De kommande samhället syns så behäftat med kriser, inskränkningar, kanske tvång i många avseenden. Man känner dagligen också, att många saker är förbjudna att säga, och även att det man tror är sanningar inte kan uttalas.
Det är naturligt för människan att inse, att hon är olik andra (1), men därefter gäller det att förstå, att detta är värdefullt för henne. Många inser det omedelbart och värdesätter det, medan andra inte förstår innebörden.
Läs även: Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 2
Egenskapen att på något sätt vara unik ställer krav på frihet för människan att – inledningsvis inom familjens ram – forma sin existens utan andras beslut och begränsningar, och där målet är att på bästa sätt välja det som är viktigast för en själv och den egna utvecklingen.
Det innebär mycket att fundera över och så många beslut att fatta, när komponenterna i individens livssyn successivt bestäms under ungdomen och inledningen till vuxenlivet. Senare sker vid behov främst successiva justeringar (vilka ibland dock är ansenliga).
I ett gott samhälle ska dessa beslut ske mot en bakgrund av fastlagda och brett verkande Individuella Rättigheter. Dessa ska garantera individens rätt att själv besluta alla viktiga spörsmål gällande sig själv och sina barn.
Det är innebörden av människans Rätt till det Egna Livet (REL) (2). Denna rätt finns dock bara i mera begränsad omfattning i dagens samhälle.
Konsekvensen av en individualistisk livssyn är rätt klar: vi talar om en individ, som i frivillig samverkan med andra formar sitt eget öde utan statlig påverkan.
För att visa vad det betyder, låt oss anta att de djupa samhällskriser, som klimatpolitiken och stridigheter om medlemskap i transnationella organisationer åstadkommer, så småningom driver fram ett på individualism byggt samhälle, som just respekterar och realiserar denna Rätt till det Egna Livet.
Den innebär stor individuell självständighet och leder naturligen också till det frivilliga men viktiga kravet, att individen skaffar sig tillräcklig kompetens i syfte att verkligen utnyttja möjligheterna i ett frihetligt samhälle. Detta hjälper henne också att hantera sitt nya ansvar i många avseenden.
Detta innebär först, att varje individ tänker själv och därmed generellt skaffar sig en andlig självständighet. Därefter ska hon uppfylla ansvaret att materiellt stå för sin egen existens i allt flera avseenden under den övergång till libertarianismens samhälle: den Civila VälfärdsStaten (CVS) (3), som förverkligas.
Det sker genom införandet av betydande Individuella Rättigheter (2) och en till dessa knuten kontinuerlig minskning av olika skatter, vilken process successivt hjälper henne att frikoppla sig från det offentliga och realisera en betydande handlingsfrihet.
Med en annorlunda och bättre skolutbildning bakom sig och en kontinuerlig vana vid eget ansvar kommer detta inte innebära svårigheter för unga. För äldre kommer reformerna att ske i den takt, som möjliggör för dem att sakta ta över ansvaret för sig själva.
Medan dagens svenskar precis som 70-talets sovjetmänniskor inte kunde föreställa sig ett annat samhälle, medför kriserna på 2020-talet samma effekt som Gorbatjovs politik i Sovjetunionen.
Bristerna i samhället observeras plötsligt och känns allt allvarligare. Människor börjar allmänt kräva en förändring. Den försiktiga övergången från dagens StatsVälfärdsStat beskrivs i ett annat sammanhang.
Det måste observeras att hela samhällsmiljön nu förändras, eftersom subventionerade media och partiska statsmedia inte längre kommer att existera, och finansiering av NGOs, som tidigare underhållits för att driva vänsterpropaganda, stoppats, liksom favorisering av socialdemokratins utbildningsföretag och organisationer.
Inom den offentliga sektorn justeras vänstervridningen på område efter område, och offentliga institutioner har återgått till en helt neutral och objektiv politisk hållning.
Utan indoktrinering (4) och med allt större krav att bli självständig får många individer möjlighet – ja, tvingas till – att tänka själva och därigenom omforma sina egna värderingar. Samhällsmiljön stimulerar och underlättar för alla att successivt forma sina åsikter och liv annorlunda än idag.
Utan offentlig finansiering och dominans av offentliga sektorn kommer samtidigt vänstern att fragmenteras och successivt minska. Vi finner en samhällsmiljö, som äntligen är värdig människan.
