Per Oskar Svensson: Sverige – Detta underbara land

0
151
Per Oskar Svensson - Foto: Blue Publishing, Wikimedia Commons, public domain
Per Oskar Svensson – Foto: Blue Publishing (Blue.se), Wikimedia Commons, public domain

Jag har kämpat för Sverige – mitt kära fosterland – i över 30 år.Överst på prispallen fem gånger. Två gånger som världsmästare, tre gånger som Europamästare och OS-silver i Tokyo 1964. Med stolthet har jag stått där på prispallen, samtidigt som nationalsången spelats och den svenska flaggan gått i topp. Den stoltheten har nu fått sig en rejäl törn. Om Quick – den falske seriemördaren har jag uttalat följande när fusket avslöjades: “Detta kan inte vara sant”. Kan ett väl fungerande rättssamhälle döma en oskyldig människa för 8 mord. Det är svårt att ta till sig.

Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2010-03-14 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.

Text: Per Oskar Svensson, advokat

Jag har kämpat för Sverige – mitt kära fosterland – i över 30 år.Överst på prispallen fem gånger. Två gånger som världsmästare, tre gånger som Europamästare och OS-silver i Tokyo 1964. Med stolthet har jag stått där på prispallen, samtidigt som nationalsången spelats och den svenska flaggan gått i topp. Den stoltheten har nu fått sig en rejäl törn.

Om Quick – den falske seriemördaren har jag uttalat följande när fusket avslöjades: “Detta kan inte vara sant”. Kan ett väl fungerande rättssamhälle döma en oskyldig människa för 8 mord. Det är svårt att ta till sig.

Idag frågar jag mig om Migrantionsverket med migrationsminister Tobias Billström (moderat) i spetsen verkligen följer lagen. Huvudfrågan är om någon kommit till Sverige för att söka skydd från ett hemland med missförhållanden och en grymhet som vi i Sverige inte kan förstå.

25-åriga Dominique Adou kommer från Afrikas västkust – Elfenbenskusten. Hon är sedan födseln blind. Tidigt försköts hon av sida föräldrar. Hennes blindhet var en förbannelse över familjen, ett straff för deras ogudaktighet.

När någon kom på besök så gömdes hon undan. Hon var en människa utan värde. En faster till Dominique stod inte ut med att se hennes lidande. Hon tog hand om Dominique för att ge henne drägliga livsvillkor.

Fastern och hennes man var politiskt aktiva och tvingades fly på grund av politiska åsikter. De kom till Sverige och fick uppehållstillstånd. Dominique blev kvar i hemlandet men det var tänkt att hon skulle följa efter till Sverige. Så skedde också 2 år senare. Idag studerar hon på Härnösands Folkhögskola och läser bland annat svenska och franska, matematik och psykologi.

Hennes lärare säger att hon är mycket duktig i skolan och vill hon så småningom bli jurist – kanske advokat och därmed kunna hjälpa andra. Dominique känner nu att hon kommit till ett land med jämlikhet och rättvisa. Hon känner att här kan jag ha en framtid.

Den nya idyllen slogs dock sönder av Migrationsverket. Hon anses inte riskera livet om hon återförenas med föräldrar och syskon i hemlandet. Ingen kommer att gifta sig med henne pga hennes handikapp. Hon blir återigen fånge i den religösa förbannelsen. Våra asylregler säger att man skall ta hänsyn till “synnerligen ömmande omständigheter”. Sådana omständigheter finns inte i detta fall enligt Migrationsverket och därför skall hon utvisas.

Hon får en enkel biljett till hemlandet. Migrationsverket är beredd att dumpa henne på flygplatsen i Abidjan, Elfenbenskustens huvudstad. Blind och utan framtid står hon där utan vänner, i praktiken utan föräldrar, inget nätverk av vänner eller andra närstående. Något socialt nätverk finns inte att tillgå.

Min tro på Sverige som det förlovade landet. Det land som är jämlikt och ett föredöme när det gäller människovärdet finns inte längre.

Kan detta sägas vara en human flyktingpolitik? Om den svenska flyktinglagstiftningen ger utrymme för denna avvisning av en utsatt flykting, blind och tvingad att återvända till ett land i social misär och ekonomiskt förfall, då är inte jag lika stolt längre. Jag trodde inte att jag som varit så stolt över vår flagga och vår nationalsång en gång skulle få känna sorg, smärta och förtvivlan. Är detta Sverige år 2010 då vill jag protestera – min stolthet har fått sig en törn.

Att säga att vi inte har plats för henne det är tidernas största lögn. Har vi råd att ta ansvar för henne? Ja, självklart vår krona är just nu lika stark som dollarn.

Jag slutar med att uttala mitt förakt för en regering som passivt ser på när Sverige låter kasta ut en människa med ett mycket svårt funktionshinder – blindhet .Det är en sak att inte kunna se, men ändå värre att inte synas.

Låt Dominique stanna i det hon trodde var det förlovade landet.

Text: Per Oskar Svensson, advokat

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here