Det finns ögonblick i historien då verkligheten inte längre kan beskrivas med normala ord. När politik inte längre är strategi. När makt inte längre är rationell. När beslut inte längre kan förstås som kalkylerade risker, utan som uttryck för något djupare – något farligare.
Vi befinner oss i ett sådant ögonblick nu.
Professor Jeffrey Sachs beskriver det med en brutal tydlighet: det pågående kriget kring Iran saknar en väg ut. Det finns ingen realistisk utväg/lösning (“off-ramp”). Det finns ingen plan som leder till stabil fred. Det finns bara en riktning – vidare eskalation. Den psykologiska dimensionen blir avgörande.
När Donald Trump talar om att Iran “har inga kort”, när han kräver “ovillkorlig kapitulation” och samtidigt hotar med total förstörelse – då ser vi avsaknad av all realism – grandiositet, impulsivitet, verklighetsglidning. När Trump publicerar en bild av sig själv som en Kristuslik figur och angriper påven som “svag”, då handlar det om självbildens expansion bortom verkligheten. Samtidigt står Benjamin Netanyahu fast vid en strategi som motsägs av verkligheten. Regimskifte är målet. Eskalation blir svaret på varje motgång.
När dessa två ledarskap sammanfaller uppstår en extremt farlig dynamik. Grandiositet möter ideologisk övertygelse. Impuls möter rigiditet. Resultatet är ett system där varje steg bort från en okontrollerbar krigseskalering blir politiskt omöjligt.
Sachs varnar för ett sjävdrivande krig, där all diplomati försvinner därför att den uppfattas som svaghet, där ett absurt ledarskap ersätter sunt förnuft och ett krig utan exit. USA och Israel kan inte backa utan global prestigeförlust. Iran kan inte kapitulera utan att upphöra som stat. Det är i sådana låsningar som världskrig föds.
Sachs varnar öppet för att vi befinner oss i ett förspel till ett globalt krig. Iran-konflikten är inte isolerad. Den är kopplad till Ukraina, till relationen mellan USA och Ryssland och Kina. Varje eskalation i Mellanöstern får återverkningar i hela det geopolitiska systemet.
Hormuzsundet är en av världens viktigaste energipassager. En konflikt som påverkar hela världsekonomin. Stormaktskonfrontationen ökar eskalationsrisken. I ett system där rationaliteten är försvagad blir felbedömningar oundvikliga.
Kärnvapen används inte i stabila system. De används i system där kontrollen förloras. Där ledare upplever att de inte har något att förlora. Där prestige, rädsla och desperation sammanfaller. När ett krig saknar exit, när psykologiska drivkrafter ersätter strategiska, när stormakter står i direkt/indirekt konfrontation – då uppstår en situation där kärnvapen går från att vara otänkbara till att bli “alternativ”.
Det mest oroande är dock inte enskilda uttalanden eller enskilda beslut. Det mest oroande är normaliseringen. Att denna typ av retorik accepteras. Att denna typ av eskalation förklaras bort. Att frånvaron av strategi inte möts av globalt motstånd. Att separationen mellan moral och makt accepteras som något naturligt.
När Påven säger att de som för krig har händer fulla av blod, avfärdas detta av Trump som bevis på svaghet. När moral reduceras till irrelevant retorik, då har något fundamentalt gått förlorat. Då har makten frigjort sig från de begränsningar som historiskt har skyddat mänskligheten från dess egna värsta impulser.
Hannah Arendt skrev att ondskan kommer ur oförmågan att tänka. I vår tid måste detta fördjupas. Det handlar inte bara om oförmåga att tänka. Det handlar om system där tänkande inte längre är nödvändigt. Där övertygelse räcker. Där makt räcker. Där konsekvenser ignoreras tills de inte längre kan ignoreras.
Jeffrey Sachs analys leder till en obehaglig slutsats: Detta är inte ett normalt krig.Detta är inte normalt ledarskap.Detta är inte ett stabilt system. Detta är ett system mot något det inte kan kontrollera.
Albert Einstein varnade för att världen är farlig på grund av dem som ser och inte agerar. I dag är denna varning mer aktuell än någonsin.För när maktens centrum förlorar verklighetskontakt, när krig saknar exit, när psykologiska drivkrafter ersätter strategisk rationalitet – då är det inte bara politik som står på spel. Det är civilisationens framtid.
Text: Leif Elinder, läkare och samhällsdebattör
Relaterat
