”Regeringen måste ta ställning för ett samhälle med mångfald även inom det medicinska området, också för att den nya patientlagen på allvar ska ge patienterna valfrihet”, skriver Ursula Flatters.
Text: Ursula Flatters Läkare och styrelseledamot, Vidarkliniken | Denna debattartikel publicerades ursprungligen på SVT Opinion den 17 jan 2015
Den antroposofiska, individanpassade medicinen är väl beprövad, beforskad, patientsäker och mycket etablerad internationellt, särskilt inom EU.
Även Sverige bör nu godkänna de antroposofiska läkemedel som godkänts i annat EU-land.
Att vård ska bedrivas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet är självklart för mig. Även inom antroposofisk medicin bedrivs mycket forskning, framförallt internationellt, men också i Sverige.
Antroposofiska läkemedel ingår som en integrerad del i den antroposofiska vården, som ges av legitimerade läkare och är ett komplement till vanlig skolmedicin.
Cirka 15 000 läkare i Europa förskriver idag antroposofiska läkemedel och i flera länder är antroposofisk vård en del av den offentliga vården, bland annat i Tyskland, Schweiz, Österrike, Holland, Italien, Brasilien och USA.
Läkare med tilläggsutbildning i antroposofisk medicin finns i totalt 30 länder.
Läkemedelsverket har på uppdrag av regeringen, tagit fram förslag på hur man skulle kunna tillämpa ett EU-direktiv (artikel 16.2) i den svenska läkemedelslagstiftningen, det vill säga hur bland annat antroposofiska läkemedel kan registreras i Sverige på samma villkor som i övriga EU-länder.
För att läkemedlen verkligen skall bli tillgängliga, ser vi som enda lösning att prövningar och registreringar gjorda i andra EU/EES-länder godkänns i Sverige. Detta är en möjlighet som finns i EU-direktiven.
Då baseras godkännandet på de studier, kliniska prövningar och den långvariga användning som redan har accepterats som tillräcklig för den kategori läkemedel, som de antroposofiska läkemedeln ska inordnas under.
Kraven på dessa skiljer sig något från kraven som ställs på konventionella läkemedel.
I den svenska debatten försöker vissa kritiker förlöjliga och misskreditera den antroposofiska vården genom att lyfta fram ingredienser som förefaller verkningslösa och oaptitliga.
På det sättet är det lätt att få skrattarna på sin sida, men drygt hälften av de konventionella läkemedlen kommer också från växt- och djurriket, exempelvis penicillin från mögelsvamp, curare från indiankulturers växtbaserade pilgift – idag essentiell för en modern narkos – samt stamceller från embryon, och så vidare.
Även utspädning av läkemedel förlöjligas. Dessa tillhör dock inte de viktigaste bland antroposofiska läkemedel.
Det finns omfattande positiv klinisk erfarenhet av utspädda medel och även forskning till stöd, men effektfrågan är ännu inte vetenskapligt avgjord.
Nu måste regeringen ta ställning för ett samhälle med mångfald även inom det medicinska området, där patientsäkra komplement erbjuds, också för att den nya patientlagen på allvar ska ge patienterna valfrihet och makt över sin egen hälsa.
Text: Ursula Flatters