Johan Bonander är utbildare i myndighetsfrågor och präst i Svenska kyrkan. I denna debattartikel ifrågasätter han den säkerhet som Strålsäkerhetsmyndigheten egentligen är beredd att erbjuda allmänheten. Han får stöd från miljökämpen Björn Gillberg och docent Olle Johansson (KI), forskare inom strålsäkerhetsfrågor som också tvivlar.
Text: Johan Bonander
I senaste numret av tidningen Wermlänningen (maj 2013) intervjuades miljökämpen Björn Gillberg. Intervjun var en tillbakablick på hormoslyrskandalen och Björns engagemang i denna. Björn blickade även framåt och förutspådde att den kommande stora miljöskandalen med stor sannolikhet skulle blir frågan om strålningen från mobiltelefoner.
Björn Gillberg är inte ensam om denna farhåga. Samtidigt försäkrar vår Strålsäkerhetsmyndighet att allt är under kontroll. Ligger locket på, eller har Gillberg fel? Det har Björn aldrig haft förut – känd som han är att på pricken förutspå och säga sanningen med stort S.
En annan person som jobbat med frågan i många år är Olle Johansson, docent och forskare på Karolinska institutet i Stockholm. Olle är likt Björn en kvicktänkt och sanningsälskande människa. Jag ringer Olle.
Olle, hur är det med farorna kring mobilstrålningen – vi möts av så motstridiga budskap – kan vi lita på staten?
“Nja svarar Olle Johansson: – Se på vetenskapshistorien. Ofta är det just de statliga myndigheterna som faktiskt varit bland de sista att erkänna hälsofaror kring teknik och företeelser industrin har att tjäna pengar på. Vi har sett det i frågor som rökning, asbest, turerna kring svininfluensavaccinet för att nu nämna några – så varför inte i frågan om elektromagnetisk strålning vars industriella intressen är så starka för vårt land?”
Olle Johansson har på senare tid fokuserat sitt engagemang kring att varna för den elektromagnetiska strålningen för just barn och ungdomar. Han reser i hela världen och är talare på olika symposier och är expertvittne i olika rättegångar i frågan.
Johansson förklarar varför:
“Att helkroppsexponera dessa grupper dygnet runt, var de än befinner sig för elektromagnetiska signaler som vilka i laboratorieförsök visat sig ha mycket allvarliga och skrämmande effekter, torde vara det absolut största mänskliga experiment mänskligheten någonsin utsatts för.”
Seletunrapporten
Olle berättar att han tillsammans med andra engagerade forskare arbetat fram den så kallade Seletunrapporten från 2010 som i sin tur ledde fram till en resolution i Europarådet i maj 2011. Resolutionen i Europarådet lyder: ”att för barn i allmänhet, och skolor och klassrum i synnerhet, prioritera trådbundna Internetanslutningar, samt att strikt reglera skolbarns användning av mobiltelefoner i skolan”.
Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) är den myndighet som ofta hamnar i blickfånget när det gäller elektromagnetisk strålning i Sverige. Många undrar varför inte myndigheten verkar för en större försiktighet. Men SSM lyder under Strålskyddslagen och i regeringens regleringsbrev står det ingenting om att myndigheten har att följa Miljöbalkens försiktighetsprincip. Myndigheten väger mer nytta mot risk.
Det är ändå märkligt att Strålsäkerhetsmyndigheten på eget initiativ sänder ut ett brev till landets samtliga kommuner några månader efter Europarådets resolution där man tvärtemot Europarådet säger att den trådlösa tekniken bedöms vara riskfri.
Jag kontaktar nu Hélène Asp, enhetschef för enheten för miljöövervakning på Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM.
Hur kan Strålsäkerhetsmyndigheten sända ut ett brev i september 2011 som så illa korresponderar till den i maj 2011 antagna resolutionen i Europarådet?
Hélène Asp:
“Europarådet är ingen expertinstans för vare sig elektromagnetiska fält eller möjliga hälsorisker med dessa fält. Vi skrev till alla kommuner eftersom vi hade fått många frågor kring trådlösa nätverk i skolor. Det ingår i våra uppgifter att stödja kommunerna, att informera om kunskapsläget samt och att ge råd och rekommendationer där det finns ett behov.”
Bildtext: Strålsäkerhetsmyndigheten anser att man ska andvända handsfree av säkerhetsskäl, men tycker inte att barn är utsatta för faror om de har mobiltelefon eller surfplatta i knät. Skärmdump från SSM:s hemsida.
Förvillar Strålsäkerhetsmyndigheten allmänheten?
Strålsäkerhetsmyndigheten anser sig alltså vara förpliktigade att på eget initiativ gå ut med ett brev där man i praktiken uppmanar landets alla kommuner att helt borste från Europarådets resolution som just handlar om att vi ska tillämpa försiktighetsprincipen gentemot våra barn och ungdomar.
Resolutionen som är ett ställningstagande som bygger på den välrenommerade Seletunrapporten från 2010 som i sin tur, två år senare, genererar den så kallade BioInitiativerapporten 2012 där 29 oberoende forskare och hälsoexperter från 10 länder efter att ha bedömt 1800 nya forskningsrapporter, från 2006 till 2011, mycket kraftfullt varnar för den elektromagnetiska strålningen, inte minst för barn och ungdomar!
Är det möjligen så att vi lever i en tid där myndigheter vi tror ska skydda oss idag är så uppbundna av andra intressen att vårt skydd är sekundärt. Blotta misstanken innebär att vi vanliga människor måste återta tolkningsutrymmet.
Godtrogenhet är – i motsats till sanningslidelse – som bekant ingen dygd att skryta med, eller hur?
Text: Johan Bonander
Fakta (sammanställd av Bonander)
De så kallade gränsvärden för elektromagnetisk strålning av den sort som mobiltelefoner och trådlöst Internet nyttjar är betydligt högre i Sverige än i till exempel Ryssland och Italien.
I nedanstående tabell framgår det hur mycket de olika värdena skiljer sig åt dels mellan länder dels till de nivåer alternativa forskare, de som varnar för tekniken, tex BioInitiative-rapporten från 2012, idag rekommenderar:
9 000 000 µW/m2: Svenska Strålsäkerhetsmyndighetens referensvärde
100 000 µW/m2: Rekommenderat gränsvärde Ryssland och Italien
1 000 µW/m2: Rekommenderat gränsvärde i BioInitiativ Report 2007
170 µW/m2: Rekommenderat gränsvärde från Seletun Statement 2011
3 µW/m2: Reviderat rek. gränsvärde i BioInitiativ Report 2012
0,1 µW/m2: Solens bidrag dagtid vid mycket kraftiga solstormar
0,000 001 – 0,000 000 000 01 µW/m2: Solens bidrag dagtid under normala förhållanden.
Bara en enda forskare, Olle Johansson, har vågat föreslå detta sistnämnda som ett hygieniskt gränsvärde.
Norska Folkets Strålevern har byggt upp en parallellportal till den statliga myndigheten Statens Strålevern – som är Norges motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten – som har information som är viktig för den som vill skapa sig en helhetsbild.