna nog saknar kraft att bevara Sveriges självständighet – och därmed vår traditionella frihet – i den nya världen (1).
För att motstå denna hotande utveckling måste människan skyddas både mot den auktoritära ideologi, som vinner mark, och politiken i dagens Sverige. Detta kräver en modernisering avseende synen på både individer, partier och samhällsinstitutioner.
I föreliggande artikel behandlas några i framtiden särskilt viktiga områden, där dagens konventionella syn måste förnyas i syfte att realisera en bättre värld. Det gäller då främst synen på och behandlingen av individer i Sverige, där dagens människosyn inom socialdemokratin är alltför primitiv och bör ersättas av en mera utvecklad förståelse av de nya mänskliga kraven på utveckling av samhället.
Det starka behovet av en moderniserad syn på svensk politik berörs.
Det medför då också att frågan granskas, varför dagens Sverige utvecklats som skett. Bristerna hos de borgerliga partierna berörs då då naturligen.
Vad utmärker människan?
Ett av människans mest utmärkande drag är den enorma skillnaden mellan individer gällande förmågan på olika områden. Det gäller i viss utsträckning fysiska attribut och egenskaper men främst alla de olika mentala kompetenser och karaktäristika, som en människa kan inneha och uppvisa.
Vid sidan av andra mentala aspekter talar vi här också om egenskaper som kreativitet, mod, riskbenägenhet, ledarförmåga och handlingskraft. Att erkänna och tillåta att alla dessa anlag välkomnas och får ett praktiskt utlopp är naturligtvis nödvändigt i ett gott samhälle.
Det medför också, att de stora skillnaderna mellan individerna får visas, välkomnas och kan realiseras. De är ju alla en följd av människans individualitet, och dessa uttryck är mycket viktiga för henne.
Socialismens människa
Kollektivistiska ideologier som den socialdemokratiska erkänner egentligen inte dessa stora skillnader eller vissa av de rättigheter människan behöver, utan begränsar dessa på många sätt. Individen ses främst som en del av ett kollektiv och behandlas också som en sådan kugge, vilket ofta är i strid med kärnan i människan: dennes individualitet. Men kollektivism är helt underlägset individualism som styrande princip i ett samhälle.
Socialdemokratins människosyn formades av den primitiva och felaktiga marxistiska samhällsideologi, vars föreställningsvärld och grund under 1800-talet och början av1900-talet var ett industrisamhälle med produkter, som var relativt odifferentierade och producerade med enkla teknologier.
Människans fysiska egenskaper var liksom i jordbruket då ofta av störst intresse, medan deras mentala gåvor inte värderades så högt. Människorna sågs generellt som mycket likartade och utbytbara både från ett ekonomiskt och samhälleligt perspektiv. Man kan kalla det för en uniform människosyn.
Denna människa är grunden för det socialistiska tänkande som försiggått – och troligen fortfarande försiggår – i den svenska socialdemokratin. Den där fortlevande marxismen förklarar, varför dess förslag vanligen är så fundamentalt svaga t ex avseende valfrihet.
Det allvarliga är, att socialisterna också försöker konsekvent hålla nere människan på denna lägre nivå. Skälet är naturligtvis, att detta är denna människa, som lämpar sig för det socialistiska samhället. Den enda godkända utvecklingen för den uniforma människan är, att denna därmed får en förstärkt socialistisk syn.
Det sker bl a genom en massiv indoktrinering av befolkningen och naturligtvis försök att hindra uttryck för alternativa åsikter och samhällssystem.
Massindoktrinering via media, skolor och alla samhällsinstitutioner socialdemokratin behärskar (2) har bedrivits sedan 1950-talet. Den medverkar till att hindra människor att växa genom att nya och bättre ideer, föreställningar, tänkesätt och åskådningar inte exponeras och ges möjlighet att vinna inflytande.
Så det socialdemokratiska tänkandet och dess syn på samhällssystemet växte fram ur det äldre industrisamhället. En effekt av kollektivismen är vanligen manin gällande marxistisk planekonomi – men i socialdemokratins fall lyckligtvis med reservationen, att demokrati ska vara grunden för dess förverkligande. Men demokrati garanterar inte frihet.
Det är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning. Motpolen till diktatur är inte demokrati utan frihet.
Strävan efter planekonomi märks fortfarande i socialdemokratins kollektivistiska syn på alla sociala system omfattande allt från människans födsel till ålderdomen: från dagis till pensionerna.
Man misslyckades att efter första världskriget få det svenska folkets godkännande av socialisering av näringslivet men införde det på sociala områden. På vissa av dessa var dock staten redan engagerad och bestämmande (såsom skolor och hälsovård).
Men drömmen om socialisering av ekonomin finns ständigt kvar. Försöket att via löntagarfonder åstadkomma socialisering föll dock genom folkmotståndet och 1976 års val. Nu torde EU:s regler hindra nya försök.
När produktionen tidigare var relativt enkel, efterfrågan homogen och kapitalvarorna rätt outvecklade, var planekonomi ett system, som mötte färre svårigheter. Vid differentierade produkter anpassade till smalare segment, ofta mera komplicerade, tekniktunga och som genomgår en snabb utveckling, fungerar den socialistiska planekonomin uselt.
När utvecklingen fortgick, visades hur i grunden felaktig kollektivismen är. När världsutvecklingen på 1980-talet tvingade fram en anpassning av den svenska ekonomin till utländsk konkurrens, föll den socialdemokratiska modellen med sina regleringar och offentliga styrning på vissa områden. Det var ett stort nederlag för den uniforma människosynen och arbetet att bevara den.
Relaterat
- NewsVoice: Dan Ahlmark: Synen på individer, partier och institutioner – Del 2
- NewsVoice: Vad har dagens stora ideologier i Väst lett till? Det svenska exemplet – Del 2
- Contra: Massindoktrineringen i Sverige
- Dagens Goda Samhället: Dan Ahlmark: Problem för demokratin i dagens värld