Hon kan där utan stora svårigheter stå fri från århundradenas tryck på henne att acceptera en gudstro eller föreställningar om landet och staten, som auktoritära krafter alltid tvingat henne att tro på. Hon är inte längre dominerad och plågad av en religiös, socialistisk eller någon annan auktoritär tro, som sliter i henne och tvingar henne att agera mot sitt förnuft och sin värdighet som individ.
Hennes samvete förändras nu – och verkar nu inte längre mot henne. Hon är äntligen den andligt fria människa, som många århundrandens utveckling mot frihet avsett. Kollektivismens andliga tryck på hennes skuldror har lyfts.
I en allt större utsträckning kommer människor då att respektera den kod, som bör styra levnaden i syfte att nå sin fulla potential. Man följer och håller fast vid den etik, som är självklar för den personligen ansvarstagande människan (5), som allvarligt söker uppnå sina livsmål. Det är den etik, som är naturlig och främst i enlighet med människans väsen och egenskaper (se Del 2).
Vem blir då människan ?
Den människosyn, som idag ofta framförs, är den kulturmarxistiska (6).
Enligt den är individen svag och okunnig, vanligen beroende på stöd på många sätt från andra och ovillig till uppoffringar och ansträngningar samt obenägen att offra dagens nöje för framtida vinster.
Dessutom kan denna människa inte forma en objektiv syn på verkligheten och därmed korrekta beslut. Detta är i sin helhet en osann och föraktlig syn på människan, och vilken naturligt nog är präglad av postmodernistisk filosofi och därför inte baserad på verkligheten.
Den libertarianska synen baseras i grunden på människans biologiska inkl psykiska egenskaper och erkänner samtidigt de stora skillnaderna mellan individer (7).
Visst kan psykologiska svagheter leda till beklagansvärda personer, men med rätt fostran och behandling har varje individ kompetensen, kraften och möjligheten att forma sitt liv rätt. Men i dagens samhälle dominerar hos unga människor ibland en obeslutsam, tvivlande, ibland kanske pessimistisk syn på framtiden och valet av livsmål och yrke.
De kommande samhället syns så behäftat med kriser, inskränkningar, kanske tvång i många avseenden. Man känner dagligen också, att många saker är förbjudna att säga, och även att det man tror är sanningar inte kan uttalas.
Så miljön runt oss kan lägga en våt filt över modet och viljan att nå något viktigt i livet, att hoppas på något stort, att detta kan nås, att något, som idag känns outsägbart, kan realiseras.
Finns verkligen något nytt, något spännande, som kräver hela ens liv, alla ens ansträngningar – och tillåts i den nya världsordningen? Och som kan realiseras i den till synes torftiga, kanske ibland tarvliga statsbildning, som verkar vara framtidens?
Läs även: Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 2
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand (hemsida). Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp – dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
- Orden ”hon” och ”han” används likvärdigt i meningen att bägge könen alltid avses oavsett pronomet, som används i sammanhanget.
- Contra (kap IV): Libertarianismens grunder
- Contra (kap VII-VIII): Libertarianismens grunder
- Contra: https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
- Frihetsportalen: Är den personligen ansvarstagande individen skapelsens krona? Del 1 och Del 2
- Nya Dagbladet: Postmodernismens förödande människosyn
- Contra (kap II): Libertarianismens grunder
Attention: Dan Ahlmark! Det Neoliberalismen har gemensamt med Fascismen, är b la Socialdarwinismen. Här går tänkande tillbaka på Herbert Spencer, vars The Man Versus the State, var den fjärde, jämförande inriktningen jag studerade i förhållande till Nozick, von Hayek och J.S. Mill. Det Du har gemensamt med Augusto Pinochet, är det auktoritära tänkande i kombination med “liberal” retorik. Pinochet gick visserligen från ord till handling, då han lät både CIA och Chicagoskolans Neoliberala ekonomer, först störta Chiles folkvalde president och sedan privatisera landets naturtillgångar. Då du hyllar den starke på bekostnad av den svagare, vad är i så fall ditt problem med att superrika globalister lägger världen under sig? Till yttermera visso, är det inte Sveriges socialt och ekonomiskt marginaliserade som är vinnarna på Sveriges generella välfärd, utan de många medelklasserna. Något de Nya Moderaterna insett och kommit att väl utnyttja i jakten på majoritetens röster. Du förstår, att underklassen, saknar representation i Sveriges riksdag.
