Kulturredaktör Erik Forsman – nästan lika galen som Strindberg?

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 11 juni 2023
- NewsVoice redaktion
Erik Forsman, eget verk
Erik Forsman, eget verk

NewsVoice välkomnar idag Erik Forsman, tidningens nya och alldeles första kulturredaktör. Chefredaktören intervjuade Forsman, en person som ständigt förvånar och som utmanar våra förutfattade meningar. Han är en sann kulturmänniska och vi kan inte tänka oss ett bättre val.

Intervju av Torbjörn Sassersson

Torbjörn: Varför tror du att NewsVoice kan fungera som en bra plattform även för lite mer traditionella kulturartiklar om skönlitteratur, konst och teater, men kan du först helt kort berätta något om dig själv?

Erik: Tack, menar du relaterat till kultur och litteratur?

Torbjörn: Ungefär så ja.

Erik: Jag växte upp i ett litterärt präglat hem, där litteraturen stod högt i kurs; läsandet var något som skedde på daglig basis, med högläsning för mig som liten pojke i känslig ålder. Högläsning var något jag förde vidare till mina egna barn. Min far var en bokmal och lånade fem, sex tegelstenar i veckan. Ofta läste han flera böcker samtidigt och ibland till och med två böcker på en samma gång.

Växer man upp med böcker och litteratur, har man mycket gratis, som annars blir svårt att ta igen på äldre dar. Att vara begåvad, snabbtänkt med smartness är inte samma sak som att vara bildad. Man kan lära och begripa komplicerade saker fort, men bildning tar ett liv.

Torbjörn: Varför tror du att NewsVoice kan fungera som en bra plattform?

Erik: Först och främst ämnesbredden och det brokiga utbudet av artiklar. Studerar man altmediasfären är mediakanalerna förbluffande lika varandra, snöpt, torr och entonig med närmast total brist på kulturella inslag. Slentrianmässigt produceras enorma mängder dagsaktuella politiserade artiklar ämnat att polarisera hela tiden, vilket är tröttsamt och instängande som inte utvecklar människan.

Att få chansen som kulturredaktör att få skapa efter eget huvud är allt för lockade och en lite för djärv utmaning som man inte kan tacka nej till.

Torbjörn: intressant kan du berätta mer om altmediasfärens enkelspårighet och vilka konsekvenser det kan tänkas få?

Erik: Den alternativa sidan bedriver någon sorts kollektiv kamp mot globaliseringen och i synnerhet mot någonting så diffust som begreppet makt. Tror den genomsnittliga NewsVoice-läsaren som följer de alternativa mediakanalerna inte inser vilken negativ påverkan detta medför.

Det mesta som massmedia pysslar med är att ständigt förse oss med, dolt eller öppet, katastrofnyheter för att försätta oss i ett tillstånd av trauma följt av uppgivenhet, så kallad defaitism.

Vad den alternativa sidan gör är att försöka avslöja, och de etablerade medierna svarar med smutskastning, karaktärsmord, brunsmetning som till sist leder till cancelkulturens intåg; men det som är gemensamt för bägge är en ständig produktion av idel negativt flöde.

Den negativa sinnesstämningen som detta skapar blir i slutändan vad man också projicerar utanför sig själv, som mångfaldigas mellan oss. Görs detta i megastor skala, på globalt nivå – kollektivt världsomfattande, tror jag också att det påverkar vår framtid negativt – vad vi projicerar är också vad vi får tillbaka.

Bär vi alla inom oss negativ stämning smittar det och till slut går utvecklingen baklänges för mänskligheten. Detta är inget speciellt konstruktivt läge att befinna sig i – att ständigt vara i ett upprört sinnestillstånd. Fortskrider detta töms vi helt på positiv energi. Det är väl också orsaken att makteliten inte stängt ner oppositionella kanaler, inte för att de inte kan, utan de fyller en funktion.

Studerar man de dominerande alternativa nyhetskanalerna, är dessa förvånansvärt strippade på all kulturellt. De etablerade medierna skriver mer om spektakel, underhållning och upplevelser. Altmedia kontrar med fakta och information, men kulturen får ingen plats (altmedia borde vara ”artmedia”).

Var ska människan finna en oas för att fylla på för att orka? Det är också orsaken till att jag själv personligen nu helt lämnat all nyhetsrapportering ryggen.

Skönlitteratur har en viktig roll att spela i människors liv, men det räcker inte med att enbart konsumera om man inte vet hur man ska avkoda skönskrivningen, det vi kallar för diktkonsten.

Torbjörn: Din artikel: ”Mitt gränspsykotiska tillstånd – Klipp från min dagbok” är den självbiografisk?

