Förfallet i Sverige beror inte på massmigrationen

Hans Sternlycke (1942-) var tidigare medarbetare i redaktionen på Miljömagasinet och medlem i Miljöpartiet. Han arbetar för ekonomisk omvandling underifrån, arbetskooperativ, ekobyar och omställningsrörelsen. Hans skriver om energifrågor, klimat, naturresurser, det ekonomiska pyramidspelet och hållbarhet.
publicerad 26 februari 2020
- Hans Sternlycke
Svarte mosse, Göteborg, Sverige, Biskopsgården.

DEBATT. Sverige måste agera radikalt för att inte gå sönder som en följd av marknadsliberalism, de utsattas hat mot samhällseliten och en växande populistisk elit med bruna idéer, varnar Hans Sternlycke. Förfallet i Sverige beror inte alls på massmigrationen till Sverige, anser debattören.

Text: Hans Sternlycke | Ingress och rubrik uppdaterad kl 12:01

Sverige var en gång ett välfärdsland och det jämlikaste landet. Nu är Sverige ett av de länder i Europa där inkomstskillnaderna växer snabbast. 15% lever med låg standard och har en inkomst på under 60% av medianinkomsten eller 15,000 kronor i månaden. En genomsnitts-VD tjänar idag 60 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetarlön. 1980 var den nio gånger. Offentlig lönesättning följer med.

Förr fanns ingen hemlöshet. Nu är 5,000 hemlösa i Göteborg, men hälften har inga sociala problem, utan deras problem är dålig ekonomi och höga hyror, så att de inte får hyreskontrakt. Deras problem skyfflas vidare från storstadskommunerna till att bli glesbygdskommunernas ansvar, men där finns inte arbete.

Sverige har blivit ett lågskatteland, men skattesänkningarna har gått till de välbeställda. Arvs- och gåvoskatt är avskaffade. Fastighetsskatten är ersatt med en fastighetsavgift, så att landsorten betalar mer och Djursholmsvillan mindre. Höginkomsttagare har större möjlighet att med rut- och rotavdrag göra renovering och få städning. Ränteavdragen för bostadslån möjliggör prisexplosion för de som kan betala för att få bostad.

Den mesta skatten, inkomstskatt och moms, är regressiv och drabbar fattiga hårdare än välavlönade eftersom de måste använda det mesta av inkomsten på livets nödtorft, och de kan inte göra lågbeskattade kapitalvinster. Inkomstskatt tas ut också av de som lever under existensminimum. I glesbygdskommuner blir skatten hög, eftersom det finns många äldre med vårdbehov medan de arbetande är få och med låga inkomster.

Arbetslösheten är bara 4,4% (oklart om utförsäkrade är med) bland genuina svenskar men hela 15% bland utrikes födda. De har ofta god utbildning, men på den får de inte jobb, och den hinner bli obsolet innan de får komma ut på arbetsmarknaden. De får vara glada att kunna städa och köra taxi och vårda oss på hemmet.

Ändå vinner SD-populister utsatta svenskars röster genom att påstå att invandrarna hotar ekonomi och kultur samt tar våra jobb. Då ställs underklass mot underklass till skydd för det bestående samhället. SD är inte några radikala, som vill förändra samhällssystemet till att bli rättvisare, utan de är reaktionärer. Se bara hur ofta de röstar med M och KD.

Dagens skattesystem byggt på personskatter är straffbeskattning av arbete. Offentlig verksamhet, som till stor del består av tjänster, drabbas, vilket leder till neddragning eller höjda skatter. Service och hantverk blir dyrt. Systemet gynnar ökad materiell konsumtion tvärtemot alla miljömål. Det driver på mot mer storskalighet och utglesning av landsbygden och försvårar småföretagande. Löner för lågutbildade pressas ner och ger ökar klasskillnader. Jobben blir tillfälliga. Facket försvagas.

Ett sådant samhälle blir ineffektivt. För att minska ojämlikheten bör ingen skatt tas ut på inkomster under existensminimum utan levnadsnivån bör i stället garanteras genom att ge dragningsrätt mot staten för att täcka bristen. Det bör kombineras med kraftfull arbetsmarknadspolitik med praktiskt stöd till företagande och utbildning för bristområden.

Medborgarlön utan motkrav, som kunde täckas av minskning av bidrag och socialapparat finns det inte opinion för. Det behövs ett radikalgrepp för att Sverige inte skall gå sönder av ogrumlad tro på en marknadsliberalism som leder till utsattas hat mot eliternas samhälle, som sedan paradoxalt nog kan ge förlust av tankefrihet under en annan elit med bruna idéer.

Text: Hans Sternlycke | Bild: Svarte mosse, Göteborg, Sverige, Biskopsgården. Foto: Alireza Badiee. Licens: Unsplash.com


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq