OPINION. Misstänksamhet, oro och rädsla utgör en bakgrund till paranoida konspirationsteorier. Å andra sidan har människor en sanslös fantasi som kan förneka fakta och fabulera de märkligaste orsaker till händelser. Nästan alla stora världshändelser misstänkliggörs och får nya förklaringar.
Människan har i alla tider fantiserat om vad som ligger bakom olika händelser och vad som kan påverka framtiden. Oro för orsaker till vad som hänt och vad som kan hända kan mana fram vad som närmast liknar förföljelsemani.
Problemet då man skådar över horisonten och fabricerar svar från egna fantasier är att man riskerar förlora verklighetskontakt.
Vi ser det just nu i T.P Erdogans Turkiet. I maktens sfär kan denna rädsla motivera till att man skapar fiender. Ibland går man så långt att man attackerar oskyldiga och påstår att det är fienden som ligger bakom. Detta för att ytterligare förstärka en offerroll och få omvärlden att vända sig mot den nu påhittade ondskan.
Trump har lyckats med detta konststycke då det gäller USA-valet. Hälften av alla människor ser en krämare och despot, en som skiljer ut istället för att föra samman. Den andra hälften tycks se en frälsare som ska förinta allt ont. Motsvarande fenomen som Hitler och Mussolini då de skulle ”rädda” en frustrerad befolkning ur sin förtvivlan med löften om infrastrukturjobb och att kasta ut eller avrätta ”ovärdiga” medborgare.
Trump använder motsvarande retorik. Det lilla folket och det glömda folket. Jag kan förstå hans stöd till Ryssland när det gäller Krim. Det var från början ett center för ryska flottan och när allt föll i Ukraina fanns inte en chans i världen att Ryssland inte skulle se om sitt hus. Att EU, USA och NATO upprörs över detta är inget annat än skådespel.
Men många av dem som håller på Trump hör inte hans bakomliggande ord, uppfattar inte vad det är han faktisk säger och ser inte hans show utan faller för den auktoritära magnetismen och besvarar all kritik mot Trump med att då tillhör man etablissemanget och har gått på mediakampanjen mot Trump.
USA har valt en högerpopulist som påminner om en inkarnation av Mussolini. Jag skrev detta innan jag hittade följande bild på google.
Naturligtvis kan citatet betraktas som en skröna men tycker ändå att det finns skäl att lägga upp det, då jag och många med mig har uppfattat Trump som närmast en reinkarnation av Mussolinis ideologi, gester och uttryck.
Bakom valet av Trump står naturligtvis en intressegrupp av extremhögerideologi men också en ofantlig frustration av oförmåga hos det ”glömda folket” eller ”den tysta majoriteten”. Naturligtvis kommer Trump att svika alla som han inte tjänar på. Och det kommer att mynna ut i än värre konflikter och motsättningar, våld och ren och skär dumhet. Tror man verkligen på Trumps ord om att göra ”USA great”? Tror man verkligen att Trumps ”we” omfattar de lägsta samhällsklasserna? Trump har varit psykopatsmart och utnyttjat missnöjet. Men hans psykopatläggning kommer att slå tillbaka.
Innan ondskan avlägsnas så är sannolikheten stor för att de skyldiga har kastat ned landet i sorg och förnedring. Naturligtvis kan det arrangeras som en hjältesaga men det skymmer bara blicken.
Konspirationsteoretiker krånglar till det och blindgångare finner ursäkter till det mörker som nu lägrar sig över världen. Att kvinnor valde att rösta på en sexist och våldtäktsman kan tyckas märkligt. En primitiv djurisk instinkt hypnotiseras av maktfullkomlig och auktoritär självgodhet. Jo vi har sett det förr. När sedan söner och barnbarn får begravas i katastroferna efter dessa människors storhetsvansinne så har man inte förmågan att tänka att man själv varit med om att välja ödet.
Till och med är det så att kvinnor har demoniserat den kvinnliga presidentkandidaten Hillary Clinton. Motståndare anklagar henne för brott som Trump framkallat och belastat henne för. Men det är inte Clinton som startat krig i Mellanöstern. Det är republikanerna och Bush den yngres intåg i Irak som har lett till IS och dagens strider i Syrien och Irak (De nya axelmakternas angreppskrig mot Irak). Se också Matt Damon i filmen ”Green Zone”.
Jag har varit tveksam till att Clinton finansierats av företag som ägnar sig åt genmanipulering. Samtidigt kan jag förstå hennes perspektiv att garantera föda till hungrande befolkningar. Det är antagligen inget illa ment med det men det står i opposition till ett helhetstänkande som vill bevara naturlig mångfald. Det är vad dessa olika uppfattningar kan handla om.
Jag har också varit orolig för hur särskilt svenska politiker har krökt rygg för amerikanska politiker och släppt in NATO på svensk mark. Med Trump kan man nog räkna med att detta slaknar. Som jag sagt tidigare allt är inte svart vitt och det finns möjligen positiva effekter att hämta. Jag har själv ogillat delar av Clintons politik men nu med valet av Trump kommer eftertankens kranka blekhet.
Med Trump har vi fått något som är oerhört mycket farligare och värre. Först säger han att han ska visa ut alla migranter och muslimer sedan påstår han att han aldrig sagt det och ändrar det till att kasta ut alla förbrytare. Ja den senare politiken hade även Obama så inget nytt där. Det nya är att vi har fått en hatmånglare och patologisk lögnare som aldrig håller ord. Den sortens psykopat i vita huset. Jisses. Och vi hör i Sverige hur hans agerande och person försvaras i en allt grövre retorik. Varje kritisk röst mot Trump hänvisas till etablissemanget och man har inte kunskap, intelligens eller vilja att inse vilket svart etablissemang som ligger bakom Trump.
Vi befinner oss i ett vägskäl för demokratin och humanismen och det kan kosta oss vår frihet och ekonomiska stabilitet. I sinom tid kommer allt fler förnekare att på mer eller mindre brutalt sätt väckas till insikt. Vi får hoppas att det då inte är för sent.
Publicerad i en tidigare version på Newsvoice. Några av kommentarerna där bekräftar min oro för hur lågt vi har hamnat i det politiska mörkret. Även angiverimönster från en som anser att påståendet om sexism och övergrepp borde anmälas till Trump och hans då enligt kommentatorns önskan, kommande hämndpatruller. Jo det är en farlig tid vi går till mötes.
Börje Peratt
