Regissören Anders Grönros berättar om vad som hände runt inspelningen av dokumentären om mediet Sture Johansson som kanaliserar anden Ambres. Projektet kantades av underliga omständigheter som resulterade i att dokumentären till slut blev klar och sändes på SVT och sågs av 800, 000 tittare. Mottagandet var övervägande positivt från allmänheten.
Utdrag från “Samtal med Anders Grönsros” | Intervju av Börje Peratt | Foto: Ritva Peratt
Anders tar upp minnen från inspelningarna av Ambres.
– Jag kommer ihåg en tjej som var med på inspelningen som assistent. Hur hon tänkte. Det första man undrar är ju när Ambres framträder om det är snickaren Sture fortfarande eller Ambres? Han pratar i två timmar sedan försvinner Ambres och Sture är plötsligt tillbaka och minns inget av vad Ambres sagt…Hon sade att: ’Först satt jag och undrade om det fortfarande var Sture, liksom letade efter att avslöja honom, sedan kom jag till en punkt där jag beslutade mig för att jag tänker inte sitta här och undra om det är på riktigt, jag måste lyssna för han säger så enormt bra saker.’ Och det var väl meningen med filmen, att komma förbi fenomenet och lyssna. Vad säger gubben?
Anders återvänder till sina egna skeptiska undringar kring Ambres.
– Det är klart att jag kollade om Sture var en bluff. Det hade jag avslöjat snabbt och jag hade stoppat projektet. Sen när man filmar under ett och ett halvt år så finns det ingen möjlighet att bluffa ett professionellt filmteam.
Anders kommer in på motståndet, de förnekande reaktionerna från andra.
– Vissa har bestämt sig för hur världen ser ut – detta finns inte, det får inte finnas – och då har man också stängt sitt lyssnande. Det var lite tråkigt med de stängda dörrarna vi mötte.
Jag förstod de stängda dörrarna som en metafor Anders tog till för att beskriva avstängda människor. Och Anders fortsätter.
– Humanisterna reagerade nästan våldsamt.
Anders menar sådana som kallar sig humanister men som egentligen är ateistiska naturalister och som har stulit begreppet humanister för att förvilla människor. De kallas idag även nyateister. [Börje Peratts kommentar]
Programmet om Ambres gick 2007 i SVT och kritiserades hätskt av Christer Sturmark. Han anmälde programmet till Granskningsnämnden.
Så här yttrade sig SVT:s programdirektör Annie Wegelius:
“Att ställa strikta krav på opartiskhet och saklighet när en film rör sig i detta gränsland vore enligt SVT:s uppfattning lika orimligt som att ställa krav på saklighet eller opartiskhet när det gäller andra program som speglar tro och livsåskådning ur ett personligt perspektiv.”
Sturmark accepterade inte detta svar och hans argumentation utgick från att det var kvacksalveri! Begreppet kvacksalveri är felaktigt i detta sammanhang och rör bedrägeri inom sjukvård!
Nyateisterna och deras associerade ägnade sig åt att kränka och svartmåla dem som gjorde filmen ”Ambres” där man också kontaktade arbetsgivare med uppmaning om yrkesförbud vilket var på en nivå som är oacceptabel i en demokrati. Av rädsla för ytterligare repressalier vågar vissa inte ens idag prata om filmen av risk för att förlora sitt jobb.
– Ja, motståndarna eller vad man ska kalla dem, har bestämt att det här får inte finnas. Men det är egentligen en trosfråga. Vare sig man är religiös eller ateist tror man. Några påstår sig veta vad som finns och inte finns. De ser bara fenomenet, förkastar det och slutar lyssna. Sen hade de dessutom fel när det gäller ’bluff’ vilket blev pinsamt för dem.
Jag förstår det som att Anders menar att Ambres är äkta vara, vilket han enligt Anders har bevisat. Sture Johansson är ingen bluff.
– Vid sidan om detta kom en enormt positiv och tacksam reaktion på filmen från tittarna, som också handlade om hur man använt filmen för att hjälpa närstående inför döden.
Anders berättar att han fått många gripande berättelser i brev och på mail.
– Det fantastiska var ju att över 800 000 såg den. Den fick ett enormt genomslag. Men i media blev reaktionen försiktig. Samtidigt som publiken visade detta stora intresse blev alltså jag och SVT angripna av fundamentalister på den religiösa men även på den naturvetenskapliga ytterkanten. Istället för att tänka sig att här kan finnas något som skulle kunna undersökas vidare så blev det en märkligt aggressiv attack. Sånt här ska skäras bort, det får inte existera! Vilket ju ger obehagliga associationer till liknande företeelser ute i världen och i historien. Och de kallar sig humanister?
Anders berättar om hur han nagelfarit Sture Johanssons ansikte och uttryck och att så många timmars material uppvisar inte en sekund av tveksamhet.
– När man sitter och klipper i ett års tid, 120 timmars material, avslöjas minsta lilla falska ton. Så den här rabiata hållningen är intressant. Den känns som en rädsla. Vi har ju ingen fullständig förklaring till vårt medvetande trots all hjärnforskning. Det är ju en gåta. Det kanske finns en andlig dimension, kanske livet inte är slut? Det kanske finns en mening? Dessa frågor har alltid genomsyrat mänskligheten. Men så finns det några som sitter inträngda i smala fack och utestänger och verkar närmast livrädda för tankegångarna.
– Men även om de skrek högst och syntes mest så var gensvaret från vanliga människor så stort att det negativa inte påverkade mig. Vad jag fick lära mig av filmen om Ambres var att dessa frågor berör så många. Men det är inte de som skriver i tidningarna, de syns inte på det sättet. På Internet t ex satte intressanta diskussioner igång.”
Anders reflekterar över några av de mest kritiska rösterna
Läs fortsättningen och diskutera på hemsidan: Humanism och Kunskap