En kupp i en fattig afrikansk nation är inte ovanlig, men dagens geopolitiska sammanhang ger den en global betydelse.
Av Timur Fomenko, geopolitisk analytiker
Militären i den västafrikanska nationen Niger har avsatt regeringen i en kupp, vilket bäddar för en ny konfrontation med västvärlden.
Niger har befunnit sig i en liknande situation som de flesta stater i Västafrika, med sin tidigare kolonialherre Frankrike som fortsätter att utöva ekonomisk och militär makt över landet och blandar sig i landets inrikesfrågor.
Av den anledningen har kuppen varit populär, och till och med några få demonstranter har krävt att Frankrike ska lämna landet och att Ryssland ska komma in. I den nya geopolitiska miljö vi lever i har afrikanska stater nu ökat politiskt utrymme och alternativ för att utestänga västligt inflytande. Niger, ett landlockat, utarmat och krigshärjat land, om än rikt på råvaror, är på väg att bli en ny gräns.
Under den amerikanska unipolaritetens era var de afrikanska staterna exponerade mot väst. Fattiga, desperata och instabila tvingades många afrikanska nationer att förlita sig på sina tidigare kolonialherrar, liksom på USA, för att få olika former av hjälp.
Detta gällde särskilt under ”kriget mot terrorismen”, när islamiska uppror hotade befolkningens säkerhet. Franska och amerikanska specialstyrkor kunde sättas in för att bekämpa terrorister i västafrikanska stater, till exempel vid en fruktansvärd kidnappning på ett hotell i Mali 2015.
Men detta stöd, oavsett om det var ekonomiskt eller militärt, kom till priset av att de afrikanska staterna skulle uppfylla västs ideologiska villkor – en form av nykolonialism.
Men världen har förändrats. Kriget mot terrorismen är över, och i stället lever vi nu i en geopolitisk miljö som dikteras av skarp konkurrens mellan mäktiga länder – främst USA och dess allierade mot rivaler som Kina och Ryssland.
Denna miljö innebär att afrikanska stater nu har andra ”alternativ” att välja mellan när det gäller bistånd, vilket gör att de kan maximera sitt eget politiska oberoende och utrymme snarare än att uppfylla ideologiska villkor från ett annat land.
Afrikanska stater uppges t.ex. i allt högre grad använda Wagner-gruppen för säkerhet snarare än västligt bistånd, medan Kinas Belt and Road-initiativ också innebär att afrikanska stater inte längre kan utnyttjas av organisationer som IMF.
Under dessa omständigheter, med militärer som de starkaste politiska aktörerna i instabila länder som Niger, uppstår möjligheten för dem att ta makten och skyddas från västlig rovdrift, eftersom USA i detta internationella system inte längre kan genomföra direkta unilaterala militära interventioner.
Detta har lett till att regeringar och militärer har dragit nytta av en antifransk motreaktion i Västafrika och använt den för att börja driva ut de tidigare kolonialmästarnas närvaro. På bara ett år har den franska armén fördrivits från Mali och Burkina Faso. Niger står förmodligen på tur. Risken för ett franskstött inbördeskrig kvarstår dock.
Om kuppen i Niger skulle lyckas är de nya myndigheterna fast beslutna att skapa närmare förbindelser med Ryssland, som kan bli en ny och mycket mindre komplicerad säkerhetsgarant.
Medan Kina vanligtvis ger ekonomiskt stöd och infrastrukturstöd till afrikanska stater, samt en garanti om att inte ingripa och stöd för nationell suveränitet, är man mindre öppen och återhållsam med att ge specifikt militärt stöd för att krossa uppror, vilket är mer Rysslands nisch.
Niger har naturligtvis också en strategisk betydelse. Även om det är lätt att avfärda det som ett inlandsstängt och fattigt land mitt i öknen, har Niger ett kritiskt lager av naturresurser, inklusive uran, kol, guld, järnmalm, tenn, fosfater, petroleum, molybden, salt och gips.
Landets urantillgångar är bland de största i världen, vilket är absolut avgörande för kärnkraften. Det är av denna anledning som Frankrike inte är villigt att ge upp Niger utan strid, och en potentiell proxykonflikt kan hota.
Om de väststödda intressena i landet besegras skulle den strategiska förlusten av Niger när det gäller landets resurser vara enorm, och det är mycket troligt att Kina skulle få ett övertag över väst i processen.
Allt detta har gjort Niger till världens mest osannolika nya gränsområde. Talet om statskupper och inbördeskrig i Afrika kan verka vardagligt för västerländska åhörare, men nu sker det i en ny geopolitisk miljö som allmänt uppfattas som ett nytt kallt krig.
Västvärldens nedlåtande attityd gentemot Afrika, en kontinent som strävar efter sitt eget oberoende och välstånd, börjar ta ut sin rätt. Dörrar öppnas för andra aktörer, och det är därför vi är här i dag.
Av Timur Fomenko, geopolitisk analytiker