Dina slutsatser om mig är ohållbara. På vad sätt hyllar jag den starke på bekostnad av den svage? Vad jag hyllar är individuella rättigheter och varje persons rätt att leva sitt eget liv. Jag har alltid fäst lika stort avseende vid den, som har sämre förståndsgåvor och egenskaper, som den som har bättre. Vad jag trycker på är att oavsett utgångspunkt ska man utveckla de förmågor man har. Det är av etisk betydelse och ger samma möjlighet för alla att vara goda människor.
Jag skrev för några år sedan.”Det har inget att göra med hur intelligent eller duktig man är. En mindre intelligent och duglig person, som respekterar individer och utnyttjar sitt förnuft, sina egenskaper och potential maximalt, kan nå längre på den vägen än någon annan, som är framgångsrik enligt konventionella mått”.
Du verkar besvärad av, att jag inte passar in i något av dina åsiktsfack. Men om man anser sig ha har bättre åsikter än andra, ska man uttala dem och inte bry sig om vad andra sagt. Jag försöker att formulera en rationell, logisk och sammanhängande libertariansk ideologi, som kan tillämpas i den verkliga världen och som är överlägsen inte bara andra ideologier utan även andra varianter av libertarianism. Syftet är inte större än så.
Den libertarianism som här åsyftas, är högerlibertarianismen. Som utgår från Murray Rothbard. Den är allt annat än libertariansk. Istället är den uttalat auktoritär. Den som äger något har makt över den som inte gör det. Medan den som äger mycket, sålunda har mer makt än de flesta andra. Högerlibertarianismen hyllar kapitalismen, eller åtminstone den otyglade variant som kallas anarko-kapitalism. Som till hela sin struktur bygger på över-och underordning. Notabelt är att Murray Rothbard stal begreppet “libertarian” från sina politiska motståndare (mig själv inkluderad). Något han själv erkänner på sidan 83 i The Betrayal of The American Right.
Rothbard är jag föga bekant med. I och med att han i mycket företräder anarkokapitalism eller anarkolibertarianism har han grundligt fel gällande fundamentala aspekter av samhällstänkande. Jag företräder libertarianism baserad på individuella rättigheter förankrade i en författning och godkända genom demokratiska val. Inom ramen för den därmed definierade offentliga sektorn bestämmer riksdagen. Anarkism är ingen acceptabel ideologi för samhällets uppbyggnad.
Ingen bör pga brist på ideologiskt kunnande göra påståenden om andras artiklar.
Jag är utmärkt väl kunnig om libertarianismen. Om du inte vill bli förknippad med Murray Rothbard och anarko-kapitalismen, borde du inte torgföra dina åsikter som libertarianism. Du borde inte heller kalla dig för libertarian, då du inte vet vad detta innebär. Personligen anser jag dig hysa fascistiska åsikter.
Ditt svar avslöjar din okunnighet. Argumentet att det politiska alternativet till Rothbard är fascism är t ex löjeväckande. Jag har skrivit en betydande mängd artiklar om libertarianism. Jag tror ingen kan upptäcka någon som helst likhet mellan dem och fascism. Du bör lära dig att varje rationell diskussion bygger på sakargument. Utnyttja sådana – och inte floskler!
Jag är absolut inte okunnig om ideologier och politisk idéhistoria. Faktum är att jag har Idé-och lärdomshistoria som huvudämne i min fil kand. Dessutom, hade jag såväl Robert Nozicks Anarchy, State and Utopia, Friedrich Albrecht von Hayeks The Constitution of Liberty och John Stuart Mills On Liberty, som jämförande studium på den forskarförberedande kursen i Idé-och lärdomshistoria vid GU vårterminen 1993. Även Ronald Reagan och Margaret Thatcher kallade sig libertarianer, utan att vara detta. Precis som du själv. Neoliberalismen, med en ministat för att skydda de privilegierades egendom och förmögenheter via polis och domstolar, är något helt annat än libertarianism. Till yttermera visso, anser jag självklart inte att Fascismen är alternativet till vare sig Högerlibertarianismen eller Neoliberalismen. Jag påstod snarare att dina åsikter konvergerar mot Fascismen. Som du säkert vet, var även Augusto Pinochet förtjust i denna.
Vilken är grunden för att att påstå att mina åsikter på något vis konvergerar mot fascism ? Vad har Pinochet att göra med mig ?
Libertarianismen, eller extrem högeranarkism, kan i skämtsamma ordalag beskrivas som pubertalanarkism för överåriga skattesmitare.
Lite mer på allvar kan man påpeka att det finns gott om människor som varken kan läsa (så att de förstår det som de läser) eller räkna (jag fick för mycket växel när jag köpte fika på Kulturnatten).
I ett samhälle där robotar utför alla uppgifter som förr i tiden sysselsatte de mindre begåvade undrar jag hur en stor del av befolkningen skall kunna försörja sig om man tillämpar en ideologi som är skräddarsydd för fysiskt starka och intellektuellt privilegierade arvingar.
Nog för att den kristna diktaturen har varit jobbig, men detta med alla människors lika värde är inte så dum ändå – även om det slarvigt dubbas till socialism av fler än en.
Att dubba verklig fascism till påstådd socialism, eller demokrati, är också ett smart fast utslitet trick.
Bristen på fakta i inledningen gör kommentarer onödiga.I en tid när just etablissemangets fysiskt starka och intellektuellt privilegierade arvingar och deras företag hjälper till att censurera, sprida globalism och förtrycka den stora masan av människor, är knytningar mellan kapital och libertarianism helt felaktiga.
Libertarianism står främst för individuell frihet genom Rätten till det Egna livet i ett frihetliga samhälle.
Att fascim och nazism huvudsakligen är varianter av totalitär socialism har bl a Anders Juthe skrivit om – förra året tror jag – i två utmärkta artiklar i Epoch Times. Jag har själv berört frågan (se min hemsida: http://vaknaupp.dinstudio.se/17/9/artiklar-och-lankar/ Se kap.2 B2.
“detta med alla människors lika värde är inte så dum ändå”
Motivera gärna är du hygglig men först, ge oss en fördefinition om hur du vill att vi ska avkoda detta slitna utryck.
Jag äger nästa igentligen, men tillhör ändå de rikaste i Sverige – jag har nämligen inga skulder.
Mitt värde sätter jag själv; hur nu skulle någon annan kunna göra det?
Jag påstår att libertarianer systematiskt blundar för anglosaxiska imperiets KONSPIRERANDE och i stället ser det som en möjlighet att genom darwinistiska mekanismer framkalla den utslagning som socialister bromsar samtidigt som de tyvärr även bekämpar en del sånt som utgör grunden för ett bra samhälle.
“Minst 4 miljarder “onyttiga ätare” ska elimineras till år 2050 med hjälp av
begränsade krig, organiserade epidemier om dödliga snabbverkande sjukdomar och svält.
Energimat och vatten ska hållas på existensminimum för icke-eliten,
börja med Vita befolkningar i Västeuropa och Nordamerika och de sprider sig till andra raser.
Befolkningen i Kanada, Västeuropa och USA kommer att decimeras snabbare än andra kontinenter, tills världens befolkning når en hanterbar nivå på 1 miljard”
Det finns sen länge olika varianter på samma tema som ovan (som är John Coleman’s version)
och Tysklands Rathenau berättade
“Trehundra män, som alla känner varandra, vägleder kontinentens ekonomiska öden och söker sina efterföljare från sin egen miljö.”
De där med 300 har det berättats om sen 1700-talet men jag begränsar mig till situationen när Rathenau sa detta.
Eftersom den då mäktigaste gruppens struktur inte var känd i omvärlden då och dess namn, trots dess stora makt, inte nämndes förrän många årtionden senare kan man peka på Pilgrim Society, Cecil Rhodes angloamerikanska etablissemang som den bestämmande gruppen och den inte bara bestämde över ekonomin utan även över all opinionsbildning och teknologi för masskommunikation. americans4innovation har exponerat den viktiga full spektrum dominansen. Och denna elit drev alla kommunistrevolutionerna och fascismen och kontrollerade genom centralbankerna alla västländer över huvudet på dess demokratier.
Vi är statister på anglosaxernas scen och våra företrädare tar regi därifrån.
Hela politiska spektrum är deras.
Ofta omedvetet vilket bara illustrerar hur vi är blinda som leds av andra blinda.
Att libertarianer kan se engelsk eller amerikansk politik som en önskvärd möjlighet genom att denna påstås leda till utslagning av svaga är ren nonsens. Politisk diskussion bör vila på sakargument; annars är diskussion utan mening. Libertarianism bygger inte på och har inget gemensamt med dagens globalistiskt inriktade politik
Att libertarianer betraktar engelsk eller amerikansk politik som önskvärd därför att denna påstås leda till utslagning av svaga är fullständigt nonsens. Det finns ingen som helst teoretisk eller praktisk grund för fantasier av detta slag.
