Föreningen VoF i valrörelsen
Den lilla föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) försöker blanda sig i valrörelsen genom att på DN Debatt den 7/9 namnge ett antal politiker som sägs ha stött alternativa behandlingsmetoder inom sjukvården. Det underliggande budskapet är att läsaren i det politiska valet om 10 dagar absolut inte skall rösta på just dess politiker då de vill ge skattepengar till verkningslösa behandlingar. Den brett upplagda artikeln går också till storms mot den alternativmedicinska verksamheten på Vidarkliniken söder om Stockholm. Ett viktigt mål för VoF har länge varit att Vidarkliniken skall bort.
Det finns två detaljer i artikeln jag inte tycker om. Det första är ingen av medlemmarna i VoFs styrelse, som signerat insändaren, är läkare. Det stärker inte tilltron till det som skrivs. Att gå över sina gränser och diskutera områden där man saknar äkta sakkunskap är tyvärr regel i VoFs verksamhet. Argumentet mot homeopati skulle vara verkningslöst för att det är så utspätt är exempelvis ett dåligt drag. Här är det nästan alltid fråga om en spädning på 4-6 gånger och läkemedel kan ha effekt även i mycket låga koncentrationer. Man kan inte heller – som beskrivs i artikeln på DN Debatt – använda en medveten överdosering av en ospecificerad blandning homeopatika för att bevisa att de är verkningslösa. För att utröna om homeopati fungerar måste man istället använda sunda argument och förlita sig på konventionella läkemedelsprövningar.
Den andra detaljen jag inte tycker om är att berätta om en enskild persons upplevelse och erfarenhet när man diskuterar en allmän företeelse. All medicinsk behandling kan brukas och missbrukas, och för att finna skolmedicinska terapier som hanterats illa behöver man inte leta särskilt länge.
Men jag måste också ge VoF rätt. Jag tycker inte heller att man skall ge medicinsk behandling som är helt verkningslös. Jag vet att det finns en rik och omfattande litteratur om alternativ medicin, och den är jag inte fullgott insatt i. Däremot vet jag att VoF är en kamporganisation som utan dåligt samvete är i stånd att selektera information så att den passar de egna åsikterna. Det finns ingen som helst anledning att tro på föreningens slutsatser om vad som är vetenskapligt och inte.
Låt oss för enkelhetens skull anta att all alternativ medicin är overksam vid en klassisk dubbel-blind-prövning av samma typ som man testar mediciner med. Är den då meningslös? En annan, och ännu mer relevant fråga, är om sjukvård på Vidarkliniken är förkastlig för att alternativ medicin är en del av den terapi som erbjuds.
Här måste vi diskutera fenomenet placebo. Människan har självläkande mekanismer som är mer eller mindre aktiva beroende på hur vi mår. En sjuk människa som blir respektfullt behandlad, noga undersökt, får näringsriktig mat, vistas i en vacker miljö och aktiveras på ett kreativt sätt har betydligt bättre odds än en som stängts in i en mörk fängelsehåla eller dumpats ensam på en öde ö. Om han/hon tror att läkning är på gång så blir utfallet ännu bättre. Kvaliteten på kontakten med en terapeut har också stor betydelse för läkningen.
På Hippokrates tid och under tuberkulosens decennier var förståelsen för miljöns, livsrytmens och terapeutens betydelse för människans läkning mycket stor. Men från och med penicillinets intåg på 1940-talet har en omsvängning ägt rum. Idag är det Pillret som avgör allt. Allt som sker utöver Pillret tillskrivs bara en placeboeffekt som uträknas som bluff eller inbillning.
Självläkande mekanismer är olika effektiva vid olika sjukdomar. Behandling av smärta har en hög placeboeffekt, kanske 30-40%, medan epilepsi har nästan 0%. Femton års klinisk erfarenhet som narkosläkare har exempelvis visat mig att människors smärta ökar avsevärt om de är rädda. En lugnande röst kan betyda otroligt mycket. Jag kan tro att komplexa tillstånd med rubbade kroppsfunktioner, där vanlig läkarvård inte givit önskad effekt, kan vara behäftad med mycket hög placeboeffekt.
Läkarvetenskapens syn på placeboeffekten är dock ganska tråkig. Den som medvetet eller omedvetet utnyttjar placeboeffekten i sin terapi anses vara en bluffmakare. Medicinens mål är att dissekera ner alla terapeutiska detaljer till små delar där Pillret står i absolut centrum. Erfarna läkare begriper dock att detta bara är en del av sanningen. Vad som sker i övrigt i människans liv och i terapins spår har synnerligen hög relevans både för sjukdomars uppkomst och för dess läkning.
Vidarklinikens uppvisar mycket god statistik på att deras patienter är nöjda och blir friskare.. Annars skulle den inte finnas kvar. Låt oss nu ta ett exempel: de behandlar en sorts sjukdom med 50% framgång. Om patienten inte lades in på Vidarklinken skulle läkningen bara vara 10%. Har behandlingen då ett värde?
Tyvärr, enligt traditionellt medicinskt synsätt så skall den behandlingen inte få ges, trots att helheten fungerar. Föreningen VoF menar att statsbidrag därför inte skall utgå. Anledning är att du inte kan bevisa vilken komponent i helheten som ger läkning. Sunda förnuftet säger att ett sådant synsätt knappast ligger i de sjuka människornas intresse. Men så är det.
All sjukvård i Sverige hyllar Pillret och alternativa synsätt är synnerligen få. Vidarkliniken är nästan den ende seriösa spelaren på den alternativa planhalvan. Deras verksamhet borde redovisas genom att den sammantagna effekten av deras vård beskrivs. Fungerar den eller inte? Blir patienterna bättre? För vetenskapen är komponenternas viktigast, men för patienten är det viktiga att bli frisk.
Jag hoppas att värdet i människans självläkande mekanismer i framtiden skall kunna utrönas bättre genom klassisk medicinsk forskning. Alla är ense om att de finns. Men att kalla dem inbillning och bluff lockar knappast någon till att rikta sin nyfikenhet åt det hållet.
Läs VoFs artikel i DN