Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Den svenska politiska debatten förefaller vara en tryckkokare som snart exploderar, men utåt beter sig svenskar som om allt i Sverige är normalt. Jag har observerat många svenskar som i olika intervjusituationer alltid överväger förväntade svar som gör att de kan gömma sig i fiskstimmet. Samtidigt beter de sig brutalt i kommentarsfält på internet om de kan vara anonyma.
Fundera en stund vad du själv skulle svara om någon journalist dyker upp i vimlet och ställer en fråga som rör ett kontroversiellt ämne. Vilka är tankarna som först dyker upp i din hjärna när du överväger ditt svar?
På goda grunder och en långvarig socialistiskt doktrinär hjärntvätt misstänker jag att väldigt många människor inte vill sticka ut och svara vad de egentligen tycker. Du tillrättalägger ditt svar så att du slipper löpa gatlopp i bekantskapskretsen, din familj, på arbetsplatsen, osv, men har du svarat sanningsenligt på frågan?
Svenskens ovilja att stå upp för sina egentliga åsikter har varit något som våra tidigare generationer inte övervägde när de på sin tid diskuterade olika spörsmål, man sade sin ärliga mening som det mest naturliga i hela världen.
Självklart var inte offentligheten då lika påträngande som idag med internet, och det politiskt korrekta mediala narrativet lika påträngande som nu. Kretsen som kunde ta del av varje människas innersta tankar och åsikter var självklart mycket starkt begränsad.
När man idag iakttager olika debatter som uppstår i olika forum (läs främst på internet) går diskussionens vågor höga och rättframheten blir nästan påfrestande.
- Varför kan svensken bara vara rättfram om denne kan dölja sig bakom en pseudonym eller ett alias?
- När jag under lång tid har funderat på detta så inställer sig frågan varför många av oss bara kan ge uttryck för våra innersta tankar och åsikter om vi garanteras anonymitet?
Trenden på olika internetforum är att diskussioner i chattar och kommentarsfält blir allt grövre och att de personliga påhoppen snabbt urartar till en debattnivå som är klart oanständig, ingen skulle ta till sånt primitivt språkbruk i ett fysiskt möte mellan människor. Så varför hemfaller så många av oss till detta otyg?
Personligen är jag av uppfattningen att det finns en skillnad, som kanske inte så många av oss tänker på när vi aktivt deltar i olika debatter på internet.
De grövsta påhoppen sker ifrån dem som uttrycker sig under anonymitetens skyddande täcke, inte många av dessa anonymitetens tangentbordsriddare skulle uttrycka sig så grovt om de tvingades att skriva under med sitt eget korrekta namn.
Stå för dina åsikter
Vill man dyka lite i vad som kan vara orsaken till detta fenomen så återvänder jag till svenskens behov av att få ge utlopp för sina innersta åsikter. Det tycks finnas anledning att lätta på trycket i tryck kokaren som annars sannolikt skulle explodera.
- Kan det finnas ett uppdämt behov för svensken att ge uttryck för sin frustration beträffande olika samhällsfrågor? Om så Varför?
Min avslutande fundering blir att vi alla nog borde framföra våra åsikter under våra respektive korrekta namn. För egen del anser jag mig ganska rättfram, men jag styrs av det faktum att bara tycka och säga vad jag kan stå för, en ganska bra devis som jag anser borde bli vårt nya gemensamma rättesnöre för att få en mer seriös debatt i olika forum.
Det finns svårlösta problem med att offentligt gå ut med vad vi anser i olika frågor som inte har med rädslan för repressalier från makten att göra, nämligen att du blir granskad av pöbeln, framför allt den anonyma pöbeln och den konflikten ligger mellan logiska resonemang kontra känsloargument för i mitten hamnar den ömtåliga identiteten lätt i kläm.
Om man går ut offentligt med sitt namn och kritiserar andra för att de baserar sina åsikter på känsloargument – sträng taget är inte känslobaserade argument riktiga fullgoda argument just för att de är baserade på känslor, inte logik.
Ska man kritisera andra för känslobaserade argument, när man själv har just känslor som bas för en del av sin åsiktskostym? Känslobaserade argument speglar nämligen den ömtåliga identiteten.
När man till synes blir övertrumfad i en debatt med logiska argument har man bara sina känsloargument kvar. Då övergår debatten till att handla om just din identitet istället.
Prostitution och synen på kvinnan är en sådan fråga. Jag avskyr verkligen prostitution och pornografi. De som kritiserar den svenska prostitutionslagstiftningen (som nu tycks på väg att vinna mark i Europa) baserar alla sina argument på logik, inte på känslor. Jag vet vad jag står i frågan, baserat på mina känsloargument som jag inte logiskt kan försvara.
Synen på judar är ett annat aber för mig. Mina åsikter är baserade på respekt för judiska tänkare och är svag för judisk kultur, som är vår kultur (om man tittar lite djupare). Känner vidare stor vördnad inför judisk mystik ju djupare jag studerar den. Jag kommer aldrig att kunna bli antisemit, spelar ingen roll hur logiskt underbygg motargumentationen än är.
Vissa känslobaserade åsikter sitter så djupt att de mer eller mindre ätit sin in i skelettet. Då hamnar man lätt i kognitiv dissonans. Det är den kognitiva dissonansen vi kritiserar andra för, samtidigt som vi själva har egna kognitiva dissonater i oss.
Detta lilla problem kallar vi för hjärntvätt. Jag är inte öppen för logiska argument i vissa frågor men är det inför andra. Det handlar inte om ideologi, utan om identitet.
Vore vi människor öppna för logiska argument i alla frågor, vore vi alla likt artificiella intelligenser öppna för vilken programmering som helst. Tacka Gud för att vi är människor, inte maskiner som styrs av mekanik och matematik.
Jag gläds åt det faktum att denna fråga har fångat ett sånt intresse, det är jag mycket tacksam för då denna diskussion verkligen behövs. Jag skall därför försöka bemöta några av kommentatorerna, har inte tid att kommentera alla.
Nisse i Hökarängen skriver:
4 september 2023 kl 10:45 kl.
“Det är lätt att var en boomer och sitta nere i Portugal och ha åsikter, så jag antar att det var väl därför du valde att flytta.”
Istället för att spekulera om anledningarna till min flytt kanske du kunde ha tagit dig tiden att läsa några av de hundratals artiklar jag skrivit hos Newsvoice, du vill bakom din anonyma fasad antyda att jag inte skulle våga ha de åsikter jag har om jag bodde i Sverige. Vad är det du egentligen vill ha sagt med denna spekulation?
Du gör alltså denna fråga till en generationsfråga. Såsom jag uppfattar det så lägger du all skuld på en annan generation än den du själv sannolikt tillhör, frågan jag ställer mig är om Du törs ställa upp i ett samtal på tex Newsvoice Youtube-kanal? Mitt enda krav är vi båda framträder i bild och med våra rätta namn, törs Du det??
Erik Forsman skriver:
4 september 2023 kl 07:58 kl.
Du avslutar din kommentar med denna reflektion.
“Vem som framför en åsikt är mindre viktigt: det viktiga är att åsikten framförs, om det är en viktig åsikt förstås, men det förstärker åsiktens tyngd om åsiktsframföraren inte döljer sin identitet.”
Jag instämmer till nästan 100 % i detta, men tänker man ett varv till så kommer jag till slutsatsen att anonymiteten lockar fram det sämsta hos många människor. Dvs som anonym kan man vräka ur sig i princip vad som helst då man vet att anonymiteten skyddar dig på ett personligt plan.
I teorin kan då alla agera under signatur utan att behöva ta ansvar för sina åsikter. Leder det till ett mer sansat samtal??
Tänk istället hur mycket mer tyngd argumenten skulle ha om vi alla stod upp för vad vi egentligen tycker om olika saker vi hänger upp oss på. Hur skulle våra riksdagspolitiker göra om alla använde sitt rätta namn då de kritiserar maktens alla taburetter??
I eat meat and own stuff skriver:
4 september 2023 kl 10:35 kl.
“Så problemet är inte att jag är anonym utan det är att ni inte är detsamma. Kasta egot och våga delta i den anonyma revolutionen där era argument får bära diskussionen.”
Du tycks som många andra leva i villfarelsen att vi alla är anonyma och därmed oåtkomliga för den maktapparat som övervakar oss. Tyvärr helt fel!!
Samhällets onda företrädare har i många år (framför allt i USA) övervakat oss alla som kommunicerar elektroniskt, NSA som jag personligen blivit granskad av i yrkesmässiga sammanhang hade ju tex full koll på Angela Merkels och Dilma Rouseff (fd president i Brasilien) mobiltelefoner något som så småningom ledde till att Sverige fick leverera Gripen till Brasilien.
Vi tror oss också kunna ta skydd bakom olika krypteringstjänster som tex VPN och annat, helt fel. Vill maktens onda företrädare övervaka oss så sker det i realtid och din kamera, din mikrofon och ditt tangentbord fångas upp av tex NSA så att de vet vad du gjort innan du skickar din kommunikation till en VPN-tjänst för kryptering.
Mycket talar således för att vi måste lära oss att stå upp för våra åsikter, makten kan inte straffa alla de miljoner människor som vågar stå för sin åsikt.
Hans Dahl skriver:
4 september 2023 kl 11:07 kl.
“Så om vi framträder med namn eller ej, om vi deltar i politiska debatter eller ej har nog inte så stor betydelse egentligen, sett ur en risksynpunkt.
Däremot har det stor betydelse för vår moral och genomslagskraft.”
I vanlig ordning är det bara att ta av sig kepsen för din sedvanliga klarsynthet. Det är moralen och genomslagskraften som vi vinner om vi lär oss att stå för våra åsikter. Dvs att kunna se sig själv i spegeln och bara säga och tycka vad vi står för under vårt riktiga namn. Det skulle sannolikt öka trycket på maktens företrädare, anonymt tyckande visar endast på feghet och det utnyttjar maktens illasinnade kolportörer till sin fördel.
Publilius Anonymius skriver:
4 september 2023 kl 00:43 kl.
“Så att ståta med sitt riktiga namn i en tid då Satanism tycks få härja rätt fritt, tycks i hög grad kontraproduktivt. Något som kanske inte är så lätt att inse i ett Soligt Portugal befriat från svenskt våld, sprängningar och dödsskjutningar.”
Du gör ett för anonyma skribenter så vanligt fel, du relativiserar på klassiskt vänstermanér. Portugal har sina problem och dem kan vi givetvis diskutera om du vågar framträda med ditt namn och vara i bild på ett Newsvoice inslag på den Youtube-kanalen, törs du det??
Satanismens framfart kan jag inte uttala mig om då jag inte är inläst på frågan, men din grundsyn tycks vara att du av rädsla inte tycker dig kunna framträda under eget namn. Vad är du egentligen rädd för och hur känns det att gå till sängs som en feg stackare vilken inte törs stå för dina åsikter?
C.C. Lilja skriver:
3 september 2023 kl 15:07 kl.
“Svensken lyder nu påpuden från överheten på samma sätt som under Stora Nordiska kriget.”
Jag har själv funderat lite i dessa termer, dvs svensken är historiskt präglad av att följa vad man betraktar som “överheten”, men borde vi inte som moderna och självständiga människor kunna befria oss från underdånigheten?? Varför inte börja med den stolthet som det skänker att stå upp för sina åsikter under eget namn??
@Jan. Lever inte i någon villfarelse då jag är väl medveten om en hel del grejer de kan göra och lyckligt ovetande om så mycket annat. Jag är mer semi-anonym där de får lägga mer datorkraft på mig och det blir mitt bidrag till klimatförändringen.
Sen ser jag logiken i om miljoner står upp samtidigt som jag har svårt att se det hända med tanke på hur många som “kavlade upp”, om nu ens dessa siffror stämmer.
Men vi är nu inne i en samhällsförändring av aldrig tidigare skådat slag där var och en får göra vad denne för tillfället tror är det rätta. Tids nog kommer alla tvingas välja en eventuell sista kulle.
Jan, kul att du tog upp ämnet. Att sedan sitta som någon slags domare över vem som hade rätt eller fel i diskussionen känns ganska motbjudande. Att kalla meningsmotståndare ” fega stackare” är inte bara patetiskt, det leder bara till splittring. Om du vill stoltsera med ditt namn så gör det, respektera de som av olika skäl önskar vara anonyma, men ändå bidrar till debatten.
Det finns en viss balans här, sitta i Porugal och tycka med eget namn
och att vara anonym på nätet i Sverige. En utjämning.
Människor är offentliga, privata och hemliga…..
Detta mönster finns överallt.
Det kommer så förbli…
“ståta med sitt namn tillhör en förgången tid”.
Tvärtom: det tillhör framtiden, att stå för sina åsikter.
Det man inte skulle säga till sina medmänniskor rakt upp i ansiktet, bör man även avstå ifrån att säga anonymt över nätet, då man inte står för vad man säger – och gör man inte det, varför ska vi andra då lyssna?
Man kan i dag säga vad man vill till vem man vill, men man lär bli ganska ensam då ingen vill ha att göra med en byfåne som beter sig som en drucken clown. Det är så vi socialiseras in i det offentliga rummet.
Vem vill bli vän och utveckla en relation med en anonym person? Skulle du gifta dig med en anonym kvinna/man?
Anonymiteten är en avsocialiseringsprocess som gör att folk beter sig som berusade clowner, i skydd av sin anonymitet. Ta bort anonymiteten och vips beter sig folk.
Här ståtar du ju med ett fullständigt namn och ändå lyckas du själv inte göra så mycket mer än att förolämpa. Så i detta litterära självmål motbevisar du tesen att en identitet skulle vara en garant för ett civiliserat samtal.
Är du bekant med begreppet projektion? Intressant att ”inkognisterna” här, som bara vågar yttra sig under pseudonym, är samma människor som aldrig skulle våga säga samma sak inför en annan människa öga mot öga, anklagar oss (som debatterar under våra riktiga namn) för oförskämdheter, när det är tvärtom.
Fega människor som ser sin egen fega självbild i spegeln, ser bara feghet i spegelbilden och det skrämmer. Vänd bort blicken och titta mot oss som vågar i stället.
Men du skrev ju “då ingen vill ha att göra med en byfåne som beter sig som en drucken clown. Det är så vi socialiseras in i det offentliga rummet” och “Anonymiteten är en avsocialiseringsprocess som gör att folk beter sig som berusade clowner, i skydd av sin anonymitet. Ta bort anonymiteten och vips beter sig folk”. Så hur är detta projicering då du är genuint otrevlig när du motsäger dina egna påståenden. Du verkar ju ha kuggat i socialiseringsprocessen då du inte kan uppföra dig.
Vad jag syftade på var: “att de personliga påhoppen snabbt urartar till en debattnivå som är klart oanständig, ingen skulle ta till sånt primitivt språkbruk i ett fysiskt möte mellan människor”.
Skulle jag det, utrycka mig oanständigt, måste jag ju också stå för det skrivit IRL och skulle jag göra det också, skulle jag bli att betrakta som en drucken clown. Trilla polletten ner?
Äsch…Varför ta en anonymist på allvar, som inte kan stå för sina åsiker?
Tackar Jan för artikeln och lämnar du debatten åt sitt öde.
@Erik Forsman skriver: 4 september 2023 kl 14:34
När argumenten tryter kan man alltid hänvisa till att man inte kan “ta en anonymist på allvar”, så kommer den egenpåhittade regeln till sin rätt.
Men snälla Erik gå inte! Jag jobbar på mina tillkortakommanden då jag är med i självhjälpsgruppen Anonyma Anonymer.