August Strindberg, Arkivbild: Strindbergsmuseet.se
August Strindberg, Arkivbild: Strindbergsmuseet.se

Erik: Nej, men delvis med självbiografiska inslag. Texten är inspirerad av August Strindbergs roman ”Inferno” – rättare sagt en komprimering av ett enda kapitel nämligen ”helvetet”.  Jag insåg efter att läst om romanen nyligen hur aktuell Strindberg är även i dag.

Torbjörn. Herre gud. Folk kontaktade mig och de trodde att du blivit sinnessjuk, men det var Strindberg.

Erik: Jo jag tackar. Det behövdes mycket lite av omskrivningar: ”elektrifieringen” skrivs här om till 5G och skalärvågor, men även teosoferna tas upp: den sammanslagning av samtliga religioner som FN:s värdegrund vilar på.

Strindberg är inte nådig i sin kritik av Helena Blavatsky och hennes bok ”The Secret Doctrine” som han läst, men även familjen Rothschild nämns. Strindberg är häpnadsväckande aktuell även i dag, men så blev också Sverige för litet för honom.

Tillbaka till artikel, att döma av kommentarerna, kommer det bli en utmaning att producera skönlitteratur i NewsVoice då majoriteten av tidningens läsare närmast är att likställa i nivå med skalbaggar – litterärt sätt, möjligen med undantag av kommentatorn Rena, min gamla antagonist.

Tolkning av skönlitteratur blev här konkret, som om det vore en manual. Inte en nda person kommenterade skriftspråket i min omskrivning av Strindbergs text, som jag bemödade mig att lägga ner förfärligt många timmar på för att få fram det vackra. Läsundervisning är ordet som kommer till mig.

Det framstår närmast som om alla kommentatorer är autister. 90 procent av alla kulturkonsumenter så väl som producenter är kvinnor. Vi måste få in fler kvinnor som läser NewsVoice och det är möjligen orsaken till att kommentarerna till min artikel blev som de blev. Vi bör också vänd oss till yngre läsare.

Läsarna kan inte ta till sig det vackra i diktkonsten. Bedrövligt. Inom diktkonsten tar man inte ställning till vad som är sant eller inte sant.

Läs om stycket där mitt alter ego möter den cyniska läkaren, speciellt replikskiftena. Det få tycks förstå i den kreativa processen; att vara ångestfull och befinna sig på en hög stressnivå, är ett synnerligen kreativt tillstånd. Att vara aningen paranoid är att helt släppa loss all kreativitet. Läkaren är här motsatsen.
Dialogen är det omedvetna samtalet alla människor för inom sig – höger och vänster hjärnhalva – fantasi mot cynisk logik.

Skönlitteratur, det hör man på ordet: skön litteratur. Det skall kännas skönt att läsa annars är det inte skönlitteratur. De flesta bemödar sig inte att krångla sig igenom en stentråkig författare men läsupplevelsen är vad man minns när man glömt allt annat.

Skönlitteratur skall avnjutas på ett avstånd till tid. Det som först verkade till synes dötrist, är det där som fastnat och som aldrig släppte taget om en.

Vad händer i själen när vi läser skönlitteratur? Det omvända som händer när vi läser massmedia och altmedia. Det är möjligt att vi alla kommer att gå under i globaliseringens tidevarv, men jag kommer i vart fall att göra det lycklig. Kulturen är vad makterna aldrig kan ta ifrån oss.

Torbjörn: Vad kommer att hända nu då?

Erik: Närmast kommer kulturartiklar i form av recensioner av en AI (Chatgpt-4) som har producerat fyra korta noveller som är inspirerade av karaktärerna i litterära mästerverk skapade av Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, August Strindberg och Karin Boye: ”Mod och motstånd i en föränderlig värld – fyra noveller skrivna av AI” från Novellix förlag:

  • Sanningens droppar
  • Bohemens väg
  • Hemlängtan
  • Helgas frid

Till sist en uppmaning till läsarna: skriver ni för byrålådan och har kortade skönlitterära alster, dikter eller noveller, som ni vill få publicerade maila i så fall till kulturredaktören [kultur@newsvoice.se]. Att vara manusförfattare är synonymt med write and rewrite.

Ingen som lämnar in ett manus till ett förlag får någonsin det publicerat utan en lektörsgenomgång med uppmaningar om ändringar – ribban kommer läggas mycket högt. Det som publiceras måste ha hög litterär kvalitet.

Torbjörn: Har du något valspråk som du lever efter.

Erik:

”I believe in the incurable loneliness of the soul and the lusts of the flesh, so marry young and never masturbate – you will be happy, and if not, read and write”. [Hjalmar Söderberg, 1869-1941]

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Gränslandet av Josef Persson

    när mitt inre är lika klart som vattnet jag dricker, finns inget som fördunklar ensamheten
    självets möte med självet i intim fusion, det har aldrig skett
    föreningen med alltet som botar, men då blir inget kvar

    • Nu börjar du ju själv bli som Glassmannen!

