NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
VETENSKAP ANALYSERAD. Skulle vi göra en sökning på användning av ordet ”vetenskap” i media under de senaste åren skulle det säkerligen uppvisa en tydlig topp i statistiken. Hävdandet av vetenskap har allt oftare brukats i propagandasyfte. För de flesta saknar förmåga, i vår så snabbt allt mer komplexa värld, att skilja god vetenskap från dålig.
Text: Mikael Reichel, entreprenör, inom telekom, internet och mediasektorn samt organisations- och ledarskapsutvecklare. Numera coach och aktiv inom samhällsutveckling | Mikael Reichel: Propaganda och Vetenskap – Forskningens mörka sida – Del 2
Om vi kunde resa tillbaka 150 år och därifrån beskriva hur vårt teknologiska samhälle skulle se ut där vi är idag, skulle vi klassas som science fictiondrömmare. Men, om vi samtidigt beskrev hur våra samhällen har utvecklats, hur institutionalisering och globalisering tagit form och det ökande priset för frihet kanske det inte var science fiction som man såg utan en mörk dystopi dit ingen ville resa?
Naturvetenskapen har tagit oss till den välfärd vi har idag. Denna vetenskap har varit medlet att föra världen i den riktning som till stor del var drivet av våra mänskliga behov. Vetenskapen var ett redskap för att förbättra livet för både individen och kollektivet.
Det har gått fort, mycket fort och därför kanske lite för fort. Gör vi en ny återblick, nu ett par tusen år tillbaka, kan vi notera att det ständigt filosoferats om vår mänskliga natur, om den komplexa varelse vi är.
Vi ser även att när naturvetenskapen röjt sanningar som stått i konflikt med makten och makthavare så har det inte slutat bra just då. Inte sällan, när makthavare insett att sanningen inte kan stoppas, den är en delmängd i vår evolution, har man istället försökt kontrollera den.
Ibland så enkelt som att bara dela ut en lagom stor portion och hålla resten för bröstet. Kanske därför att sanningen, ur makthavarnas perspektiv, inte hade gjort dem mer populära då dess smak är bitter och levereras bäst väl sötad.
Med facit i hand kan en sund fråga vara om vi lärt oss något av detta?
Vad är vetenskap?
Vetenskapen har ingen själ, inget samvete och ingen moral. Den svarar bara på de frågor vi har förmåga att ställa. Vad vi gör med det svaret är en i högsta grad etisk fråga. Det ställs på sin spets med insikten om att kunskap är makt. Alla forskare står heller inte högst i rangen av försvarare av etikens värden.
Vi har en glidande skala från de som absolut leds och drivs av dessa dygdiga värden till sådana som Josef Mengele. Denna kategori psykopater försvann inte bara därför att vapnen lades ned 1945. Tvärtom, vi vet att de nationer som noga försöker kontrollera vad forskare gör i labben enkelt kan fortsätta på platser utan sådana restriktioner.
Ett sådant exempel, fullt ut dokumenterat, är Anthony Faucis flytt av ”gain-of-function” forskning på Corona viruset i USA via bulvanen ECO Health Alliance/Peter Daszak flytt till Wuhan Institute of Virology när det förbjöds av Obama administrationen[i].
Det cyniska svaret är att just vetenskapen råkar leverera inte bara svaret utan verktyget för hur mer effektivt nyttja valda delar av sanningen för allt hårdare styrning av vilken väg vi ska utvecklas. När någon tar tolkningsföreträde och debatten upphör brukar det vara läge att snabbt lämna lokalen.
När blir vetenskap propaganda?
I åtminstone ett par decennier, kanske väl före millennieskiftet till och med, har det skett en tydlig glidning i hur forskning bedrivs. Eller snarare, vilken typ av forskning som tillåts göras. Bulken av akademisk forskning sker via anslag från de institutioner där den bedrivs antingen direkt av institutionen eller med stöd från näringslivet.
Näringslivet i sin tur sponsrar institutionerna. Självfallet drivs forskning i stor utsträckning av näringslivet självt som en investering i framtida intäktsmöjligheter. Men, man kapar inte den hand som föder en.
Det här har inte varit ett så stort problem under större delen av de 150 åren då världen varit hårt segregerad, decentraliserad. Flera faktorer såsom förbättrad logistik, kommunikation, förenklat kapitalflöde och handel kopplat med kraftigt förbättrad välfärd av stora delar av världen, har lett till att kapital har kunnat koncentreras till allt färre.
Samtidigt har globalisering hävdats vara av enbart godo, ett sorts frälsningsbudskap faktiskt.