Erik
Dumdryga egofixerade människor långt till vänster på Dunning-kruger kurvan ser inte pajasen i sin spegelbild. Du inser att du just idiotförklarade och förnärmade majoriteten av kommentatorerna här?
Det är lätt att var en boomer och sitta nere i Portugal och ha åsikter, så jag antar att det var väl därför du valde att flytta.
“ Svenskens ovilja att stå upp för sina egentliga åsikter har varit något som våra tidigare
generationer inte övervägde när de på sin tid diskuterade olika spörsmål, man sade sin
ärliga mening som det mest naturliga i hela världen. “
Tyvärr måste jag hålla din generation ANSVARIG för den utveckling som har skett under de senaste decennierna. Under efterkrigstiden hade Sverige ett nämligen försprång jämfört med andra länder, vilket gjorde att ni kunde känna er bekväma och utan några större ansträngningar.
Ni röstade därför på partier som i smyg har underlättat den här utvecklingen vi ser idag.
Faktum är att din generation i Sverige har egentligen aldrig en riktig kris förrän covidpandemin dök upp häromåret.
Då blir det kanske så att man tar för givet att säga vad man tycker under sitt riktiga namn, utan att det får några som helst konsekvenser. Samtidigt som andra drar sig till typ Flashback.
Det här lilla framförandet har flera logiska brister, men tycket ändå att berättelsen har vissa poänger:
Tänk möte mellan människor som samlar sig för att tillsammans dryfta frågor kring det faktum att allt inte riktigt står rätt till i samhället.
Tänk ett rum där alla samlas och alla ser allas ansikten och hör allas röster och på bröstet finns namnbrickor.
Vi lär alla känna varandra. Sedan finns det en individ i församlingen som alltid bär mask för ansiktet, ibland olika masker. De övriga medlemmarna vet inte vem som finns bakom masken och lär heller aldrig känna personen.
Vi andra kanske undrar kring orsakerna till maskbärandet, men vi får aldrig några uppriktiga svar; för det är ju aldrig så att maskbäraren berättar ärligt att denne är alldeles för rädd för att ta av sig sin mask. Inte rädd för de som inte bär mask (snarare tvärt om) för de som öppet berättar vilka de är, vad de anser samt vad de heter vet man ju var man har, då de inget har att dölja (som är själva idén med maskbärandet) utan rädslan består i vad andra skall tycka utanför gruppen.
Denna inkognitovarelse kan framför vilka åsikter som helst, för identiteten avslöjas aldrig. Men hur vet vi då att åsikterna som framförs är individens ärliga åsikter när vi inte vet vem som framför åsikterna? Det vet vi inte. Vi vet heller inte vem maskbäraren är – det kan ju vara vem som helst, någon som man kanske inte ens vill ha i gruppen? Vi vet ingenting.
Vad är vitsen med att framför åsikter bakom en mask, i en församling där ingen bär mask? Vad tillför det till oss andra i gruppen? Kan vi lita på maskbäraren? Vad mer döljer individen?
Är det inte mer rationellt att alla maskbärare sluter sig i en egen maskgrupp, där ingen litar på någon, då ingen vet vem den andra är då alla är maskbärare – då är ju alla säkra. Då ingen är rädd för att avslöjas kan alla torgföra vilka åsikter som helst, då ändå ingen litar på vad en annan maskbärare framför, men då kan ju alla lika gärna hålla käften.
Sensmoral:
Vem som framför en åsikt är mindre viktigt: det viktiga är att åsikten framförs, om det är en viktig åsikt förstås, men det förstärker åsiktens tyngd om åsiktsframföraren inte döljer sin identitet.
Sen kan man också ha ett Internet där alla har en digital identitet som inloggning för evigt knuten till den fysiska personen. Med denna digitala identitet tillkommer en sökbar databas över allting den identifierade personen har skrivit på nätet och alla transaktioner denne har gjort på såväl Internet som i den fysiska världen o.s.v.
Denna registrering/övervakning kan sen utökas i takt med att den tekniska utvecklingen går framåt så att kontrollören får en total bild över kvaliteten på personen i fråga. Visar det sig vara en person av en lite sämre kvalitet går det kanske att ta fram ett individuellt anpassat “vaccin” som korrigerar dessa defekter eller permanent utraderar bäraren ur samhällskroppen. The sky is the limit liksom.
Så problemet är inte att jag är anonym utan det är att ni inte är detsamma. Kasta egot och våga delta i den anonyma revolutionen där era argument får bära diskussionen.
Uppfriskande med lite humor i debatten!
Men du har alldeles rätt i att nog det allra mesta av de “avtryck” vi lämnar i tillvaron fångas upp och lagras och kan sedan ligga till grund för “bedömningar”. Tekniken med AI, biometrik, 5G och mängder med övervakningskameror, smart-TV, mobiltelefoner etc. har gjort det möjligt.
Så om vi framträder med namn eller ej, om vi deltar i politiska debatter eller ej har nog inte så stor betydelse egentligen, sett ur en risksynpunkt.
Däremot har det stor betydelse för vår moral och genomslagskraft.
Ser inget fel på med att ha: ”ett internet där alla har en digital identitet” som ska innehålla namn, kön, ålder, historiska kopplingar (finansiella) samt etnicitet; det inbegriper även här Soros, Rockefeller, Rothschild (et consortes) och som alla andra måste de också identifieras sig och alla deras transaktioner blir då offentliga. Då skulle alla kunna se tydligt vem som är vem , vem som gynnar vem och varför. Då skulle alla kunna diskutera deras förfarande slippa spekulera.
Släng masken!
@Erik. Om du inte ser några problem med det så kommer du nog inte heller ha problem i vår eventuella framtid. Men det kommer ju bli en uppsättning regler för slavpopulationen och ingen alls för ägarna.
Sen fungerar inte grupptryck och barnpsykologiska manipulationer på mig. Där jag blir “modig” om jag inför gruppen gör som ni säger och är full av “rädslor” och “vågar inte” om jag inte gör som ni säger.
Jag uppger inte mitt namn för att jag helt enkelt inte känner för det.
@Hans. Nej, med den datorkraft de har till deras förfogande så kan de nog kartlägga rätt bra ändå. Men varför underlätta för dem med t.ex. konton på sociala medier, foton, videos, vänskapslistor och en fastslagen identitet m.m.
Alla små digitala brödsmulor man strör omkring sig kommer till sist att användas emot en. Den upplevda känslan av frihet vi tror oss ha för tillfället kan ju snabbt ändra sig vilket Convid-BS:n så tydligt visade. Därför ska man alltid tänka efter före.
Ja, det är bra att tänka efter före. Och vi kan lära oss av andra för att fatta beslut om hur vi kan agera.
Det finns en mycket känd dikt av en som var så att säga “efterklok”. Han hette Martin Niemöller. 1937 greps han och fördes till koncentrationslägret Sachsenhausen; 1941 fördes han över till lägret Dachau där han var internerad fram till april 1945. Han hade turen att överleva åren i koncentrationslägren. Han skrev:
”Först kom de för att hämta judarna,
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta socialdemokraterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte socialdemokrat.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde inte någon fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns det ingen kvar
som kunde tala för mig.”
“Om du inte ser några problem med det så kommer du nog inte heller ha problem i vår eventuella framtid”.
Får vi en uppdelning av transpararens i “enslavpopulationen och ingen alls för ägarna” har vi heller ingen transparens; men om vi mot förmodern får det, har jag i vart fall inte emot det. Kanske du, speciellt om du inte kan stå för vad du tycker.
Skulle vi gå mot total transpararens skulle ”inkognisterna” bli uteslutna ur gemensaken. Det är väl där skon klämmer.
