Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
SVERIGE. Ibland måste vi alla lägga bort en del av våra egna käpphästar för att nå våra personliga mål inom olika områden. Det måste ibland ske till priset av kompromisser med andra människor och grupper. Så också på politikens område.
Text: Jan Norberg | #valet2022
Hur många tillhör det sovande folket? Om man på ett mycket övergripande plan delar in Sveriges ursprungsbefolkning i två kategorier så består nog den allra största delen av människor som inte är särskilt intresserade av den politiska utvecklingen i landet. För att använda landsförrädaren Fredrik Reinfeldts boktitel ”Det sovande folket” så kan man med visst fog säga att Reinfeldt för en gångs skull hade rätt. Svenska folket sover djupt.
Den andra och mer intressanta kategorin av dessa två är de människor som vaknat upp ur sin Törnrosa-sömn. De tittar sig yrvaket omkring och finner till sin stora förvåning att det inte finns ett enda politiskt parti som torgför de frågor som den nyvakne, men politiskt intresserade medborgaren, anser som viktiga.
Hur får man bort väljarföraktet från de åttas gäng?
De nyvakna söker sig därför till något av små uppstickarpartierna som insett samma sak som den enskilde vilken vill försöka påverka den svenska partipolitiken. Ofta driver dessa uppstickarpartier vissa, men inte alla, frågor. Det finns en del s.k. enfrågepartier och då får man som väljare acceptera att vissa frågor är partiets s.k. profil/hjärtefrågor.
Folkrörelsernas framtid osäker – Bränsleupproret på väg att bli lurade
Men och det är viktigt att framhålla, det finns olika folkrörelselika grupperingar som på olika sociala media driver enskilda sakfrågor. En av dessa numera ganska välkända folkrörelser är Bränsleupproret. De samlar nästan 600.000 följare på Facebook och måste därför betraktas som en folkrörelse.
Bränsleupprorets portalfigur heter Peder Blohm Bokenhielm och han har via opinionsbildning försökt påverka dagens 8-klöver med sin grupps krav på sänkta bränslekostnader. Bränsleupprorets framgångar, att få gehör för sina påtryckningar, har dock varit i stort sett resultatlösa i kretsen av de 8 riksdagspartierna.
Det förefaller enligt initierade personer som att vissa partier har lovat Bränsleupproret att ta protesterna på allvar om de kommer i regeringsställning. Moderaterna sägs enligt uppgift ha gjort vissa utfästelser. Vågar Bränsleupproret verkligen lita på utfästelser av den typen, eller är det rent av så att Bokenhielm och hans grupp återigen med öppna ögon faktiskt litar på partier i Riksdagen?
Är Bränsleupproret med sina nästan 600.000 följare på väg att bli lika lurade som alla vi andra vilka tidigare ändå haft ett visst förtroende för våra svenska riksdagspolitiker?
Är steget att vara opinionsbildare till att bli politiskt aktiva alltför stort?
På min fråga om varför Bränsleupproret inte bildar ett politiskt parti för att sätta etablissemanget under press, så svarar Peder Blohm Bokenhielm att de jobbar långsiktigt och har siktet inställt på nästa val 2026. Den retoriska frågan om varför man avvaktar ville jag inte ställa då det vore att provocera Bränsleupprorets alla följare alltför närgånget.
Dock måste frågan ställas inom Bränsleupproret, dvs är deras (och många andras) hjärtefråga inte värd att bilda underlag för ett politiskt parti? Personligen tror jag att det finns jättemånga fler än de 600.000 Facebook-följarna som skulle överväga en röst på ett parti med denna fråga som profilfråga. Energikostnaderna tar en allt större del av medborgarnas redan alltför högt beskattade inkomster.
Bränsleupproret förstår inte sin betydelse för den svenska partipolitikens framtida utveckling
Kan Bränsleupprorets alla sympatisörer sätta sig över skiljelinjerna i andra politiska frågor och ena sig i just denna fråga blir de en veritabel valbomb i höstens val.
Jag inser givetvis att det i praktiken är för sent för Bränsleupproret att själva organisera sig i ett politiskt parti, men det har Nix to the Six under Hans Jenseviks ledning förutsett och därför specialdesignat ett parti klart för att övertas av Bränsleupproret, om de vill detta är förstås säkrast att tillägga.
300.000 röster är vad som krävs för att komma in i Riksdagen
Det krävs som bekant cirka 300.000 röster för att komma in i Riksdagen, om därför bara 50% av Bränsleupprorets sympatisörer lägger sin röst på detta parti så kommer man in i Riksdagen.
Med dessa 300.000 röster från Bränsleupprorets sympatisörer så banar också dessa väg för de andra uppstickarpartierna att haka på i en teknisk valsamverkan. Det förtjänar i sammanhanget och påpekas att med dessa 300.000 röster så har Bränsleuppropet ungefär lika många mandat som Miljöpartiet hade förra valet.
Det vore väl en nåd att stilla bedja om, dvs att själva kunna komma in i Riksdagen och snabbt avveckla dessa så förhatliga energipriser som gräver gigantiska hål i alla familjers plånböcker.
Är Bränsleupproret beredda att gå före och bana väg för en mer direktdemokratisk utveckling?
Slutfrågan blir därför, är Bränsleupproret beredda att ta sitt medborgerliga ansvar för att vi tillsammans kan slänga ut många av partierna inom 8-klövern?
Text: Jan Norberg | #valet2022