Vad markerar en förändring i vår historia?
Intill nyligen var vår evolution styrd av en mekanism som vi inte förstod eller kunde påverka i någon signifikant utsträckning. Vi befinner oss nu, för första gången i mänsklighetens historia, i ett läge där vi kan inte bara lämna planeten utan planerar för bosättning på andra himlakroppar.
Vi tror vi vet hur vi ska ändra klimatet (utan att ens veta vad som påverkar det), vi vet hur vi ska ändra vårt DNA, men vi kan inte se hela kartan. Vi har en låda vassa verktyg men är vi vuxna nog att använda dom? Blir man snickare för att man skaffar sig en hammare och stämjärn? Eller genetiker för att man fått tillgång till en gensax?
Forskning finns överallt i samhället, hela tiden. Den arketypiska bilden av forskning är en labbmiljö med e-kolvar, surrande maskiner, slangar och färgade vätskor hanterat av personal i vita rockar. Det är den bilden som präntas in i oss. Verkligheten är en annan.
Det sker ständig forskning i näringslivet i dess fulla disciplinära bredd, i skogen, i havet, i luften, under marken och havet och inte minst i rymden. Det sker vid köksbordet, i källaren och i garaget. Vi forskar för att vi är nyfikna, vetgiriga och det är en av mänsklighetens mest framträdande egenskaper och samtidigt ett primärt instrument för vår evolution som art i universum.
Vad är drivkraften för forskning?
Att bedriva forskning i vetenskapens tjänst är oftast en process av något slag. I den akademiska forskningen är denna process väl definierad som en iterativ process. En där det finns en återkopplingsmekanism. Syftet är att reducera felen och så att säga destillera fram så mycket av sanningen som går. Väsentligt i en vetenskaplig metod är följande processer;
- observation
- efterforskning
- formulerande av en hypotes (hur det hänger ihop)
- experiment för att förankra det i verkligheten
- analys av experimentets utfall
- återkoppling till efterforskningsmomentet
- och slutligen slutsatsen.
Det finns självfallet variationer på temat men en ytterligare viktig funktion, som slutfas innan publikation, är extern granskning sk ”peer-review”. Det är inte, som ibland misstolkas någon bekant till forskaren, utan bör vara några som är både kompetenta och professionella nog att kritisk granska arbetet.
En ytterligare väsentlig egenskap är att det ska kunna gå att reproducera av vem som helst med rätta kunskaper. Det kanske viktigast av allt för forskarens trovärdighet är att deklarera att inte vara i någon form av jäv.
Många forskare som arbetar i akademiska institutioner företräder uppfattningen deras arbete kan bara göras på det sättet. Inget kan vara mer felaktigt, betraktar vi många av forskningens milstolpar har många av de verkligt stora upptäckterna antingen varit misstag eller bedrivits utanför de akademiska murarna.
Att göra genombrott i forskning görs alltså inte sällan långt utanför dessa organiserade och institutionaliserade väggar. Det görs av människor med en stark drivkraft av sanningsökande och av ren nyfikenhet.
Forskning i de lägsta nivåerna i näringslivet står i bjärt kontrast till den finansierade akademiska forskningen när en entreprenör inte sällan skuldsätter sig personligt och dessutom knappt tar ut lön för sin forskning. Ibland blir det ett livsverk.
Drivkraften i den institutionella forskningen är därför motiverad av pengar, forskningsanslag är lika med lön och skulle man göra en upptäckt eller bara nå ett användbart resultat, står det många forskare fritt att ta med sitt intellektuella kapital (ex.vis patent) och ge sig ut i näringslivet.
I Sverige finanserias högskolor och universitet till del av skattemedel (samt stiftelser, fonder m.fl.). Staten/finansiären ger alltså forskaren en kravlös gåva och tar därmed effektivt också bort pressen på att leverera kvalitativa resultat. Alltefter att statensinte längre klarar finansiera forskningen, en fråga om budget allokering, har näringslivet tagit den rollen. Det kan verka oskyldigt intill man börjar reflektera över vad det kan innebära [ii].
Det finns andra drivkrafter för forskaren och det är erkännande, det är en bekräftelse av sitt Ego. En utifrån, skapad stimuli av självkänslan. Alltså ära och berömmelse. För många är det här en stark drivkraft.
I nästa artikel analyserar jag forskningens mörka sida.
Text: Mikael Reichel
Referenser
[i] https://www.newsweek.com/how-dr-fauci-other-officials-withheld-information-chinas-coronavirus-experiments-1652002
[ii] https://sverigesradio.se/artikel/855121
