Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 2

publicerad 12 september 2023
- Dan Ahlmark
Dan Ahlmark, 2018. Privat foto.

I det goda och fria samhället samhället tränger sig då en ny syn fram. Livet har faktiskt en mening, men bara om Du tänkt igenom, varför just Du gör som Du gör och vet, och varför Du valt som Du gjort.

Läs även: Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 1

Och att man funderar och betänker detta är en av de viktigaste handlingar man utför i livet, eftersom det sätter riktningen för ens handlande och vad man vill uppnå i livet. Man har ju då förstått, att man är en unik och egentligen fri individ och som samtidigt bär alla konsekvenser av det.

I detta andra samhälle bär Du ansvaret – och hela ansvaret – för nästan allt som händer i Ditt liv. Vältra inte över det på andra. Riktig framgång och självaktning bygger på egna beslut och handlingar – annat är ofta bluff.

Under existensen möter Du ibland ett stort motstånd, som kräver extraordinära ansträngningar. Ja, livet  ä r  ibland svårt men sällan vidrigt, men det är oftast krävande på olika sätt, och det är nödvändigt att göra rätta val och utföra sina bästa prestationer.

Det man själv önskar nå är troligen inte det andra tänker på och önskar. Det är högst personligt: Du anar, att det finns ett större löfte någonstans i existensen, och det vill Du förverkliga. Det har inte något att göra med Gud – utan med Dina aningar.

Något stort är möjligt, men det kräver, att man siktar och når högt. Det gäller något, som känns större än världen, ger mening åt livet, något som kan vara ett fullständigt livsmotiv, en drivkraft och ett mål, som motiverar alla ansträngningar – och helt Din existens.

Måhända utpekar det en delvis riskfull väg till framtiden, men det är den rätta vägen, egentligen den självklara, den som uppfyller livets syfte för Dig.

Att ägna sig att nå det målet är värt nästan allt: Du ger ditt liv för att nå den värdiga tillvaron, Din rätta existens. Acceptera inte något lägre, slå bort kompromisserna, gå fram med kraft – och Du skapar det levnadsöde, som är Ditt. Det modet är livet värt.

Den libertarianska etiken

Vilket blir resultatet, om man mera i detalj utvecklar kraven på godhet (1) för att bedöma en person och dennes beteende under livet? Ett första krav är naturligtvis att personen har på basis av eget tänkande dvs rationella överväganden och slutsatser, byggt upp en egen livssyn och klara egna värderingar dvs har en egen själ, som i olika situationer medför definitiva och konsekventa val avseende ställningstaganden och handlande.

Individen accepterar inte längre att andra bestämmer för henne i viktiga frågor. Ofta var hon tidigare ingen riktig människa med full självständighet utan någon, som uttalade åsikter pga vanor, indoktrinerade värderingar och mentalt tvång stöttat av samhället.

Hon handlade nog ofta utan mål, som hade hennes verkliga intressen i centrum och med kraften, som inlärda låga krav ända från skolan medfört. I det nya samhället kan hon väl komma till samma slutsatser som andra beträffande olika frågeställningar, men det ska vara på grund av självständigt rationellt tänkande.

Sedan har hon valt livsmål lämpliga utifrån sina egenskaper och verkliga värderingar och intressen, och vilka i grunden är förenliga med hennes kapacitet och läggning.

Men den förändrade individen är generellt medveten om förutsättningarna för sina handlingar och deras konsekvenser och gör klara förnuftsmässiga val. Hennes ställningstaganden i egna och samhällsfrågor avspeglar konsekvent hennes valda värderingar, och hon tillåter inte andra att utan goda skäl påverka hennes val.

Hennes beteende är numera genomgående en mogen och vuxen människas, som utifrån för henne relevanta faktorer väljer en lämplig väg. Troligen har många numera individualister en varierande grad av avsmak för kollektivism. De visar konsekvent en mental självständighet och fasthet, vilken andra inte kan påverka utan övertygande förnuftsmässiga skäl.

Sådana personer visar en god kontroll av sina negativa känslor, som inte tillåts leda henne till oförnuftiga handlingar. Hennes allmänna fysiska agerande är således inte underkastat tillfälliga utbrott av känslor eller är i övrigt irrationellt.

Hon har helt enkelt full kontroll över sina handlingar. Och personen kan genom sitt yrkesarbete eller tillgångar, eventuellt tillsammans med sin partner, betala levnadskostnaderna för sig och familjen, och hon ställer samma krav på andra.

Nivån för hennes livsmål och därför hennes arbetsmål, som ju på kort och medellång sikt successivt ska uppfylla livsmålen, är hög och vanligen ambitiös. Målen är dock realistiska med hänsyn till hennes kreativa och arbetsmässiga potential, när hon anstränger sig ordentligt.

