DEBATT. #Metoo har lyfts fram som ett genombrott för kvinnors rättigheter och en uppgörelse med förtryckande patriarkala maktstrukturer. Tyvärr är uppmärksamheten missriktad och i slutänden huvudsakligen destruktiv för de kvinnor som tror sig tjäna på den.
Text: Ann Bergström | #Metoo på Twitter
Vi har sett hur hundratals kvinnor trätt fram och berättat om oönskade sexuella närmanden. Nyanserna är få i dessa beskrivningar. Männen är okontrollerade våldsutövare och deras handlingar spontana och oftast utan sammanhang. Självklart är oönskade sexuella närmanden brottsliga och omoraliska, men de kvinnor som oreflekterat identifierar sig som värnlösa offer utgör inte bara ett juridiskt och journalistiskt minfält för omgivningen, de går även själva miste om en viktig möjlighet att utveckla sig som vuxna och medvetna människor.
Utan att bedöma de enskilda fall som omtalas kan man ändå fråga sig hur alla dessa kvinnor hamnade i så utsatta lägen och blev så ”tagna på sängen” av de situationer de beskriver. De övergrepp som beskrivs är ytterst viktiga att lyfta fram, men utan kontext blir de del av ett absurt brottsgalleri utan egentligt värde.
- Varför kände sig dessa kvinnor nödgade att utföra sexuella handlingar som lämnat livslånga sår?
- Varför upplevde de sig som oförmögna eller ovilliga att säga ifrån?
I ljuset av det komplexa maktspelet mellan könen och förvisso även i kölvattnet av populära skildringar av sexuella preferenser med tydliga inslag av tvång, som ”50 Shades of Grey”, är det obekvämt men uppenbart att det finns en kvinnlig komponent i övergreppen som ytterst sällan omnämns. Det är lika uppenbart att denna ensidighet i diskussionen minskar möjligheterna till verklig förändring, i synnerhet för kvinnorna.
- Varför hamnade kvinnorna i dessa situationer?
- Vad var det som fick ambitiösa skådespelerskor att åka hem till Harvey Weinsteins ”Casting Couch” och efteråt hålla tyst om det som hänt där?
- Hur kände de kvinnor som haft sex med sin chef och sedan fått en befordran?
- Eller de som flirtat och blivit överrumplade av en överdrivet aggressiv respons?
Detta sätt att se på saken är självklart inte detsamma som att ta ifrån män rättmätigt ansvar för sitt omoraliska handlande, det är snarare att ge kvinnor makt att ta ansvar för sin del av situationen. Detta är att förflytta kvinnor från en utlämnad och maktlös offerroll till att bli deltagare i en större mognadsprocess där de blir tvungna att acceptera och utveckla sidor hos sig själv som de annars inte hade gjort. Därmed kan de förändra sig själva och sin omgivning.
Kampanjen #Metoo gör kvinnan till ett offer
Många kvinnor utsätts utan egen förskyllan eller aktivt agerande för överfall och tvång, detta handlar inte om dem. Många andra blir nu säkert rasande när de inte i lugn och ro kan gömma sig bakom en bekväm och endimensionell offerroll. För sin egen skull borde de acceptera att de varit deltagare i en mångfacetterad men omogen process som fått destruktiva konsekvenser.
Män har såklart sin uppgift utstakad. Men kvinnor måste också ta sitt ansvar, gå igenom de obehagliga slutsatser som står till buds, och därigenom utvecklas som människor. Både män och kvinnor skulle tjäna stort på detta.
Text: Ann Bergström
Relaterat
- #Metoo på Twitter