MASSFORMATION. ”Massans psykologi”, en studie av det folkliga sinnet, är en lysande avhandling om hur folkmassor fungerar. Charles-Marie Gustave Le Bon (1841-1931) var en fransk polyhistor intresserad av psykologi, sociologi, medicin och fysik. Hans mest kända verk är ”Massans psykologi” från 1895 (Psychologie des Foules) ett banbrytande verk inom masspsykologin.
Översättning och kommentar: Lennart Fröderberg
Kommentar
Gustave Le Bon gör skillnad mellan olika typer av folkmassor som tex mobbar, juryer, valda organ och enkla folkmassor. Boken är en av de mest inflytelserika böcker som någonsin skrivits i detta ämne, en viktig bok för alla som studerar eller arbetar inom sociologi, juridik och psykologi. Översättningen är ett smakprov från boken. Jag kommer eventuellt att ge ut den på eget förlag.
Läs även: Mattias Desmet om massbildning – “mass formation psychosis” – Ett modernt psyop-verktyg (av Fröderberg)
Massans psykologi av Gustave Le Bon
Organiserade folkmassor har alltid spelat en viktig roll i folkens liv, men denna roll har aldrig varit av sådan betydelse som nu. Att ersätta den medvetna aktiviteten hos individer med massornas omedvetna agerande är ett av de viktigaste kännetecknen för den nuvarande tidsåldern.
Jag har med denna studie försökt att undersöka det svåra problem som folkmassorna utgör på ett rent vetenskapligt sätt – det vill säga genom att göra en ansträngning att gå tillväga med metod och utan att låta mig påverkas av åsikter, teorier och doktriner. Jag tror att detta är det enda sättet att komma fram till upptäckten av några få sanningspartiklar, särskilt när man, som i det här fallet, behandlar en fråga som är föremål för passionerade kontroverser.
En vetenskapsman som är inriktad på att verifiera ett fenomen behöver inte bekymra sig om de intressen som hans verifieringar kan skada. En framstående tänkare, Goblet d’Alviela, gjorde nyligen i en publikation en anmärkning om att jag, som inte tillhör någon av de samtida skolorna, ibland står i motsättning till flera av deras slutsatser.
Jag hoppas att detta nya verk kommer att förtjäna en liknande observation. Att tillhöra en skola innebär med nödvändighet att ansluta sig till dess fördomar och förutfattade meningar.
Ändå bör jag förklara för läsaren varför han kommer att finna att jag drar slutsatser av mina undersökningar som man vid första anblicken kan tro att de inte håller; varför jag till exempel, efter att ha konstaterat den extrema mentala underlägsenheten hos folkmassor, inklusive plockade församlingar, ändå hävdar att det skulle vara farligt att blanda sig i deras organisation, trots denna underlägsenhet.
Orsaken är att den mest uppmärksamma observationen av historiens fakta har alltid visat mig att sociala organismer är lika komplicerade som alla andra varelsers organismer, och att det inte ligger i vår makt att tvinga dem att plötsligt genomgå långtgående förändringar.
Naturen tar ibland till radikala åtgärder, men aldrig på vårt sätt, vilket förklarar hur det kommer sig att ingenting är mer ödesdigert för ett folk än mani för stora reformer, hur utmärkta dessa reformer än kan verka teoretiskt sett.
De skulle bara vara användbara om det var möjligt att omedelbart förändra nationernas geni. Denna makt har emellertid endast tiden.
Människor styrs av idéer, känslor och sedvänjor – saker som hör till vårt väsen. Institutioner och lagar är den yttre manifestationen av vår karaktär, uttrycket för dess behov. Eftersom de är dess resultat kan institutioner och lagar inte förändra denna karaktär.
Studiet av sociala fenomen kan inte skiljas från studiet av de folk bland vilka de har uppstått. Ur filosofisk synvinkel kan dessa fenomen ha ett absolut värde; i praktiken har de endast ett relativt värde. När man studerar ett socialt fenomen måste man följaktligen betrakta det successivt under två mycket olika aspekter.
Man kommer då att se att det rena förnuftets läror mycket ofta står i motsats till det praktiska förnuftets läror. Det finns knappast några uppgifter, inte ens fysiska, för vilka denna distinktion inte är tillämplig.