Hennes val av utbildning möjliggör för henne att nå sina syften och tillåter henne att utvecklas maximalt. Arbetsinsatsen och utnyttjandet av hennes förmågor ligger sedan under livet konsekvent i närheten av hennes fulla potential.

Den senare avser då främst utvecklingen av yrkesskickligheten och den kreativa förmågan inom det egna yrkesområdet, arten av hennes tänkande och hennes kontinuerliga arbetsinsatser.

De fortlöpande justeringarna av värderingar, mål och inriktning av karriären  sker med eftertanke. Personen har tillräcklig karaktär för att fortlöpande eliminera dåliga vanor, som tillfälligtvis kan förekomma. Sådana tillåts inte inkräkta på yrkesverksamheten. Tillräcklig hänsyn och tid ägnas generellt ansvaret för partner och barn och allmänt familjens behov.

Dessutom observeras och bedöms ansvaret för andra utanför familjen och insatser för att vidmakthålla eller nå ett gott samhälle. Vissa andra kriterier kan också vara av intresse men beaktas inte här. Naturligtvis krävs inte att individen visar utmärkta värden beträffande alla utnyttjade bedömningsgrunder.

Resultatet

Utifrån kriterierna för en god människa står det klart att personen ovan väl uppfyller den libertarianska etikens krav för att betecknas som god. Hon har under livet i de viktiga avseendena förverkligat sin potential. Det är det viktiga, och dessutom kan man – som en bonus – konstatera, att hon är föredömlig som samhällsmedborgare.

Hon bidrar ju genom arbetet med hela sin bredd, potential och kraft till samhällsutvecklingen och på ett eftersträvansvärt sätt. Hennes eventuellt unika kompetens kommer genom arbetet också andra till del.

Om hon var företagare kanske hon bereder arbetsmöjligheter för många personer, vilket hundrafalt kan överstiga prestationerna från människor, som inriktar sig på att ”hjälpa andra”.

Hennes förmåga kommer särskilt att få genomslag i ett gott samhälle, där miljoner blommor tillåts blomma och välfärd skapas i en takt, som socialistiska samhällsversioner aldrig kan nå.

Så, den person, som långsiktigt presterar det ovannämnda, är den som ska ses och respekteras som en god människa.

Den frihetliga människan, som utnyttjar sitt intellekt och kreativitet, är självständig andligt och materiellt, arbetar hårt och effektivt nära sin potential och bemöter övriga ovannämnda kriterier, uppfyller alltså utmärkt inte bara önskemålen från den frihetliga doktrinen.

Hon kvalificerar sig samtidigt som tillhörande en kategori, som kan betecknas som en av samhällets moraliskt mest högtstående.

Läs även:

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand (hemsida). Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp – dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.  Han arbetar idag som medborgarjournalist.


Så här kan du stötta Newsvoice

Stöd NewsVoice 2024
  • Vad som är återkommande i Dans texter är det idealistiska idealet, men inte i Platons tappning (Idévärlden) utan mer i Nietzsches: det är ett brott mot skapelsen och människan att den svage skall hålla tillbaka den starke nå sin fulla potential, ungefär. Kan alla nå sin fulla potential utan att förtrycka andra?

    Hur definierar vi det smått abstrakta begreppet “full potential”?

    Som skribent för NewsVoice når jag min fulla potential.

    • Jag är övertygad, att personer kan nå sin fulla potential utan att förtrycka andra (givet att definitionen av förtryck är rimlig). En garanti för detta är att samhället vilar på goda definitioner av individuella rättigheter, och att vi startar med kunskap om tidigare samhällens misstag och vad som konstituerar goda samhällen. Det är inte nödvändigt men det kan eventuellt vara en hjälp att den ekonomiska genomsnittsstandarden är på en någorlunda nivå.

      Men självfallet kräver ett gott samhälle uppbackningen av rätt värderingar, som förhoppningsvis tränger igenom i det nya samhället.

      Beträffande begreppet “full potential” berörs detta till någon del i Del 4 i min serie “Handledning till att bli en frihetlig människa”: https://nyadagbladet.se/kronikor/forverkliga-dina-mal/. Mera berörs begreppet dock av diskussionen i Del 5: https://nyadagbladet.se/kronikor/den-etiska-faktorn/. Se särskilt avsnittet “Bedömning av en person såsom ”god”.

      • Om du verkligen visste något om Libertarianismen, hade du vetat, att libertarianen inte lägger tillvaron till rätta medelst elitens pekpinnar. Du förefaller istället vara moralfilosof. Har du studerat någon libertariansk litteratur överhuvud taget? Personligen gillar jag Hillel Steiner. Dessutom är jag en praktiserande Agorist, då jag gillar det mesta SEK3 erinrade mot den staten och dess funktion.

