Den tyske advokaten Reiner Füllmich, medgrundare till Corona Investigative Committee, sitter sedan oktober 2023 frihetsberövad i Tyskland efter att ha förts från Mexiko till Tyskland och senare dömts i ett uppmärksammat mål om förskingring. Domen har överklagats och rättsprocessen pågår fortfarande.
I ett öppet brev publicerat på Substack hävdar Reiner Füllmich att han är utsatt för politisk förföljelse på grund av sitt arbete med att granska Covid-19-politiken och de globala aktörer som enligt honom låg bakom pandemihanteringen.
Füllmich beskriver sin rättsprocess som fabricerad, redogör för nya juridiska initiativ från sitt försvarsteam och menar att nya dokument från tyska myndigheter stärker hans påståenden.
Brevet innehåller flera långtgående anklagelser mot tyska myndigheter, EU-institutioner och politiska företrädare.
Nedan följer en svensk översättning av Füllmichs öppna brev på Substack.
Kära vänner, jag har två mycket uppmuntrande nyheter som jag vill dela med er. Min redogörelse nummer fyra får vänta lite, eftersom detta är viktigare.
För det första: Den 19 maj besöktes jag av en representant för Trumpadministrationen, Leland Lehrman från minister Robert F. Kennedy Jr:s departement. Sedan dess har vårt försvarsteam haft nära kontakt med honom och flera andra personer.
Detta är en direkt följd av USA:s nya nationella säkerhetsstrategi, som bland annat innebär stöd till motståndet mot den korrupta EU-ledningen. Det gäller exempelvis de läkare som fängslats enbart för att de följt sin hippokratiska ed och skyddat sina patienters liv och hälsa.
Varför är då mitt, enligt min uppfattning, detta fabricerade rättsfall av särskild betydelse? Låt mig besvara den frågan genom att först ställa några andra frågor.
Varför lät den korrupta regeringen, tillsammans med anställda inom BKA – den tyska motsvarigheten till FBI – den inhemska säkerhetstjänsten och rättsväsendet i Göttingen, kidnappa mig i Mexiko i stället för att följa den ordinarie utlämningsprocess som deras egen BKA-representant i Mexiko rekommenderade?
Varför pressade de den mexikanska regeringen att få denna BKA-operation att framstå som en deportation genomförd av mexikanska myndigheter?
Varför använde de en falsk arresteringsorder, byggd på enbart felaktiga anklagelser, för att få mig gripen på Frankfurts flygplats?
Varför ersatte de de ursprungliga anklagelserna, efter att dessa avslöjades som falska, med helt nya och fritt uppdiktade anklagelser samtidigt som de avslutade förhandlingarna utan att ge försvaret möjlighet att bemöta dem?
Varför dömdes jag – en internationellt verksam advokat utan brottsregister – till fyra år och två månaders fängelse, medan en åklagare som visade sig vara en serievåldtäktsman mot barn nästan samtidigt fick ett straff på ett år och åtta månader villkorligt?
Och varför utsattes jag för de mest extrema formerna av psykisk tortyr som förekommit i ett tyskt fängelse sedan andra världskriget?
Varför beslagtog de 1,58 miljoner euro av mina pengar och dessutom min hustrus sjukpension, trots att hon inte haft någonting med saken att göra?
Vi har sedan länge förstått – och har bevis för – att detta aldrig handlat om något brott.
Det var också slutsatsen hos den enda laglydiga åklagaren i Göttingen, chefsåklagare Reinicke, när säkerhetstjänsten först kontaktade henne för att få fram ett påhittat brott som kunde användas för att åtala mig och därmed hindra mig från att fortsätta min granskning av det som jag kallar plandemin.
Kort sagt: Det handlade aldrig om något brott. Eftersom min granskning av plandemin hade nått miljontals människor världen över och den information som framkommit upplevdes som mycket värdefull, ville den transnationella djupa staten få mig ur vägen innan situationen blev ännu mer problematisk för dessa, som jag ser det, omänskliga brottslingar.
Om människor inser att plandemin var en gigantisk lögn avsedd att minska befolkningen och göra de överlevande till digitala slavar, kommer de också att vilja veta vad mer de blivit vilseledda om.
9/11. Morden på Kennedy. Klimatbedrägeriet. Krigen i Ukraina, Gaza, Libanon och Syrien. Den omfattande migrationen till EU-länderna från krigsdrabbade områden, och inte minst insikten om att enorma mängder skattemedel inte längre finns tillgängliga för sjukvård, pensioner, utbildning och infrastruktur, eftersom pengarna i stället använts till migration, krig och till att belöna politiska, mediala och juridiska makthavares lojala medhjälpare.
Den insikten skulle kunna få hela det korrupta systemet att kollapsa. Det är därför jag sitter här – för att hålla locket på allt detta, men denna typ av politisk förföljelse för att skydda makthavare och deras medhjälpare stannar inte vid mitt fall.
Den omfattar också de över tusen tyska läkare och forskare som fängslats, förlorat inkomster eller fått sina legitimationer indragna därför att de följt sin hippokratiska ed och skyddat sina patienters liv och hälsa.
Den omfattar även politiska aktivister, som exempelvis den tidigare schweiziske översten Jacques Baud. Enbart därför att han varit kritisk till kriget i Ukraina blev han av med sina intäktskällor, och personer som stött honom ekonomiskt kriminaliserades – utan anklagelser, utan åtal och utan rättegång.
EU-kommissionen gjorde detta som om den vore en direkt arvtagare till det totalitära tredje rikets system, eller tänk på min vän och advokat Virginie i Frankrike, som greps tidigt på morgonen inför sina små barn utan någon annan anledning än hennes kritik mot coronapolitiken.
Allt detta utgör, enligt min mening, mycket allvarliga brott begångna av våra politiker, våra etablerade medier och våra rättssystem. Samtidigt har dessa förhållanden sedan länge avslöjats, och rättvisans bumeranger är redan på väg mot sina mål.
Därför är alla försök att hålla locket på utvecklingen dömda att misslyckas.
Alltför många människor vet nu vad som pågår. Även här i fängelset har många kriminalvårdare blivit mycket misstänksamma.
Det är därför makthavarna och deras medhjälpare agerar i panik.
Mitt fall verkar vara särskilt viktigt för dem eftersom det kan fungera som en modell för hur andra politiskt förföljda personer kan argumentera för att de utsatts för politisk förföljelse bakom en fasad av fabricerade brottsanklagelser.
Varför?
Därför att jag blev bortförd, och eftersom artikel 16 i den tyska grundlagen förbjuder utlämning och i ännu högre grad bortföranden för politisk förföljelse.
Mitt fall riktar därmed strålkastarljuset mot den grundlagsstridiga politiska förföljelsen.
Det gör det möjligt för andra att gå från att försvara sig mot falska brottsanklagelser till att i stället angripa själva förföljelsen.
Därför ger detta fall motståndsrörelser i hela EU, liksom i Kanada, Storbritannien, Nya Zeeland och Australien, ett effektivt verktyg i kampen mot dem som ligger bakom utvecklingen.
Det passar också väl in i den nya amerikanska nationella säkerhetsdoktrinen.
För det andra: Allt jag hittills beskrivit finns också med i min civilrättsliga stämningsansökan, tillsammans med den bevisning som enligt vår uppfattning visar att detta är sant.
Detsamma gäller vår begäran om interimistiskt beslut. I sådana skyndsamma processer finns dock inte tid att höra vittnen. I stället lämnas skriftliga försäkringar där man under straffansvar intygar att uppgifterna är korrekta.
Nu har vi dessutom fått ett mycket viktigt nytt bevis.
Den schweiziske journalisten Roger Bittel har, med fullmakt från mig, ihärdigt krävt ut den numera ökända dossier som dåvarande utrikesminister Annalena Baerbock – numera ordförande för FN:s generalförsamling – vägrade lämna ut till oss.
Till slut lyckades han få ut den.
Det visar sig att dossiern faktiskt innehåller uppgifter om både politisk förföljelse och bortförandet av mig. Av dokumentets 22 sidor är dock ungefär två tredjedelar maskerade med svart text, så att innehållet inte går att läsa.
Trots detta framgår det tydligt av de delar som är läsbara att dokumentet i praktiken utgör ett erkännande från den federala regeringen och dess företrädare inom BKA och säkerhetstjänsten att mitt fall handlar om politisk förföljelse kombinerad med ett bortförande.
De läsbara delarna ger dessutom en tydlig föraning om vad som kan komma fram när vi får tillgång till hela den ocensurerade versionen.
En viktig detalj är att riksåklagaren inte alls har varit involverad, vilket hade varit fallet om detta verkligen varit ett vanligt brottmål.
I stället har dokumentet sammanställts av inrikesdepartementet, som ansvarar för både säkerhetstjänsten och BKA.
Det är också dessa myndigheter som enligt min uppfattning ansvarar för den grundlagsstridiga politiska förföljelsen.
Säkerhetstjänsten har länge misstänkts fungera som ett politiskt verktyg för regeringen och är, enligt min mening, unik genom att öppet övervaka och trakassera sin egen befolkning.
I dag ägnar den sig framför allt åt att demonisera och bekämpa AfD, Tysklands största oppositionsparti och det enda parti vars företrädare bjöds in till Donald Trumps installation. Mot den bakgrunden är det uppenbart att myndigheterna har starka skäl att försöka dölja vad de gjort.
De delar av BKA-dossiern som går att läsa innehåller, enligt mig, uppenbara osanningar.
Där påstås exempelvis att jag deporterades från Mexiko av mexikanska migrationsmyndigheter, trots att även den mexikanska tidningsartikeln som publicerade min bild anger motsatsen: att tyskarna ville få mig till Tyskland på grund av min coronagranskning.
Dessutom kommer både migrationsverkets chef och vice chef att vittna om att det var tyskarna som begärde att jag skulle föras till Tyskland och att de efterfrågade ett formellt deportationsbeslut, medan de mexikanska myndigheterna inte hade några invändningar mot mig över huvud taget.
Detta redovisas också i detalj i både stämningsansökan och begäran om interimistiskt beslut.
Dossiern hävdar även att jag aldrig sökte hjälp från den tyska ambassaden eller konsulatet i Tijuana, trots att detta finns dokumenterat hos de mexikanska migrationsmyndigheterna. Även detta kommer myndighetsföreträdare att vittna om.
Vi är helt övertygade om att vi, så snart vi får tillgång till den fullständiga ocensurerade akten, kommer att ha regeringens eget erkännande av att jag bortfördes som ett led i politisk förföljelse.
Det är också värt att notera att inget av de etablerade tyska partierna har visat något intresse för mitt fall. Det enda undantaget är AfD.
En av deras förbundsdagsledamöter, advokaten Dr. Rainer Rothfuß, har krävt svar på varför varken jag eller mina försvarsadvokater har fått tillgång till den fullständiga och ocensurerade dossiern, trots uppgifter från en visselblåsare om att den existerar.
Enligt honom strider vägran mot både tysk och europeisk rätt.
Mot denna bakgrund måste vi naturligtvis vara beredda på att vår begäran om interimistiskt beslut avslås utan förhandling och utan motivering av någon av systemets företrädare, men det spelar ingen avgörande roll.
Vi går nu framåt allt snabbare på alla fronter.
Ett sådant beslut kommer omedelbart att överklagas och offentliggöras.
Samtidigt finns det ingenting som kan stoppa den egentliga brottsanmälan från att prövas i domstol, där allt förr eller senare kommer att bli offentligt.
Därför är det hög tid för de domare, åklagare och tjänstemän inom BKA, säkerhetstjänsten, inrikesdepartementet och utrikesförvaltningen som länge har känt att något är fel men har valt att tiga, att träda fram och ansluta sig till oss.
Detta är deras sista chans.
Vi har nu inte bara ett mycket starkt rättsfall. Vi har också ett mycket starkt stöd från USA och numera även från Mexiko.
Jag vill avsluta detta meddelande med de ord som en vän skrev till mig på ett vykort från Guadeloupe: ”Dagen är nära då allt detta helt enkelt är över”, och jag lämnar er med Take Thats låt Never Forget.
Vi ses snart igen, mina vänner.
Reiner Fuellmich, 31 maj 2026