      Du får sätta ditt eget namn på dina alster, och inte mitt.

      När jag läste Forsmans förra text (Strindbergs plagiatet om jag förstått det rätt?) så slogs jag av känslan av lite substanslöshet, något kändes inte äkta. Jag tolkade det bara som en del av den fraktionerade verklighet som många psykoser innebär. Där persones splittrade inre också ger ett splittrat yttre. Det var för mig inget litterärt mästerverk, utan jag trodde det var hans egen berättelse.

      Men för att all konst osv ska kännas, så måste det ju vara äkta. Känslan bakom måste stämma med alstret. Ju duktigare personen är på att fömedla och uttrycka, ju bättre.

      Sen visst kan man stjäla lite. Om någon annan uttrycker det man själv inte fått sagt.

      Men jag föreslår att du helt enkelt skapar något eget…….

  • Tolkar kulturredaktören Forsmans text lite annorlunda. Det finns dolda anspelningar på väl kända och klassiska verk, främst i omdömen om läsarna kommentarer – mycket finurligt inlindat och vittar om redaktörens litterära preferenser: Skalbaggen och Autisterna.

    Någon som läst Kafka eller Stig Larsson? Kafkas romanen ”Förvandlingen”

    ”När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik skalbagge.”

    Sedan har vi Stig Larssons debutroman ”autisterna”. He, he…

    • Stig Larssons debutbok Autisterna (1979) kom som en reaktion på 1970-talet samhällsmedvetna litteratur. Huvudpersonen är en man utan moral och karaktär, han rör sig i en suddig värld helt utan mening. En värld i vilken han kan inta vilken position som helst.

      Nu får omdömet en annan karaktär, eller hur?

  • Wow

    ”När mitt inre är lika klart som vattnet jag dricker, finns inget som fördunklar ensamheten.”

    Josef Persson: du har inte tänkt på att bli poet? Du har definitivt förutsättningar.

    • Kan bara hålla med. Blad det bättre.

      Kan vi göra det tillsammans – redigerar om lite:

      Självets möte med självet i intim fusion, det har aldrig skett.
      Föreningen med alltet som botar, men då blir inget kvar.

    • Det är nog lite begränsat iom att de tagit på sig rollen som maktstrukturens ”alternativ-bloggare”. På heltid numera… men vem vet 🙂 Har alltid tyckt det var en rätt suspekt blogg, fast med kul ämnen.

  • Så du kopierar/piratkopierar/förfalskar från en välkänd författare, använder ”min dagbok” i rubriken och ändrar texten som om du skriver om en mycket tråkigt och smärtsamt personlig livsupplevelse du har drabbats av, vilket idag på tok för många drabbas av eller har nån i närheten som drabbats av. Och du gör det utan att nämna om det i din text eller för den delen informera din framtida arbetsgivare om det och sedan kallar läsarna här för skalbaggar, autister och icke läskunniga som dessutom är så dumma att de själva inte fattade att texten var en omskrivning/förfalskning av Strindbergs texter och beklagar att dumma läsare skrivit kommentarer till din text som inte stämde med dina förväntningar?
    Och i rättvisans namn borde jag ge dig en lämplig epitet men jag låter bli att sänka mig till din nivå.

  • Ahh… Nu förstår jag. Där blev jag ägd må jag säga. När jag läste artikel slog mig insikten att det fanns inslag av Strindberg, just att få in så mycket i en mening, dessutom målande:

    ” jag har glömt rosenbuskarna, vilkas vassa taggar tränger genom min nattskjorta. Repad och strömmande av blod famlar jag omkring på innergården. Grusstenar, tistlar och nässlor river mina fötter; okända föremål snubblar jag på”.

    Tar till mig kritiken. Ja, vackert skriftspråk. Kul med tur, tur med kul.

  • Jag har aldrig läst Strindberg, så mig lurade du defenetivt!

    Men så är jag ju tydligen en ”autistisk skalbagge”, så vad kan man förvänta sig?

    Men kan bara hålla med. ” Slentrianmässigt produceras enorma mängder dagsaktuella politiserade artiklar ämnat att polarisera hela tiden, vilket är tröttsamt och instängande som inte utvecklar människan.”

    Kanske får ta och läsa Stindberg? Jag har ju själv varit i ”gränslandet”, så jag kunde ju känna igen mig och trodde defenetivt att du varit där! Nu är det ju inte fint att ljuga, men förmodar du hade ditt syfte…..