Ur den absoluta sanningens synvinkel är en kub eller en cirkel oföränderliga geometriska figurer som definieras strikt med hjälp av vissa formler. Med tanke på det intryck de gör på vårt öga kan dessa geometriska figurer anta mycket varierande former. Genom perspektivet kan kuben förvandlas till en pyramid eller en kvadrat, cirkeln till en ellips eller en rät linje.
Dessutom är beaktandet av dessa fiktiva former mycket viktigare än de verkliga formerna, eftersom det är dem och endast dem som vi ser och som kan återges genom fotografering eller på bilder.
I vissa fall finns det mer sanning i det overkliga än i det verkliga. Att presentera föremål med sina exakta geometriska former skulle vara att förvränga naturen och göra den oigenkännlig.
Om vi föreställer oss en värld vars invånare endast kunde kopiera eller fotografera föremål, men inte kunde röra vid dem, skulle det vara mycket svårt för dessa personer att få en exakt uppfattning om deras form. Dessutom skulle kunskapen om denna form, som endast skulle vara tillgänglig för ett litet antal lärda män, endast utgöra ett mycket litet intresse.
Den filosof som studerar sociala fenomen bör ha i åtanke att sidan sida vid sida med deras teoretiska värde har de ett praktiskt värde, och att det sistnämnda, när det gäller civilisationens utveckling, är det enda som är av betydelse. Erkännandet av detta faktum bör göra honom mycket försiktig när det gäller de slutsatser som logiken först tycks tvinga fram.
Det finns andra motiv som kräver att han är lika återhållsam. De sociala fakta är så komplexa att det är omöjligt att förstå dem som en helhet och att förutse effekterna av deras ömsesidiga inflytande. Det verkar också som om tusentals osynliga orsaker ibland döljer sig bakom de synliga fakta.
Synliga sociala fenomen verkar vara resultatet av ett enormt, omedvetet arbete, som i regel ligger utom räckhåll för vår analys. Synliga fenomen kan jämföras med vågor, som är ett uttryck på havets yta för djupt liggande störningar som vi inte vet något om.
När det gäller majoriteten av deras handlingar uppvisar kråkorna en märkligt underlägsen mentalitet, men det finns andra handlingar där de tycks styras av de mystiska krafter som de gamla kallade ödet, naturen eller försynen, som vi kallar de dödas röster och vars makt det är omöjligt att förbise, även om vi ignorerar deras väsen.
Det verkar ibland som om det finns latenta krafter i nationernas inre som tjänar till att vägleda dem. Vad kan till exempel vara mer komplicerat, mer logiskt och mer underbart än ett språk? Men varifrån kan denna beundransvärt organiserade produktion ha uppstått, om det inte är resultatet av folkmassornas omedvetna genialitet?
De mest lärda akademikerna, de mest uppskattade grammatikerna kan inte göra mer än att notera de lagar som styr språken; de skulle vara helt oförmögna att skapa dem. Även när det gäller de stora männens idéer, är vi säkra på att de uteslutande är en avkomma av deras hjärnor?
Utan tvekan skapas sådana idéer alltid av ensamma hjärnor, men är det inte folkmassornas genialitet som har tillhandahållit de tusentals stoftkorn som utgör den jordmån där de har vuxit upp?
Massorna är utan tvekan alltid omedvetna, men just denna omedvetenhet är kanske en av hemligheterna bakom deras styrka. I den naturliga världen utför varelser som uteslutande styrs av instinkt handlingar vars fantastiska komplexitet förvånar oss.
Förnuftet är en mänsklig egenskap som är alltför ny och fortfarande alltför ofullständig för att kunna avslöja det omedvetnas lagar för oss, och ännu mer för att kunna ta dess plats.
Den roll som det omedvetna spelar i alla våra handlingar är enorm och den som förnuftet spelar mycket liten. Det omedvetna agerar som en ännu okänd kraft.
Om vi alltså vill hålla oss inom de snäva, men säkra gränser inom vilka vetenskapen kan nå kunskap, och inte vandra omkring i vaga gissningar och fåfänga hypoteser, är allt vi behöver göra att helt enkelt notera sådana fenomen som är tillgängliga för oss och begränsa oss till att betrakta dem.
Varje slutsats som vi drar av våra observationer är i regel förhastad, för bakom de företeelser som vi ser tydligt finns andra företeelser som vi ser otydligt, och kanske bakom dessa sistnämnda ännu andra som vi inte alls ser.
Översättning och kommentar: Lennart Fröderberg
