Jan Norberg: Nyval efter ödesvalet 9 september 2018?

Jan Norberg, selfie 2021-08-25 Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. Se lista på alla Norbergs artiklar.
publicerad 5 september 2018
- Jan Norberg
Partiledarna 2018 - Kollage: NewsVoice
Partiledarna 2018 - Kollage: NewsVoice
Partiledarna 2018 – Kollage: NewsVoice

PROGNOS. Valnatten går mot sitt slut och NewsVoice skall försöka sammanfatta resultatet av den dramatik som det svenska valet innebär. Kaos är kanske en överdrift, men osäkerheten för vad som nu skall hända inom den svenska cementerade blockpolitiken är massiv.

Text: Jan Norberg

I vanlig ordning kan man med fog påstå att de traditionella partierna inom respektive block fullständigt misslyckats med sin strategi att försöka isolera SD, svenskens passion för rent spel och justa tag har dragit folk till valurnorna för att proteströsta mot etablissemangets 7-klöver.

Valets i särklass största förlorare blir Sossarna, S har ju lyckats med bedriften att sänka antalet sympatisörer ned till nivåer som skulle gjort tom Håkan Juholt glad.

Vem hade trott att S inte skulle nå upp till ens 20% i riksdagsvalet, även om den svenska valmanskårens partisympatier är av det mer trögrörliga slaget så hade nog ingen kunnat tro att S inte ens klarar av att ta sig över 20% strecket.

Att S tappat väljare till SD är sannolikt en ganska marginell företeelse, fler fd S-väljare har nog flyttat sig vänsterut och lägger sannolikt därför sin röst på Vänsterpartiet, mycket tack vare en demagogiskt skicklig partiledare i form av Jonas Sjöstedt. Att V når ca 10% måste ses som ett lyft nästan i Gudrun Schymans stil.

Tyvärr räcker inte dessa två partiers sammanlagda röstetal för att kunna bilda regering, även om Miljöpartiet skulle ha lyckats med att ta sig över 4% spärren så hade detta inte räckt för att nå en tillräcklig majoritet stor nog för att kunna bilda regering.


Alliansens interna splittring är så omfattande att inte en enda väljare längre tror på någon av Alliansens företrädare när de envist försöker framställa sig som ett homogent och trovärdigt alternativ till den röd-gröna röran.


Såväl Liberalerna som Centern har ju redan innan valet pekat på sin lust att få regera tillsammans med S och V, tyvärr räcker inte heller det för att bilda en majoritetsregering. Med dessa båda partiers röster når ändå inte denna koalition heller över 50% strecket, S = 18 %, V = 10 %, L+C = 13 %. Det vill säga: inte ens med C+L:s röster kan S + V nå en egen majoritet.

Problemet är ju att inte heller Alliansen med Moderaterna samt Kristdemokraterna, vilka med viss möda ev klarar av att ta sig över 4% spärren, kan bilda regering. M landar med sina 15% i ensamhetens öken och även om KD skulle nå upp till 4%-spärren så hjälper det M föga, det finns ingen Allians längre.

Läget är med andra ord mycket komplext och hela det politiska landskapet ser nu helt annorlunda ut. Vi får på inget sätt utesluta att M och S, på samma sätt som i Tyskland, bildar en koalition och då finns plötsligt något bättre förutsättningar för att kunna bilda regering.

Dessa två partier når emellertid ändå inte över 50% tillsammans, möjligen når man tillsammans upp till ca 35 %. Så det krävs att C och L samt möjligen KD (om de når upp till 4% spärren) också sätter sig i denna koalition. Med alla dessa 5 partier i en gemensam koalition kan man möjligen nå ca 50%. Hur bra det kommer att gå om detta mot förmodan skulle bli en verklighet återstår att se.

Valets utan tvekan största vinnare blir ju SD vilka med sitt rekordresultat på 29% blir det särklassigt största partiet, tyvärr utan egen majoritet för att kunna bilda regering.


Med detta valresultat kan vi egentligen bara vara säkra på en sak, att det blir kaos i försöken att bilda en regering. För även om svensk politik är en ganska stillsam föreställning så har något liknande inte hänt i den moderna historien.


Det har varit väldigt jämt vid en del tillfällen, men aldrig så här kaosartat. 1973 hade vi tex den sk lotteririksdagen och under 2:a världskriget hade Sverige en samlingsregering, men nu är situationen betydligt mer annorlunda.

Så, vad händer nu då? Vem tar vem och vilka blir kvar som panelhöns?

Striden om posten som 1:e Talman blir en intressant värdemätare. Övriga partier kan göra livet besvärligt genom att släppa denna talmanspost till SD, då kan 7-klövern sätta sig tillrätta i baksätet och peka finger mot SD då de misslyckas med sina försök att bilda regering. För ingen skall ju ens för ett ögonblick tro att övriga partier kommer att röra ett finger för att hjälpa till med SD:s försök att bilda regering.

Nyval?

Skulle, mot förmodan, SD ändå lyckas krångla sig till en position som gör det möjligt att inkomma med ett förslag till regering så stupar detta på frågan om vilken budget som skall röstas fram i riksdagen när den dagen kommer. Om inte förr så fullbordas kaoset i samband med budgetomröstningen, ett nyval närmar sig därför med stormsteg efter budgetomröstningen.

Ett nyval som mycket väl kan komma att få den svenska valmanskåren att vakna upp och definitivt bestämma sig. När apspelet kommer i öppen dager så att väljarna själva kan se hur illa 7-klövern hanterar regeringsfrågan som måste merparten av Sveriges väljare själva inse vad man egentligen vill.

Ett nyval skulle utan tvekan öka sannolikheten för att SD ytterligare förbättrar sina röstsiffror, men också att Alternativ för Sverige i ett nyval sannolikt kommer över 4% spärren. AfS och SD skulle därmed kunna nå upp till ca 40% och då blir spänningen olidlig. Låt oss anta att KD och MP faller under 4%-spärren, då blir deras mandat plus övriga småpartiers röster proportionerligt fördelade till de andra partierna som har kommit över 4%-spärren, därmed skulle det bli hårfint om SD och AfS tillsammans trots allt når 50%.

När USA:s befolkning gick till valurnorna för att rösta fram Donald Trump så var ju det scenariot inte ens tänkbart i alla opinionsundersökares värld, dvs större under har skett i demokratins namn.

Den amerikanska valmanskåren hade precis som den svenska ledsnat på etablissemangets förakt för den breda befolkningens sinne för rätt och fel inom politiken. Kunde den amerikanska befolkningen visa alla etablissemangets företrädare vad de anser om dagens väljarförakt så röstar man som svensk väljare också rösta på något av de partier som finns utanför 7-klöverns hägn.

To be continued…

Text: Jan Norberg

Relaterat

 


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq