Hot säljs som diplomati. Trump har gång på gång blandat förhandling med signaler om riktade ledarskapsangrepp. Tillsammans med Israel har detta normaliserats: selektivt dödande, operationer långt utanför krigszoner och en logik där makt visas genom att visa vem som kan slås ut, inte vad som kan förhandlas. Mot svagare aktörer kan detta fungera, men mot en kärnvapenmakt är det livsfarlig
Text: Leif Elinder, barnläkare (MD) med yrkeserfarenhet från Sverige, Australien och Nya Zeeland
Här uppstår den farligaste paradoxen. Trump uppfattas i Moskva som mindre ideologisk och mer transaktionell än det amerikanska etablissemanget. Det gör honom i teorin mer förhandlingsbar, men samma egenskaper: oförutsägbarhet, prestigeorientering och megalomani, gör honom också farligare i en kärnvapenrelation.
Den verkliga faran
För Ryssland är varje antydan om dekapitering inte retorik. Det är ett existentiellt hot. I rysk doktrin innebär ett hot mot ledarskapets överlevnad att kärnvapen kan behöva användas tidigt. Vänta man för länge riskerar man att inte kunna svara alls.
När väst gör hot till normal förhandlingsmetod kan motparten börja betrakta ett förstahugg som defensivt nödvändigt, inte för att man vill ha krig, men för att man fruktar att annars bli halshuggen.
Detta är kärnvapnens brutala logik. Den bryr sig inte om avsikter, bara om signaler. Den största risken i vår tid är därför inte att någon vill starta ett världskrig. Det är att någon känner sig tvingad att slå till först och då är det redan för sent.
Text: Leif Elinder, barnläkare (MD) med yrkeserfarenhet från Sverige, Australien och Nya Zeeland
Relaterat
- NewsVoice (Elinder): Dekapiteringsstrategi och en okontrollerbar eskalering mot kärnvapen
- NewsVoice: Rysk topprådgivare: Om Europa fortsätter stödja Ukraina riskerar London och Berlin kärnvapenattack