En känd libertarian skulle ge exempel på fungerande libertarianism och valde då Storbritannien under 1830-talet då han påpekade att den politiska sektorn var så svag att det inte lönade sig att muta dem.
1830-talets Storbritannien var alltså ett gott exempel.
USA under New Deal eller svensk socialdemokrati 100 år senare var antagligen skräckexempel?
Storbritannien på den tiden tillämpade framgångsrikt uttunning av de fattiga genom att följa strategin att låta dem bo tätt och underlätta för sjukdomars spridande.
Har man avsikt att stärka människor måste de bli medvetna om imperiets beteende. Konspiratoriska beteende.
Annars tadlar man dem bara till att isolera sig intellektuellt och till att tro att saker bara händer.
De som klarar att samla ihop sig och bli den sortens individualister som Dan söker frammana utgör alltid en minoritet. Och skulle andelen växa skulle de som tidigare kände sig trygga i den rollen tvingas reagera. Tex genom att bli mer tydligt konspirerande än som tidigare behövdes eftersom de flesta då inte utgjorde en konkurrens.
Förvissningen om att man själv är konkurrenskraftig utgör en trygghet. När den tryggheten hotas av att andra sluter sig samman i intressegemenskaper tvingas det fram som alltid har följt civilisationen, att folk konspirerar.
Det brukar inte alltid kallas konspiration men det innebär en form av kollektivism.
Libertarianismens stöd för det monetära samhället är en fatal mental kollaps. Som vi alla kan se leder det oundvikligen till konflikter och krig.
För den som vill ha konflikter är en politisk lära en bra ursäkt.
Men för den som föredrar medmänsklighet så finns i dag inga politiska alternativ eftersom det monetära systemet står i vägen.
Libertarianismen kan fungera på en planet med EN invånare.
Libertarianism kan inte fungera på en planet med EN invånare heller, eftersom den enda invånaren ständigt är i konflikt med sig själv!
Libertarianism fungerar nog bäst när många deltar i samhällssystemets arbetsfördelning. Den principen är ju en grundläggande faktor för samhällets välfärd. Att det monetära systemet kan missbrukas är sant. Men så har skett huvudsakligen av socialister, som exempelvis använder inflation som ett politiskt vapen eller av globalister, som önskar nå politisk makt och därför inför destruktiva monetära system (såsom Euron). Så behöver dock inte ske i ett frihetligt samhälle.
Neoliberalismen, som du förespråkar, ÄR globalismens ideologi. Du som är ekon lic borde väl ändå känna till vad dessa, Hayek, Mises och Friedman förespråkat inom ramen för både ekonomi och politik: öppna gränser och “allas lika värde”. Det senare försvarar de endast som förevändning för att hålla gränserna öppna. Ronald Reagan och Margaret Thatcher är den tillämpade Neoliberalismens två ikoner. Avregleringar och privatiseringar, som gynnade det internationella kapitalet på bekostnad av nationalstaten; i kombination med en auktoritär och övervakande myndighetstruktur, till förfång för den enskildes personliga integritet. Då borde lära dig skillnaden mellan denotation och konnotation.
Just Milton Friedman ekonomiska teorier har jag läst lite om. En av hans tankar bygger på att inte öka penningmängden för att på så sätt kontrollera inflationen.
Kanske inte så värst svårt fatta.
Milton skulle vända sig i graven om han kände till hur våldsamt man använt sedelpressarna. Digitala pengar fans inte under tiden han utvecklade sina tankar.
Vad jag vet var det även Milton som förde in detta med medborgarlön för alla som inte kan försörja dig själva i en helt avreglerad ekonomi.
Är ett lands valuta fixt, likt Bitcoin, stiger värdet om efterfrågan stiger och omvänt. Den springande punkten är väl statsskulden. Skippar vi statens så kallade stimuleringsbidrag i skippar vi även statsskulder.
Hela tanken att stimulera ekonomisk tillväxt genom bidrag (lån) anser jag fruktansvärt kortsiktigt. Långsiktigt kommer de ekonomiska lagarna ändå att verka ut – skuld genererar ränta som gör människor fattiga som i sin tur kräver nya stimulanspaket osv.
Tankegods kommer från psykologins barndom parat med den så kallade pedagogiken. En stimulans genererar alltid en respons, så länge offret är vid liv vill säga.