De kommande samhället syns så behäftat med kriser, inskränkningar, kanske tvång i många avseenden. Man känner dagligen också, att många saker är förbjudna att säga, och även att det man tror är sanningar inte kan uttalas.
Det är naturligt för människan att inse, att hon är olik andra (1), men därefter gäller det att förstå, att detta är värdefullt för henne. Många inser det omedelbart och värdesätter det, medan andra inte förstår innebörden.
Läs även: Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 2
Egenskapen att på något sätt vara unik ställer krav på frihet för människan att – inledningsvis inom familjens ram – forma sin existens utan andras beslut och begränsningar, och där målet är att på bästa sätt välja det som är viktigast för en själv och den egna utvecklingen.
Det innebär mycket att fundera över och så många beslut att fatta, när komponenterna i individens livssyn successivt bestäms under ungdomen och inledningen till vuxenlivet. Senare sker vid behov främst successiva justeringar (vilka ibland dock är ansenliga).
I ett gott samhälle ska dessa beslut ske mot en bakgrund av fastlagda och brett verkande Individuella Rättigheter. Dessa ska garantera individens rätt att själv besluta alla viktiga spörsmål gällande sig själv och sina barn.
Det är innebörden av människans Rätt till det Egna Livet (REL) (2). Denna rätt finns dock bara i mera begränsad omfattning i dagens samhälle.
Konsekvensen av en individualistisk livssyn är rätt klar: vi talar om en individ, som i frivillig samverkan med andra formar sitt eget öde utan statlig påverkan.
För att visa vad det betyder, låt oss anta att de djupa samhällskriser, som klimatpolitiken och stridigheter om medlemskap i transnationella organisationer åstadkommer, så småningom driver fram ett på individualism byggt samhälle, som just respekterar och realiserar denna Rätt till det Egna Livet.
Den innebär stor individuell självständighet och leder naturligen också till det frivilliga men viktiga kravet, att individen skaffar sig tillräcklig kompetens i syfte att verkligen utnyttja möjligheterna i ett frihetligt samhälle. Detta hjälper henne också att hantera sitt nya ansvar i många avseenden.
Detta innebär först, att varje individ tänker själv och därmed generellt skaffar sig en andlig självständighet. Därefter ska hon uppfylla ansvaret att materiellt stå för sin egen existens i allt flera avseenden under den övergång till libertarianismens samhälle: den Civila VälfärdsStaten (CVS) (3), som förverkligas.
Det sker genom införandet av betydande Individuella Rättigheter (2) och en till dessa knuten kontinuerlig minskning av olika skatter, vilken process successivt hjälper henne att frikoppla sig från det offentliga och realisera en betydande handlingsfrihet.
Med en annorlunda och bättre skolutbildning bakom sig och en kontinuerlig vana vid eget ansvar kommer detta inte innebära svårigheter för unga. För äldre kommer reformerna att ske i den takt, som möjliggör för dem att sakta ta över ansvaret för sig själva.
Medan dagens svenskar precis som 70-talets sovjetmänniskor inte kunde föreställa sig ett annat samhälle, medför kriserna på 2020-talet samma effekt som Gorbatjovs politik i Sovjetunionen.
Bristerna i samhället observeras plötsligt och känns allt allvarligare. Människor börjar allmänt kräva en förändring. Den försiktiga övergången från dagens StatsVälfärdsStat beskrivs i ett annat sammanhang.
Det måste observeras att hela samhällsmiljön nu förändras, eftersom subventionerade media och partiska statsmedia inte längre kommer att existera, och finansiering av NGOs, som tidigare underhållits för att driva vänsterpropaganda, stoppats, liksom favorisering av socialdemokratins utbildningsföretag och organisationer.
Inom den offentliga sektorn justeras vänstervridningen på område efter område, och offentliga institutioner har återgått till en helt neutral och objektiv politisk hållning.
Utan indoktrinering (4) och med allt större krav att bli självständig får många individer möjlighet – ja, tvingas till – att tänka själva och därigenom omforma sina egna värderingar. Samhällsmiljön stimulerar och underlättar för alla att successivt forma sina åsikter och liv annorlunda än idag.
Utan offentlig finansiering och dominans av offentliga sektorn kommer samtidigt vänstern att fragmenteras och successivt minska. Vi finner en samhällsmiljö, som äntligen är värdig människan.
Hon kan där utan stora svårigheter stå fri från århundradenas tryck på henne att acceptera en gudstro eller föreställningar om landet och staten, som auktoritära krafter alltid tvingat henne att tro på. Hon är inte längre dominerad och plågad av en religiös, socialistisk eller någon annan auktoritär tro, som sliter i henne och tvingar henne att agera mot sitt förnuft och sin värdighet som individ.
Hennes samvete förändras nu – och verkar nu inte längre mot henne. Hon är äntligen den andligt fria människa, som många århundrandens utveckling mot frihet avsett. Kollektivismens andliga tryck på hennes skuldror har lyfts.
I en allt större utsträckning kommer människor då att respektera den kod, som bör styra levnaden i syfte att nå sin fulla potential. Man följer och håller fast vid den etik, som är självklar för den personligen ansvarstagande människan (5), som allvarligt söker uppnå sina livsmål. Det är den etik, som är naturlig och främst i enlighet med människans väsen och egenskaper (se Del 2).
Vem blir då människan ?
Den människosyn, som idag ofta framförs, är den kulturmarxistiska (6).
Enligt den är individen svag och okunnig, vanligen beroende på stöd på många sätt från andra och ovillig till uppoffringar och ansträngningar samt obenägen att offra dagens nöje för framtida vinster.
Dessutom kan denna människa inte forma en objektiv syn på verkligheten och därmed korrekta beslut. Detta är i sin helhet en osann och föraktlig syn på människan, och vilken naturligt nog är präglad av postmodernistisk filosofi och därför inte baserad på verkligheten.
Den libertarianska synen baseras i grunden på människans biologiska inkl psykiska egenskaper och erkänner samtidigt de stora skillnaderna mellan individer (7).
Visst kan psykologiska svagheter leda till beklagansvärda personer, men med rätt fostran och behandling har varje individ kompetensen, kraften och möjligheten att forma sitt liv rätt. Men i dagens samhälle dominerar hos unga människor ibland en obeslutsam, tvivlande, ibland kanske pessimistisk syn på framtiden och valet av livsmål och yrke.
De kommande samhället syns så behäftat med kriser, inskränkningar, kanske tvång i många avseenden. Man känner dagligen också, att många saker är förbjudna att säga, och även att det man tror är sanningar inte kan uttalas.
Så miljön runt oss kan lägga en våt filt över modet och viljan att nå något viktigt i livet, att hoppas på något stort, att detta kan nås, att något, som idag känns outsägbart, kan realiseras.
Finns verkligen något nytt, något spännande, som kräver hela ens liv, alla ens ansträngningar – och tillåts i den nya världsordningen? Och som kan realiseras i den till synes torftiga, kanske ibland tarvliga statsbildning, som verkar vara framtidens?
Läs även: Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 2
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand (hemsida). Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp – dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
- Orden ”hon” och ”han” används likvärdigt i meningen att bägge könen alltid avses oavsett pronomet, som används i sammanhanget.
- Contra (kap IV): Libertarianismens grunder
- Contra (kap VII-VIII): Libertarianismens grunder
- Contra: https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
- Frihetsportalen: Är den personligen ansvarstagande individen skapelsens krona? Del 1 och Del 2
- Nya Dagbladet: Postmodernismens förödande människosyn
- Contra (kap II): Libertarianismens grunder