Men det kommer ju inte bli någon transparens åt båda hållen så dina önskemål är inte förankrade i verkligheten. Jag tar inte råd från människor med taskig verklighetsuppfattning. Sen uppvisar du ett av mänsklighetens tråkigare karaktärsdrag där du försöker påtvinga dina åsikter på andra och inte heller detta talar till din fördel.
Kanske det I eat meat
Kanske en förbannad, stor anonym massa är det effektivaste sätter att skrämma upp makteliten på. Enskilda som uppger sitt namn är lättare att slå ner på och statuera exempel av som varning till andra. Många på sociala medier har skapat respekt och stora följarskaror under anonymitet.
Egocentriska kändisar får ofta massiv uppmärksamhet bara för de är kända. Hellre en okänd person som använder en logik som resonerar inom mig än en fjant med känt namn. Våra identitetsbärande s.k. idoler och auktoriteter har till 99% sålt ut oss och svikit befolkningen, dumpa dem!
Och det är väl först när och om vi möter eventuella konsekvenser vi får se hur modiga vi egentligen är, namnbricka på kalas eller inte. Kan anonymiteten få fler att uttrycka sin ilska, är det nog bara positivt. Och att framstå med eget namn är absolut ingen garanti för sanningshalten, vilket vi bittert fått erfara. Svårt att avgöra vem som bär mask idag.
@nils-ola. Det här är ju ett rätt nytt läge där vi framöver kommer få se en hel del försök till kraftig samhällsförändring, så det är ju svårt att veta vad som är rätt att göra. Tror varken att fåren eller den mindre växande delen av “konspirationsteoretiker” är det som skrämmer dem, utan det är den stora tysta majoriteten som ännu inte tagit ställning. Själv har jag inget intresse att gå in i någon självidentifierande gruppering med namnlistor och dylikt. Jag fortsätter köra på min magkänsla då den har tjänat mig väl. Sen får alla andra göra precis vad dom vill.
Ja, absolut är det den stora tysta majoriteten som ännu inte tagit ställning som skrämmer dem.
Och visst ska vi följa vår magkänsla!
Alla ärliga människor som på något sätt verkar för att försöka rubba den stora tysta majoritetens tröga “färd” till insikt om det gigantiska bedrägeri och den så skickligt målade potemkinkuliss som råder gör ett gott arbete.
Tack Hans! Där tog du ställning för ORDET som upplysare.
Hej alla kommentatorer, jag vill börja med och tacka för intresset för detta “problem”.
Om jag skall sammanfatta såsom jag fattat det så märker man skillnaden mellan de vilka använder sina rätta namn och de vilka skriver anonymt.
Jag ser att ett par kommentarer kritiserar mig för att bo i Portugal och att jag därför inte har någon rätt att tycka om mitt forna hemlands utveckling.
Likaså verkar de flesta komma till slutsatsen att det handlar om mod om man använder sitt rätta namn, eller ej.
Mitt råd blir att vi alla ställer oss frågan om VARFÖR många av oss inte har modet att stå för våra åsikter under våra rätta namn.
Svensken har under lång tid utvecklat en “rädsla” för att stå för sina åsikter och då blir anonymiteten ett bekvämt sätt att slippa detta. Frågan blir då vart vi är på väg om inte alla inser att den ultimata förändringen börjar hos oss själva.
Givetvis blir vi alla frustrerade över många saker som vi anser vara fel i dagens Sverige. Det finns en lång rad olika ursäkter för att kunna fortsätta att tycka anonymt. Många av dessa anonymitetens tangentbordriddare törs inte ens diskutera varför de inte vågar skriva under med sitt rätta namn.
I grunden tror jag att det finns en mental spärr för många att stå för sina åsikter. Många vill vara en del av det berömda fiskstimmet och inte sticka ut. Svensken har utvecklat ett socialistiskt kollektivt tänkande, dvs att alltid följa andra som säger sig stå för de politiskt korrekta narrativet. Själv anser jag mig vara en sann individualist och därför ger jag uttryck för mina åsikter under mitt rätta namn.
Vad andra tycker är något jag gärna lyssnar på men om vad andra tycker enbart kommer till uttryck under anonymitetens skyddande filter så tar jag inte det på riktigt allvar.
Som avslutning kan jag säga att det händer något med ens självkänsla när man väl bestämt sig för att våga stå för sina åsikter under rätt namn. Såklart är det lite enklare när man blir pensionär men om alla börjar med att prova sig fram med sitt rätta namn så infinner sig en ny känsla av stolthet och självkänslan får en boost.
Har inte kritiserat dig för att du bor i Portugal då jag faktiskt kan förstå det flyttbeslutet. Poängen var mer att om du låter det anonyma i kommentarer få företräde framför de argument personen framför. Varför skulle då dina argument kring en eventuell förändring av Sverige tas på allvar när du själv inte ens vill bo i landet. Så man kan ju vända och vrida på vikten av såväl fullständigt namn, anonymitet som boendeort utifrån eget perspektiv; eller så kan man fokusera på argumenten kring vad som faktiskt avhandlas, oavsett hur eller varifrån de argumenten kommer.
Märk väl Jan, PARASITISMEN I Sverige är framlockad och i slutändan påtvingad av socialisterna. Det är deras själ, deras ideologi. De ser ingen framtid i en överlevnad av nationen, hemmet eller familjen.
Du gör en stor insats för att rädda Sverige åt svenskar, om de bara begriper det?
Någon illasinnad skrev, ”Det gör inget att det går åt helvete med Sverige bara inte min granne klarar sig”! Magdalena Andersson kanske i sina vakna stunder?
Älskar när du skriver från hjärtat med sanningens ord.
Jag skulle snarare säga att svensken är konformist på grund av att Sverige har varit ett konformistiskt land väldigt länge. Sedan Gustav Vasa åtminstone Alltså långt innan Såssarna började att regera Sverige. Antagligen har det med Lutherdomen och Svenska kyrkan att göra. Svensken lyder nu påpuden från överheten på samma sätt som under Stora Nordiska kriget.
Vad sa svensken när han blev ifrågasatt om sin anonyma kommentar online?
“Jag? Nej, jag tror du har mig förväxlad med min pseudonym!”
Hur vet du att en svensk använder sin riktiga identitet online?
När han börjar varje kommentar med “OBS! Det här är inte min riktiga åsikt, men…”
Varför tar svensken alltid med sig en sköld till internetdebatter?
För att skydda sin “riktiga” åsikt från verkligheten!
Varför spelar svensken aldrig gömma? För att han redan är mästare på att gömma sina åsikter i verkliga livet, men på nätet är han alltid den första att bli hittad!
Mod handlar om val man gör i livet, inte om att läsa och lyssna på oppositionella och hålla med.
Att välja att inte vaccinera sig, och ta konsekvenserna av det, t ex.
Det är lätt att ha ideal, åsikter osv, men vad händer när en människa blir rädd? Då överger de flesta sin ideal.
Säg att du drabbas en kronisk sjukdom. Vägrar du då söka vård hos läkemedelsindustrins palats, utan står du stark och kämpar med alternativa metoder?
Ett klassiskt tema som finns representerat i litteraturen, till exempel i Strindbergs Mäster Olof. De flesta av väljer omvändelse under galgen.
Det är här existentiella livsfrågor avgöras beroende på trosuppfattning.
Kanske livet på jorden är i sekund i vårt medvetande. Tror man det är man inte rädd att för att dö.
När jag började skolan gladde jag mig jättemycket, men det blev inte som jag hade tänkt. Jag hamnade i samma klass som en dominant och bortskämd pojke. Han hade allt tänkbart stöd på skolan, för hans pappa var caféägare och fotbollsguru i det lilla fotbollscentrerade samhället.
Eftersom jag var den ende i klassen som vägrade att underordna mig den här pojken blev jag mobbad under fem års tid. Det kunde vara en äldre elev som blev ombedd att ge mig prygel. Det kunde även vara den fjäskande lärarinnan som aldrig ingrep. Jag berättade inte hemma om denna förföljelse.
Det fanns många barn som inte deltog i mobbingen och ibland kom någon och gav mig upppmuntrande ord, när ingen annan hörde på:
– Det är bra, Hans, stå på dig!
Det var viktigt för att hålla ut och inte bli knäckt.
Men jag är övertygad om att ifall några sådana styrkande ord hade yttrats högt och tydligt i klassrummen, så hade förföljelsen upphört snart därefter.
Visst är det bra med människor som lever väl och ger anonymt stöd i kampen mot orättvisa och övergrepp, men för att nå verkligt resultat behöver de stå upp och säga ifrån!
Känner igen med Hans, men jag slog först och frågade sedan. Visst, det utmynnade det i problem, stora problem men så länge då slåss och inte ger upp blir du hellre aldrig ett offer.
Ge aldrig upp. Vik aldrig ner dig.
Anonymitet på Internet och om eller hur man AFK står upp för sig själv och andra är ju inte samma sak. Även om det sen är gott med uppbackning av andra så är det ingenting man kan kräva av dem. Diskussionen verkar många gånger dra åt att “nu ska vi göra det här på mitt vis som är det enda rätta” och det är ju en lite tröttsam inställning. Ibland kanske det inte finns så mycket att göra för stunden som spelar roll mer än att bida sin tid i väntan på ett möjligt tillfälle. Om det tillfället sen infaller eller ej är en annan fråga. Men om jag börjar skriva under eget namn i diverse internetforum blir knappast en revolution som gör till eller från.
Hej Jan,
Jag förstår din önskan, men verkligheten är av en natur där ditt önsketänkande inte går att genomföra. Det är inte för att dom som är anonyma inte vill använda sitt namn utanför att dom inte har något val.
Hade inte möjligheten till att vara anonym funnits så hade debatterna inte haft någon spänns. Kommentarerna hade varit tafattiga och vissa ämnen hade inte diskuterats pga av konsekvenserna som kommer med vissa ståndpunkter.
Jag tror att många som är anonyma på nätet och i kommentarsfält inte håller tillbaka i köttrymden, dvs bland vänner, släkt och arbetsplatser. Men det som skrivs i ditt namn på nätet försvinner aldrig. Något som kan förstöra ens sociala liv men också möjligheten att få ett jobb.
Jag tror att många som är 30-50 år med barn, hus, lån och jobb gärna skulle sitta i din situation. Med en fixad pension i portugal. Men även du får hålla tillbaka i dina resonemang. Inte ens du som har en fixad pension och bor i Portugal kan nämna allt du har i ditt huvud vad du vet om dåtid och ser i nutid.
Utan möjligheten att vara anonym så dör möjligheten att på riktigt diskutera vissa ämnen och frågor som måste diskuteras för att förstå helheten och planera från så fler söker viktig information
I sista meningen så skulle det stå plantera frön.
Ända sedan början av 1950-talet har svenskarna utsatts för indoktrinering och på ett växande antal sätt. Intensiteten har successivt ökat, och jag är inte förvånad att många känner sig andligt förtryckta. PK och åsiktskorridoren är bara särskilt klara exempel på den andliga censuren. Denna beskrivs i min artikel “https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/”.
Indoktrineringen har nog ett namn: “World Core Curriculum”.
World Core Curriculum kan ses utifrån olika perspektiv.
Här är den positiva varianten:
http://robertmuller.org/rm/R1/World_Core_Curriculum.html
Och här är den lite mer kritiska varianten:
https://amazingdiscoveries.org/S-deception_Teilhard_Muller_one-world-government
Wikipedia om dr. Robert Muller, arkitekten bakom World Core Curriculum:
https://en.wikipedia.org/wiki/Robert_Muller_(United_Nations)
Beklagar, inte ett enda rätt. Svensken har gjort sig beroende av andras utplundrade skatter.
Varför skulle han ändra på den inställningen, om sitt liv som han inte ens äger än mindre sin egendom.
Det har inget med mod eller feghet att göra.
Bra Jan, allt för många vågar inte diskutera frågan. Bidragen kunde ju sina en vacker dag.
På grund av Expo och dess gelikar så kommer Sverige förmodligen genomföra detta oförlåtligt självdestruktiva, att ta för många Afrikaner. Alla arméer av batikhäxor som skulle sändas ut för att hindra vår lärarkår från att höra vad som sägs bakom lyckta dörrar i USA, är ett exempel jag vill ta upp. Hoppas att detta starka brev från en passionerad lärare kan nå någon: https://odysee.com/@Watchman4u:2/Teacher-on-teaching-Blacks:3
Det är alla partierna i Sjuklövern som stigmatiserat åsikter som ligger utanför deras skapade åsiktskorridor. Detta tillsammans med SVT SR TV4 DN GP AB SVD och alla de andra politiskt korrekta som inte vill veta av sanningen då den krockar med deras ideologiska politik och uttalanden. Utöver detta polariserar man politiken med att klistrar otrevliga etiketter och invektiv på alla som vill föra ett normalt samtal.
Samma sak med kritik mot Judar, det går inte för sig, då blir det ett herrans liv i luckan. Oavsett vad det är för kritik. Det är taktiken man har för att slippa all kritik och sanningar. Det är väl där man lånat taktiken ?
Folk vågar helt enkelt inte stå upp för sina åsikter, de är rädda. Jag själv är mer eller mindre utesluten av delar i min familj på grund av mina åsikter.
Riskerna är att bli av med sitt jobb, att bli utfrusen på jobbet, eller utesluten ur facket. Folk har familj att tänka på, de kommer i förta hand så det är bäst att hålla käften med vad man tycker. det är som yttrandefriheten fungerar i Sverige.
Bra och sant,, Svensken är genuint feg
Och du själv då? Är du modig? Kommentarer du under eget namn? Nej!
Hej Jan,
Jag förstår din önskan, men verkligheten är av en natur där ditt önsketänkande inte går att genomföra. Det är inte för att dom som är anonyma inte vill använda sitt namn utanför att dom inte har något val.
Hade inte möjligheten till att vara anonym funnits så hade debatterna inte haft någon spänns. Kommentarerna hade varit tafattiga och vissa ämnen hade inte diskuterats pga av konsekvenserna som kommer med vissa ståndpunkter.
Jag tror att många som är anonyma på nätet och i kommentarsfält inte håller tillbaka i köttrymden, dvs bland vänner, släkt och arbetsplatser. Men det som skrivs i ditt namn på nätet försvinner aldrig. Något som kan förstöra ens sociala liv men också möjligheten att få ett jobb.
Jag tror att många som är 30-50 år med barn, hus, lån och jobb gärna skulle sitta i din situation. Med en fixad pension i portugal. Men även du får hålla tillbaka i dina resonemang. Inte ens du som har en fixad pension och bor i Portugal kan nämna allt du har i ditt huvud vad du vet om dåtid och ser i nutid.
Utan möjligheten att vara anonym så dör möjligheten att på riktigt diskutera vissa ämnen och frågor som måste diskuteras för att förstå helheten och plantera frön så fler söker information.
Ingen som plockat upp bollen efter mig: det är mötet med MÄNNISKOR som vågat utmana, gå i konflikt med eller offrat något som påverkar oss mest. Vågar hon eller han vågar jag. De människor jag nämner har alla påverkat mig genom personliga möten. Inte att läsa på nätet.
Ute och träffa andra som vågar. Anmäl dig till alla föredrag eller fester som altmedia arrangerar. Är nu själv på väg till en fest som Cui Bono arrangerat.
Bra att du tar upp det. Kommentarerna skulle nog bli lite mer rumsrena om kommentatorerna stod fram med sitt namn. Tyvärr skulle de nog också bli färre, åtminstone initialt. Folk skulle nog fort lära sig att det går att uttrycka sig någotsånär civiliserat och ändå få fram sitt budskap (inte enbart sin frustration). Ett annat problem med en offentlig debatt är att människor verkar vara betydligt lättare att förnärma numera. Pga. det rådande politiskt korrekta klimatet försvinner humorn och med den dess viktiga följeslagare som sarkasm och ironi. Verkligheten absurdifieras och vansinnigheter görs lagliga, det är svårt att veta vad man får tycka utan risk för repressalier. Alltid blir någon kränkt och motargument leder ofta till infantil ilska i denna alltmer surrealistiska värld. Färre och färre förstår satir, sarkasm och har ingen distans till sig själv, ingen självironi.
Å andra sidan kan en seriös debatt föras under pseudonym, historien är full av exempel. Det viktigaste är ju budskapet man vill framföra och inte vem man är, vilken titel man själv eller den auktoritet man hänvisar till har. Och förresten, ett ”fint namn” en hög titel och en massa artiklar i bagaget borde vi vid det här laget lärt oss inte är en garanti för sanning, snarare tvärt om. Känner man att man behöver en täckmantel är det helt ok för mig. Vissa riskerar mer än andra.
Men det är väl jättebra… om man vill ventilera kan man väl lika gärna supa ner sig och gå ut och skrävla på krogen? Jag tycker att man som en självständig “entitet” definitivt kan stå för vad man tycker, säger och tänker… och med stort spelrum såklart för att ha fel, göra fel, tänka fel. Det är helt okej, det är ju det enda sättet man kan förbägttra sig genom?
Bra talat !
Att ställa sig upp och säga sin mening i Stalins sovjet var liktydigt med arbetsläger och död.
Om vi skall kräva något av “Svensken”, så får det vara med litet mer förståelse för var vi befinner oss och var vi kommer ifrån. Och om man skall “offra sig” för att framstå som “modig”, så får det väl göra någon skillnad.
Det är alltid “dumma svensk, fega svensk, tysta svensk”.
Ganska trött på att “slå i huvet” och tro på en förändring.
Vi har ett media etablissemang med nära nog monopol, en fördumning som verkat över lång tid, och om du ens viskar något fördelaktigt om svensk historia eller den verkliga orsaken till vår framgång eller att vara stolt över sitt ursprung, så finns det en “kultur-elit” som gärna brölar ut sina floskler eller någon av dessa monopoltidningar som skriver en ledare som förpassar den frispråkige till soptippen.
Skuldbetyngda av banker som styrs av samma krafter som tidningarna, så är det en massiv mur av förtryck som har en dold karaktär.
Gerald Selente (Trend forecast) brukar säga: “When people lose everything, they lose it” (Alltså: när man förlorat allt som man är rädd att förlora, så tappar man förståndet/blir förbannad/skiter i allt).
Med tanke på att vi blivit materialiserade i Sverige och ser materialismen som Gud (tom svenska kyrkan är idag en materiell företeelse, som mest handlar om byggnader och egendom), så är det att gå till jobbet som att gå till kyrkan och att betala sina skatter som att be till Gud.
Materialismen kommer alltid att vara underordnad tro och andlighet.
Vi skall en gång dö och då förlora ALLT. Om vi då inte har ens den minsta aning om vilka vi egentligen är, så är det en förlorares spel vi spelar.
Jag säger inte att vi skall anamma Kristendom eller Islam eller Judendom.
Och vår historia är så intimt förknippad med materiell överlevnad i vårt nordiska kalla klimat – att man förstår varför vi omhuldar våra hus och hem så mycket.
Men vi ÄR andliga varelser – vi är inte vår hus och byggnader.
Jag tar avstånd från klimathysteri, massinvandring, massvaccinationer, bostadsbubblor och en sjuklig sjukvård. Jag tar avstånd från en politiskt indoktrinerande skola och en inhuman äldrevård.
För ca 110-170 år sedan utvandrade 1,5 miljoner svenskar till i huvudsak USA,
pga de vanförhållanden som rådde i Sverige. Först då började Sverige förändras – och detta var grunden till vår framgång som vi lever av än idag.
Då föddes den frihet som gav ökat välstånd – inte något jäkla krig som kom långt senare eller några politiska byråkrater.
Vilka är det som försöker skriva om vår historia, skuldsätta svensken så att han inte får handlingsutrymme, orsaka massinvandring för att skapa interna konflikter, framställa “svensken” som oönskad, tråkig, seg, feg, uttjänt etc och samtidigt lever som en parasit på det som densamme åstadkommit.
Västvärlden är idag i händerna på psykopater via marionetter till politiker och monopoliserad media och politiskt indoktrinerad företagsverksamhet.
Man får inte vara dum i huvet och slänga bort sina möjligheter i fel forum.
Jag tror att svensken helt enkelt hittills inte hittat ett fungerande sätt att göra skillnad. Visst finns det flathet och fiskstimsmentalitet. Men inte ens den modigaste skulle komma någonstans utan en fungerande plan.
Att det måste komma från gräsrotsnivå är helt klart.
Vi får se vad som kan komma fram.
Men vi måste inse att vi är något mer än våra bilar och hus.
Kom ihåg: Vikingarna var ett andligt folk med stor medvetenhet om förfäder och eftervärlden.
De hade ett större perspektiv på tillvaron och räddes icke döden.
Sug på den!
Mvh
Rolf Andersson
Det sannaste, och ärligaste jag läst på länge.
Jag tackar dig för varje ord.
Tack Tors Vrede!
Mycket roligt och uppmuntrande att höra!
Vänligen
Rolf Andersson
Är det inte lite väl antisemitiskt att säga att västvärlden är i händerna på psykopater?
Gillar din text!
Hej Martin,
Tack!
Jag förstår den underliggande frågan och detta borde säkerligen vara öppet att kika på.
Min erfarenhet säger mig att det finns bra och dåliga människor i alla grupper.
Jag träffade på en resa ett israeliskt par som var ytterst trevliga människor.
Jag upplevde inget agg eller motsättning. Jag antar att dessa är semiter?
Jag undrar över vår tidningsfamilj/familjer i Sverige som starkt bidragit till den negativa samhällsutveckling vi har idag. Är dessa semiter?
Och vilka har varit drivande i dessa organisationer. (Vilka individer).
Om så, så måste jag i detta fall säga att de är medskyldiga till att undergräva vår kultur och framtid. Men säkerligen inte alla inom den branschen.
Och med tanke på att människan inte i grunden är ond – så finns också möjlighet till bättring (även om det krävs en hel del bot i vissa fall).
Jag tror man är på säker mark om man först bedömer individers och organisationers aktiviteter i förhållande till vad som är för och emot liv.
Och sedan bedömer individerna i dessa organisationer.
Och “för och emot liv” är något som lätt kan förvridas till: “alla skall komma till Sverige för att få det bättre”.
Om vi istället skulle lära oss av vad som faktiskt fungerar och ge “frihet” tillbaks till människan – och minska byråkrati och politiskt inflytande och marxistisk fördelningspolitik, så skulle vi komma närmare begreppet “liv”.
Jag tror människan vill hjälpa sin medmänniska. Och ju mer resurser hon har, ju mer vill hon hjälpa.
Den hjälpen skulle vara genuin och verkligen göra nytta.
Det finns mycket i detta område som borde klarläggas för alla bästa.
Jag tror också att Sverige måste skapa sig en ny självbild.
Bullerbyn är borta. Men den kultur som var framgångsrik och som byggde Sverige
kan tillvaratas (60-170 år tillbaks). Vi blir ett “mini USA” med en blandning av raser/hudfärg – men om vi kan inse att detta bara är “skal” och att vi kan lära oss av de som gick före oss och vara stolta över vår historia (oavsett om vi ser litet olika ut) och belysa de som söker att trycka ner och skriva om vår historia, så borde vi kunna skapa en ny framtid.
Det är genom att hitta det som är rätt som är vägen frammåt.
