Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Frågan är extremt provocerande, men inte helt tagen ur luften. SVT tog upp fallet med den övermedicinerade Gulli Johansson som vaknade upp efter 11 år när medicinerna togs bort. Drottning Silvia berättade nyligen i TV om sin mor som kvicknade till efter att 15 av 17 mediciner tagits bort. Drottning menade att läkarna tog flera år av hennes liv, men det är inte alla som vaknar upp.
Ulf Bittner som driver en blogg om rätten till gränsöverskridande vård kommenterar:
“Trots att fallet Gulli uppmärksammades i riksmedia så fortsätter svenska läkare att i vård och omsorg utsätta människor för kemiska cocktails, äldre människor inget undantag (kanske tvärtom, de exponeras kraftigt för detta), där ingen tar ansvaret för konsekvenserna och som synes är de äldre utsatta för vård och omsorg som är en fara för deras liv och hälsa”. Källa
Men det finns mer subtila sätt som drabbar äldre inom vård och omsorg. Vem har inte hört frågan ställas: “vill du ha något att sova på?”. Frågan är standard för alla sjuksköterskor. När en av mina släktingar fick sin dos av lugnande och rogivande medel på kvällen ledde det till att hon aldrig vaknade igen. I dödsattesten stod något i stil med hjärtstopp som om personen avlidit naturligt.
Efter att min egen pappa dött 2012 på Huddinge Sjukhus skrev läkarna hjärtstopp, men ignorerade helt att han fått en rad mediciner, inklusive både lugnande och sömnmedel och att han var mycket uppsvullen, vilket var en indikation på en misstänkt läkemedelsreaktion. Överläkaren hade tom i remissen till obducenten skrivit: hjärtstopp/andningsstopp? Frågan var ledande och obducenten kontrollerade [därför] inte läkemedelspåverkan. Överläkaren sa dessutom att jag inte fick tala direkt med obducenten för “det går inte till så”…
När jag ville intervjua sjuksköterskan som fann min döda pappa fick jag inte prata med henne i enrum, utan att hennes chef var närvarande. Jag ville ställa “forensiska” frågor. Sjuksköterskan vågade inte säga mycket eftersom hennes chef vaktade henne. Sköterskan upprepade bara orden: “allt såg normalt ut”, men det jag såg var onormalt på många sätt.
Man anar att vården “effektiviserat” den så kallade “omsorgen” och oftast tiger svenskarna efter att deras gamla mammor och pappor dött. De anhöriga håller sedan fast vid föreställningen att: “läkarna och sjuksköterskorna var ju så trevliga och duktiga” samt föreställningen att svensk vård och omsorg är ju bäst i världen i jämförelse med ett valfritt afrikanskt land i inbördeskrig.
Ingen anmäler och fin statistik visar bara naturliga dödsfall. Den svenska kollapsade vården hålls upp av denna fejk-statistik.
Frågan kvarstår: pågår en legitimerad eutanasi [dödshjälp] av äldre i Sverige? Det är inte orimligt eftersom evig effektivisering och ekonomiska besparingar inom vården alltid är målsättningar som prioriteras. En annan fråga handlar om status på svensk vård och äldreomsorg i jämförelse med andra i-länder. Om nu Sverige är så bra måste vården och omsorgen i Sverige jämföras med de bästa länderna i världen och inte med fattiga länder i krig.
Text: Torbjörn Sassersson