Torbjörn Sassersson grundade NewsVoice 2011. Stöd hans arbete genom en 
Under den senaste veckan har världen bevittnat en av de mest omfattande sorgemanifestationerna i modern tid. Svenska medier tonar dock ner händelsen, utelämnar fakta och försöker framställa Iran och den mördade religiösa högste ledaren Ayatollah Ali Khamenei på ett negativt sätt. NewsVoice analyserar.
Artikeln är uppdaterad kl 14:09, 10 juli
Miljontals iranier har strömmat till Teheran, Qom och heliga städer i Irak, som Najaf och Karbala, för att hedra Ali Khamenei, som blev offer för USA:s och Israels bombning den 28 februari 2026.
Begravningsceremonierna, som sträcker sig över flera dagar med processioner och en avslutande gravsättning i Mashhad den 9 juli, har visat en nationell enighet och djup respekt som trotsar krigets påfrestningar och hot om nya attacker.
Att västerländska ledare skulle hedras av sina befolkningar i samma grad som Ali Khamenei är otänkbart. Försöken bland västmedier att porträttera de sörjande i Iran som blott fanatiska anhängare kan därför vittna om avundsjuka.
Trots att denna historiska utgjutelse av sorg och solidaritet är uppenbar för den som kan se, har de svenska medierna: Dagens Nyheter (DN), Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet (SvD) och Sveriges Television (SVT) valt en partisk, selektiv och ofta föraktfull rapportering som systematiskt nedtonar folkets genuina känsla och i stället förstärker västerländska propagandaberättelser om Iran och dess högsta andliga ledare.
Tonen i rapporteringen utstrålar som vanligt en moralisk högfärd. Länder som Iran, Kina och Ryssland betraktas nästan alltid som moraliskt lägre stående när de beskrivs av malliga svenska reportrar på höga hästar som menar att de representerar det fria ordet och demokratier.
När de rapporterar från dessa länder kan de därför tro att de när som helst kan gripas och kastas ner i en fängelsehåla som när Dabrowski 1990 intervjuade Muammar Gaddafi i Libyen:
”När jag ställde mina mest kritiska frågor var han först tyst länge för att sedan ge ifrån sig ett galet skratt. Man undrade om det var en signal om att vi skulle gripas…”
Mönster i den svenska bevakningen
Samtliga svenska medier förlitar sig i hög grad på västerländska nyhetsbyråer som AFP, Reuters och TT, kända för sina västnarrativ. Rapporteringen i detta fall präglas därför av ett genomgående fokus på:
- ”Rop på hämnd” och slagord som ”död åt USA och Israel”. Dessa framställs inte som legitima uttryck för ilska mot dem som mördade nationens andliga ledare och bröt mot alla internationella normer, utan som bevis på extremism eller en ”regimstyrd” aggressivitet.
- Efterträdaren Mojtaba Khameneis frånvaro. Detta används för att spekulera i maktkamp, instabilitet och svaghet – snarare än att respektera säkerhetsarrangemanget efter ett mordförsök på ledarskapet.
- Logistik och ”säkerhetsinsatser”. Trafikstopp, vattenutdelning och polisnärvaro beskrivs ofta i termer som antyder kaos eller tvång, snarare än den praktiska hanteringen av historiskt stora folkmassor i sommarhetta.
Den andliga dimensionen, det frivilliga massdeltagandet, den regionala solidariteten från Irak och den symboliska styrkan i att föra kistorna med hans familj till heliga shiaorter tonas systematiskt ner eller ignoreras. Olika källor uppger totalt mellan 20 och 43 miljoner människor (inklusive Irak) som sammantaget ska ha deltagit i flera städer.
Dagens Nyheter har publicerat flera artiklar med rubriker som ”Rop på hämnd under Khameneis begravning” (en TT-text). Tonen ramar in evenemanget som en militant manifestation snarare än en nationell sorgehögtid. Citat från deltagare om rättvis hämnd lyfts fram, medan den överväldigande bilden av gråtande familjer, svarta kläder och djup lojalitet mot ”nationens martyr” får mindre utrymme.
DN nämner miljoner förväntade deltagare, men väver in det i kontexten av det pågående kriget, som om sorgen vore en förlängning av en konflikt snarare än ett uttryck för nationell sammanhållning efter ett mord på landets andliga ledare.
Aftonbladet och Expressen uppvisar en typisk tabloidstil. De blandar begravningsrapporter med äldre inslag om exiliranier som firade mordet utanför ambassaden i Stockholm eller globala reaktioner av ”glädje och sorg”.
Rubriker och texter betonar ”kaosrisker”, med referens till Khomeinis begravning 1989, och spekulerar i efterträdarens osynlighet. Detta skapar en bild av en regering i kris snarare än en nation i sorg.
Expressen har särskilt lyft fram att sonen ”får inte gå på begravningen – risk för mord”, vilket ironiskt nog bekräftar hotbilden från samma krafter som utförde mordet på fadern.
Svenska Dagbladet är något mer återhållsamt, men följer ändå samma mall. Artiklar som ”Ali Khamenei begravs – skanderas ’död åt USA’” och ”Efterträdaren saknas vid Khameneis begravning” prioriterar fientliga slagord och maktpolitiska spekulationer.
SvD rapporterar om hundratusentals i processioner, men underordnar detta i narrativet om ”kriget” och den potentiella ”instabiliteten”. Den historiska betydelsen av att en hel nation hedrar sin högste ledare efter ett angrepp på suveräniteten får liten plats.
