”Frågan som många ställt sig under årens lopp är hur mycket Jovan Rajs uppfattning om mordet och styckningen på Catrine da Costa tilläts styra processen. Under 1980-talet var det många gånger en fördel för karriären att ansluta sig till teorier om bortträngda minnen och ritualmordssekter”, skriver Patrik Nyberg.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. | Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-11-30 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Allmänläkaren och obducentens skadeståndsprocess tar nu sin början i tingsrätten. Läkarna anser att de drabbats av en rad felaktiga myndighetsbeslut. En av dem som kallats att vittna är rättsläkaren Jovan Rajs. Rajs försökte först undvika att infinna sig i rätten men meddelade senare att han kommer till tingsrätten. 25 år efter mordet på Catrine da Costa får kanske hennes anhöriga äntligen svar på varför utredarna valde att inte granska våldsbrottslingar och mördare i utredningen. Mycket talar för att polisens agerande styrdes av Rajs helomvändning.
Inledningsvis menade Jovan Rajs, som obducerade Catrine, att hon styckats av någon med erfarenhet av djurslakt. Minst två sådana personer finns i da Costa-utredningen. Dels en tidigare dömd styckmördare utan alibi och dels en person i Catrines adressbok som bodde i närheten av fyndplatsen och som även han saknar alibi.
Jovan Rajs ändrar sedan i strid med övriga rättsläkare sin uppfattning om hur styckningen gått till och menar att den utförts av läkare. Rättsläkaren som obducerat styckmördarens tre offer konstaterade att det fanns stora likheter mellan dessa mord och styckningen av da Costa. Han kunde aldrig förstå varför inte polisen granskade mannen. Allmänläkarens före detta fru menade att hennes dotter vid 17 månaders ålder bevittnat ett ritualmord. Denna uppfattning ställer sig Rajs bakom och tingsrätten skrev i domskälen 1988 att det 17 månader gamla barnet bevittnat styckningen av Catrine.
Bakgrunden till Jovan Rajs omsvängning i synen på hur Catrine da Costa styckats kan vara hans övertygelse om att ritualmord på barn och kvinnor förekommer i Sverige. En övertygelse som han delar med Uppsalaprofessorn Eva Lundgren. Lundgren, liksom Rajs, ansluter sig till allmänläkarens före detta frus berättelser om ritualmord. I en bok från 2005 om påstådda ritualmord i Sverige tackar författaren Jovan Rajs i förordet för hans engagemang i dessa frågor. Boken är skriven under pseudonym. Pseudonymens namn är detsamma som en tidigare medarbetare till Eva Lundgren.
Frågan som många ställt sig under årens lopp är hur mycket Jovan Rajs uppfattning om mordet och styckningen på Catrine da Costa tilläts styra processen. Under 1980-talet var det många gånger en fördel för karriären att ansluta sig till teorier om bortträngda minnen och ritualmordssekter. När media rapporterade om da Costa-fallet under 1980-talet reagerade endast ett fåtal journalister på uppgiften att ett litet barn på 17 månader ska ha berättat om kannibalriter och styckmord. Varken övriga journalister eller rättsväsendet efterfrågade det vetenskapliga material som påstods understöda dessa berättelser. Kanske besvarar Jovan Rajs när han vittnar frågan som han aldrig fick när rättegångarna hölls: Hur mycket påverkades du av din övertygelse om att ritualmord förekommer när du, tvärtemot andra rättsläkare, avfärdade din första uppfattning att Catrine styckats av någon med erfarenheter av djurslakt?
Flera personer i utredningen som var kunniga i djurslakt valdes bort av polisen eftersom utredarna förlitade sig på Rajs obduktionsutlåtande. Föll Catrine da Costa offer för ritualmördare eller fanns lösningen i den första teori som Rajs hade?
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist