Ungdomar överdoserar Benadryl – Dödlig drogtrend i USA

Intressanta iakttagelse du gör: ”hypotes är att hattmannen härstammar ur ett: ”kollektivt medvetande/…/baserad på en kollektivt förväntad upplevelse” samt att: ”en berättelse/…/kan sprida sig väldigt snabbt/…/Men så var det ju ej förr/…/Ändå har de samma berättelser om övernaturliga händelser som återberättats av så många människor” följt av att: ”demoner kan ju också ha en naturlig förklaring i våra egna sinnen”.

För att börja baklänges: allt föregår i vårt medvetande. Vi kan inte ha upplevelser utanför vårt medvetande. Att demoner har sin naturligt förklaring i våra egna sinnen, för oss inte närmar i huru de existerar eller inte.

Här får vi nog begagna oss av ålderdomlig esoterisk filosofi som går på tvärs mot till exempel Manuel Kant och Platon som argumenterar att vi inte kan veta saker eftersom de är i sig själva är utanför sinnet (nomina). Vad vi vet är saker som uppfattas av sinnet (fenomen), och att kategorier som antal, förlängning och kausalitet är vad sinnet påtvingar fenomenen utan istället ta hjälp av mer esoteriskt filosofi som hävdar att: (varning lång läsning)

Noumenon är vad varken sinnen eller andra enheter kan uppfatta. Med ordet utseende menas att den del av fenomenet som vi kan uppfatta, och med Essens menar den esoteriska filosofin att vara del av fenomenet som vi inte kan uppfatta.

Om medvetandet förblir inkapslat i ”jaget”, i ”jaget självt”, i våra egna koncept, i våra egna teorier etc., är det omöjligt att direkt känna till den hårda verkligheten av naturfenomen, som de är i sig själva.

Att nå essensen av ett fenomenet bör vara föremål för kunskap. Fenomen är vad vi på något sätt kan uppfatta med våra fysiska sinnen, eller genom mekaniska anordningar. Människor ser och upptäcka sina egna fördomar, förutfattade meningar, åsikter och teorier i varje naturfenomen. Få vet hur man är mottaglig. Få vet hur man ser det nya med ett rent och spontant sinne.

Det finns flera teorier som avser att förklara kunskapsproblemet, men det grundläggande är att varje människa, som ett medvetet subjekt, om de ska nå sanningen, det vill säga det grundläggande, som är att få veta vad ett fenomen är i sig självt, inte bara som utseende utan också som väsen.

Det bästa vore att fenomenen talar till oss. Vår västerländska filosofi som präglar vår forskning vet inte hur man ser fenomen. De ser bekräftelsen på alla sina egna förutfattade meningar i dem. För att uttrycka det på ett annat sätt: när vi observerar ett eller annat naturfenomen, försöker sluta oss till begrepp, så slutar vi i själva verket att uppfatta fenomenets verklighet, och vi ser bara i det återspeglingen av våra inaktuella teorier och begrepp, som inte alls har med det observerade faktum att göra.

Det verkliga är vad man upplever i sig själv. Endast medvetandet kan uppleva verkligheten. Medvetandets språk är symboliskt, intimt, djupt meningsfullt, och endast uppvakna människor kan förstå det.

Naturfenomen sammanfaller inte exakt, på något sätt, med de begrepp som sinnet formulerar. Livet utvecklas från ögonblick till ögonblick, och när vi fångar det för att analysera det dödar vi det.

När vi bara ser våra egna begrepp i naturens fenomen, ser vi inte fenomenen, utan våra begrepp. Vi måste skilja på koncept och verklighet. En sak är ett begrepp och en annan, mycket annorlunda sak är livets verklighet, själv fri i sin egen rörelse. Å andra sidan är det också bra att veta att alla naturlagar finns i oss själva, och om vi inte upptäcker dem inom oss kommer vi inte att upptäcka dem någon annanstans heller. Utan tvekan finns människan i universum och universum finns i människan.

Pust… Är du med mig?