SVT, som finansieras av det svenska folket och borde sträva efter balans, har sänt korrespondenter ”på plats” som har publicerat direktrapporter. Trots detta är bevakningen i praktiken TT- och AFP-baserad: fokus på ”tusentals” rop på hämnd och sexdagarsceremonin.
Reportern Samir Abu Eid från SVT säger i ett videoinslag:
”Men även om regimen har ett visst stöd så visar uppskattningar att en klar majoritet av iranierna är emot regimen, men de är inte här idag.”
”Det här är ingen vanlig statsbegravning utan också en maktdemonstration från den iranska regimen.”
SVT försöker med rubriker som: ”Rösterna inifrån slutna Iran: Våra hjärtan är krossade” ge intryck av att de som kom bara är religiösa anhängare och att de flesta valde att stanna hemma, men siffror på mer än 24 miljoner människors deltagande (bara i Iran) i en population på 86-93 miljoner (beroende på källa) utgör en avsevärd andel av befolkningen.
Enligt NewsVoices källor kunde inte alla iranier lämna sina arbetsplatser samtidigt och det mest sannolika är att de besökte ceremonierna i skift för att undvika att hela landet stannade.
Bushra Shaikh: ”Ett känsloladdat sista farväl från miljontals muslimer i Mashhad. Vilket storslaget ögonblick att få bevittna. Inte AI. Inte iscensatta hyllningar. Bara vanliga människor, barn och familjer som tar farväl.” @Bushra1Shaikh pic.twitter.com/bQYCY1cfq7
— T. Sassersson, Editor@NewsVoice (@newsvoicemag) July 10, 2026
I den första SVT-artikeln uppgav SVT att ”hundratals” personer samlats i Theran för att sörja. Lite senare ändrades siffran till tiotusentals, men kanalen korrigerade sedan aldrig siffrorna till miljontals. SVT, som är mycket skickligt på att ”programmera” sina läsare och tittare, genom omskrivningar, nedtoningar och utelämnanden, vet att det första intrycket av ”hundratals” personer kommer att bita sig fast i minnet på hundratusentals svenskar.
SVT-reportern påstår även att ceremonierna är en ”maktdemonstration från den iranska regimen”, som om folket tvingats ut på gatorna. I själva verket är det högst sannolikt att de valde att gå ut på gator och torg av egen fri vilja.
I övrigt använder västerländska medier ofta kodordet ”regim” i stället för ”regering” för att markera sitt avståndstagande från ledarskapet. En SVT-reporter skulle aldrig kalla Storbritanniens regering för en ”regim”.
SVT undviker en djupare analys av den andliga och politiska betydelsen för den islamiska republiken och dess motstånd mot imperialismen. Som public service-medium reproducerar SVT därmed samma västerländska ramverk som de kommersiella konkurrenterna, där Irans sorg ses genom prismat av ”hot” snarare än som en mänsklig och nationell förlust.
En djupare analytisk betraktelse
Den svenska mediernas behandling är ingen slump. Den återspeglar en strukturell västerländsk bias som demoniserar den islamiska republiken och rättfärdigar aggressionen mot den. Genom att bagatellisera det massiva, frivilliga deltagandet och istället lyfta fram ”hämndrop” som hot, tjänar man samma narrativ som användes för att rättfärdiga mordet på Khamenei, en ledare som i decennier symboliserade motstånd mot dominans från främmande makter som USA och Israel.
Svenska medier ignorerar eller nedtonar att ceremonierna har dragit rekordstora folkmassor trots pågående krig och hot om nya attacker mot begravningen. De misslyckas med att förmedla den andliga vikten av processioner till Najaf och Karbala eller den nationella stolthet som visats i Mashhad.
Istället spekuleras det i ”maktspel” och ”svaghet”, ett klassiskt sätt att underminera en suverän stats motståndskraft.
Riktig journalistik hade respekterat en nations sorg över sin andliga och politiska vägledare, erkänt den historiska skalan och placerat hämndkraven i sitt rätta sammanhang: som reaktion på ett olagligt mord på ett statsöverhuvud samt oprovocerade angrepp mot Irans nationella suveränitet. USA och Israel startade kriget, inte Iran.
Den svenska bevakningen av Ayatollah Ali Khameneis begravning visar istället på en djup klyfta mellan västerländska medievinklingar och verkligheten på plats, och den iranska folkviljan, en klyfta som bara breddas av en selektiv och partisk rapportering.
Iran sörjer sin ledare. Världen, inklusive svenska medier, har en skyldighet att rapportera det faktum med den värdighet och objektivitet det förtjänar. Hittills har de svenska medierna DN, Aftonbladet, Expressen, SvD och SVT i hög grad svikit den skyldigheten.
Det har inte rapporterats om några stora motdemonstrationer mot Ali Khamenei eller Irans ledarskap under den senaste veckan sedan början av juli 2026.
Text och analys: Torbjörn Sassersson, stöd gärna vår oberoende rapportering
Källor och relaterat
- Press TV: ’Largest in human history’: Over 43 million join funeral ceremonies for Martyr Leader in Iran, Iraq
- NBC News: Huge crowds turn out in Tehran for funeral of Supreme Leader Ayatollah Ali Khamenei
- Worldometer: Irans population
- SVT: Rösterna inifrån slutna Iran: ”Våra hjärtan är krossade”
- SVT (Reuters): Senaste nytt om kriget mellan Iran, USA och Israel
- SVT (TT): Rop på hämnd under Khameneis begravning
- SvD: ”Ali Khamenei begravs – skanderas ’död åt USA’”
- SvD: Efterträdaren saknas vid Khameneis begravning
- The Guardian: Tehran teemed with Khamenei mourners, but divisions – and demands for change – remain
