När modern krigföring avser att invadera våra tankar ökar behovet av en mental brandvägg. Ett bredare utbud i medierna skulle ge oss en ökad förståelse för andra kulturer och en mer nyanserad omvärldsanalys, skriver tv- och videoproducenten Lars Printzén.
Så presenterade Göteborgsposten denna artikel, då med rubriken ”Nyanserad analys av omvärlden kräver bättre utbud i medierna”, den 8 oktober 2006, alltså för 10 år sedan. Artikeln känns precis lika aktuell idag. NewsVoice återpublicerar artikeln med Printzéns tillstånd – med några uppdaterande justeringar.
Text: Lars Printzén – Bild ovan: ”Latvian president officially opens new offices of NATO COE Stratcom in Riga” – Foto: Empamil.eu (European Military Press Association)
Militär strateger talar om att vi i dag är inne i fjärde generationens krigföring. Detta innebär, bortsett från att moderna krig är asymmetriska, att omvärldens uppfattning av vad som händer är viktigare än vad som faktiskt sker. Våra tankar skall invaderas och medierna är de nya vapnen.
Public Diplomacy är en nations strategi för att kommunicera sina konkurrensfördelar till omvärlden. För ett land som Sverige kan det handla om teknologiska och kulturindustriella fördelar men för en superstat mitt i en internationell konflikt kan det också syfta till att bearbeta omvärldens perception. I det perspektivet tangerar diplomatin den politiska propagandan.
USA har använt sig av alla former av medier i krig genom historien. Tidningar, radio, tv och film är alla viktiga vapen för så kallad informationskrigföring. Det kan handla om radio och tv-serier som förlöjligar politiska opponenter, om filmer och tidningsartiklar som lyfter fram enbart positiva historier från en konflikt i syfte att vinna folkets stöd, eller psykologiska operationer vars syfte är att underminera fiendens vilja att strida genom skrämselpropaganda.
Anti-Castrosaåpa
Ett exempel pa? informationsoperation a?r USA:s tiomiljonerdollarprojekt TV Marti?.
TV Marti? sände från 1990 dagligen en specialproducerad anti?Castrosa?pa fra?n Florida riktad mot Kuba i syfte att underminera fo?rtroendet fo?r den revolutiona?ra ledningen.
Enligt en artikel i Washington Post (11 maj 2005) kommer Pentagon att spendera 300 miljoner dollar pa? liknande informationskampanjer under en fema?rsperiod. Operationerna a?r framfo?rallt riktade mot de afghanska och irakiska folken. Och a?ven ha?r a?r syftet att ma?la en positiv bild av ockupations? makten och ge en negativ bild av den stridande oppositionen. Nytt i denna budget a?r att nya tekniker kommer att anva?ndas. Podcasting, tv?spel, internetforum, Bloggning och liknande nya medier ersa?tter flygblad och piratradiosa?ndningar.
Fabricerade nyheter
Fo?rsvarsminister Donald Rumsfeld startade 2001 en ny myndighet, ”Office of Strategic Influence”, i syfte att producera sa? kallade taktiska nyhetsmedia fo?r distribution till valda marknader. Inklusive la?nder man inte ligger i konflikt med. Myndighetens uppdrag innefattade a?ven att vid behov producera fabricerade nyheter. Detta, samt det faktum att ingen skulle fa? insyn i verksamheten, gjorde att kritiken va?xte sig stark och myndigheten fick sta?nga. Men enligt Rumsfeld sja?lv var det bara namnet som lades ner och uppdraget flyttades till ”Information Operations Task Force”.
Men falska nyheter a?r inte na?got nytt. Rolling Stone Magazines prisbelo?nta artikel ”The man who sold the war” (17 maj 2005) beskriver hur PR?byra?n Rendon Group pa? uppdrag av CIA och Pentagon skapade falska nyheter om Iraks vapenprogram info?r en planerad invasion av Irak.
Eftersom den amerikanska lagstiftningen fo?rbjuder att myndigheter riktar propaganda mot sin egen befolkning anva?nder man sig av dessa konsultfirmor vars mediekontakter va?rlden runt a?r beredda att mot betalning publicera fabricerade nyheter. Na?r amerikanska medier sedan refererar till dessa utla?ndska ka?llor kringga?r man sa?ledes lagstiftningen.
Amerikanska informationskrigare vet ocksa? att plantera politiska va?rderingar i popula?ra internationella tv?serier och filmer. I David L Robbs dokumenta?r ”Operation Hollywood: How the Pentagon shapes and censors the movies” fa?r vi beso?ka Pentagons special movie liaison office som arbetar med vad man kan kalla strategisk politisk produktplacering. Film? och tv?bolag a?r ofta beroende av myndigheter som Pentagon, CIA och FBI vid produktionen av krigsfilmer, deckare och thrillers. Det kan handla om att fa? la?na utrustning, helikoptrar, vapen, fa? tillga?ng till milita?ra baser eller insidertips om hur ett trova?rdigt scenario ser ut.
Utva?rderar manus
Pentagons ”liaison office” utva?rderar manus till film och tv?projekt som so?ker deras hja?lp. Na?r man va?ljer att sto?dja ett projekt la?gger man sig oftast ocksa? i manusproduktionen. Man kan exempelvis va?lja att tona ner scener som kan uppfattas som skadande fo?r amerikanska intressen eller byta ut en fiktiv fiende mot en annan som ligger mer i linje med USA:s nuvarande utrikespolitik.
Na?r gra?nserna mellan Public Diplomacy och propaganda suddas ut kan ett inslag i Extreme Home Makeover om hur man bygger ett nytt hem till en a?terva?ndande soldat vara en framga?ngsrik informationsoperation fo?r att sta?vja kritiken av kriget. Ett avsnitt i Alias om hur terrorister hotar civila med kemiska vapen kan fo?rsta?rka bilden av ett pa?tagligt yttre hot och vidmaktha?lla USA:s sja?lvbild som ra?ttvis demokratika?mpe. Men vad ha?nder na?r dessa budskap dominerar medieutbudet internationellt?
I en GP?artikel (26 september, 2006) ? Svensk tv ? ”made in United States” ? kommenterar medieprofessor Bo Reimer det faktum att o?ver 80 procent av alla serier som sa?nds i svensk tv a?r producerade i USA. Han menar att det sna?va utbudet ocksa? go?r att va?r va?rldsbild krymper. Och kanske borde vi ta detta pa? sto?rre allvar med tanke pa? att film och tv a?r en viktig del av USA:s ”Public Diplomacy”.
Rendon Groups skapare John Rendon uttrycker sitt uppdrag sa? ha?r: ”Media a?r ett land och na?gon ma?ste ockupera det.”
Na?r modern krigsfo?ring avser att invadera va?ra tankar o?kar behovet av en mental brandva?gg. Ett bredare utbud skulle ge oss en o?kad fo?rsta?else fo?r andra kulturer och troligtvis ocksa? en mer nyanserad omva?rldsanalys. Och ha?r har mediebolagen och dess annonso?rer ett ansvar.
Text: Lars Printzén (artikeln publicerades ursprungligen den 8 okt, 2006 i GP-debatt)
Relaterat