NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Vid ett möte vid Uppsala universitet om polisforskning där Polisen var medarrangör, var inte självskrivna miljöer inbjudna. Det rör sig om Rikspolisstyrelsens egen utvärderingsenhet och polisen och forskaren Stefan Holgersson. Detta är inget mindre än en rejäl skandal och vittnar om en stor maktfullkomlig arrogans hos Polisen.
Text: Johannes Knutsson, professor emeritus | Artikeln publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2013-04-02 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice.
Den 21 mars ägde ett möte rum vid Uppsala universitet. På inbjudan stod: ”Centrum för polisforskning har, som tidigare meddelats, nöjet att tillsammans med sin referensgrupp från Polisen bjuda in till en forskningsdag”. Syftet är att: ”diskutera behovet av en nationell plattform för kunskapsöverföring från forskning till Polisen”.
Centrum för polisforskning finns vid Uppsala universitet och uppger i sin profilering att den skall använda sig av kunskap, erfarenhet och expertis i det omgivande samhället. Vidare säger man att centrumet för det ändamålet önskar skapa så många kontakter som möjligt med andra organisationer. Ambitionen är att bli en nationell kunskapspartner och en internationellt ledande forskningsnod avseende polisforskning.
Vad består då skandalerna i?
Bland alla de institutioner och högskolor som bjudits in saknades två självskrivna miljöer, nämligen Rikspolisstyrelsens utvärderingsenhet och Linköpings Universitet. Det visar sig således att Centrum för polisforskning inte alls ”önskar skapa så många kontakter som möjligt med andra”, utan väljer av någon anledning bort två viktiga miljöer.
Varför är dessa två miljöer självskrivna?
Funktionen för utvärderingar är den största aktiva polisforskningsmiljön i Sverige med inriktning på tillämpad forskning. Den upprättades som ett krav från regeringen med yttersta syfte att förbättra polisverksamheten och att stärka återrapporteringen till statsmakten och medborgarna om polisverksamheten. Vid funktionen arbetar för närvarande fyra disputerade forskare.
Till detta kommer bl.a. poliser som har dubbel kompetens i den meningen att de dessutom har en akademisk examen. En av dem är t.ex. civilingenjör. De arbetar med olika för polisen viktiga teman. Ett projekt avser exempelvis en uppföljning av det datorbaserade stödet för utredningsverksamheten (PUST) som Rikspolisstyrelsen har stora förhoppningar till. Ett annat handlar om ledarskapet inom polisen, också det – med tanke på tillståndet i polisen – ett viktigt projekt.
Då kravet från regeringen var att externa utvärderingar även skulle ske, har funktionen här en annan central uppgift. Eftersom Rikspolisstyrelsen i dessa frågor saknat nödvändig kompetens, något som styrelsen också gjort klart för regeringen – är en av uppgifterna att bistå polisen i dessa spörsmål. En förutsättning för att kunna utföra denna viktiga uppgift är att ha kunskap om var relevant polisforskning äger rum och var forskningskompetensen finns.
Vid mötet i Uppsala var arrangörsrepresentanten för Polisen en polis och det kan ju vara rimligt. Möjligen har denne person genomgått en kurs i polisforskning. Men för att kunna gå djupt in i forskningsfrågorna krävs mer. Det var ju därför Rikspolisstyrelsen anställde ett antal forskare med doktorsexamen och som således inte var inbjudna.
Referensgruppen där Rikspolisstyrelsen är representerad har helt enkelt valt att bortdefiniera sina i detta sammanhang mest kvalificerade medarbetare och frångår dessutom principer som de uppgivit till regeringen skall gälla – t.ex. att utvärderingsenheten skall upprätthålla kontakter med de relevanta forskningsmiljöerna. Poliser har således helt tagit helt kontroll över frågor man knappast har kompetens i. Detta har medborgarna all anledning att vara upprörda över. Detta är inget annan än en rejäl skandal.
Ytterligare en är att Linköpings universitet inte var inbjuden. Där finns nämligen en av Sveriges mest produktiva polisforskare med ett stort antal publikationer, även internationellt. Förutom att vara en kvalificerad forskare är han också polis. Det rör sig alltså om Stefan Holgersson. Hur han förföljts inom polisen är väldokumenterat av Hanne Kjöller i en ledartikel i Dagens Nyheter. Överdirektören Maria Bredberg Pettersson skrev i sin replik att:
”Vi både läser vad han skriver och hör på vad han säger”.
Orden framstår nu inte bara som tomma, utan som lögnaktiga. Och nu forsätter Polisen i sin maktfullkomliga arrogans att negligera en av sina egna.
- För det kan väl inte vara Centrum för polisforskning som ligger bakom den uteblivna invitationen?
- Vad skulle bevekelsegrunden i så fall vara?
- För ett universitet kan väl inte ställa sig bakom polisens förföljelse? Att han inte skulle vara kvalificerad nog?
Hur diskussionen sett ut i arrangörsgruppen har jag ingen aning om, men faktum kvarstår, representanter från dessa två miljöer var inte inbjudna och det kan inte bero på okunskap om deras existens.
- Vilka överväganden gjordes vid Centrum för polisforskning?
- Gav man efter för påtryckningar från Polisen eller ville man av opportuna skäl inte argumentera för att dessa miljöer skulle vara med? Eller finns det andra skäl?
I vilket fall som helst är det oacceptabelt och i strid mot de principer man sagt sig stå för.
Egentligen borde agerandet från polisens sida förvåna. Men när det gäller dessa frågor verkar man leva i en så upphöjd arrogans att man struntar i hur omvärlden ser på polisen. Man kan bete sig hursomhelst utan att något händer. Vare sig justitiedepartementet eller våra politiker verkar ju bry sig. Undrande är jag däremot över Centrum för polisforskning vid Uppsala universitet. Hur rimmar agerandet med egna honnörsord och de för ett universitet så viktiga principerna om oberoende och integritet? En professorskollega som fick kännedom om den uteblivna invitationen till Stefan Holgersson reagerade exempelvis så här:
”Japp, det här. För mig är du ju självklar, har du inte ens fått en inbjudan? I sådant fall, vad är det för djävla märkligheter som pågår, jag blir så fruktansvärt trött. Men berätta är du snäll, så jag inte blir utnyttjad ytterligare en gång som en nyttig idiot.”
Text: Johannes Knutsson, professor emeritus
Johannes Knutsson är professor i polisforskning vid Politihøgskolen i Oslo. Han har forskat om polisen sedan mitten av 1970-talet och har publiceraqt ett 30-tal rapporter och artiklar om och åt svensk polis. Fram till 2011 har jag Knutsson deltid vid Polishögskolan eller vid Rikspolisstyrelsen.Knutsson fick bla ett regeringsuppdrag (2013) av Rikspolisstyrelsen för att upprätta en utvärderingsfunktion för polisen.