Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna.
Orkaner över varma havsytor i Stilla havet på norra halvklotet uppträder under sommaren och en bit in på hösten. Orkaner har minst 32,7 sekundmeter i vindstyrka. Det motsvarar 118 km/h. De allra värsta kan blåsa tre gånger hårdare.
Men orkaner bildas också på andra världshav. På Atlanten slutar orkansäsongen i mitten av september på det norra halvklotet. Men under El Niño-år i Stilla havet tycks det bli färre orkaner på Atlanten.
Till mitten av september tycks i år ingen enda storm på Atlanten ha nått orkanstyrka. Senast den 11 september de senaste åren kom den första orkanen över Atlanten så sent som 2002 (Gustav) resp. 2013 (Humberto). I år tydligen ännu senare – om alls.
Att ingen enda eller bara någon enstaka orkan över Atlanten har bildats kan bero på att det inte räcker med särskilt varmt ytvatten för att utlösa dem. En särskilt stark El Niño i Stilla havet kan förskjuta och dela upp varma tropiska fronter som kan orsaka orkaner.
Atmosfären rör sig då för mycket för att ge tropiska fronter tillräcklig samlad styrka för att kunna utlösa orkaner. De stormar som ändå bildas blir aldrig orkaner. Alltså har Atlanten hittills i år saknat riktiga orkaner – hittills.
På liknande sätt växlar tropiska orkaner i andra världshav med den samlade kraften som atmosfären kan ge vindar .
Källor: SMHI, USA:s vädertjänst NOOA, professor em. Lennart Bengtsson
