Basharepokens fall – Vinnare och förlorare i Syrien efter Assad

Analys

publicerad 8 december 2024
- Kristoffer Hell
Bashar al-Assad och Mohammad al-Jolani
Syriens president Bashar al-Assad och Mohammad-al-Jolani, överbefälhavare för den syriska militanta gruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS). Han är fd emir för dess föregångare al-Nusra, den syriska grenen av al-Qaida, enligt US State Dep.

Kort efter att Israel oväntat avbröt offensiven mot den av Iran-stödda och terroriststämplade gruppen Hizbolla i Libanon i november, tog den USA-sponsrade, terroriststämplade gruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) kontroll över Syrien. Var det ett spontant uppror eller en geopolitiskt rockad?

Det enda som i skrivande stund synes klart är att Syriens 50 år långa Bashar-styre är över, men vad handlar spektaklet om?

Ryssland och Iran, allierade med Assad-styret, och som initialt bekämpade HTS, har plötsligt försvunnit från scenen. Samtidigt har Syriens försvarsmakt, som varit i förfall, beordrats att förbli passiv.

Syriens premiärminister, Mohammad Ghazi al-Jalali, har förklarat att han och hans regering inte kommer att avgå utan istället fortsätta regera under en ny ledning som folket i Syrien vill se. Enligt rapporter har detta bekräftats av HTS-ledaren Abu Mohammed al-Julani, tidigare ledare i al-Qaida.

 

Vinnare och förlorare efter Basharepokens fall

Ryssland stödde Syrien under Bashar al-Assad. Det skedde efter en inbjudan år 2015 för syftet att motverka de av USA stödda terroristgrupperna IS och Al-Qaedas härjningar i landets östra delar. Vad som nu sker med dem ryska närvaron, inklusive dess flottbas Tartus vid Medelhavet, är ännu inte känt.

Flottbasavtalet är mellan Ryssland och den syriska staten, inte en viss regering, så vem som än som kommer efter Assad är också bunden vid detta avtal.

Under Assad var Syrien en allierad till Irans till Israel fientligt inställda Hizbolla-milis i Libanon, men detta stöd har nu försvunnit.

Turkiet och dess president Erdogan verkar nu ha ökad handlingsfrihet att slå ned på kurdiska frihetssträvanden i regionen. Måhända gör detta att Ankara upplever sig som en vinnare? Samtidigt har Turkiet bränt broar till Ryssland (liksom Iran).

År 2020 samarbetade Moskva och Ankara för att skapa fred i Syrien. Genom sitt stöd till HTS har nu Turkiets oberäkneliga president Recep Tayyip Erdogan satt en tändsticka till denna överenskommelse och eldat upp det.

Israel gynnas troligen av att HTS undergrävar Hesbollas ställning i Syrien. Enligt rapporter finns här ockås en symbios om hur israeliska attacker mot Hizbolla underlättade HTS maktövertagande.

Kanske kan därför Iran just nu ses som den stora regionala förloraren när Syriens Basharepok nu nått vägs ände?

Den största vinnaren, som inte alls är inblandad i striderna, kan vara Saudiarabien, som politiskt tjänar på ett försvagat Iran.

Förhoppningen i Riyadh, liksom i gulfstaterna och i Tel Aviv, kan vara att den till synes olösliga Palestinafrågan nu försvinner från dagordningen – ersatt av implementeringen av Abrahamavtalet mellan Israel och dess arabiska grannar.

Avtalet syftar till att normalisera relationerna i det vidare Mellanöstern, utan att processen ständigt skjuts i sank av Hamas kontroll över Gaza och dess inflytande på Västbanken.

 

Referenser och relaterat


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

Tags: Basharepoken