”Mordet på Catrine da Costa har preskriberats. Ett av Sveriges mest uppmärksammade kriminalfall får aldrig någon lösning. Många intellektuella gjorde karriär på da Costas öde. Men något intresse att finna mördaren fanns aldrig.” Det skriver PATRIK NYBERG som bevakat fallet under många år.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-07-09 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet
Flera personer som idag sitter på höga poster i samhället har deltagit i klappjakten på de två läkarna. Nya uppgifter har tillkommit under åren som gjort att allt fler människor börjat ompröva sin tidigare uppfattning om läkarna som skyldiga till det bestialiska brottet. Här kan nämnas att det för sex år sedan konstaterades att det inte är läkarnas fingeravtryck på de säckar som Catrine återfanns i. Inte heller är det läkarnas hårstrån på den handduk som låg på fyndplatsen. Ett hårstrå tillhörde Catrine. Vilka de andra tillhör vet vi inte. Rättsväsendet har nämligen gjort allt som stått i dess makt för att teknisk bevisning inte ska användas för att lösa mordet.
När det var mindre än två månader till preskription stoppade Hovrätten ett DNA-test av en tidigare dömd styckmördare. Den kriminalinspektör som handhar inkommande tips rörande da Costa-mordet skrev för några år sedan ett examensarbete om fallet. I uppsatsen tar hon bland annat upp en man som bodde vid fyndplatsen och fanns i Catrines adressbok. Han var en känd prostitutionskund och saknade alibi. Mannen är dömd för grov brottslighet och kom från en jägarsläkt. Inte heller han DNA-testades i mordutredningen, trots att kriminalinspektören bevisligen kände till honom. Det finns även andra män som borde testats i jakten på mördaren men ovanstående två exempel får räcka för att visa på ointresset att försöka finna Catrines baneman.
Den kvinnliga kriminalinspektören har, som flera andra kvinnor ur etablissemanget, offrat Catrine. När det blev känt att det fanns teknisk bevisning att använda sig av tystnade rösterna på rättvisa åt Catrine. Kriminalinspektören fick högsta betyg för sitt examensarbete då hon, precis som sin handledare juridikprofessorn Christian Diesen, slog fast läkarnas skuld. Oron för att den tidigare dömde styckmördaren även skulle vara skyldig till styckmordet på Catrine har lett till gigantiska mörkläggningsförsök.
2007 publicerade TT en artikel och hävdade att den tidigare dömde styckmördaren friats i DNA-test i da Costa-fallet. Jag avslöjade i den lilla tidningen Världen idag att TT:s uppgifter var helt felaktiga. Polisen hade valt att inte testa styckmördaren. Detta trots att han saknar alibi och att det finns en rad besvärande omständigheter som gör att han borde vara högaktuell i denna mordutredning.
En kvinnlig journalist har i många år deltagit i drevet mot de båda läkarna. Hon var en av de journalister som publicerade den felaktiga artikeln om att styckmördaren friats. Hade offret varit någon annan än Catrine hade massvis med kvinnor ur den feministiska rörelsen reagerat på att mindre än tio män testades i jakten på den person som mördat Catrine. Men alla röster för Catrine har sedan länge tystnat.
När det blev känt att teknisk bevisning friat läkarna var Catrine inte intressant längre för sina feministiska systrar. Jag hoppas någon gång att alla de kvinnor ur etablissemanget som till varje pris velat förhindra att teknisk bevisning ska användas i jakten på Catrines mördare någon dag funderar över det som Liza Marklund säger: ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist