Jack Matlock Jr, som var USA:s ambassadör i Sovjetunionen under de sista åren av det kalla kriget uppger att bakgrunden till ukrainakriget var planerat av Väst. Han spekulerar inte. Han satt vid förhandlingsbordet när historia skrevs.
Matlock säger rakt ut, att Ukrainakriget var förutsägbart, hade gått att undvika, var medvetet framprovocerat och var den största strategiska blundern sedan kalla kriget.
När Sovjetunionen föll samman 1991 trodde många att kalla kriget tog slut då, men Matlock påminner oss om att det tog slut tidigare, genom förhandlingar, kompromisser och ett gemensamt säkerhetstänkande. USA:s president George H.W. Bush talade om ”ett Europa helt och fritt” och Gorbatjov talade om ”vårt gemensamma europeiska hem”. Principen var enkel och klok, ingen kan vara säker, om inte alla är säkra, men principen övergavs.
”Inte en tum österut”
I samband med Tysklands återförening gav USA, muntligt, men upprepade gånger försäkringar till Sovjetledningen att ”NATO inte skulle expandera österut – Not one inch.” Det skedde innan Sovjetunionen ens hade upplösts. När den ryska federationen sedan uppstod var landet halverat i befolkning, militärt försvagat och i ekonomiskt kaos, Det fanns inga rationella skäl att se Ryssland som ett hot. Ändå gjorde USA och NATO tvärtom.
NATO-expansionen – ett medvetet vägval
1997 kallades Matlock till USA:s senat för att vittna om NATO:s framtid. Hans vittnesmål borde ha etsats i marmor: ”Om detta godkänns kan det gå till historien som den mest djupgående strategiska blundern sedan kalla kriget.”
Han varnade för ny konfrontation, destabilisering och i värsta fall ett nytt existentiellt hot mot mänskligheten, men Senaten i USA lyssnade inte och NATO expanderade steg för steg och land för land mot Rysslands uttryckliga protester, ”NATO is a very peaceloving country – one piece at a time”.
Säkerhet för vissa – inte för alla
Matlock pekar på kärnan i problemet. Om NATO verkligen var tänkt att ena Europa, varför uteslöts då Ryssland? Om säkerhet var målet, varför byggdes den mot en tidigare partner? Svaret är obekvämt; Det handlade inte om säkerhet. Det handlade om makt, inflytande och dominans. En ordning där alternativ inte tolereras.
Ukraina – schackbrädet
Matlock är mycket tydlig kring Ukraina. USA blandade sig djupt i landets inrikespolitik, stödde regimskiftet 2014 och ignorerade Minsk-avtalet. Allt detta uppfattades i Moskva helt naturligt som ett indirekt angrepp. När Ryssland gång på gång upprepade att ”Ukraina och Georgien i NATO är en röd linje”, valde USA att inte lyssna, inte för att krig var önskvärt, utan för att eftergift ansågs värre än konflikt med det militärindustriella komplexet, som president Eisenhower varnade för i sitt installationstal efter andra världskriget.
Kubakrisen – den bortglömda lärdomen
Matlock ställer också frågan som ingen vill höra: Har vi redan glömt Kubakrisen? USA accepterade då inte sovjetiska missiler nära sina gränser med all rätt, men varför gällde samma logik plötsligt inte längre för Ryssland.
Sunt förnuft – det förbjudna ordet
Vad krävde Putin inför Ukrainakriget? Inte att NATO skulle upplösas. Inte att medlemsländer skulle lämna, inte territorier, men bara detta: att NATO inte skulle fortsätta expandera och att Ukraina förblev neutralt.
Matlock kallar detta fullständigt rimligt, men i Washington hade något hänt. Russofobi hade blivit politisk konsensus. Att visa återhållsamhet blir politiskt omöjligt när rädsla ersätter sunt förnuft.
Allt som senare skulle hända var redan förutsett. Precis det som skedde under pandemin; ett problem byggs upp, alternativ förkastas, kritiker tystas, skadan blir enorm och erkännandet kommer efteråt, och alltid samma ursäkt: ”Det fanns inga alternativ”, trots att de fanns!
Text: Lars-Olof (LO) Landin, grundare och redaktör på tankesmedjan Kreaprenör
Relaterat
- Strauss Center: U.S.-Russia Relations: A Conversation with Ambassador Jack Matlock, Jr.
- NewsVoice: Webster Tarpley varnar för att geostrategen Zbigniew Brzezinski ligger bakom Obamas och USA:s krig