      • Den härskande oligarkin i väst är helt immun mot dina goda föresatser och fortsätter sitt konspirerande som genomsyrar världens alla maktinstrument.
        Dom är ju sen århundraden öppet anhängare av en antimoral för att underhuggarna ska förstå att kristen etik absolut INTE gäller!
        Om man vill kan man kalla dem djävulsdyrkare, anhängare av ondska. Men det spelar mindre roll vad man kallar det.

  • Ditt svenska skriftspråk blir sakta bättre och bättre men som invandrare kan det naturligtvis vara svårt med språkets nyanser, bland annat gällande syftningsfel: en grund ligger till grund för en vidare påbyggnad. Således kan man inte sträva efter “högre moralisk grund” för hur hög grunden än är, syftar en grund endast att byggas på, ovanifrån.

    Vidare så är “stegen till filosofirummet” nog en ofrivillig hänvisning till “Tractatus Logico-Philosophicus” för temat är nämligen den sista aforismen i verket: “Mina satser förklarar genom att den, som förstår mig, till slut inser dem vara nonsens, när han stigit ut genom dem – på dem – bortom dem. (Han måste så att säga kasta bort stegen, sedan han klättrat upp på den.) Han måste övervinna dessa satser, då ser han världen riktigt… Vad man inte kan tal om, därom måste man tiga”.

  • Uppskattar Dans återkommande essäer som låter bra, men anser inte desto mindre att resonemangen fastnar i ett mellanregister där orsaker till eventuell ofrihet projiceras utanför individens egen persona.

    I vilken utsträckning kan en människa bli fri, inom sig själv, fri från vad som nu stoppar personlig utveckling?

    Svaret finns inom individen i mycket högre utsträckning än utanför. Hur tar man reda på om man är fri eller inte?

    Varför inte byta ut ordet fri till öppen istället och något händer i vår perception av oss själva.

    Är Dan fri att skriva om något annat än Libertarianism? Säkert, men varför gör han inte det då?

    Börja titta på din egen barndom.

    För att ställa sig frågan vad en människa är, bör man först ställa sig frågan vad ett barn igentligen är. Hur ser man på ett barn? Ett barn är inte fri att välja vad barnet behöver, utan alla barn behöver samma saker. Uppfylls inte barnets basala behov finns orsakerna till den subjektiva upplevelsen av ofrihet att finna just i uppväxten.

    • Erik är här inne på något mycket viktigt nämligen: ” vilken utsträckning kan en människa bli fri, inom sig själv, fri från vad som nu stoppar personlig utveckling? Svaret finns inom individen i mycket högre utsträckning än utanför. Hur tar man reda på om man är fri eller inte?”

      Jag tror svaret finns i människans Egensyn ( se kap. IV i: https://www.contra.nu/contra-articles/libertarianismens-grunder/ ) , där två av ingående sex komponenter avser personens självuppskattning ( personens försök att objektivt bedöma sig själv) , vilken sedan omvandlas som en följd av personens värderingar till en självuppfattning ( personens samlade värdering av sina personliga kvaliteter). Den granskningen kommer nog ofta beröra hinder för den personliga utvecklingen.

      I den i en tidigare kommentar ovan berörda delen 4 av min Handledningsserie (https://nyadagbladet.se/kronikor/forverkliga-dina-mal/) berör jag i avsnittet om ”Andra delar av Egensynen” olika slag av gränser vi sätter för oss själva och citerar Edith Södergrans perceptiva och underbara ord i frågan.

      I Newsvoice-artikeln ”https://newsvoice.se/2023/04/dan-ahlmark-fragor-som-forandrar-livet/ ” är jag inne på specifika frågor, som kan riva murar för personlig utveckling. Att seriöst reflektera över några av dessa t ex 3 och 4 kan hjälpa till att identifiera hinder.

      • Tyvärr felstavade jag orden självuppfattning och självuppskattning ovan. Självuppfattningen är den inledande objektiva bedömningen av sig själv (ofta då med jämförelse av sig själv med andra), medan självuppskattningen är personens samlade värdering av sig själv,där de egna värderingarna är det viktigaste inslaget. Beklagar!

  • Varför tar libertarianer med sig en stege till filosofiklassen?
    För att nå en högre moralisk grund!

    Varför gick individualisten till gruppmötet?
    För att berätta att han hellre möts ensam!

    Varför tog individualisten en selfie?
    För att han ansåg att gruppfoton var för kollektivistiska!

    Varför vägrar libertarianer att spela fuskare på teatern?
    För att de inte kan göra något omoraliskt, ens på låtsas!

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *