NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
”Varför ska Sverige och Europa offra säkerhet, ekonomi och liv för en konflikt som inte är vår utan bara en maktkamp mellan stormakter som skapar vinster åt krigsindustrin?” Den frågan ställer debattören Stefan Sigfried som tillägger att ”än är det inte för sent att tillsammans förhindra det som skulle kunna bli mänsklighetens sista stora misstag, ett kärnvapenkrig”.
Visserligen känns det rätt klart för oss som söker kunskap bortom mainstream-propagandan att Ryssland går mot seger i något som snarare liknar ett inbördeskrig. Stora delar av Ukraina delar ju rysk kultur och historia, men det saknas bevis på att han vill kriga mot Europa.
Text: Stefan Sigfried
Talesmän för Ryssland, som utrikesministern Sergey Lavrov, har också upprepade gånger slagit fast att Moskva inte har några aggressiva planer mot NATO eller EU.
Hur skulle Ryssland, låst i ett utnötningskrig i Ukraina, plötsligt ha kapacitet eller vilja att invadera Västeuropa? Sanningen är att Putin gick in i Ukraina för att skydda rysktalande från folkmord, agera defensivt mot NATO:s expansion och skydda Rysslands intressen.
Ryssland har redan en enorm yta att försvara, en krympande befolkning och begränsade resurser för ett nytt storkrig. Det saknas helt logik som stöder tanken på att Ryssland vill ha krig med hela Europa, men Västs politiker önskar uppenbarligen en repris på det Karl XII, Napoleon och Hitler fick uppleva, om vi ens överlever den här gången.
Jag var sju år gammal när Kubakrisen 1962 förde världen till randen av ett kärnvapenkrig. Jag minns inte de dagarna, men jag minns hur mina föräldrar och släktingar talade om krisen med bävan, hur nära mänskligheten då var att utplåna sig själv.
Den erfarenheten präglade min generation. I dag är den bortglömd, så nu handlar det om att konfrontera Ryssland utan att reflektera över vart det kan leda. För när Putin till slut tvingas inse att det inte går att förhandla med ett Väst, som inte vill förhandla och mest uppför sig som en galen buse riskerar vi en katastrof som ingen kan vinna.
Varför inledde Putin ett krig och varför har konflikten blivit så utdragen?
Putin, som kommer ur den auktoritära ryska traditionen från både tsartiden och Sovjetunionen, verkar se västerländsk demokrati som ren teater och förstår därför inte hur mycket opinionen i Europa och USA kan styra politiken.
Han insåg därför aldrig hur en omfattande informationskampanj riktad direkt till västerländska väljare skulle ha kunnat tvinga politiker i väst att lyssna på honom. Visst kan våra demokratier idag kännas som teater, men i grunden är de fortfarande helt beroende av narrativ och folkligt konsensus.
Det är precis därför EU-eliten lägger så mycket energi på att kontrollera narrativet genom censur och sanktioner mot oliktänkande som Jacques Baud, Xavier Moreau, Hüseyin Doğru, Alina Lipp, Thomas Röper m.fl.
Hade Putin, när EU förbjöd RT och Sputnik samt sanktionerade kritiska västliga röster, kraftfullt riktat sig direkt till väljarna i Väst, genom faktabaserad reklam, direktutskick och kraftfulla dokumentärer i alla tillgängliga kanaler med budskapet ”Ni kallar er demokratier men agerar så här”, hade det skapat kognitiv dissonans hos väljare i Väst och öppnat för dialog.
Relaterat: EU-domstolen: Privatpersoner kan åtalas för att dela RT-videor
Istället lät Kreml det passera, vilket gav eliten i Väst fria händer att framställa kriget som ett oprovocerat anfallskrig och normalisera censur.
De flesta i Väst har ju inte hört om åren av bombningar av rysktalande civila i Ukraina, NATO-expansion, brutna löften, nazismens roll i Ukraina eller det fredsramverk som förhandlades fram 2022 och sedan blockerades under västtryck på Zelensky.
När jag delar den typen av fakta i samtal förändras människors perspektiv. Medelsvensson är inte förhärdad mot sanningen; han har bara inte nåtts av den.
Att Putin valde krig istället för att rikta sig direkt till väljare i Väst var hans första farliga strategiska misstag.
Putins vilja att samarbeta med Väst är välkänd, det ligger djupt i hans natur och har att göra med hans tid i Tyskland. Provokationerna från Väst fick därför fortsätta, men till slut blev de så stora att Putin gick i fällan.
Västs syfte med kriget i Ukraina är ju att försvaga Ryssland så att landet kan splittras, centralmakten försvagas och en balkanisering kan banas väg där globala krafter och multinationella företag kan ta kontroll över strategiska resurser.
I grunden är det en kamp mellan två system: det liberala, som inte tror på någon annan regel än Adam Smiths osynliga hand, och det andra systemet, det traditionella. Det leder till en vilja att bryta ner nationalstaten, familjen och individen, vilket starkt gynnar globala krafter och multinationella företag.
Det andra systemet representeras av närmast motsatsen: ett Ryssland som vill styras av traditionella värderingar kring kön, familj, religion, ha en stark stat och hedra sin historia.
Det finns förstås fler drivkrafter. En är det militärindustriella komplexet, som redan Eisenhower varnade för. Kriget i Ukraina har genererat enorma order som gett rekordvinster till bolag som Lockheed Martin, RTX och Boeing.
Ett storkrig öppnar också för en västlig elit att behålla makten ett tag till när folket vänder dem ryggen, som vi sett med Zelensky.
En annan drivkraft är viljan till en ekonomisk omstart: mer statlig kontroll, resursomfördelning, ESG-reglering [1] och nya beroenden genom digitalisering i linje med WEF:s Great Reset-initiativ.
En ännu mörkare variant är tanken på en depopulationsagenda, där ett storkrig skulle bidra till att minska en befolkning man menar är för stor för jordens resurser.
Putins andra stora misstag är hur han har fört kriget.
Till skillnad från NATOs ”shock and awe”-taktik, som användes i Jugoslavien och Irak, valde Putin ett märkligt skonsamt angrepp. Istället för att paralysera Ukraina genom att till exempel slå ut de cirka 20 Dnieper-broarna – livsviktiga för ukrainsk logistik, vapentransporter och västlig hjälp, valde Ryssland ett återhållsamt krig. Broarna stod kvar, västledarna kunde fritt ta sig till Kiev, och Ukraina kunde fortsätta mata fronten med importerade vapen.
Krig är enligt Clausewitz en fortsättning på politiken med andra medel. Det kräver därför både strategisk politisk vision och professionell militär expertis. Putins val av ett försiktigt utnötningskrig och ovilja att kraftfullt sätta ner foten när röda linjer passerats kan förstås utifrån Putins bakgrund som jurist, inte som militär.
En jurist tänker ju mer som en försiktig Montgomery (strategisk, långsiktig, principfast) än en impulsiv George S. Patton. ”Shock and awe” är inte Putins melodi. Det kan också ha spelat in att han gärna vill ge en bild av sig som en rysk-ortodox kristen och då handlar det ju om att vända andra kinden till, älska dem som förföljer en och förlåta ”Sjuttio gånger sju gånger.”
Hur som helst, den valda försiktiga strategin, tänkt att spara liv, har paradoxalt nog gett ett långt krig som sannolikt har kostat fler liv – och gett Väst tid att massproducera de drönare som nu når djupt in i Ryssland, så att Zelenskyj kan säga: ”Om Ukraina brinner, kommer Moskva att brinna.”
Men det handlar inte om att Putin är dum. Med begränsade förutsättningar har han ju manövrerat sig till en av världens mäktigaste positioner. Men ett skarpt intellekt gör oss inte automatiskt till objektiva sanningssökare. Tvärtom kan det användas för att försvara det man redan ”vet” och för att bibehålla sitt moraliska ramverk (George Lakoff).
Som Jonathan Haidt visar i The Righteous Mind använder vi förnuftet ofta som en pressekreterare som rationaliserar våra intuitioner i efterhand – inte som en opartisk domare. Detta kallas ibland för ”the intelligence trap.”
Frågan blir om Putin, liksom Stalin under krigets inledande fas, har lagt sig i de operativa och taktiska detaljerna för mycket för att slippa kompromissa med sin förkärlek till Väst. Men antingen för man krig eller så gör man det inte, och är det krig, krävs en ledare som verkligen förstår det militära hantverket. Jurister bör hålla sig till rättegångar – inte starta en halvmesyr som ”special operation.”
Resultatet är att Ryssland har stått och stampat i Ukraina i över fyra år medan krigspropagandan i Europa, har eskalerat från att vi inte kan utesluta att skicka marktrupper till Ukraina (Macron 2024) till att det nu helt öppet talas om krig med Ryssland så vi måste satsa 5% på försvaret.
”Beslutet är en direkt följd av det ryska hotet” [2]. Vi ska ersätta vår välfärdsstat med en krigsstat. Det förekommer ingen debatt om hur detta kommer att påverka våra pensioner och vår välfärd. Det är ju valår.
Det är inte för sent för Putin att vända sig direkt till västväljarna. Visst är det svårare nu, men om han till exempel vände sig till den ryska kyrkan och bad dem att initiera en vecka av bön och fasta för fred, skulle det kunna skapa en kognitiv dissonans som gör att fakta faktiskt når fram – i synnerhet i USA där religion är en stor del av politiken.
Ett alternativ är att den ryska militären får helt ta över ”special operation” och styra om det till ett krig som visar Väst att man menar allvar. Ett tufft alternativ, men bättre än att en röd linje korsas på ett sätt som Ryssland inte kan acceptera, för det senare kan ju eskalera till ett kärnvapenkrig.
De svenska riksdagspartierna från vänster till höger förråder oss genom att driva på för mer vapen, fler sanktioner och ökad eskalering. De nya småpartierna tycks mer intresserade av egna profilfrågor än av att samarbeta för att tillsammans skapa en motkraft som hörs.
Oförmågan att fatta vad som händer just nu är väldigt oroande. Det känns som en bekant skrev till mig:
”Jag lever själv med en konstant rädsla. Allt är så galet. Folk sover och det mesta känns meningslöst.”
Har man barn, kan man inte ge upp. Känner du någon som saknar motivation att agera. Se filmen The Day After (1983) tillsammans och börja sedan tala med alla ni känner.
Försök också att nå politiska partier och organisationer så att de lyfter frågan. Vi måste väsnas mer, agera mer och bli besvärliga med frågor som:
- Varför ska Sverige och Europa offra säkerhet, ekonomi och liv för en konflikt som inte är vår utan bara en maktkamp mellan stormakter som skapar vinster åt krigsindustrin?
Det går nu mot storkrig, men än är det inte för sent att tillsammans förhindra det som skulle kunna bli mänsklighetens sista stora misstag, ett kärnvapenkrig.
Prata med folk. Stöd dem som kämpar för fred. Hjälp till.
Text: Stefan Sigfried
Referenser
[1] ESG står för Environmental, Social och Governance. Det är ett ramverk som används för att bedöma och styra företag och investeringar utifrån hur hållbara och ”ansvarsfulla” de är inom miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning, utöver ren vinst.
[2] Europaportalen: Nato enas om historisk upprustning – försvarsutgifter höjs till 5 procent
