Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Folket i Bild Kulturfront (FIB) skriver om boken ”Blåsningen” författad av Inga-Lisa Sangregorios. Blåsningen kritiserar resterna av vad som återstår av det svenska pensionssystemet, en skakande, men mycket bra beskrivning som borde få alla inkomsttagare att resa sig upp i omfattande protester.
Text: Jan Norberg
Recensionen är bra och utförlig, men recensenten tar sig inte an de grundförutsättningar som ligger till grund för såväl ATP som de senare pensionsreformerna. Det är ju där man måste börja ta sig an bristerna kring dagens pensioner.
ATP bygger i grunden på tre basala fundament, full sysselsättning för evig tid, ingen inflation och en ständigt expansiv ekonomisk utveckling. Hur intelligent dessa tre antaganden var har ju verkligheten visat, dvs tre helt vansinniga antaganden. När detta så småningom började gå upp för lagstiftare och riksdagspolitiker tog man sig inte an dessa tre grundläggande förutsättningar på allvar för det skulle givetvis ha varit mycket smärtsamt att erkänna att hela ATP-reformen behövde begravas.
Det nya och reformerade pensionssystemet hade bara åtgärdat en del av symtomen, inte orsakerna till svagheterna. Sålunda försämrades utfallet av pensionssystemet så att dåligt blev värre, om det nu kunde bli värre.
När ATP ursprungligen infördes sattes de fundamentala principerna ur spel väldigt snabbt. Arbetsgivarna fick bli politikernas skattefogdar och ålades att betala in varje löntagares pensionsavsättning till Skatteverket.
Skärskådar man detaljerna för dessa beräkningar, och detta är ett ganska komplext material, inser man att kopplingen mellan vad var och en betalar in har mycket lite och göra med det utfall man om många år har skäl att förvänta sig. Då löntagaren gladde sig åt ständiga löneökningar så åts dessa upp av en rekordhög inflation, fortfarande var det dock en fastställd procent av inkomsten som sattes av till individens pension från arbetsgivaren.
Även de som aldrig bidragit till pensionerna får samma pension
När så en allt större andel av inkomsttagarna via en bra löneutveckling nådde upp till det så kallade taket för hur mycket denne skulle betala via arbetsgivarens pensionsavsättningar förblev dessa löntagare omedvetna om att de pengar som arbetsgivaren satt av bara gick till individen upp till takbeloppet, resten tillfaller kollektivet.
Definitionen av begreppet kollektivet är det nog få som kan redogöra för, men en sak är i alla fall idag tydlig och klar: massinvasionens individer, vilka aldrig så mycket som bidragit till pensionssystemet med en svensk enkrona, har givetvis samma rätt till pensioner som de vilka arbetat och fått se sina pensioner sättas av via arbetsgivaren under många år.
Den centrala frågan som ingen svensk politiker vill ta tag i är varför vi i grunden har ett kollektivt pensionssystem som ständigt försämras i snabb takt?
Det många svenskar tror är att det man betalar in via sin arbetsgivare är det man med viss ränta får tillbaka i form av pension, inget kan vara mer fel!
Under klämkäcka socialistiska slagord som solidaritet och jämlikhet kunde olika regeringar ständigt mjölka pensionssystemet på pengar då inbetalningarna vida översteg den förväntade pensionen nån gång i framtiden.
Göran Perssons tjuveri då han helt sonika stal 256 miljarder kronor av pensionernas samlade värde är bara ett exempel i raden av bedrägerier iscensatt av våra riksdagspolitiker.
- Varför accepterar vi som löntagare att politikerna skall kunna norpa det löneutrymme som vi själva tjänat in?
- Var finns logiken i att vi skall låta politiker konfiskera lön som vi tjänat in??
Vi kan nu efter 60 år se vad som är resultatet av alla inkomsttagares samlade pensionsinsättningar, dvs inte vad som utlovats.
Vi borde få pensionen direkt istället för att ge bort den till ett kollektiv
Om vi skall betraktas som myndiga medborgare i ett civiliserat och icke kommunistiskt Sverige så måste det grundläggande felet vara att systemet är ett kollektivt system.
Hade det inte varit bättre att låta inkomsttagaren själv få ut sina intjänade pensionspengar direkt i fickan?
Som myndiga medborgare hade vi då fått en personlig frihet att göra vad vi vill med våra intjänade pengar, mindre av det politikerstyrda kollektiva och inte särskilt rättvisa pensionssystem. Då får individen själv bestämma om pengarna skall investeras i bostadsköp (läs mindre behov av att låna pengar i bank) eller sättas av i privata pensionslösningar, ett pensionssystem administrerat av politiker har ju visat sig var ett gigantiskt bedrägeri för löntagarna.
Fördelen med att själv få välja är ju att vi då får mer pengar i omlopp och det ter sig då naturligt att samhällsekonomin skulle stimuleras på ett sätt som vi nog inte sett i mannaminne.
Naturligtvis kommer det alltid finnas några socialister som anför att detta med pensioner har med solidaritet och rättvisa att göra, jag har mycket svårt och inse vad som är vare sig rättvist eller solidariskt med dagens kollektiva pensionssystem.
Att sedan politiker gjort undantag för framgångsrika idrottsmän och kvinnor med hänvisning till deras korta aktiva karriär är ju så motbjudande att man kan kräkas, en vanlig löntagare som har en ojämn inkomststatistik över tid ges inte samma förmåner. Detta är hyckleri i den högre skolan.
Text: Jan Norberg