DEBATT. När flyktingarna väller in över Sveriges gränser och sådana som Wallenbergs och Bert Karlsson tjänar oskäligt stora pengar på att ge dem tak över huvudet har det blivit mer opportunt att uttrycka rasistiska åsikter medan Sverigedemokraterna vinner opinion på sin propaganda om hur mycket de kostar oss. Det stämmer inte. Invandrare gör oss rikare i stället för fattigare. Blir vi fattigare är det vi själva som skapar det med vår felaktiga ekonomiska politik med åtstramning på övriga budgetposter för att skapa medel för att ta hand om den.
Text: Hans Sternlycke | Foto: ”YouTube”
Credit Suisse har gjort en analys publicerad i Eurostat som säger att med ung invandrad arbetskraft som tillförs till Europas åldrande befolkning kan regionen långsiktigt öka tillväxten. Mer än tre fjärdedelar av flyktingarna är i arbetsför ålder. Det ökade arbetskraftsutbudet kommer att ge större skatteinkomster än vad de får i bidrag. De har ofta god utbildning och litet behov av skolor och vård. Det som spenderas på att hjälpa dem med boende och mat den första tiden kommer att även kortsiktigt öka tillväxten och återföras till samhällsekonomin.
Europa får allt fler äldre med behov av skattefinansierade bidrag. Med invandrande unga får vi en stabilare arbetsmarknad med fler som kan hjälpa till och betala skatterna som behövs. För oss är flyktingarna en vinst. För länderna de kommer ifrån är de en stor förlust. Det kommer att dröja länge innan länder som Syrien, Irak och Afghanistan kommer att kunna bli fungerande samhällen.
Finansminister Magdalena Andersson borde se flyktingarna som investering i stället för kostnad. Hon borde föra keynesiansk tillväxtpolitik i stället för nyliberal åtstramningspolitik med krav att allt skall rymmas under budgettaket. Den politik som i Sverige och i Europa skapat arbetslöshet och svag ekonomi. Samtidigt som Riksbanken försöker få upp inflation och ekonomi med negativ ränta och obligationsutgivning motverkas det i budgeten när utgifterna för flyktingarna skall täckas krona för krona med att dra på annat, genom att minska samhällsservice och minska investeringarna.
Det är att blanda ihop privatekonomi och nationalekonomi. Som privatpersoner kan vi inte förbruka mer pengar än vi har, men en stat kan skapa pengar. Det är inte pengarna som är begränsningen utan om man överutnyttjar naturresurser och arbetskraft. Det är det som ger inflation, inte att överskrida budgeten. Om man lånar för att få bruk av oanvända resurser ökar det rikedom och skatteinkomster.
Ineffektiv användning av resurser kan ändå trots hög arbetslöshet skapa inflation. En åtstramande budget skapar sådan ineffektivitet. Om man inte utbildar för att fler skall kunna arbeta inom områden där det råder arbetskraftsbrist. Om man drar ner på anslagen till en järnväg som redan fungerar dåligt och ger stora förluster för företagen. Upprustning av de mindre banorna till helsvetsade spår på makadam och elektrifiering bör ses som en investering. Det kan dubbla persontågens hastighet, öka axellasterna för godset och minska underhållskostnadera. Investeringar skall inte som nu behandlas som driftskostnader och läggas under budgettaket. Bara räntor, underhåll och amorteringar är driftskostnader.
På samma sätt är vår invandrarförvaltning ineffektiv och byråkratisk. Långa handläggningstider i flera steg av flera icke samarbetande förvaltningar som gör att den kompetens invandraren hade gröps ut av tiden och riskerar att göra hen bidragstagande i stället för arbetande. Sverige arbetslöshet bland invandrare är högre än i andra länder. Högutbildade inom bristyrken som kör taxi och har invandraraffär. Yrkeskompetens som inte översätts till svenska förhållande. Att inte kunna komma i arbete direkt och lära sig svenska på arbetsplatsen utan först tvingas vänta i år på svenska för invandrare. Invandrarna är en tillgång för oss om vi låter dem vara det.
Text: Hans Sternlycke
