Är gudstroende personer bara outbildade i biologi? Det påstod den engelske ateisten Richard Dawkins i TV-programmet Skavlan. Han menade också alla med tillräcklig utbildning förstår att vetenskapen till fullo kan förklara vår värld. Robert Hahn skriver att sådana påståenden kräver att vetenskapliga rön byggs på med tolkningar, logik, förnuftstänkande och trosuppfattningar. Vetenskapliga modeller kan exempelvis beskriva hur något fungerar men aldrig avgöra om det har ett mening eller syfte. I de senare fallen får vi allt fylla på med vad vi själva tror.
Jag kom hem från arbete i Linköping i fredags kväll och såg att andra i familjen tittade på talkshowen Skavlan. Jag brukar inte titta på det programmet men har sett delar av flera program, och jag måste erkänna att Fredrik Skavlan är en skicklig intervjuare. Det blir aldrig särskilt ytligt. Sångaren Brandon Flowers i popgruppen The Killers berättade om sin tro som mormon. Björn Ulvaeus just berättat om sin ateism. Jag slog mig ner i TV-soffan för att titta. För er som inte sett programmet så finns det några veckor till att se på länken här.
”Gudstroende är outbildade”
Efter Flowers kom religionsskeptikern Richard Dawkins. Han är evolutionsbiolog och förordar en strikt biologisk/vetenskaplig syn på hur världen är sammansatt och fungerar. Han menade att de som tror på Gud lärt sig för lite biologi. Underförstått så skulle alla människor vara ateister om de lärde sig tillräckligt mycket modern vetenskap. Det här synsättet har tydligen imponerat på Björn Ulvaeus. Dawkins böcker har i Sverige utgivits av Leopard Förlag som har kopplingar till den vetenskapsextremistiska föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF).
Dawkins gjorde tyvärr något ohyfsat i TV. Han utmålade mormonernas viktigaste trosskrift som en ”fake” (bluff). Det har man i och för sig rätt att göra, men det är ovärdigt en vetenskapsman att slänga ur sig en sådan anklagelse i ansiktet på unge Brandon Flowers som uppenbarligen var helt oförberedd på att behöva försvara sin personliga trosuppfattning inför miljontals TV-tittare. För att man är övertygad om att man har rätt så har man därmed inte rätt att bete sig hur stöddigt som helst. Dawkins skäl for att avfärda mormonboken vara att boken var skriven på 1500-talsengelska medan den påstås vara skriven på 1800-talet.
Andlig och vetenskaplig ”fake”?
Är en bok en ”fake” för att den tillkommit på ett annat sätt än vad som påstås? Ja, i modern vetenskap är det så. Vetenskapsmannens trovärdighet bygger på att han/hon är helt ärlig. Avslöjas den minsta oärlighet eller fusk förlorar man sin röst i dessa sammanhang. Ingen lyssnar längre. Då är man ute och stendöd som forskare. Här kan du läsa ett exempel på en sådan historia som jag för en tid sedan berättade om i Läkartidningen.
Men nu talar vi inte om modern vetenskap utan om en teoribildande äldre skrift. Charles Darwins Om arternas uppkomst hade knappast blivit ogiltigförklarad om den visat sig vara skriven på 1500-talet eller om den innehöll bitar som var konstruerade. Det är ju teorierna som framförs i boken som är det väsentliga. Om de är riktiga har boken ett värde, är de felaktiga är den ogiltig (och kanske en ”fake”). Förhållandena kring bokens tillkomst har knappast en avgörande betydelse vid en sådan värdering. Bibeln är exempelvis ingen ”fake” trots att den säkerligen innehåller många historiska fel.
När det gäller andlig litteratur så värderas den genom det sätt på vilket budskapen tilltalar vårt inre, vårt själsliv. Man kan läsa andlig litteratur som känns ”helt riktig”. Då har den ett värde. Påstådd andlig litteratur som sprider osämja och hat eller som påverkar oss negativt är i större utsträckning en ”fake”. Andlig litteratur är till för att lyfta och befria människan och inte tvärtom.
Vetenskapen förklarar allt
Dawkins resonerar ungefär som jag själv gjorde i ungdomen och egentligen ganska högt upp i åren, nämligen att vår värld till fullo förklaras av vetenskapen. Efter att själv dagligen ha sysslat med vetenskap under flera decennier så anammar jag inte Dawkins synsätt fullt ut. Jag menar att han fyller i vetenskapliga fakta med egna tolkningar och trosuppfattningar för att skapa sin världsbild. Tekniken med vilken vetenskapmän gör så är tyvärr behäftad med problem som de själva, i sin övertygelse, inte alltid förstår.
Låt oss se på ett exempel. Vad är meningen med livet? Den vetenskapliga synen är att livet inte har någon mening utöver möjligen att garantera artens fortbestånd genom fortplantning. Det synsättet har uppstått genom att vetenskapliga metoder inte förmår att klarlägga någontings mening. De är inte konstruerade för att utröna sådant. Meningen vi lägger in är vår egen tolkning. En sådan kan vara rätt, men den kan också vara fel.
Livets mening
Min uppfattning är att meningen med livet är att ge oss lärdom och livserfarenhet så att vi mognar som människor. Det synsättet har ett högre förklaringsvärde än vetenskapens mekaniska modeller och tron på det alltigenom meningslösa. Med ett högre förklaringsvärde menar jag att synsättet inrymmer mycket mer av det vi möter i livet. Det kan exempelvis ge förståelse för och förklara förekomsten av människokärlek, svårigheter och motgångar eftersom dessa alltid skapar mognad. Jag menar att dessa egentligen är de enda drivkrafterna till mänsklig utveckling.
Med en sådan modell blir mycket mer av det som händer oss och som finns omkring oss begripligt och även meningsfullt. Bevis? Det sker på ett personligt plan genom egna livserfarenheter. Det handlar om en övertygelse. Men enbart för att synsättet inte kan bevisas med hjälp av statistiska metoder så anammas det inte vetenskapligt. Och som alltid när det gäller vetenskap så existerar inte sådant som inte kan bevisas. I det här fallet kan min modell vara rätt men det kan också vara fel. Viktig är dock att förstå att den inte är idémässigt underlägsen Dawkins trosuppfattning eftersom vetenskapliga modeller aldrig kan klargöra någontings mening. Vi tycker oss se meningen men den blir alltid vår tolkning.
Olika nivåer av insikter
Det som stör mig är vetenskapsförespråkarnas stöddiga attityd i dessa frågor. Dawkins menar ju att en uppfattning som avviker från den strikt vetenskapliga är ett tecken på att man är otillräckligt utbildad. Så menar även Sven Ove Hansson i sin essä om pseudovetenskap vid universitetet i boken Vetenskap eller villfarelse. Han menar att jag (och andra) har fått en undermålig forskningshandledning som skriver böcker om andliga frågor (s. 288). Det är ju inte sant. Jag är den mest publicerade forskaren inom mitt ämnesområde (anestesi- och intensivvård) i Sverige någonsin.
Det är snarast så att den som sysslar mycket med vetenskap tydligare ser vad som strikt är vetenskap, tolkningar, utfyllnad, rationellt resonemang, och tro. Personer som är endast är måttligt utbildade i biologi brukar däremot blanda ihop det där och gärna tro att vetenskapen kan förklara allt. Man anammar även utfyllnaderna och tolkningarna och jämställer dem med vetenskapen själv. Jag tycker tyvärr att Dawkins verkar vara en sådan. Den som påstår att vetenskapen ger en fullgod förklaring till vad vi möter i livet skönjar inte vetenskapens begränsningar och förstår definitivt inte fullt ut vad som är vetenskapens resultat och vad som är tolkningar av densamma.
Jag ger Dawkins rätt i att vetenskapen erbjuder en sammanhängande världsbild som kan tyckas fullgod. Man behöver inte i desperation vända sig till en tilltänkt Gud. Framför allt inte om man är ointresserad av att utveckla sitt själsliv och få en djupare personlig uppfattning om vilka vi egentligen är, varifrån vi kommer, varför vi är här, och vart vi är på väg. Man kan istället sätta sin tilltro till att vetenskapen i en avlägsen framtid skall kunna besvara sådana existentiella frågor, trots att dagens vetenskapliga metoder inte alls är avpassade för besvara dem. Men Dawkins har fel i att ge de vetenskapliga, mekaniska modellerna ett högre värde än andra modeller när de gäller att livsåskådningsfrågor.