Inte att försöka mejsla bort “allt som är fel” med “svensken” och hoppas på att få tillbaks en Viking.
Den som enbart förnedras och hackas på kommer till slut att hävda att även det som görs fel är rätt.
Man måste ha en hel del rätt för att korrigera sina fel.
Avslutningsvis så tycker jag att tidningarna och media i allmänhet har ett ansvar i att få stopp på kriget i Ukraina – eftersom det endast leder till ett nytt folkmord – framförallt av Ukrainska män.
Var är deras moraliska ansvar i denna fråga? Är dessa människor legitima offer i en abstrakt ideologisk debatt?
Vänligen
Rolf Andersson
“”Jag tror att svensken helt enkelt hittills inte hittat ett fungerande sätt att göra skillnad.””
Sanna ord bravo!!!
Tack Capt Nemo!
Kul att du gillade texten!
Jag har testat en hel del sätt att se på saker och engagerat
mig i organisationer och aktiviteter – men sedan insett
att något fattades.
Jag tror på vägen med “ökad frihet” och insikt om att “Vi är bra!”
Rehabilitera vår syn på oss själva och vår historia.
Vänligen
Rolf Andersson
Det är här inte som i Stalins Sovjet. Vi kan ännu ställa oss upp och säga vår mening.
Men om de allra flesta fortsätter att tiga stilla och låta rädslan för eventuella repressalier styra sina handlingar kan det snart bli värre än det var i den diktaturen.
Hej Hans,
Du har rätt – inte som i Stalins Sovjet.
Och vi kan fortfarande säga vår mening.
Allt det du skriver är rätt.
Frågan är vilka sätt som kommer att fungera.
Och vilket synsätt man har på var vi är och vart vi är på väg.
Vänligen
Rolf Andersson
“”Det är här inte som i Stalins Sovjet”” ,, EXPO Antifa BML med flera ,politiska byråkrat-haverister kan var nog så besvärliga.
Capt Nemo Lars-Göran Helander , oj nu avslöjade jag min identitet oohhh.
Glädjande, Lars-Göran, att du föregår med gott exempel här!
Alla erehåller inte överlevnadsbidrag som mig som är pensionär!!
Bidrag kan stoppas, bankkonton kan dras in.
Det finns en mängd “lådor”, I varje låda finns det många ovetande, godtrogna människor som arbetar hårt och gör ett fint jobb. De vet inte om vad som sker i andra sådana lådor och de vet inte om vilken samordning som råder mellan lådorna.
I en av de största av dessa lådor arbetas det med att upprätta internationella åtgärder vid katastroftillstånd. Det låter fint och lovvärt Men några av de åtgärder som föreslås gäller kontroll över enskilda människors bankkonton.
Här är en kort men viktig artikel om dessa förestående internationella undantagslagar, som avses träda i kraft i maj 2024:
https://newsvoice.se/2023/03/who-diktatorisk-makt/
Står för mina åsikter och har alltid gjort det faktiskt, ända sedan… dagis 🙂 Sen har man helt fel ibland och får justera sig lite men har alltid försökt säga min ärliga mening och det kan tillochmed “koka över” trots detta ibland.
Så ja… det är nog rätt bra tryck i den där “åsiks-tryckkokaren därute. (skulle jag gissa)
Jag tycker gärna att man använder sitt korrekta namn också… finns liksom ingen anledning att inte göra det (om man nu står för sina åsikter dvs).
Gör du det då? Anger du hela ditt namn med efternamnet också?
Klart han inte gör.
Se min punkt nr 1.
1.De anger förnamn (men inte efternamn), de har alltså något att dölja.
2.De anger efternamn (men inte förnamn), de har alltså något de vill visa på ett snedvridet sätt.
3.De anger pseudonym, de har alltså något de skäms för eller inte vill stoltsera med.
Alltså är han inte modig.
-“Du kan inte vara lite modig i ett land av lögnare”.
Citat av mig själv. Fredrik Eriksson Anno:2023.
https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2003/Nr-4-2003-Argang-69/Sa-avslojas-en-lognare/
Den ökade anspänningen ageras ut i kroppsspråk eller i rösten. Lögnare får ofta ett förhöjt tonläge, rösten blir ljusare samt låter mer spänd och får en mer opersonlig, oengagerad klang. Dessutom har lögnare svårt för att hålla fötter och ben stilla, samt lyfter upp hakan.
Den tysta skaran av halvmodiga bör kategoriseras som lögnare.
1.Därför att de inte yttrade sin åsikt av rädsla för
att förlora, prestige,lön,hälsa,bostad eller anseende.
-Men för vad i ett land av lögnare?
2.Och då är vi tillbaka vad är pengar eller inte andligt?förpliktigar att pengar är inte andligt?
-Är det verkligen så?
-Är pengar andligt?
De anger förnamn men inte efternamn.
Och då menar jag inte att man behöver uppge skonummer.
Allt sådant vet YouTube,Google,YAHOO,och X redan om…
Jomen jag heter Johannes alltså, och efternamnet står att läsa därovan. Att använda pseudonym är inte något fel det heller, ellerens någonting dåligt. så där finns inget att kritisera. såvida det inte missbrukas (såklart). Men om man ska välja… och funderar lite kring vad som EGENTLIOEN är allra bäst, ja då är det ju definitivt så att man står upp för vad man själv tycker och säger 100% av tiden, alltid, med sitt riktiga namn, osv. Och det BÖR inte innebära några problem.
Bergcrantz är efternamnet 🙂
Jag har ett par konton online som inte är i mitt riktiga namn… De flesta konton jag haft online ghenom åren har nog inte varit i mitt riktiga namn. Men jag har inte haft så många.. Om man tänker på det dock, egentlige borde man ju företrädelsevis använda sitt riktiga namn. Det borde inte innebära några problem.
Glädjande att även du föregår med gott exempel, Johannes!
Dina krönikor är ganska lama btw… men nu vet du iaf från vart kritiken härstammar – trevlig afton 🙂
Makten försvarar sig med alla medel, även de otillåtna och våldsamma.
Hittar den en obehaglig typ, så elimineras den på det sätt som behövs. T.ex bli av med jobbet, få lånen uppsagda med omedelbar verkan, anlita gängen för mord. Listan kan göras lång.
Bara den aningslöse vägrar se hur det faktiskt ser ut.
Instämmer med zach
Det är rätt lätt och konsekvensfritt att som pensionär sitta i Portugal och ha åsikter om hur svenskar i Sverige bör och ska bete sig. Verkar nästan som om Norberg i sina försök att identifiera alla vill hjälpa staten med att komma tillrätta med anonymitet på Internet.
Förvissa sant, men läs Jans bok så framstår en annan bild än, en privilegierad ekonomisk oberoende pensionärer bosatt i Portugal. Ibland undrar man om den mannen ens vet inte vad rädsla är?
Absolut!
Jag har läst och granskat Jans manus av boken innan den kom ut och även gett förslag till förändringar och har också följt vad han har skrivit i sina talrika artiklar och kommentarer här i Newsvoice under åren – och en sak som jag vill framhålla om denne kontroversielle person (med stundtals rätt brutala verbala påhopp mot oliktänkande) är att endast få människor som jag vet om har så mycket civilkurage och vilja att stå upp för det som han anser vara rätt och sant.
Vi är alla olika och befinner oss i olika livssituationer och jag har därför förståelse för att många fortfarande väljer att vara anonyma i sina kommentarer och tillbakahållande i sina handlingar.
Men det behövs fler som verkligen står upp – och därigenom även gör det lättare för alla andra att så småningom också göra det.
Alla gör av en eller annan anledning sina egna val i livet baserat på hur den egna situationen ser ut. Olika livssituationer ger varierande förutsättningar. Sen är just mod att göra sina egna val oberoende av vad andra tycker och tänker.
Men min poäng är att lika lite som jag är oförskämd och säger till Jan att ta fighten på hemmaplan eller självdö i portugisisk tystnad. Lika lite ska han säga till mig och andra att skriva under eget namn eller självdö i tystnad.
Det tar tid för de flesta att se igenom och erkänna alla lögner. Tyvärr går det inte att skaka någon vaken. Tvärtom tar då många istället kraftigt avstånd och blir upprörda. Jag ‘vaknade’ 2004 då jag fick reda på vad som egentligen hände eller inte hände under 9/11. Resan sedan dess har varit lång och jobbig och jag har varit tvungen att erkänna att de flesta vägrar att ta till sig obehagliga sanningar.
När pandemin satt fart förstod jag direkt att det en stor lögn oavsett om de tagit fram ett biovapen eller inte. Jag fick stänga ner min enskilda firma och flytta från Haag i Nederländerna till mina föräldrar här i Sverige. Det var en kulturshock som jag inte förväntat mig. Kontanter har nästan helt försvunnit och jag fick skaffa ett BankId för att kunna kommunicera med offentliga verk. BankId? Jag frågade hur detta betalas och förvaltas och min bank sa att det är gratis och att de själva sköter allt. Emm är det här inte bara farligt utan vansinnigt. Sen märkte jag hur hela befolkningen hjärntvättas konstant för att Sverige skall gå med i NATO och skicka pengar och vapen till Ukraina för att segra över Ryssland? Tala om idioti. Vad hände med Sverige som jag lämnade på slutet av 90-talet?
Jag tror att enda vägen nu är att låta USAs ekonomi kollapsa och vi ner med dem. Då kanske en skara yngre och mer intelligenta kan komma fram och börja skapa något igen med optimistisk konstruktiva lösningar istället för allt det vi ser nu. Världen har ju blivit spritt språngande galen.
Oj, oj oj… Frågan Jan tar upp (varför svenskar inte kan så för sina åsikter under sitt rätta namn) har många bottnar som jag hoppas vi kan få svar på i efterdebatten.
Finns det skillnader mellan män och kvinnor? Är det lättare om man inte är ensam? Frågorna är många? Vågar jag själv vara obekväm? Vad betyder att vara modig?
De människor som påverkar oss mest, är också dem vi har motstridiga förhållande till. Lars Bern var personen som fick mig tillbaka till fadershuset. Tor och den hårda kärnan kring Edukation4future. Jan Norberg. Öystein Rönne. Gänget kring Cui Bono samt inte minst Lina Karlström är några som betytt mycket för mig att våga tuffa till mig. Det händer något när man ställs inför människor som vågar mer än vad man själv vågar. Tycker instinktivt illa om människor som är fega. Är jag feg? Hur hantera intressekonflikter?
Nej du är inte feg.
Var man eller kvinna som anger sitt fullständiga namn är i mina ögon
modig.
Alla som INTE anger sitt namn är inte modiga och är då per automatik fega, intoleranta och tillbakadragna i lojd förnöjsamhet.
Att ange sitt namn i ingressen är som jag anser en springande punkt då staten vill ha nummer istället för namn.
Men jag tror det handlar om mognad och åldersrelaterad mognad då särskilt.
Många tror idag att de kan glida runt i samhället som namnlösa individer bara de gör som den (namnlösa) massan.
-Så ja du är modig, utan att gå in djupare på varför.
De namnlösa och hororna de är väldigt fega.
De gömmer sig bakom ett digitalt brus och landskap.
Att vara modig i ett digitalt landskap kräver stake, tålamod och uthållighet. Och då menar jag inte att man ska strössla sina personnummer hit och dit.-Nej inte alls.
Men namnet duger gott.
Dietrich Bonhoeffer lär ha myntat begreppet lårjungaskapets pris för att vara modig är att offra ditt eget namn.
Således är det sannolikt att det namnet är ditt eget.
Och det priset år inte många villiga att betala.
Här på NewsVoice innebär det då att 70-90% inte är modiga?
Eftersom:
1.De anger förnamn (men inte efternamn), de har alltså något att dölja.
2.De anger efternamn (men inte förnamn), de har alltså något de vill visa på ett snedvridet sätt.
3.De anger pseudonym, de har alltså något de skäms för eller inte vill stoltsera med.
4.De anger sitt fulla namn och efternamn, de har inget att skämmas för
och står för sina ord och sina tankar.
5.Dvs poängen är att vem som helst, kan (eller vill) kan med Due-Diligence kontrollera och verfiera om det vederbörande säger är sant, eller sannolikt.
Mvh F
En artikel-serie i ämnet om andlig mognad och själslig styrka kanske vore på sin plats.
Niklas från Strävan Från Sanning (?) gjorde i början av den planerade pandemin för 3 år sedan en stark intervju med Ole Dammegård.
Som i mina öron har större bäring än någonsin.
Han pratar om namnlösa sjuksköterskor som gav denna DNA-cocktail utan att veta vad de gjorde.
De är alla namnlösa.
Poliser som stoppade laglydiga människor (men som själva inte ville uppge namn och slutade bära namn-skyltar).
Där jag kommer ifrån, Småland så bar Poliserna namn-skyltar som visade
att dessa Poliser skulle kontaktas närsomhelst.
De var till vårat försvar.
Nu är läget det omvända.
Samhället har inte bara blivit laglöst, det har blivit namnlöst.
Så se intervjun.
Den är viktigare än någonsin.
Innan Regeringen förbjuder den helt.
https://www.youtube.com/watch?v=m6lKxLIPbgo
“Alla som INTE anger sitt namn är inte modiga och är då per automatik fega, intoleranta och tillbakadragna i lojd förnöjsamhet.”
Själv tycker jag väl det är lite dubbelt. Jag har tex lyssnat en hel del på “Julia Cesar”. Där är pseudonymet rätt förståeligt. Å andra sidan så hade ett öppet namn inte lett till samma “scoop” för parasiterna i mainstream.
Och om alla talat öppet och fritt och skrivit under med namn så hade de inte hunnit korsfästa henne då det funnits så många att deras stigmatiserande inte hade fått samma effekt.
Själv är jag öppen med att jag är Elöverkänslig, utan att för den delen göra det till min identitet förhoppningsvis. Men det finns många elöverkänsliga som är tysta om problemet för de är rädda för att bli förlöjligade. Samtidigt gnäller de på att problemet inte erkänns. Redan på nittiotalet var ca 3-400 000 individer i Sverige elöverkänsliga. Men hur skall problemet kunna erkännas om alla tiger?
Bristande kommunikation tror jag överlag är vad som gör samhället så skruvat idag. Vi är alla uppkopplade, även vissa elöverkänsliga som mig. Men riktig kommunikation människa till människa i närvaro och med tid verkar bli allt mer sällsynt. Till slut uppfattar människor inget mer än sin tolkning av världen, medans den riktiga världen blir allt mer avlägsen. Så människor får inte heller någon “träning” i att faktiskt bara vara sig själva, och bli speglade och sedda i det.
Bara för att du till slut vågade dig ur sylthammar-garderoben gör det dig inte till någon självutnämnd expert på mod.
Har funderat en hel del på saken själv. Social förstoppning, eller vid fylla och i kommentarsfält, eller när båda sammanfaller ordiaree.
Utöver Svenskens goda indoktrineringssystem och Socialdemokratiska ingenjörskonst så spelar säkert arvet inn en del. Att bo en hel familj i samma rum under vinterns kalla månader har säkert präglat svensken.
SJälv är jag alltid öppen med mina åsikter, skriver alltid under mitt riktiga namn, och tror ärlighet vara längst.
Men så har jag inget jobb att fölora, eller någon stege av social status att trilla ner ifrån. Och det var längesedan jag passerade det sociala “skyddsnät” Sveriges myndigheter sägs utgöra. “Sanningen skall göra eder fria”. Visst är det så, men man blir inte nödvändigtvis rik på annat än självrespekt.