De senaste dagarnas rubriker har dominerats av ett enda ord: Grönland. När president Donald Trump i lördags dundrade ut sitt ultimatum om tullar, som ska höjas till 25% i juni mot länder som Sverige och Danmark, var reaktionen från de europeiska huvudstäderna förutsägbar.
Text och analys: HWL, X.com/HWLinvest | HWL analyserar marknader, politik och samhällsfrågor på X. Fokus är att ge perspektiv, förklara, ifrågasätta och sätta händelser i ett större sammanhang
Keir Starmer kallar det ”helt fel”, Emmanuel Macron talar om ”oacceptabla hot” och i Sverige växer oron för vad detta innebär för vår exportberoende ekonomi.
Medan media fokuserar på tullhot och de senaste bilderna från protesterna i Nuuk, missar de flesta den verkliga sprängkraften i vad som sker. För att förstå Trumps agerande måste vi blicka bortom isbergen och istället titta djupt in i det dokument som skakat om hela den västerländska säkerhetsarkitekturen: National Security Strategy (NSS) 2025.
Det här handlar inte om territoriella anspråk eller enkla affärsuppgörelser. Det handlar om en nödvändig chockterapi för ett Europa på väg mot avgrunden.
”Civilisational Erasure” – Vad betyder det egentligen?
För den som inte är insatt i det politiska språkbruket i Washington kan termen ”civilisational erasure” (civilisatorisk utplåning) låta som hämtad ur en dystopisk roman. Men i NSS 2025 är det en kallsinnig analys av Europas nuvarande skick.
Trump-administrationen menar att en civilisation inte bara dör genom krig, utan genom att den tappar bort sig själv. De pekar på tre specifika områden där Europa anses ha gett upp:
- Den regulatoriska kvävningen: Genom att prioritera klimatbyråkrati och komplicerade regleringar (som de vi ser i Bryssel) framför ekonomisk tillväxt, har Europa slutat att vara en relevant ekonomisk kraft.
- Identitetskrisen: Man menar att okontrollerad migration i kombination med ett förakt för de egna traditionerna har skapat samhällen som saknar sammanhållning.
- Säkerhetsparasitism: Att man under decennier har låtit USA betala för säkerheten medan man själv lagt pengarna på sociala projekt som man i längden inte har råd med.
Min ståndpunkt är tydlig: Trumps utspel mot Grönland är inte ett tecken på galenskap, utan på geopolitisk realism. Han ser att de europeiska ledarnas nuvarande väg är självdestruktiv. Genom att pressa Danmark om Grönland tvingar han fram en kris som avslöjar hur sårbara vi har blivit.
Monroe-doktrinen: Varför USA ser Grönland som ”sitt”
För att förstå varför Trump anser sig ha rätt att ställa krav på Grönland, måste man känna till Monroe-doktrinen. Detta är en amerikansk princip från 1823 som säger att ingen utomstående makt (europeisk eller asiatisk) ska få ha inflytande på det västra halvklotet.
Grönland ligger geografiskt i Nordamerika, inte i Europa. I Trumps nya säkerhetsstrategi har han uppdaterat denna doktrin till 2020-talet. Han ser det som en direkt säkerhetsrisk att en ö så nära USA:s fastland kontrolleras av ett Danmark som i sin tur styrs av EU:s nycker.
- Kinas ”Polar Silk Road”: Kina har länge försökt köpa flygplatser och gruvor på Grönland. Trump ser detta som ett rött skynke. Om inte Europa kan garantera att Kina hålls borta, så tänker USA göra det.
- Missilförsvaret ”Golden Dome”: Grönland är den absolut viktigaste pusselbiten i USA:s nya försvar mot interkontinentala missiler. Den som kontrollerar Grönland kontrollerar luften över Nordpolen.
Grönland som ”The Great Reset” för NATO
Många frågar sig: Varför tullar på 25%? Svaret är att Trump använder ekonomi som ett vapen för att tvinga fram politisk förändring. Han ser att europeiska ledare inte lyssnar på diplomati – de lyssnar bara när deras egen ekonomi hotas.
Tullarna är tänkta att fungera som en ”Great Reset” för NATO. Trump har tröttnat på att USA är en obegränsad garant för länder som inte bidrar med tillräckligt mycket styrka själva. Genom att hota med ekonomisk isolering tvingar han länderna i Norden och resten av EU att välja: Vill ni vara allierade på riktigt, eller vill ni fortsätta vara passiva mottagare av amerikanskt skydd?
Den geniala distraktionen – Spelet bakom rökridån
Här kommer vi till kärnan i min analys: Grönland är den ultimata distraktionen.
Medan media fylls av bilder på protesterande danska politiker, genomför Trump-administrationen en massiv omstrukturering i bakgrunden. Det är det klassiska ”handen-är-snabbare-än-ögat”-tricket:
- Exponera svagheten: Genom att kräva Grönland tvingar Trump EU-ledarna att visa sin oförmåga att agera enat. Medan de bråkar internt om hur de ska svara, flyttar USA fram sina positioner i globala handelsavtal.
- Venezuela och Energi: Samtidigt som vi pratar om isberg, har USA cementerat sitt inflytande över Venezuelas olja. Trump bygger en energimur som kommer att göra västvärlden (ledd av USA) oberoende av Mellanöstern.
- Bryta riktningen: Han vill ha ett Europa bestående av ”allierade suveräna nationer” som vågar stå upp för sig själva, inte ett ansiktslöst block i Bryssel.
Mitt hopp: Ett Europa som vågar bli starkt igen
Jag skriver inte detta för att jag vill se Europa knäböja inför USA. Tvärtom. Jag skriver detta för att jag älskar Europa. Jag älskar vår historia, vår kultur och den unika civilisation vi har byggt upp under årtusenden.
Men det Europa jag ser idag, ett Europa präglat av en självdestruktiv dvala, svag industri och en handlingsförlamad militär, är inte det Europa som våra förfäder byggde eller som våra barn förtjänar att ärva. Den nuvarande politiska riktningen har gjort oss irrelevanta på den globala arenan. Vi har blivit ett museum snarare än en maktfaktor.
Min förhoppning är att Trumps brutala ärlighet och hans utspel om Grönland fungerar som den slutgiltiga väckarklockan. Vi behöver inte fler runda ord eller diplomatiska floskler. Vi behöver en återgång till de kärnvärden som en gång gjorde oss starka:
- En orubblig tro på västerländska värderingar och nationell identitet.
- En ekonomi som bygger på styrka, innovation och verklig industriproduktion.
- Ett försvar som faktiskt kan avskräcka, på egna meriter.
Om Trumps metod för att få oss att vakna är att utmana oss om Grönland, så må det vara hänt. Om vi kan använda denna kris för att återfå vår sammanhållning och vår styrka, då har han gjort oss en större tjänst än någon europeisk ledare gjort på decennier.
Det är dags för Europa att resa sig ur dvalan. Inte för Trumps skull, utan för vår egen. Vi måste återvända till det Europa som är starkt, enat och stolt över sitt ursprung.
Om du uppskattade mitt perspektiv på en oerhört komplicerad fråga, eller tyckte det var intressant, hjälp mig då att nå ut till fler genom att kommentera, gilla och dela detta inlägg på min X-kanal.
Text och analys: HWL, X.com/HWLinvest
