Kulturredaktör Erik Forsman – nästan lika galen som Strindberg?

NewsVoice välkomnar idag Erik Forsman, tidningens nya och alldeles första kulturredaktör. Chefredaktören intervjuade Forsman, en person som ständigt förvånar och som utmanar våra förutfattade meningar. Han är en sann kulturmänniska och vi kan inte tänka oss ett bättre val.

Intervju av Torbjörn Sassersson

Torbjörn: Varför tror du att NewsVoice kan fungera som en bra plattform även för lite mer traditionella kulturartiklar om skönlitteratur, konst och teater, men kan du först helt kort berätta något om dig själv?

Erik: Tack, menar du relaterat till kultur och litteratur?

Torbjörn: Ungefär så ja.

Erik: Jag växte upp i ett litterärt präglat hem, där litteraturen stod högt i kurs; läsandet var något som skedde på daglig basis, med högläsning för mig som liten pojke i känslig ålder. Högläsning var något jag förde vidare till mina egna barn. Min far var en bokmal och lånade fem, sex tegelstenar i veckan. Ofta läste han flera böcker samtidigt och ibland till och med två böcker på en samma gång.

Växer man upp med böcker och litteratur, har man mycket gratis, som annars blir svårt att ta igen på äldre dar. Att vara begåvad, snabbtänkt med smartness är inte samma sak som att vara bildad. Man kan lära och begripa komplicerade saker fort, men bildning tar ett liv.

Torbjörn: Varför tror du att NewsVoice kan fungera som en bra plattform?

Erik: Först och främst ämnesbredden och det brokiga utbudet av artiklar. Studerar man altmediasfären är mediakanalerna förbluffande lika varandra, snöpt, torr och entonig med närmast total brist på kulturella inslag. Slentrianmässigt produceras enorma mängder dagsaktuella politiserade artiklar ämnat att polarisera hela tiden, vilket är tröttsamt och instängande som inte utvecklar människan.

Att få chansen som kulturredaktör att få skapa efter eget huvud är allt för lockade och en lite för djärv utmaning som man inte kan tacka nej till.

Torbjörn: intressant kan du berätta mer om altmediasfärens enkelspårighet och vilka konsekvenser det kan tänkas få?

Erik: Den alternativa sidan bedriver någon sorts kollektiv kamp mot globaliseringen och i synnerhet mot någonting så diffust som begreppet makt. Tror den genomsnittliga NewsVoice-läsaren som följer de alternativa mediakanalerna inte inser vilken negativ påverkan detta medför.

Det mesta som massmedia pysslar med är att ständigt förse oss med, dolt eller öppet, katastrofnyheter för att försätta oss i ett tillstånd av trauma följt av uppgivenhet, så kallad defaitism.

Vad den alternativa sidan gör är att försöka avslöja, och de etablerade medierna svarar med smutskastning, karaktärsmord, brunsmetning som till sist leder till cancelkulturens intåg; men det som är gemensamt för bägge är en ständig produktion av idel negativt flöde.

Den negativa sinnesstämningen som detta skapar blir i slutändan vad man också projicerar utanför sig själv, som mångfaldigas mellan oss. Görs detta i megastor skala, på globalt nivå – kollektivt världsomfattande, tror jag också att det påverkar vår framtid negativt – vad vi projicerar är också vad vi får tillbaka.

Bär vi alla inom oss negativ stämning smittar det och till slut går utvecklingen baklänges för mänskligheten. Detta är inget speciellt konstruktivt läge att befinna sig i – att ständigt vara i ett upprört sinnestillstånd. Fortskrider detta töms vi helt på positiv energi. Det är väl också orsaken att makteliten inte stängt ner oppositionella kanaler, inte för att de inte kan, utan de fyller en funktion.

Studerar man de dominerande alternativa nyhetskanalerna, är dessa förvånansvärt strippade på all kulturellt. De etablerade medierna skriver mer om spektakel, underhållning och upplevelser. Altmedia kontrar med fakta och information, men kulturen får ingen plats (altmedia borde vara ”artmedia”).

Var ska människan finna en oas för att fylla på för att orka? Det är också orsaken till att jag själv personligen nu helt lämnat all nyhetsrapportering ryggen.

Skönlitteratur har en viktig roll att spela i människors liv, men det räcker inte med att enbart konsumera om man inte vet hur man ska avkoda skönskrivningen, det vi kallar för diktkonsten.

Torbjörn: Din artikel: ”Mitt gränspsykotiska tillstånd – Klipp från min dagbok” är den självbiografisk?

Erik: Nej, men delvis med självbiografiska inslag. Texten är inspirerad av August Strindbergs roman ”Inferno” – rättare sagt en komprimering av ett enda kapitel nämligen ”helvetet”.  Jag insåg efter att läst om romanen nyligen hur aktuell Strindberg är även i dag.

Torbjörn. Herre gud. Folk kontaktade mig och de trodde att du blivit sinnessjuk, men det var Strindberg.

Erik: Jo jag tackar. Det behövdes mycket lite av omskrivningar: ”elektrifieringen” skrivs här om till 5G och skalärvågor, men även teosoferna tas upp: den sammanslagning av samtliga religioner som FN:s värdegrund vilar på.

Strindberg är inte nådig i sin kritik av Helena Blavatsky och hennes bok ”The Secret Doctrine” som han läst, men även familjen Rothschild nämns. Strindberg är häpnadsväckande aktuell även i dag, men så blev också Sverige för litet för honom.

Tillbaka till artikel, att döma av kommentarerna, kommer det bli en utmaning att producera skönlitteratur i NewsVoice då majoriteten av tidningens läsare närmast är att likställa i nivå med skalbaggar – litterärt sätt, möjligen med undantag av kommentatorn Rena, min gamla antagonist.

Tolkning av skönlitteratur blev här konkret, som om det vore en manual. Inte en nda person kommenterade skriftspråket i min omskrivning av Strindbergs text, som jag bemödade mig att lägga ner förfärligt många timmar på för att få fram det vackra. Läsundervisning är ordet som kommer till mig.

Det framstår närmast som om alla kommentatorer är autister. 90 procent av alla kulturkonsumenter så väl som producenter är kvinnor. Vi måste få in fler kvinnor som läser NewsVoice och det är möjligen orsaken till att kommentarerna till min artikel blev som de blev. Vi bör också vänd oss till yngre läsare.

Läsarna kan inte ta till sig det vackra i diktkonsten. Bedrövligt. Inom diktkonsten tar man inte ställning till vad som är sant eller inte sant.

Läs om stycket där mitt alter ego möter den cyniska läkaren, speciellt replikskiftena. Det få tycks förstå i den kreativa processen; att vara ångestfull och befinna sig på en hög stressnivå, är ett synnerligen kreativt tillstånd. Att vara aningen paranoid är att helt släppa loss all kreativitet. Läkaren är här motsatsen.
Dialogen är det omedvetna samtalet alla människor för inom sig – höger och vänster hjärnhalva – fantasi mot cynisk logik.

Skönlitteratur, det hör man på ordet: skön litteratur. Det skall kännas skönt att läsa annars är det inte skönlitteratur. De flesta bemödar sig inte att krångla sig igenom en stentråkig författare men läsupplevelsen är vad man minns när man glömt allt annat.

Skönlitteratur skall avnjutas på ett avstånd till tid. Det som först verkade till synes dötrist, är det där som fastnat och som aldrig släppte taget om en.

Vad händer i själen när vi läser skönlitteratur? Det omvända som händer när vi läser massmedia och altmedia. Det är möjligt att vi alla kommer att gå under i globaliseringens tidevarv, men jag kommer i vart fall att göra det lycklig. Kulturen är vad makterna aldrig kan ta ifrån oss.

Torbjörn: Vad kommer att hända nu då?

Erik: Närmast kommer kulturartiklar i form av recensioner av en AI (Chatgpt-4) som har producerat fyra korta noveller som är inspirerade av karaktärerna i litterära mästerverk skapade av Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, August Strindberg och Karin Boye: ”Mod och motstånd i en föränderlig värld – fyra noveller skrivna av AI” från Novellix förlag:

• Sanningens droppar
• Bohemens väg
• Hemlängtan
• Helgas frid

Till sist en uppmaning till läsarna: skriver ni för byrålådan och har kortade skönlitterära alster, dikter eller noveller, som ni vill få publicerade maila i så fall till kulturredaktören [kultur@newsvoice.se]. Att vara manusförfattare är synonymt med write and rewrite.

Ingen som lämnar in ett manus till ett förlag får någonsin det publicerat utan en lektörsgenomgång med uppmaningar om ändringar – ribban kommer läggas mycket högt. Det som publiceras måste ha hög litterär kvalitet.

Torbjörn: Har du något valspråk som du lever efter.

Erik:

”I believe in the incurable loneliness of the soul and the lusts of the flesh, so marry young and never masturbate – you will be happy, and if not, read and write”. [Hjalmar Söderberg, 1869-1941]