    Sista citatet av Söderberg behövde jag, både på något vis tröstande och relaterbart även om ensamheten är…. ja vad säger man? Gör en vattenfasta och det är ca 14 dagar sedan jag var nära en annan människa. När mitt inre är lika klart som vattnet jag dricker finns inget som fördunklar ensamheten. Vet inte vad som är jobbigast egentligen? Tanken på att det alltid kommer vara så, tanken på att ens existens egentligen inte spelar någon roll då den ”ensama” delen av en aldrig möter en annan människa?

    Eller tanken på att det verkliga självet skulle kunna möta det verkliga självet hos en annan människa i intim förening, men att de aldrig skett? Och kanske kommer det aldrig ske……

    Kanske är det ytterst bara föreningen med alltet (Gud) som botar den, men då blir ju inte heller mycket kvar av en.

    • Haha, ni andra är skalbaggar men inte jag!!! 🙂
      Den här gubben är proffs på att förolämpa och nedvärdera andra och här ger han ett bra exempel på det då han ser sina framtida läsare som skalbaggar, autister och icke läskunniga!!

  • När Newsvoice nu fört in kulturen i tidngen, så låpt mig bjuda på en dikt från 2005:
    Alltets Öga, Intet ser
    Alltets Tanke, Intet minns
    Evighet är Intet
    Alltet är ett nu
    Och tiden är ett Intet
    ty Alltet det är du
    När allt är sagt och hänt
    har evigheten satts på pränt
    När så du ser
    till evighetens rand
    ryms Alltet
    i kornet på en strand

  • ”Bär vi alla inom oss negativ stämning smittar det och till slut går utvecklingen baklänges för mänskligheten.”
    Men Newsvoice vägra bidra till ökad medvetenhet, annat än i det lilla formatet.
    Att öppna folks ögon rejält antingen vågar de inte eller så får de inte..
    Ta följande som de inte vill publicera:
    ”I ett snävare perspektiv blir proportionerna förvrängda, likt världen
    sedd genom ett förstoringsglas. Små detaljer förstoras upp och ges
    egenskaper och betydelse de ej har.
    Sanningen är summan av alla delsanningar i Skapelsen betraktad utifrån densamma
    och utan preferens för någon särskild del i densamma.
    Varje personlig uppfattning är en liten del av den absoluta sanningen.
    Därför är varje uppfattning lika mycket (eller lika litet) värd som
    varje annan uppfattning. De är alla värda samma uppmärksamhet eller ingen alls. ”
    Vad blir följden av denna insikt?

  • Instämmer i kritiken av altmedierna. Intressant att Blatavsky nämns. Britternas intellektuella elit om några visste betydelsen av kultur. Dvs kultur som vapen för att befrämja det brittiska imperiets intressen.

    Blatavsky var släkting till Sergei Witte som låg bakom Transibiriska järnvägen. Kopplingen till Blatavsky var enligt min uppfattning avsedd att skjuta skulden på Ryssland för konsekvenserna av uppbyggnaden av ockultism i Europa som var en del av britternas metod för att frambringa nazismen i Tyskland. Handledare för Blatavsky var britternas Bulwer Lytton. Han hade tidigare uppmuntrat Rickard Wagner att arbeta för att stärka antijudiska stämningar och Lytton bidrog även till det temat just efter att Tyskland under Bismarck hade emanciperat de preussiska judarna. Det som gör judarna intressanta att nämna är att britterna har lyckats bygga upp bilden av en separat judisk makt där verkligheten i stället var att de var underlydande till en av britterna dominerad oligarki.

    Den feluppfattningen har enligt min bedömning stor betydelse för de hot som nu hänger över oss och det är av särskild hänsyn till den hotbilden mot Europa och världen som jag ofta driver den frågan.

    Lytton och flera andra var unga adepter i Lord Palmerstons krets.

    Det finns en koppling från 1700-talets Edward Gibbon (Han som skrev om Romarrikets uppgång och fall) och som innebar att britternas taktik var att splittra folk genom att bygga upp kulter som kunde spelas ut mot varandra. Det anglosaxiska broderskapet som är associerat med Cecil Rhodes hade i sin agenda att kontrollera allt av betydelse för opinionsbildningen. All forskning utbildning all media och all politik. Det inbegriper därför även kultur. De som idag är specialiserade på kultur är i mina ögon, liksom altmedierna mycket anglosaxiskt präglade. Allt de läser, ges ut av förlag och diskuteras av akademiker som alla är ett slags omedvetna anglofiler.

    Både vänster och konservativa.

    Motpol är ett exempel. Verkar helt sakna medvetenhet om hur mycket av det de tar upp som utgjorde delar av britternas verktyg.
    Jag har ingen rätt att kräva av andra vad för sorts medvetenhet de bör ha men jag försöker väcka upp folk ur sömnen som för närvarande är djup.

  • Lämna ett svar